Offensiv i cykelpolitiken

Tidigare idag var det en liten fågel som Twittrade i mitt öra om att det kommit en bra och positiv cykel-rapport. Det är miljöpartikollegerna Karolina Skog (kommunalråd i Malmö) och Karin Svensson Smith (andre vice ordförande i Lunds tekniska nämnd) som presenterade en rapport som de kallar ”På stadiga hjul - En offensiv cykelpolitik för Malmö och Lund”. Detta gjorde de samtidigt som de träffade Kent Johansson (C), som är tillsatt av regeringen som cykelutredare med uppdrag att ta reda på hur vi kan öka cyklandet i Sverige till det dubbla.

Rapporten är mycket enkel skriven och det är en väldigt bra sammanfattning av läget på cykelfronten. Det mesta som står i rapporten har ni som läser min blogg hyfsat kontinuerligt förmodligen redan läst om. Anledningen till detta är bl.a. att Karolina och Karin jobbat ganska mycket för att lyssna på vad cyklisterna har att säga. I rapporten nämner man bl.a. seminariet jag anordnade i maj, en cykelguidning med Christian Fasth, Gröna hjulets cykelseminare, cykelklubben Lunedi och Lunds fot- och cykelfolk. Det är extremt bra eftersom rapporter som denna annars lätt blir en skrivbordsprodukt av någon som suttit på sin kammare och funderat.

Karin och Karolina kontaktade också mig för att få höra lite om vad mina läsare tycker och säger. Mer än gärna sprider jag cyklisternas ord och jag önskar att fler partier tog efter Miljöpartiet i det. Jag står gärna till förfogande och jag vet att det finns fler som gärna ställer upp och delar med sig av våra erfarenheter.

När en rapport som denna kommer från ett politiskt parti undrar jag direkt om det finns liknande rapporter eller liknande program för andra partier på kommunal nivå i Malmö- och Lund-området. Om det skulle vara så att det är någon politiker som inte är (mp) läser detta kanske ni kan kontakta mig så vi får se vad ni har att komma med. Cykling är ett hett ämne idag i Sverige och med rätta. Titta bara i media, man hinner ju knappt med längre. Bara på dessa år sedan jag började blogga om cykling har mängden cykelrelaterade inslag i media ökat rejält.

Titta i rapporten, berätta för mig vad ni tyckte (mail eller kommentar här) och hoppas på att det mesta blir verklighet.

Cykla lugnt!

Idéseminarie om supercykelväg mellan Malmö och Lund

Idag startade dagen med en cykeltur i ösregn genom Malmö till stadshuset. Det var nämligen dags för idéseminarie om supecykelvägen (som den nu ska kallas) mellan Malmö och Lund. Jag hade blivit inbjuden av Karolina Skog och Karin Svensson Smith, som dragit ihop det här för att få fram idéer och tankar kring hur ett projekt som detta ska kunna byggas. Inbjudna var också cykelplanerare från Malmö och Lunds gatukontor, representanter från T-kartor, Sweco, Thyréns, WSP, Ramböll och Trivector. Där fanns även forskare från LTH och en representant från Trafikverket.

Mötet gav bra med energi och en hel del bra förslag på hur man skulle kunna bygga en rejäl cykelväg mellan Malmö och Lund. Från ett möte som detta gäller det dock att fortsätta och konkretisera vad som kom fram. Framförallt togs en sak upp som jag ständigt tänker på och propagerar för. Det funkar inte att prata, ha möten och göra fina förslag, det gäller att göra det också, att handla och agera, att ta beslut. Jag är av den bestämde åsikten att det är bättre att ta ett beslut som kanske är fel och som man sedan måste ändra, än att inte ta ett beslut alls. Att inte ta beslut innebär att det blir velande och ständig utredning, vilket leder till att saker går i stå och till slut faller bort. Ett klassiskt fel i många organisationer och framför allt i utredningarnas högborg, Sveriges politik. Det var med stor lättnad jag hörde Trivectors VD Christer Ljungberg, som för övrigt har mycket bra tankar, börja sitt föredrag med något i stil med att ”jag tycker det är samma saker som sägs idag som när jag var mest aktiv inom området, det är dags att vi gör något nu”. Detta är något som jag ständigt stöter på, inte minst när man pratar om hållbar utveckling och miljö/klimatfrågor. Det är en j-a massa möten, seminarier och workshops; det sägs samma sak och det är samma människor man träffar. Är det inte dags att man börjar samla ihop spridda aktörer och faktiskt börjar omsätta lite av det man säger i praktisk handling? Teknikerna finns, viljan finns och pengarna finns, men VARFÖR händer det inte mer? Rädsla för att ta fel beslut? Vågar inte vara pionjär? Ja, det är en bra fråga som är svår att svara på.

