Ny cykelblogg i svenska media

Här om dagen inledde Sydsvenskan en artikelserie om cykling. I samma veva lanserade man en ny cykelblogg, Cykelstaden. Jag tycker det är fantastiskt bra att man göra det. Jag sträcker lite på mig och känner mig lite stolt när jag tänker tillbaka till den dagen jag satt ner tillsammans med webbredaktionen för Sydsvenskan och fick äran att börja skriva Sveriges första cykelblogg i en svenska nyhetstidning.

Jag tycker det är bra och oerhört viktigt att Sydsvenskan tar vid där jag slutade eftersom trafik generellt och cykling i synnerhet tenderar att engagera människor o det grövsta. Det är bara att titta i kommentarsfälten eller sätta sig ner på närmsta kaffe eller i ett fikarum. Cykling är ett buzz-ord och man hör diskussionerna överallt. Jag gillar det. När jag började blogga om vargdagscykling var vi kanske tre bloggare i Sverige som var riktigt aktiva i skrivandet. Idag finns en enorm mängd forum, Facebookgrupper, bloggar, Twitterflöden m.m. där man kan följa och delta i diskussioner kring cykling.

En sak som jag dock tycker är mindre kul med Sydsvenskans nya satsning är att jag tappar all lust att cykla. Det verkar ju vara helt sjukt farligt. Det är ju nästan så att jag börjar snegla på de så kallade undersökningarna som försäkringsbolagen gjort och känner att det här med cykling kanske inte är något bra ändå? Som tur är har jag sysslar med den här frågan för länge för att hamna i den fällan. Jag vet (tror jag i varje fall) att Sydsvenskan har goda intentioner och att de verkligen vill lyfta cyklingen. Ett av problemen är dock att man lätt ramlar in i den svenska säkerhetsnarkomanin och inte kan ta en funderare utanför ramarna.

För att ta ett exempel så blir jag helt livrädd av att 94% av alla som dog i cykelolyckor 2011 inte bar hjälm. SHIT! Det är ju hur mycket som helst. När jag sedan kommer ihåg att det nog egentligen inte handlar om något stort antal så blir jag lugnare igen. Enligt polisrapporterad statistik på Transportstyrelsens hemsida dog 2 cyklister i hela Region Skåne under 2011. Jag gissar dock att det inte var denna statistik de använt (skulle vara intressant att se någon källa på deras data). Visst, skulle det vara 2 stycken är det 2 för många, men relativt få om man ser till hur många cykelresor som görs per år i Malmö. Ska man ha hjälm? Tja. Det är upp till var och en. Själv har jag det sällan och jag tycker man har en paranoid syn på cykelhjälmen i Sverige. Man ser den ofta som något som kan minska cykelolyckorna när hjälmen egentligen enbart är något som kan minska konsekvenserna av en cykelolycka. Vill man minska antalet olyckor är det andra saker man måste diskutera.

Nåväl. På det hela taget är det kul att Sydsvenskan lyfter cyklingen. Man kan diskutera innehållet och vi har alla rätt att tycka till om det. En av de roligaste fenomenen med det hela, vilket också är en av anledningarna till att jag allt oftare tappar sugen att diskutera och skriva om cykling, är att diskussionerna i kommentarsfält är exakt likadana som när jag skrev och är exakt likadana oavsett vad man skriver. Mycket gnäll, mycket tyckande, extremt lite konkret och konstruktiv debatt. Mer konkreta och konstruktiva diskussioner skulle jag vilja se.

Cykla aktivt!  

red. 8/5
Tittade på Sydsvenskanartikeln igen angående antalet döda som inte haft hjälm. Det står faktiskt inte att det bara är i Malmö, utan allmänt i trafiken. Alltså, tittar vi i stället på hela landet är det 21 stycken cyklister som dött, d.v.s. nästan 20 som inte haft hjälm. Detta gör det ännu mer intetsägande eftersom 20 stycken i relation till antalet cykelresor i hela landet är försvinnande lite. Cykling är helt enkelt helt otroligt säkert.

Otroligt många barn som drullar omkull på cykel.

När vi så här på lördagen ändå är inne på cykelolyckor och hur man kanske ska kunna undvika dom så är det väl lika bra att fortsätta på den linjen.

DN skriver idag om en rapport från Barnolycksfallsfonden, som visar att ungefär 10000 barn varje år skadas allvarligt i cykelolyckor. De flesta olyckor sker hemma på gatan och är singelolyckoch 85% av dessa 10000 barn skadas i singelolyckor så allvarligt att de måste söka akutvård. Detta är en siffra som förvånar Jan Schyllander som är utredare vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Om året är det c:a 1000 barn som måste läggas in på sjukhus för sina skador. Det är i genomsnitt 2 till 3 barn varje år som dör i cykelolyckor och då är det oftast ett annat fordon inblandat. Detta är ju helt galna siffror!

