Supercykelväg hade varit något mellan Malmö och Lund!

Nu blir det inte mycket rörelse alls för min del, det är mest att sitta framför datorn här hemma och skriva på avhandlingen. Ingen löpning, ingen skate, inte mycket cykling. Cykeln får bara komma ut på lunchen, mest för att jag ska komma ut och röra på mig, men ibland också för att handla ngn lunch.

Så här mitt i valrörelsen, med alla floskler och vallöften, saknar jag diskussionerna kring miljön. Det har liksom helt försvunnit och cykel-frågorna lyser nästan helt med sin frånvaro. Som tur är finns det en del som kämpar hårt för att hålla igång det.

Men, så blickar man lite över sundet och återigen gör danskarna det som borde göras här. Man ger sig den på att cyklingen minsann ska bli bättre. Danmark, och i synnerhet Köpenhamn, är redan bland de bästa ställena i världen att cykla i, men nu vill danskarna dubblera cyklingen.

På korta sträckor i Köpenhamn står cyklandet för en marknadsandel på 60%, men mellan 7 och 15 km sjunker detta väldigt mycket. Men, det ska det bli ändring på nu. Nu ska alla större danska städer få så kallade ”supercykelvägar”, 6-filiga cykelvägar. Det ni. Prata om att göra det attraktivt at cykla när det är otroligt lätt och bekvämt att a cykeln. Enligt Köpenhamn kommuns cykelansvarige är det extremt effektivt med cykling ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då det tar mindre plats, är bra för miljön och hälsan. Han säger t.o.m. att goda cykelförhållanden är ett måste för att man ska kunna få till en stad som är bra att leva i.

Jag hoppas, återigen, att våra kära politiker kan snegla lite över sundet här nere och lära sig lite. Vi får se vad alla de stora orden från våra svenska politiker betyder och vart det leder.

Klippet här nedan är från SVT - Sydnytt.

Infrastrukturens fall?

Äntligen har jag fått på nya bromsklossar på cykeln och kan återigen hålla en ordentlig fart på väg till jobb. Dessutom har jag fått i en ordentlig mängd luft i däcken så nu rullar det på utan att man behöver trampa för mycket.

Många som cyklar gör det av miljöskäl eller ekonomiska skäl. När man lyssnar på politikernas miljöresonemang blir man bara mer övertygad om att det förmodligen inte kommer vara politikerna som kommer klara av att ställa om vårt samhälle till ett mer hållbart, utan medborgarna själva. Detta blir så smärtsamt uppenbart när man tittar på den rödgröna alliansens nya valaffisch, där de stolt poserar framför ett höghastighetståg i en miljö som är förvillande lik den post-atomkrigs miljö som målas upp i spelet Fallout. Tåg i all ära, men så länge man inte klarar av att driva en pålitlig tågtrafik med långsamma och väl testade tekniker så är det faktiskt förvånande naivt att tro att det ska bli bättre av att bygga ut järnvägen för att klara av högteknologiska snabbtåg. Dessutom kostar snabbtågens infrastruktur dubbelt så mycket som den vanliga tåginfrastrukturen.

Om man vill att folk ska välja tåg framför t.ex. flyg, måste man nog först se till att saker och ting fungerar som de ska. Att det inte är helt bisarra väntetiden och att tågen inte stannar stup i kvarten. Dessutom tror jag knappast att det hjälper att höja kostnaderna för tågresande något helt vansinnigt och dessutom dra ner på underhållet.

Nä, kanske det är så att man skulle försöka tänka lite utanför de vanliga ramarna och börja komma med andra lösningar. Behöver vi verkligen fara fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm eller Göteborg och Stockholm hela tiden. Internet är ganska väl utbyggt i Sverige och all teknik som finns idag med allt vad videokonferenser och realtidsuppdateringar heter så tror jag att man skulle kunna komma bort från mycket av resandet. På så sätt skulle man slippa både flyget (som den rödgröna, konservativa högen verkligen inte gillar) och höghastighetstågen (som den blåa, konservativa högen verkligen inte gillar).

När man läser om hur politikerna så här i valtider behandlar vår infrastruktur och vår välfärd (oavsett vilken falang man tittar åt) blir man mörkrädd. Det värsta av allt är att makthavarna verkar vara lite oroliga över hur de har ställt till det. De tar ju vartenda litet tillfälle i akt att dölja vad de sysslar med och därmed missar de okritiska och mindre insatta medborgarna en hel del felande i leden.