En sak som jag fastnade vid var det projekt som T-kartor gjort tillsammans med Transportation for London. Där har T-kartor tagit fram en enorm mängd informationsmaterial i form av kartor ute på gatorna i London. Inte bara traditionella kartor, utan även smarta integrerade kartor, kartor som är strategiskt placerade i London och interaktiva kartor för internet och smarta telefoner.

Ytterligare en sak som fäste sig var hur tydliga alla var med att detta måste vara ett transparent projekt där de som faktiskt cyklar ska kunna säga sin åsikt. Bara att vara inbjuden som bloggare och cyklist kände jag var väldigt värdefullt och jag är otroligt tacksam för det. Jag tror dessutom att jag, precis som ni läsare som ger mig fantastiskt bra feedback, sitter inne med en kompentens och en kunskap kring de här frågorna som kanske ibland saknas när ingenjörerna gräver ner sig i ritningarna. Inget ont mot ingenjörer nu, men jag tror på en mångfald av kompetenser som kompletterar varandra och det gäller inte bara i projekt som detta.

Jag hoppas kunna få tag i de presentationer som jag lyssnade på idag och sammanställa de förslag och tankar som fanns på sträckningen för supercykelbanan för att sedan lägga upp det här. På så sätt får ni se och ta ställning till vad ni tycker, OM ni vill ta ställning, vilket givetvis inte är något självklart. Dessutom tar jag såklart, som vanligt, också emot tankar från människor som inte cyklar sträckan mellan Malmö och Lund, men ändå sitter inne med värdefulla tankar och kunskaper. Jag tar till och med, med varmt hjärta, emot åsikter och tankar från folk som inte cyklar alls och/eller inte gillar tanken med att bygga ut cykelnätet mer, det är också otroligt värdefull information.

Nu får jag suga lite till på den här karamellen och återkomma när mer information finns, för den kommer och den kommer komma upp här så fort jag mäktar med. Så håll utkik!

Cykla lugnt!

Uppdatering 110408: Sydsvenskan skriver om seminariet igår.

Möte med Karin Svensson Smith

Idag är det kallt och blåsigt i Malmö, men det känns varmt ändå på något sätt eftersom man kan läsa om att man faktiskt åstadkommer lite förändring och framsteg här nere och dessutom verkar det vara så att man börjar inse att våra städer inte är så hållbara med tankarna på bara ett färdmedel (även om det alltid finns foliehattar som ska opponera sig).

Idag har jag haft ett av de mer spännande mötena sedan jag började skriva om cykling. Jag begav mig hem till Karin Svensson Smith för att prata lite cykling, och mer specifikt den påtänkte cykelbanan mellan Malmö och Lund. Jag har under någon vecka fått in en hel del tankar och reflektioner angående en sådan cykelbana från er läsare och har även pratat med en del cyklister som tyckt till om cykling i allmänhet. Synpunkterna och tankarna kring vad som är viktigt när man utformar en så kallad highway mellan Malmö och Lund är ganska entydiga. Det ska vara ganska rakt utan konstiga avbrott som snäva kurvor, konstiga trafikljus, gupp och hål. Det har också kommit upp att något slags vindskydd skulle vara trevligt.