Hur kan man då som förälder undvika dessa olyckor, eller i varje fall minska risken att de ska inträffa? Jo, lär barnen cykla på ett ordentligt sätt redan från ung ålder och när de blir lite äldre, lär barnen hur man beter sig i trafiken bland medtrafikanter. T.ex. nämner man i artikeln att man bör undvika stödhjul och som förälder helt enkelt springa efter cykeln hållande i pakethållaren eller i en pinne fäst vid cykeln. På detta sätt undviker man den falska trygghetskänsla som stödhjul innebär och barnet lär sig lite på sin egen balans.

Detta är ju inte direkt något nytt. Så lärde jag mig cykla, jag hade aldrig stödhjul och det var på det sättet många av mina vänner också lärde sig cykla. Visst fanns det gott om stödhjul på min tid, men jag tror bestämt att det också var fler föräldrar som hade, eller TOG sig tid att lära barnen cyklar. Mina föräldrar var dessutom väldigt bra förebilder för hur man beter sig i trafiken och lärde mig hur man rör sig och uppför sig i olika situationer. Dessutom hade vi en ganska bra genomgång i skolan om hur man beter sig i trafiken, något man kanske skulle satsa lite mer på idag eftersom cyklandet har ökat markant och förmodligen är här för att stanna.

I artikeln finns också en lista med åtta råd om hur man kan hindra (eller enligt mig, minska risken för) cykelolyckor.

Texten är tagen från DN

Cykla lugnt och visa barnen hur man gör. De gör som du gör, inte som du säger till dem att göra.

Cykelolyckor i Malmö koncentrerade inom ett litet område.

Regnet öser ner utanför fönstret och så var det även i torsdags på väg hem från jobb. Regn har jag dock inte mycket emot, man blir ju ändå svettig av den hyfsat långa turen, dessutom är det ofta i stort sett vindstilla när det regnar. Något som man inte kunde säga under turen hem från jobb igår. Det verkade inte blåsa speciellt mycket, men när man kom ut på slätten mellan Hjärup och Åkarp kände man av den rejäla motvinden. Det är alltså precis som vanligt på denna sträcka, som är helt saknar all form av vindskydd på flera kilometers avstånd. Nackdelen med öppen jordbruksmark när man cyklar; fördelen är ju att det är hyfsat plan mark.

Idag i Sydsvenskan kan man läsa lite olycksstatistik för Malmö när det gäller cykelolyckor. Under en period mellan januari 2008 och juni 2010 skedde 623 olyckor. D.v.s. lite mer än en olycka varannan dag. Tittar man på statistiken sker en femtedal av olyckorna på ett ganska begränsat område i Malmö, nämligen mellan Triangeln i norr till Södervärn i söder och mellan Pildammsparken i väster till korsningen Nobelvägen-Amiralsgatan i öster. Känner man till Malmö och hur och var cykelstråken ligger, är statistiken egentligen inte så förvånande. Det är mycket bilar som kör genom Malmö inom detta område och dessutom är det ett av de områdena i Malmö med flest cyklister. Detta är också det som trafiksäkerhetsutredaren i Malmö stad, Hossein Ashouri, nämner som en av de troliga anledningarna till att området är extra drabbat. Malmö stad har gjort många förbättringar av cykelvägar och cykelbanor de senaste åren och staden har blivit väldigt bra att cykla i, även om det finns många ställen där man kan göra ganska mycket mer. Dock kan man göra i princip hur mycket förbättringar som helst utan att det hjälper så länge folk inte är försiktiga och följer de trafikregler som finns.

En av de största bidragande faktorerna till att cykelolyckor inträffar är att cyklisterna är oaktsamma och inte följer trafikreglerna. En annan faktor är att många cyklister inte verkar veta hur man beter sig som cyklist i trafiken, något jag skrivit om tidigare, så som att hålla till höger, räcka ut handen och se sig för innan man svänger. Det är egentligen helt otroligt att så enkla saker, och egentligen helt logiska och självklara, är en av de största orsakerna till att folk skadas i trafiken. För mig handlar det om ren självbevarelsedrift, men även om min respekt och hänsyn till min omgivning. Enligt Hossein Ashouri, är en av de vanligaste anledningarna till olyckor att ” – De börjar trampa så fort de ser den närmaste bilisten få rött, ovetande om att det fortfarande är grönt från andra hållet”.
Well. Jag säger det igen, försök följa trafikreglerna när ni cyklar. Visst är det frustrerande ibland när det inte är en bil i sikte och cykel-ljusen visar rött för att man inte tryckt på en knapp, då struntar jag också i det ibland. Jag tror att för att folk ska vilja och kunna följa trafikreglerna när dom cyklar måste reglerna bli tydligare och saker måste bli mer genomtänkte, som t.ex. att man inte ska behöva stanna och trycka på en knapp för att det ska slå om till grönt. Man behöver sällan gå av bilen för att trycka på en knapp vid ett trafikljus, varför ska en cyklist göra det då? Det finns dock en sak som cyklister måste bli bättre på och visa var de ska och hur de tänker, andra trafikanter kan inte läsa deras tankar.

Nu ska jag ut i regnet och hoppa i vattnet med dottern!

Cykla lugnt!