Återigen är jag glad att jag cyklar till jobb så jag slipper tokigheterna vad det gäller kollektivtrafiken och dessutom slipper jag det dåliga samvetet över att bränna mina pengar i tanken på en bil.

Cykla lugnt!

Ett steg mot att göra Malmö till den bästa cykelstaden (i världen?)

Vädret håller i sig i sydvästra Skåne. Tyvärr har cykeln fått stå stilla ett par dagar nu, men jag hoppas att får hoppa upp på sadeln i morgon igen. Avhandlingsskrivandet förstör min cyklingsrutin. Det blir en hel del arbete hemma för att kunna skriva ostört och för att få någon timme extra. Dock börjar det också kännas att jag inte rör mig så mycket som jag brukar nu. Tur jongleringen finns att ta till!

Igår presenterades ett förslag som är glädjande för oss cyklister. Det är Miljöpartiet i Malmö som menar att man ska göra Malmö till en bättre och säkrare cykelstad. Malmö är redan en väldigt bra stad att cykla i, men som jag sagt många gånger tidigare så finns det absolut utrymme till förbättring. Här på jobb blir folk lite ”tossiga” när jag hävdar att Malmö är en bättre stad än Lund vad det gäller cykling. De menar att Lund är en riktig cykelstad. Det stämmer om man ser till antalet cyklar per capita, men absolut inte om man ser till cykelinfrastrukturen i de centrala delarna, där ligger Malmö hästlängder före. Nåväl, tillbaka till ämnet. Förslaget presenterades av Carolina Skog och cykelkämpen nummer ett, Karin Svensson Smith. Miljöpartiet menar på att cykeln är yteffektiv och samhällsekonomiskt bra, eftersom cykling tar mindre plats och gynnar folkhälsan, något jag till 100% håller med om.

I förslaget ingår att de vill se, citat:

• ett sammanhängande cykelvägnät och cykelbanor längs några av de stora vägarna behövs för att skapa plats för Malmös alla cyklister.
• säkrare trafikmiljön runt skolorna
• en ultimat pendelcykelbana, en ”cykelhighway” mellan Lund och Malmö
• kollektivtrafik och cykel som norm i PBL

Enligt mig låter detta som lite av en dröm. En highway mellan Malmö och Lund. SWEET! Jag är ofta skeptisk till ”highways” när det gäller cyklar, men då handlar det ofta om snabba stråk inne i städerna. När det gäller mellan städer kan jag bara säga, ÄNTLIGEN. När man cyklar mellan Malmö och Lund blir man smärtsamt medveten om hur lite man tänkt på pendlingsmöjligheten med cykel då det är mycket svängar, gupp, gropar och korsande av vägar. En rak, sömfri, väl underhållen cykelbana hade varit guld! Om nu detta är något som MP menar allvar med återstår ju att se, det kan vara valfläsk som så mycket annat i dessa dagar, men jag får i varje fall en förhoppning att leva på. När det gäller säkrare trafikmiljö runt skolor kan jag känna att det kanske inte är en direkt cykelfråga i sig. Visst har det betydelse, men säkerheten kring våra barn borde alltid ha prio ett och jag förstår inte att det ska vara så svårt att ordna generellt sätt. Kan man göra det med cykling som ett argument, då är det helt ok med mig.

De tar också upp en sak som jag ofta poängterar, att cykelbanorna ofta är väldigt vackra att glida runt på, men i många fall är helt värdelösa att pendla på. Detta gör att man som pendlings-cyklist ibland är tvungen att ge sig ut på vägen och det vet vi ju hur det kan gå.

I förslaget finns många bra idéer som absolut är rimliga att genomföra. Det verkar också som om de faktiskt antingen lyssnat på pendlings-cyklister eller börjat tänka cykel på riktigt. Kvar återstår att se hur långt MP kan komma med detta förslag och om de kan hålla vad de lovar. Så, om du enbart röstar efter hur bra cyklingen är, kan ju MP rekommenderas, det syns även i Svensk Cyklings partienkät som gjorts. När det gäller andra frågor måste jag som partipolitiskt obunden säga att det finns mycket att önska från såväl MP som resten av partierna. Det saknas ofta visioner och nytänkande. Detta förslag är en bit på vägen, men hur långt räcker det?

Vad tycker du? Känns förslaget bra? Vad skulle du vilja se i Malmö med omnejd för att göra det bättre för cyklister?

Cykla lungt!

Köer på vägarna? Jag tar cykeln.