Så, vad pratade vi om då? Ja, det mesta berörde cyklingen mellan Malmö och Lund, men även allmänt hur man kan få fler att cykla, vad cyklister irriterar sig på och lite hur man planerar infrastrukturen för att fotgängare, cyklister och bilister ska kunna samspela på ett bra sätt.

Projektet ägs ju givetvis av de fyra kommuner som berörs, d.v.s. Malmö, Burlöv, Staffanstorp (vilket var nytt för mig) och Lund. Alla tycker givetvis att detta är en bra ide, så att det kommer bli av är jag ganska övertygad om. Vad jag förstår är det Malmö som kommer att driva projektet, vilket enlige mig är ganska skönt eftersom Malmö Stad har väldigt korta beslutstider när det gäller politiska frågor. Tänker jag till lite är det verkligen inte svårt att se, och när jag nu dessutom börjat jobba lite med Malmö stad genom Ekocentrum Syd, så har det blivit väldigt klart för mig att Malmö varken har svårt för att testa nya lösningar och idéer eller ta lång tid på sig för att besluta sig för att genomföra dessa.

Vad det gäller skyltning på cykelbanan och cykelbanorna i städerna kommer detta att ses över och Karin pratade om London som ett gott exempel där man tagit fram ett riktigt smart system tillsammans med ett ytterst mysigt litet företag från Sverige som heter T-kartor. Detta vill vi se här också.

När det kommer till lä-planteringar är det nyponbuskar man pratar om. Detta för att öka den biologiska mångfalden samtidigt som man får ett praktiskt vindskydd för cyklisterna. Andra positiva aspekter av detta är att växter renare vår luft, det är attraktivt att se på, vilket i sin helhet gör att vi människor mår bättre. Detta har visats tokigt många gånger i olika studier och det är ju bl.a. därför det finns rehab-trädgårdar. Det finns en person på LTH som har fått pengar att ta fram ett bra vindskydd. Tyvärr gissar jag att denna person och de personer som han tagit hjälp av tänker väldigt mycket ingenjörsaktigt och det kommer smällas upp plank. Att göra det är så fel ur så många synvinklar så det skulle inte så plats här på bloggen. Några lösrykta ord som dock kan visa på vidden av hur tokigt detta är skulle kunna vara, buller förstärkning på cykelbanan, ”instängdhet” som bidrar till en känsla av osäkerhet, underhåll, monotont, förlorad möjlighet till ökad biologisk mångfald, förlorade ekosystemtjänster som vattenupptagning och luftrening etcetera.
Synpunkterna, tankarna och reflektionerna som jag har fått in från er läsare och de jag pratat med ”utanför” bloggen har jag sammanställt och gett till Karin. Dessa kommer att tas med när planerna tas fram och på så sätt hoppas och tror jag att vi kommer kunna få en cykelbana som verkligen är cykelvänlig rakt igenom. Den som lever får se.

Jag ser fram emot att följa utvecklingen av detta projekt och jag ska försöka hålla er läsare så uppdaterade som möjligt om vad som händer. Om inget annat för att sätta lite press på beslutsfattarna. ;)

Ha en bra dag och cykla lugnt!

Årets politikerpris från Svensk cykling.

Bilden är från Sydsvenskan, fotograf Yvonne Johansson

Idag utsågs den politiker som under föregående år gjort mest för att lyfta fram cyklingen och för att förbättra för cyklister i Sverige. Förra året gick priset till Anneli Hulthén.

I år gick priset till Karin Svensson Smith, som enligt mig är en mycket värdig vinnare. Jag har skrivit om Karin tidigare på bloggen, bl.a. om en super-cykelväg mellan Malmö och Lund.

En sådan cykelväg skulle betyda mycket för de som cykelpendlar mellan dessa båda städer. Vi är ganska många som cyklar denna sträcka och vi verkar bara bli fler och fler. Om man skulle få till en riktigt smart lösning på en sådan cykelväg, kan man kanske kapa 10 - 20 minuters restid enkel resa. Detta skulle innebära att tidsargumentet för att ta cykeln mellan Malmö och Lund blir ännu starkare än tidigare och alternativen med kollektivtrafik och bil börjar blir riktigt löjliga.

