Tycker du verkligen cykling är så roligt? Nä, faktiskt inte.

Denna månad har jag inte cyklat en enda gång till jobb, utan det har blivit buss för hela slanten. Precis som jag skrivit så många gånger innan här på bloggen gör cyklingen att jag är vaken väl på jobb och jag jobbar mycket effektivare under dagen. Denna månad har jag åter igen fått det bekräftat. Efter att ha suttit på bussen och skumpat eller för den delen suttit i bilen är man seg och trött i huvudet och det blir en slow-start utan dess like. Dessutom går kaffekonsumtionen upp rejält.

Nåja. En fråga som jag fått under dessa två veckor utan cyklingen till jobb är om jag saknar det och om jag verkligen tycker det är så roligt att cykla 5 mil till och från jobb. Svaren är ja och nej. Ja saknar det enormt mycket. Nu när cyklingen blivit en del av rutinen på morgonen för att komma igång och strukturera tankarna inför dagen och på eftermiddagen för att varva ner och tömma huvudet på jobbtankar. Klart jag saknar det! Men, tycker jag verkligen det är så kul. Nä, egentligen inte. Att cykla är för mig som att ta bussen, tåget eller bilen. Jag ska från punkt A till punkt B, hur jag tar mig mellan dessa spelar faktiskt inte så stor roll. Det som valet fallet på är det som gynna mig mest. Egoistiskt tänkande som enbart rör mig själv. Fantastiskt! Det är ju precis så det ska vara. Kan man få sig själv att göra saker som är bra för ens hälsa och humör och dessutom göra omgivningen en enorm tjänst är det berättigat att vara egoistisk, ordentligt egoistisk.

Så, att cykla är ett sätt att transportera mig. Punkt. Det är snabbt, oerhört mycket snabbare än något annat i en stad., det är bra för mig, min omgivning och miljön och det ger en behaglig känsla. Två cykelbloggsgrannar som också känner på detta sätt, och illustrerar det fint är Copenhagenize och en fin liten undersökning som hittas på Cycleicious.

Men, om jag nu inte tycker det är så kul att cykla, hur motiverar jag då mig själv att ta cykeln överallt? Tja, det finns som jag precis sagt så otroligt mycket att vinna på det; motion, PENGAR, tid och MILJÖ. Faktum är att det är, rent ut sagt, korkat att ta bilen när man ska röra sig inom stan. Varför envisas folk med att göra det? Jag ska ärligt säga att jag inte vet. Jag hoppar också in i bilen ibland och är korkad, men jag vet inte varför. Varför gör man det? Varför gör just du det?
Sen är det ju det här med lätttillgängligheten och ”smidigheten” att cykla. I Malmö är det väldigt bra, i Lund är det helt ok, och det verkar bli bättre även i resten av Sverige, men det finns fortfarande många problem. Cykelidag tar upp ett med konstig skyltning, Cykelsmart ett annat med hur barnen idag fostras till ett mer stillasittande liv och Cykla i Malmö tar ofta upp ytterligare ett, nämligen kombinerade gång- och cykelbanor. Man måste börja tänka cykel i våra städer och sluta fundera så mycket över hur vi ska hantera en ökad biltrafik. Bilarna ska inte vara inne i de centrala delarna. Det finns så många andra lösningar. Dessutom kan man dagligen se olyckor där antingen en bil kört på en cyklist eller där cyklar på cykelöverfarten orsakat en olycka (t.ex. Aftonbladet och DN.)

Jag ser en ljus framtid för cykeln som ett transportmedel. Fler upptäcker de positiva sidorna med att ta cykeln, även om det inte alltid är så kul. Men hur det än är, det är ganska skönt att få röra på sig, det är mycket få människor som inte tycker det och cyklingen är ett behagligt sätt att göra det på.

Cykla lugnt!

Cykling – hälsokur för anställda med tjänstecykel

Tittade ut genom fönstret i morse och kände för första gången att det tog emot att hoppa på cykeln till jobb. 4,5 grader och mulet med den infernaliska Skånska vinden blåsande, var tog våren vägen? Det var till att rota fram underställsbyxorna igen och det är jag glad att jag gjorde, inte varmt. Cyklingen blev olidligt tung med motvind, head-on, hela vägen. Den som varit i Skåne en blåsig dag vet hur vinden över åkrarna dödar ens moral på två röda. Idag flög tanken genom huvudet, är detta ett stålbad eller en hälsokur? Jag vet inte idag, men alla andra dagar skriver jag under på hälsokur.

Slängde ett öga på Personalavin, som Malmö stad ger ut till sina anställda en gång i månaden, och fick se rubriken ”Ta cykeln i tjänsten”. Det handlar om att gatukontoret i Malmö har köpt in ett 20-tal cyklar som de anställda kan använda för att ta sig genom staden smidigt till möten eller luncher. De anställda bokar en cykel på intranätet och hämtar sedan ut en nyckel i receptionen. Cyklarna sköts av serviceenheten, vilket gör att de alltid är i gott skick och bokningssystemet på nätet gör att man direkt vet om det finns cyklar tillgängliga. Tydligen är detta något alla kan få till sitt kontor, bara att gå ihop ett par kolleger och få med närmaste chef och sedan beställer man ett gäng cyklar från service enheten. Idag rullar det totalt 218 tjänstecyklar i Malmö. Härligt och bra initiativ.