Idag var cyklingen till jobb en fröjd. C:a 10 grader, vindstilla och sol. Det kan faktiskt inte bli mycket bättre. Helt enkelt en underbar morgon. I Malmö var cykelbanorna fulla med cyklister, men det flöt på riktigt bra. Visst var där några tomtar som pratade i mobil och inte såg sig för, men dessa fick snällt inrätta sig i leden efter en sur blick eller en tjutande broms. Ordning och reda!

Idag i tidningarna kan man läsa att nu får vi minsann räkna med köer på våra vägar i Skåne eftersom det nu sätts igång att gräva och fixas på vägarna. Min fråga är, när gör de inte det? Jag tycker det är ett väldigt fixande och grävande hela tiden. När kör inne i centrala Malmö blir man hyfsat trött. Inte bara för att trafikreglerna bara är rekommendationer och inte måste följas, utan också för att det är ett ständigt kryssande mellan vägarbetena. Som tur är kör jag extremt sällan bil inne i Malmö utan tar mig fram på cykel, vilket är otroligt lätt (förvånad över att höra det?). Detta köande tär på folk och stressnivåerna är nog ganska höga hos många, och då har de inte kommer fram till jobbet än, eller hem för att sedan stressa vidare till fotboll, ridning och golf med barnen.

Nä, det är nog inte konstigt att hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Stress och ett stillasittande liv innebär ju en för tidig död som ett brev på posten. Dessutom har detta förkortade liv ofta inte levts lyckligt och på det sättet man vill. Varför är det så? Jag tror att om folk hade börjat röra mer på sig och stressa mindre, vi hade återinfört mer idrott i skolorna och att man hade börjat tänka och se samhället ur ett hälsoperspektiv där man kan leva utan att stressa ihjäl sig för någon annan och ha mer tid över till sig och sitt. Vilket sätt ska man göra detta på? Tja, det är nog inte så komplicerat egentligen, men när det finns bromsklossar inom politiken kan det bli svårt. Dock tror jag det kommer en ändring, vare sig vi vill det eller ej. Smärtfritt om vi vill, smärtsamt om vi försöker streta emot. Simple as that!

Vad tror du? Hur skulle man kunna få ner sjukdomar orsakade av stress och ett för stillsittande liv? Tror du vi kommer få se en ändring eller kommer ändringen under tiden vi stretar emot?

Partienkät 2010 från Svensk cykling.

Idag blev det minsann ingen cykling. Frågan är om det ens blir det i morgon eller på onsdag. Har dragit på mig jordens största förkylning. Men det kanske bara är att vänta eftersom det var första veckan på förskolan efter semestern förra veckan.

Idag startar http://www.cykelsmart.se/ sin presentation av vad riksdagspartierna har för syn och planering för cykling. Frågorna är på ett bra sätt ställda om hur partierna vill föra fram cyklingen ännu mer och göra det bättre för oss som redan pendlar med cykel och hur man ska få fler att välja cykeln i stället för bilen på sina korta resor.

Först ut är Vänsterpartiet som får höga betyg. Värt att hålla koll på Svensk cyklings blogg med andra ord.

Cykla lugnt och ha en bra dag!

Idag är det dags att dra åt svångremmen gott folk.

Ingen cykelpendling nu på två dagar. . Det fick bli två vilodagar istället som kroppen så väl behövde. Lika bra så eftersom det har varit helt galet blåsigt, även om det är ganska fint väder idag med sol och runt 18 grader.

Idag är det dags för oss att dra åt svångremmen. Idag har vi nämligen, enligt WWF, förbrukat vår ranson av resurser. På mindre än 9 månader har vi alltså gjort av med så mycket resurser som jorden producerar under 12 månader. Det är detta som man menar med att vi använder mer än ett jordklot p.g.a. hur vi lever. Vi lever alltså från och med idag på kredit under resten av året. Jobbig skuld att ha faktiskt. För mig är det väldigt konstigt hur människor kan tro att denna ekvation kommer gå ihop. Ni ska få ett litet insider-tips, det gör den inte!