Jag gratulerar Karin till priset, som jag personligen tycker man ska vara väldigt stolt över. Bra jobbat Karin och jag hoppas få se mycket mer av detta avbetet i framtiden.

Cykla lugnt!

Ett steg mot att göra Malmö till den bästa cykelstaden (i världen?)

Vädret håller i sig i sydvästra Skåne. Tyvärr har cykeln fått stå stilla ett par dagar nu, men jag hoppas att får hoppa upp på sadeln i morgon igen. Avhandlingsskrivandet förstör min cyklingsrutin. Det blir en hel del arbete hemma för att kunna skriva ostört och för att få någon timme extra. Dock börjar det också kännas att jag inte rör mig så mycket som jag brukar nu. Tur jongleringen finns att ta till!

Igår presenterades ett förslag som är glädjande för oss cyklister. Det är Miljöpartiet i Malmö som menar att man ska göra Malmö till en bättre och säkrare cykelstad. Malmö är redan en väldigt bra stad att cykla i, men som jag sagt många gånger tidigare så finns det absolut utrymme till förbättring. Här på jobb blir folk lite ”tossiga” när jag hävdar att Malmö är en bättre stad än Lund vad det gäller cykling. De menar att Lund är en riktig cykelstad. Det stämmer om man ser till antalet cyklar per capita, men absolut inte om man ser till cykelinfrastrukturen i de centrala delarna, där ligger Malmö hästlängder före. Nåväl, tillbaka till ämnet. Förslaget presenterades av Carolina Skog och cykelkämpen nummer ett, Karin Svensson Smith. Miljöpartiet menar på att cykeln är yteffektiv och samhällsekonomiskt bra, eftersom cykling tar mindre plats och gynnar folkhälsan, något jag till 100% håller med om.

I förslaget ingår att de vill se, citat:

• ett sammanhängande cykelvägnät och cykelbanor längs några av de stora vägarna behövs för att skapa plats för Malmös alla cyklister.
• säkrare trafikmiljön runt skolorna
• en ultimat pendelcykelbana, en ”cykelhighway” mellan Lund och Malmö
• kollektivtrafik och cykel som norm i PBL

Enligt mig låter detta som lite av en dröm. En highway mellan Malmö och Lund. SWEET! Jag är ofta skeptisk till ”highways” när det gäller cyklar, men då handlar det ofta om snabba stråk inne i städerna. När det gäller mellan städer kan jag bara säga, ÄNTLIGEN. När man cyklar mellan Malmö och Lund blir man smärtsamt medveten om hur lite man tänkt på pendlingsmöjligheten med cykel då det är mycket svängar, gupp, gropar och korsande av vägar. En rak, sömfri, väl underhållen cykelbana hade varit guld! Om nu detta är något som MP menar allvar med återstår ju att se, det kan vara valfläsk som så mycket annat i dessa dagar, men jag får i varje fall en förhoppning att leva på. När det gäller säkrare trafikmiljö runt skolor kan jag känna att det kanske inte är en direkt cykelfråga i sig. Visst har det betydelse, men säkerheten kring våra barn borde alltid ha prio ett och jag förstår inte att det ska vara så svårt att ordna generellt sätt. Kan man göra det med cykling som ett argument, då är det helt ok med mig.

De tar också upp en sak som jag ofta poängterar, att cykelbanorna ofta är väldigt vackra att glida runt på, men i många fall är helt värdelösa att pendla på. Detta gör att man som pendlings-cyklist ibland är tvungen att ge sig ut på vägen och det vet vi ju hur det kan gå.