Min tanke är då genast, skulle inte detta kunna vara något för alla företag att ta efter? Företaget skulle kunna ha lånecyklar för att bege sig ut på lunch eller kanske skulle man kunna bidra med tjänstecyklar i samma mening som dagens tjänstebilar. Inte bara att det hade gett ett gott rykte, utan också ett sätt att visa att man faktiskt seriöst värnar om en bättre miljö. Dessutom hade det gett ett seriöst intryck av att man som företag faktiskt ser efter sina anställda. Den största kostnaden i ett företag är oftast de anställda, vilket gör att företagen borde ta väl hand om dessa. Ett sätt är att förbättra deras hälsa. Företaget hade inte bara sparat in en massa sjukdagar, utan de anställda hade faktiskt mått bättre. Att cykla till jobb eller cykla ”ner i stan” i stället för att ta bilen är en hälsokur utan dess like, det ger frisk luft, men får röra på sig och får igång blodcirkulationen och dessutom ger det helt gratis lite extra motion. Detta är vad som kallas en win-win-win situation; svårt att säga emot egentligen.

Jag har själv tränat i nästan hela mitt liv, men jag måste säga att förmodligen har jag sällan mått så bra och varit så fri från sjukdomar och förkylningar som när jag började pendla med cykeln till jobb. Kanske hade det uppmuntrat ännu fler att cykla till och från jobb om man från företaget hade erbjudit sina anställda en tjänstecykel. Det hade absolut varit ett kul experiment.

Hur är det där du jobbar? Finns det cyklar att låna? Erbjuder din arbetsgivare tjänstecykel?

Gästbloggare: Från dörr till dörr på 49 minuter.

Denna gången blir det ett gäst-inlägg här på Malmö - Lund på cykel. Det är Emma Ådahl som reflekterar över den första pendlingsturen på cykel från Malmö till Lund. Emma är ekolog och jobbar i ett projekt där bevarandet av vår stolta vita stork står högst på listan. Enjoy!

En rätt blåsig marsmorgon när snön hade smält bort från sydvästra Skåne tyckte jag att det var dags för min allra första cykelpendlartur mellan Malmö och Lund. Planen är att de två-tre dagar då jag arbetar på kansliet i Lund tar jag cykeln dit. Motivet, att helt enkelt få cykla. För att jag gillar det och vill ha lite vardagsutmaningar. Helgen innan denna cykeldag gav jag min kära gamla trotjänare sin årliga vinteravdammning och hon blev oljad och fin. Det känns faktiskt lite som en bedrift att i Lund-Malmö regionen ha lyckats behålla samma cykel sedan 1996!

För att undvika en eventuell kalldusch denna första resa kollade jag innan så att det blåste från sydväst. Från Värnhem var det raka spåret ut ur stan vilket kändes väldigt smidigt. Man hamnade liksom på motorvägen direkt och kom upp i hastighet. Eftersom jag för ett tiotal år sedan cyklat sträckan vid ett par tillfällen kände jag till vägen. Likväl hamnade jag lite fel vid Burlöv center där någon odåga vridit om skyltarna. Väl på rätt kurs är höll det på att gå galet igen. Det är ju det här med snäva svängar och skymd sikt. Tur ska man ha att klara sig undan kollision när man får ett möte som även det genar genom kurvan. Nu kommer jag inte att glömma att vara särskilt försiktig just där. Nåväl, efter att ha trasslat mig genom Arlöv blev det lite mer raksträcka. Jag förvånades en smula över att det var så pass många som cyklade ändå. Hade nästan räknat med att det skulle vara tomt på cykelbanan. Särskilt efter att under ett par års tid varje morgon förvånats över den kolossala bilkön som leder in mot Malmö. Hur orkar folk? Det var underbart att möta dessa medcyklister. Man log mot varandra och nickade. Glada, rosiga ansikten. Och de hade ju till och med motvind! Det som störde rytmen var de få gånger som cykelbanan plötsligt tvärgirar och går över på andra sidan bilvägen. Man fick snällt börja om och bygga upp fart igen. Vid Sankt Lars blev jag lite osäker på hur jag skulle köra. Det var svårt att se hur de hade täkt sig, men på något vänster lyckades jag välja ”rätt väg”. Fram till Mejeriet gick det bra men sen havererade strukturen fullständigt och jag fick slå av autopiloten. Lund är sannerligen ingen cykelvänlig stad, men likväl är det cyklisterna som härskar i trafiken.

Det blev bara en resa första dagen, jag tog bussen hem igen. Ville ju inte suga all must ur mig fullständigt. Men det kändes ändå skönt och rätt på alla sätt. 49 minuter från dörr till dörr, det är bara nio minuter mindre än vad det tar kollektivt! Sen blir man ju förstås lite svettig och får fixa och byta kläder och så, men på dessa ytterligare nio minuter har jag alltså, förutom själva pendlingen, avverkat ett träningspass, sett en rad okända människor i ögonen, fått en mängd driverse intryck och inte alls bidragit till den förstärkta växthuseffekten.