Vad beror det då på att vi gör av med mer än vad vi har? Ja, den frågan hade förmodligen gjort en väldigt berömd om man hade lyckats svara på. En sak som många hävdar är jakten på den eviga tillväxten. Bara det uttrycket får min naturvetarsjäl att slå på varningsklockorna. För att citera en blogg-granne, “Evig tillväxt i en ändlig värld?”. Ja, det låter som fiction, men det är faktiskt så vi lever. Nu kommer detta säkert inte som någon överraskning för dom flesta. Jag tror säkert att det är fler än jag som har valt att ta cykeln till jobb p.g.a. av miljöskäl (även om skäl som ekonomi, hälsa och lust säkert är väldigt vanliga och giltiga). Hur kan man då komma ur denna rävsax som vi satt oss i? Vi måste ha tillväxt för att samhället inte ska kollapsa, men själva essensen i den hyper-konsumtion vi lever i, innebär ständiga svängningar i ekonomi och konjunkturer, vilket sätter oss i ett evigt ekorrhjul. Jag fick tanken av en kollega att det förmodligen finns två sätt att komma ur detta ekorrhjul, antingen hyfsat smärtfritt genom politiken, eller stenhårt när det inte håller längre. Jag skulle föredra det första, men inser också att det förmodligen är svårt eftersom det verkar otroligt svårt för politiker att ens närma sig frågor som verkligen skulle innebära en utveckling från ett ekonomiskt system med evig tillväxt mot ett ekonomiskt system som innebar ekonomisk hållbarhet. Ett bra exempel på hur fast vi är i att ekonomin är så oerhört viktig är att vi har ekonominyheter i nyhetsprogrammen. Varför har vi inte miljönyheter eller ännu mer logiskt vore väl att ha hälsonyheter. För de flesta mår väl hellre bra och trivs än att ha en massa pengar i en burk (eller som siffror på en datorskärm är det ju snarare). Nu känner jag att detta inlägg lätt kan läggas in i det politiska landskapet, eller egentligen på den politiska axeln, eller egentligen den politiska punkten som det blivit. Men dessa reflektioner är ur ett sinne som är tränat i ekologi och miljö. Ett sinne som är van vid att se hur naturens system hänger ihop och dessutom sitter sinnet hos en människa som är en total politisk vilde, mig!

Hur är det med dig? Tror du tveklöst på att ekonomisk tillväxt löser världens problem? Och kanske ännu mer intressant här, varför började du cykelpendla?

Ha en bra dag och cykla lugnt!

Slänger man inte mina skattepengar i sjön?

Foto: Al Ravenna (Wikimedia Commons)

Så var det äntligen lite semester. Blir lite mindre i år eftersom jag har en deadline på min avhandling. Dock kommer inte cykeln stå still. Det är ju fortfarande cykeln som är smidigast inne i stan och det är absolut det bästa alternativet när man ska till stranden eller till parken och grilla.

Sedan jag lyssnade på alla floskler på Almedalsveckan har jag funderat över prioriteringarna inom politiken och om det verkligen är så att politikerna vill Sverige och Sveriges befolkning det bästa eller om det är sig själv de bryr sig mest om. En sak som gör mig tokig, är när de två blocken slänger upp siffror efter varandra om hur många miljarder de tänker satsa på sjukvården för att få ner belastningen och få bort köerna. Missförstå mig nu inte, jag tycker vi ska ha en bra sjukvård, för min del tycker jag vi ska ha den bästa sjukvården i världen och den ska vara fri för alla som vistas i vårt land. Alla andra alternativ är egoistiska och politiska, inte rättvisa och logiska.

Varför blir jag då upprörd över att blocken vill satsa pengar i vården? Jo, hade det inte varit bättre att se till att göra något åt källan till problemet? Redan i början på 1900-talet kopplade Hans Kraus (klättrare och läkare) ihop motion och hälsa. I stället för att gipsa eller ordinera sängläge och piller, ordinerade han träning och/eller speciellt anpassade övningar. Det är inte särskilt svårt att fatta idag, alla vet om det, annars hade man inte sett den stora ökningen i köp av träningskort efter alla nyårslöften eller dagligen hört folk säga att de borde börja träna. Vi som tränar regelbundet är oftast särskilt medvetna om hur det känns om man slutar träna en period. Man mår helt enkelt väldigt mycket sämre; man blir trött, hängig, oengagerad, ineffektiv och tappar kreativiteten. Redan på Hans Kraus tid kunde man se att för lite motion ledde till ökad risk för diabetes, fetma, blodtrycksförändringar och cancer (ja, ni läste rätt, cancer). Om nu så är fallet, hade det inte varit läge att satsa lite mer på att förebygga välfärdssjukdomarna i Sverige? På det sättet hade man minskat trycket på vården avsevärt. Dessutom hade man sparat ofantligt mycket pengar på det, spara pengar samtidigt som folk mår bättre, man blir mer effektiv och saker och ting blir mindre jobbiga? Så, varför inte se till att folk rör sig i stället och framförallt, VARFÖR HAR MAN TAGIT BORT IDROTTEN I SKOLAN. Vilken jubelidiot var det som tog det beslutet. Det är förmodligen ett av de största misstagen som någonsin gjorts i Sverige, ett praktexempel på egoistiskt och ologiskt beslut. Börja där kära politiker, då ska ni få se att vi får lättnader på vårdtrycket.