I förslaget finns många bra idéer som absolut är rimliga att genomföra. Det verkar också som om de faktiskt antingen lyssnat på pendlings-cyklister eller börjat tänka cykel på riktigt. Kvar återstår att se hur långt MP kan komma med detta förslag och om de kan hålla vad de lovar. Så, om du enbart röstar efter hur bra cyklingen är, kan ju MP rekommenderas, det syns även i Svensk Cyklings partienkät som gjorts. När det gäller andra frågor måste jag som partipolitiskt obunden säga att det finns mycket att önska från såväl MP som resten av partierna. Det saknas ofta visioner och nytänkande. Detta förslag är en bit på vägen, men hur långt räcker det?

Vad tycker du? Känns förslaget bra? Vad skulle du vilja se i Malmö med omnejd för att göra det bättre för cyklister?

Cykla lungt!

Mycket på allt, lite på trängsel

Så var man tillbaka i vardagen igen efter en veckas semester och nu är träningen inför Broloppet över, vilket betyder cykeln till jobb. Ska bli skönt så man kan bli lite effektiv igen på kontoret. Att åka buss och köra bil gör att man blir väldigt seg och slö i effektiviteten. Man behöver VERKLIGEN röra på sig.

Idag i DN man kan läsa vidare i den pågående debatten om cyklingen gör någon skillnad eller inte. För ett ta sedan visade forskare på KTH att det var marginellt som cyklingen minskade på trängseln i Stockholm. Idag fick de mothugg av bl.a. Karin Svensson Smith och Jonas Thörnqvist (trafikplanerare på trafikverket med cykling som specialitet). Jag har skrivit om detta tidigare och min åsikt om detta borde vara ganska klart med tanke på bloggen jag driver.

Det som jag tycker man helt missar i debatten om cyklingen om man endast pratar om trängsel eller utsläpp är de enorma hälsoeffekter cyklingen innebär. Både när det gäller utsläpp av giftiga ämnen och partiklar, men även när det gäller t.ex. buller (för att inte tala om den sinneslöa uppfinningen, lövblåsaren). Dessutom är det sällan, eller egentligen aldrig, som en cykel dödar eller skadar en annan människa. Något som tyvärr inte kan sägas om motordrivna fordon (må det vara bilar, motorcyklar, skotrar etcetera).

I artikeln idag hade de också länkat till en mycket intressant karta som visar hur oerhört lite man tjänar på att ta bilen jämfört med cykeln inne i centrala delarna av en stad. Att folk säger att cyklister är bilhatare är ett trubbigt argument. Jag gillar bilen, den är bekväm, men man kommer aldrig ifrån att cykeln är överlägsen bilen inne i stan. Försöker man sig på det argumentet är man bara extremt lat. Ytterligare en sak som Jonas Thörnqvist säger, som jag också brukar framhålla som ett av mina absolut starkaste argument för att cykla till och från jobb, är att cykeln är tillförlitlig och man vet exakt när man startar och när man kommer fram. Något man sällan kan förutspå när det gäller bil och kollektivtrafik (speciellt inte tågen i Skåne).

Well, jag fortsätter cykelpendla och ser fram emot att på cykelbanan möta de personer som fattat poängen med cykeln som transportmedel.


Bloggat till artikeln:
Cornucopia, Stockholmsvänstern, Folkpartiet i Nacka.

Även trafikbuller är något som har framtiden bakom sig?

Lördag, sol och ett par plusgrader. Lördag innebär långtur i löpspåret, så det är inte mycket att be för. Det är bara att snöra på skorna och ge sig ut. Ska sanningen fram ska det bli väldans skönt efter ett par dagars vila. Dessutom gör vädret att den sista snön smälter bort, vilket i sin tur betyder att det inte är omöjligt att cyklandet till jobb återupptas nästa vecka efter en LÅNG vinter i Skånska mått mätt.

Jag tänkte fortsätta lite där jag slutade igår när det gällde två moderaters kritik mot Miljöpartiets förslag att lägga ner det statliga bilforskningsföretaget Fouriertransform. Jag höll till viss del med i kritiken eftersom jag inte tror att det går att rationalisera bort bilarna på någon kortare tid och att en fortsatt utveckling skulle innebära att man kan få en miljövänligare bilpark. Idag kom dock en replik från Karin Svensson Smith i en artikel som går att läsa i Miljöaktuellt. Som vanligt är Karin påläst och skarp i sitt argumenterande. Givetvis är kritiken mot Fouriertransform ett steg i att pressa fram en omfördelning av pengarna, bort från det skrymmande och ohållbara bilkörandet till det mer slimmade och miljösparande kollektivåkandet. Nå, om kollektivtrafiken är miljövänligare och smidigare låter jag vara osagt så länge.

Jag gillar radikala försök till att ändra strukturella fel i vårt samhälle. Detta kan vara ett av dom, om man skulle gå vidare och driva på dessa tankar, vilket oftast är ganska svårt vad jag förstår inom politiken. Det som från början är radikalt och nytänkande slutar ofta som en liten fingervisning och rekommendation i slutänden. Dessutom hade det varit trevligt om man hade satsat mycket mer pengar på totalt andra lösningar inom städerna, och då pratar jag inte om spårvagnar och rälsbussar, utan om ännu t.ex. cykel, fotgängare eller kanske andra lösningar. Kanske du som läser har någon ny spännande ide?

Det finns även andra belägg för att minska biltrafiken från städernas centrala delar. Idag i Sydsvenskan skriver man om problemet med trafikbuller i städerna, vilket beräknas kosta över en miljard varje år bara i Skåne. En undersökning som gjort av Miljösamverkan Skåne, visar att problemen med buller har ökat mellan åren 2004 och 2008. Buller gör att kroppen frisätter stresshormoner, vilket bidrar till blodtryckssjukdom och som i längden kan leda till hjärtinfarkt. Detta är idag ett stort problem för folkhälsan, enligt Maria Albin som är överläkare och docent vid Lunds Universitet. I Malmö är en av de bullrigaste platserna korsningen mellan Nobelvägen och Amiralsgatan. Som cyklist måste jag reflektera lite över det och det är faktiskt en av dom platserna i Malmö där det inte finns en cykelbana så långt ögat når. I dessa delarna av Malmö är cyklisterna hänvisade till smågator inne bland bostadshusen. Kanske det är något att fundera över för trafikplanerarna i Malmö?

Nja. Kanske har Karin Svensson Smith rätt i det hon säger. Vi vill kanske inte att bilarna ska utvecklas så mycket mer. Kanske vill vi lägga pengarna på att hitta nya lösningar på transportproblemen så att vi inte fastnar i dåtiden. Som hon säger, använda vår spetskompetens inom järnvägs- och kollektivtrafikområdena för att leda utvecklingen och inte fortsätta med en industri som kanske har framtiden bakom sig.

Framtiden ligger bakom oss, eller?

Igår blev det varken cykel till jobb eller buss. Det var glashalt och stadens invånare gled fram längs husväggarna som Bambis på hal is. Det var dock otroligt kul att se att det var ungefär lika många som vanligt som valde att ta cykeln, något som för t.o.m. mig var lite galet.

Jag har, som läsarna av den här bloggen kanske förstått, en vilja att man ska cykla mer och åka mindre bil (har egentligen inte sagt så mycket om kollektivtrafik). Bilar kostar, förorenar, tar plats och förfular staden. Detta betyder dock inte att jag är naiv och blåögd och tror, eller vill, att alla bilar ska upphöra att existera. Bilen är ett bra transportmedel på längre sträckor, annars hade den förmodligen inte varit så utbredd som den är idag, dock hade jag gärna sett en bil som inte drivs på fossila bränslen. Jag har tidigare skrivit om Karin Svensson Smith som lovordar cyklingen och vill minska biltrafiken, underbart bra. Jag håller många gånger med ”miljöpolitikerna” (avsett politisk tillhörighet), men ibland blir man konfunderad. Enligt Ekot och Miljöaktuellt har Miljöpartiet har gått ut och sagt att man vill lägga ner bilforskningsföretaget Fouriertransform, ett bolag som är en del i regeringens satsning på att utveckla bilindustrin. Miljöpartiet säger att