Varför är det då vidare så svårt för folk att träna? Tja, ett av de vanligaste argumenten jag hör är att man inte hinner. Känn efter själv så inser du hur befängt det är. Det är ett så otroligt dåligt argument! Visst, har man två barn och ett heltidsjobb (jag har själv ett barn och ett heltidsjobb) finns inte mycket tid över, men det behöver inte ta mer än en 30 - 50 minuter att ta en löptur. Finns inte ens denna tid är det kanske läge att börja titta över sitt liv lite. Något som många inte ser är vardagsmotionen. DEN är det viktigaste vi har. Cykla till jobb i stället för att ta buss eller bil, cykla eller gå till festen eller in till stan, taxi, buss och bil är värdelöst och kostar pengar, ta trappor när du ser dom, inte rulltrappor och hiss. Nu säger den inbitne pessimisten kanske, ”spelar roll om jag går i trappor”. Jag det spelar en otroligt stor roll för välbefinnandet och dessutom tar det ingen tid och kostar inga pengar. Vi har jobbat så hårt under så lång tid att behöva röra oss så lite som möjligt. Vi har jobbat så mycket på det att vi börjar må riktigt dåligt av det. Tokigt! Det är skönt att se att man t.o.m. får med håll av modebloggare och av ekonomibloggare.

Upp på hojen eller på med löparskorna nu och se till att bli och/eller hålla dig frisk!

Snö, tom politik och lathetens välfärdsgnäll

Inatt föll snön igen över Skåne. Jag kan inte se det på annat sätt än härligt. Staden blir lite ljusare, tystare, lugnare och friskare. Snön ger gratis ljusterapi, snön dämpar stadens larm, folk kan inte fara fram som idioter i sina bilar och på sina cyklar och allt detta göra att luften kan återhämta sig och bli kall och frisk.

På väg till bussen på cykeln i morse funderade jag över senaste tidens gnäll över vädret. Jag vet inte var folk är eller tror att dom är, men varje år kommer snön och det blir kallt. Vi bor i Sverige, vi bor långt norrut, här SKA vara snö och kallt. Passar det inte är det väldigt lätt att flytta söderut. Mer plats åt mig.

Det verkar som om politikerna har tittat ut en stund genom fönstret också. Det har kommit snö, kollektiv trafiken funkar inte, folk kan inte cykla och gå, folk kör bil (!) och tak rasar. När detta händer blir det plötsligt tydligen hur tom politik våra politiker använder. Nuvarande regering skyller på den förra regeringen för att inte ha skött underhållet. Har inte nuvarande regering suttit i fyra vintrar nu? Oppositionen skyller på regeringen för att vara passiva, men vad jag minns så var det likadant under de röd-grönas tid vid makten. Strul i kollektivtrafiken, rasande tak och fallande istappar. Jag tycker nog Mats Skogkär sammanfattar det hela väl i sin artikel.

Well, jag antar att det är det obligatoriska valfläsket inför val2010. Problemet jag ser är väl att det inte är så mycket valfläsk som en spricka i fasade som visar att partierna inte har någon bra politik i sig och står handfallna inför många problem och därför måste peka på varandras brister. Detta har ju blivit uppenbart i debattprogrammen där det visar att partierna har samlats i mitten och tycker samma sak men med olika retoriska infallsvinklar. Ett härligt exempel är folkpartiet som la upp en cykelpolitik för Stockholm i Juni i fjol och ändå så kan man läsa att Stockholm är sämst i landet på satsningarna för cykeltrafiken. Min gissning är att detta bara är ett exempel på tramp i pottan för våra politiker och deras program. Lite mer kurage, rakhet och ärlighet hade nog inte skadat.

Nu måste jag be om ursäkt till mina läsare för att detta inlägget blev pessimistiskt, politiskt och inte väldigt cykelaktigt. Men så är det idag. Idag har jag hört för mycket gnäll från lata välfärdsmänniskor som inte klarar se helheter och återigen visar att deras respekt för sin omgivning, natur och medmänniskor når ungefär fram till tomtgränsen. Positiva tankar föder positiva tankar och den premissen lever jag annars efter. Snön töar så småningom, det blir vår med sol och behagliga temperaturer. Då kan man ta fram cykeln och glida fram med ett öra på fågelsången och ett öga på knopparna som slår ut.