” De pengarna behövs för att stödja framtidens transportslag, inte satsa på det som hör dåtiden till. Vi vill stödja tåg, spårvagnar, vintersäkra spårfordon. Sådant som behövs om man ska klimatomställa och folk ska ha fungerande och pålitlig kollektivtrafik”

Detta är något som Sofia Arkelsten (m) och Lars Hjälmered har kritiserat och säger att "Miljöpartiet för en politik mot bilar. Vi för en politik emot utsläpp" Men för all del, bilar kan man faktiskt fundera på om de inte tillhör dåtiden, men att ersätta bilar med spårbunden trafik är för mig också lite dåtid. Det är väldigt oflexibelt, om än mer miljövänligt. Jag håller med om att man absolut måste utveckla spårbunden trafik i Sverige enormt mycket, men att stänga ner forskning som kan göra vår bilpark renare, hållbarare och miljövänligare känner jag är lite väl drastiskt eftersom det inte är så att bilarna kommer försvinna över en tioårsperiod eller mer. Min kära fader som jobbade inom oljeindustrin i c:a 30 år hävdade under lång tid att oljeindustrin var en verksamhet som har framtiden bakom sig. Detta håller än idag och kan absolut appliceras på de flesta av våra transportsätt.

Jag är annars ganska radikal i mitt tycke när saker ska förändras, men klimatfrågan och miljöfrågor är ofta så infekterade att man måste vara mer diplomatisk än radikal. Min magkänsla säger mig att detta är ett sådant tillfälle. Speciellt om man tänker och reflekterar över de kommentarer som uppstår när någon i media nämner orden ”sluta kör bil” och ”cykla” i samma mening. Folk är inte där, om än på god väg. Ge folk möjligheten att vilja ändra sig, från att ta bilen till att hoppa på cykeln eller tåget,genom att indirekt inte ge något val. För så brukar det väl fungera?

Politisk satsning på cyklister slår väl ut.

Idag började tövädret i Skåneland. Det betyder fukt, vind och en j-a kyla. Alltså blev cykelturen till bussen idag väldigt uppiggande. Well, det hela är väl ett steg närmare vår och cykelväder. Trevligt, även om jag gillar vintern.

Jag läste för några dagar sedan om en satsning som gjorts i Storbritannien av organisationen Cycling England tillsammans med det brittiska transport departementet. Deras projekt gick ut på att öka andelen cyklande människor i ett antal städer under ett antal år. Det hela visade sig vara mycket lyckat och mellan åren 2005 och 2009 lyckades man få till en ökning av antalet cykelturer med 25%.

Före projektet satte igång satsade städerna i snitt £1 per person i staden (c:a 12 SEK). Under projektet fick varje stad £5 (c:a 58 SEK) per person att använda för att öka cyklandet. Dessa pengar användes på lite olika sätt, men framför allt användes det till att utöka cykelvägnätet och göra detta mer tillgängligt. De första tre åren ökande antalet cyklister med i medel 27%, vilket är ett väldigt bra resultat. Vidare säger Cycling England att för varje £1 som investeras i ett sådant projekt ser man en vinst på £2.59 i minskad dödlighet. De säger också att satsningen måste ske i minst sex år för att det inte ska vara en risk för att investeringen går till spillo.
Detta är väldigt intressant, speciellt i skenet av den undersökning som gjordes i Sverige för inte så länge sedan av en liknande organisation, Svensk Cykling, där man tittade på hur mycket olika regioner i Sverige planerar satsa på utbyggnaden av cykelnätet. Bl.a. låg Stockholm och Göteborg bland de fem sämsta i landet, med Stockholm som ville satsa endast 17 kr/invånare/år. Dock ser det lite bättre ut i många andra delar av landet. T.ex. får jag känna mig nöjd över att region Skåne tänker satsa tre gånger så mycket per invånare och år. Detta är ungefär 50 kr/invånare/år, vilket kommer upp i närheten av summan som Cycling England presenterar i sin satsning. Det bådar ju gott och jag hoppas att pengarna förvaltas väl och jag ska försöka ha ögonen på det tillsammans med alla andra cyklister i Skåne.

Det är trevligt att se att cykeltrenden håller i och att det verkar vara på fler ställen i världen. Även våra egna politiker verkar inse vikten av att ha ett väl utvecklat och effektivt cykelnät i våra städer. Som jag skrivit innan har den senaste tiden dels Karin Svensson Smith (MP) skrivit om frågan och dels har Anneli Hulthén blivit tilldelad årets politikerpris av Svensk cykling för att ha ett starkt cykelengagemang. Dessutom har Sveriges förmodligen, nu levande, största geni även förstått det hela då han 2007 gjorde sin Sverigeturné på cykel, jag pratar givetvis om Emil Jensen.

Cykling är bra enligt forskning och politiker, men varför görs inte mer?

Jag har sedan jag började blogga om cykling också börjat fundera mycket över cyklingens effekter på människor, hur realistiskt det är att ersätta bilen med cykel och framför allt hur mycket som görs för att underlätta för cyklister.

Något som jag inte visste bär jag började fundera på det här var att det finns en trafikpolitisk proposition som tagits fram av vår regering. I kapital 5, paragraf 5.2, som så fint heter "preciseringar av funktionsmål" står det svart på vitt att man:

"För att uppfylla funktionsmålet för tillgänglighet bör följande preciseringar gälla: ... Förutsättningarna för att välja kollektivtrafik, gång och cykel förbättras."

Detta låter otroligt fint, men jag undrar egentligen hur det går med detta arbete. Jag har själv många gånger funderat på vad som händer med cyklisters framkomlighet när man bygger de nya 2+1 vägarna. Dessa vägar är väldigt bra ur en bilsäkerhetsmässig synvinkel, vilket är oerhört viktigt, men betyder det att man ska och bör stänga möjligheten för cyklister att använda dessa vägar? Varför byggs inte cykelbanor längs vägen? Jag har också funderat över vägnätet inne i de centrala delarna av städer (framför allt Lund och Malmö då), där man fortfarande när man bygger om vägar premierar bilister framför cyklister (här ligger Lund ljusår före Malmö, prova själv att köra bil i centrala Lund). Det är ofta mycket prat och gnäll om de höga halterna avgaser och de söndervittrande byggnaderna som kan ställa till stora problem, trots detta byggs vägnätet för bilar om och förbättras i stället för att ta bort bilarna från centrum och ersätta med "rena" cyklister.

Mina tankar och funderingar fick sig ett uppsving när jag såg att en riksdagspolitiker tydligen tänker på samma sätt. I en debattartikel i Dagens samhälle, påpekar Karin Svensson Smith (MP)avsaknaden av åtgärder för att uppfylla de mål som sats upp av regeringen i deras trafikpolitiska proposistion. Känns skönt att man inte själv sitter och irriterar sig på dessa frågor.

Jag propagerar ofta hårt för cyklandet framför bilåkandet. Givetvis står jag stenhårt med båda fötterna för mina åsikter, men trots det vill jag ändå inte påstå att jag är naiv och blåögd. Jag har själv en bil som jag kör med och jag inser också att det ibland inte håller att cykla i stället för att ta bilen. Jag säger inte heller att så ska vara fallet, utan min poäng är att många, jag faktiskt VÄLDIGT många bilresor som görs i Sverige (då speciellt i storstadsregionerna) är väldigt onödiga och helt oförsvarbara ur alla synvinklar.

Nä, bilar hör inte hemma på sträckor under en mil. Det går inte fortare, det kostar mer både privatekonomiskt, samhällsekonomiskt och miljömässigt, cyklister mår bättre fysiskt och framför allt får man ett otroligt gott samvete. Så, till stadsplanerarna i Sverige, gör det tydligt för folk hur mycket snabbare och hur mycket bättre det är att ta cykel i städerna än att fläska in sin häck i en bil.

Hepp!