Det kändes fint det!

Skulle du vilja skriva ett gästinlägg, skicka mig ett mail på joreduff@gmail.com

Motivation till att få igång vardagsmotionen

Nu märks det att våren verkligen har kommit till Skåne. På väg mot jobb igår mötte jag fler cyklister än vad jag annars gör under en vecka. Jag tror bestämt att det kommer bli trångt på cykelbanorna en bra tid framöver. Men det är väl bra? Det innebär ju att folk cyklar i stället för att ta bilen. Absolut! Dessutom kommer det finnas ett större incitament att bygga ut fler cykelbanor och göra dom bättre.

En annan trevlig utveckling är att de billiga cyklarna oftare stannar kvar i affärerna och folk väljer att köpa dyrare cyklar. Detta betyder att människor får bättre, mer hållbara cyklar som är lättare och trevligare att cykla på. Det innebär också att folk känner att det är värt att laga cykeln när den går sönder i stället för att köpa en ny. Alltså, ett litet steg på väg från konsumenthysterin med sin slit-och-släng mentaliteten.

Jag hör fortfarande många som säger att de inte kommer igång med träningen och motionen i sina liv. Det finns inte tid till det helt enkelt. En kommentar som jag ofta får är ”hur hinner du med allt och var får du energin ifrån? Tja, vad svarar men på det? Prova själv att lösa ekvationen där man lägger in cyklingen till jobb, med allt vad det innebär (motion, träning, frisk luft), och tiden jag får över och energin jag vinner. Jag låter er fundera lite på det.

Men, för att spinna vidare på denna tanke och fråga ska jag försöka diskutera och reflektera över ett par punkter som kanske kan hjälp någon att komma igång. Punkterna och tankarna kommer utgå från min egen erfarenhet av fysisk träning och den mentala träning jag fått genom många års sportskytte under mina yngre år. Fokus kommer att ligga på individen, men även ta in aspekter som utveckling till ett mer hållbart levande ur miljö- och hälsoperspektiv. Punkterna jag tänkte avhandla i ett par inlägg framöver är

- Motivation
- Målsättning
- Tid

Jag vet inte vart detta leder, det får tiden utvisa. Jag hoppas också att det kommer generera en del förslag och tankar från mina läsare. Nu ska jag tillbaka till tänkandet. Kanske skulle ta med mig tankarna ut i vårsolen idag? Det får nog blir en promenad på lunchen.

Cykla lugnt!

Motion och att utmana sig själv är bara nyttigt

Att jag tränar en del har väl kanske inte någon missat. Visst är det drygt ibland och jobbigt att motivera sig. Men det finns ju mer än ett nöje i att träna, det finns även en stor hälsoaspekt på det. Större än vad de flesta verkar tro.

Jag har under längre tid (mer än 10 år nu) hävdat att jonglering är en aktivitet som är mycket mer än gyckel och skoj. Visst är det kul och otroligt stimulerande, men det ligger mycket mer under ytan. Jag har länge hävdat att jonglering sänker stressnivåerna i kroppen och även ger stimulans till hjärnan i form av ökad syretillförsel och effektivare arbete (Jongleringsskolan). Detta har visats i några få studier tidigare, men nu har en grupp i Oxford publicerat fysiologiska bevis för detta i den ansedda tidskriften Nature. De har tittat på hjärnaktiviteten hos personer som lärt sig jonglera under en kortare tid och jämfört det med en kontrollgrupp som inte lärt sig. De såg att aktiviteten i hjärnan ökade, liksom densiteten.

Man har också visat att jonglering har en positiv effekt hos kvinnor som lider av panikångest. I denna studien minskade försökspersonernas symptom signifikant efter sex månaders jonglering.

Detta är otroligt intressant eftersom det är enkelt att lära sig och alla som vill kan göra det. Dessutom kan man jonglera var man än befinner sig.

Nu är det tillbaka till verkligheten.

Hur hittar man motivationen...

... att cykla 2,5 mil till jobbet när det är 3 grader, snålblåst och daggtungt i luften? Ja, det är en bra fråga som jag har fått lite då och då. För att vara helt ärlig, är det inte alltid helt lätt att motivera sig till det.

Att hitta motivation att göra saker som kan kännas svåra och jobbiga kan ibland vara svårt, men den finns alltid där att finna. Min erfarenhet är att det handlar om att lära sig var man ska leta efter den. Hur hittar jag motivationen till att cykla till Lund och sedan hem igen? Hur hittar jag motivationen att ge mig ut och springa en mil i ösregn?

Svår fråga som kräver lite eftertanke och förmodligen mer tid än läsaren av detta orkar avvara. Men för att fatta mig kort. Att alltid hitta en positiv sida av något (jo, det finns alltid något positivt med allt, svårt att hitta ibland, men det finns), att aldrig känna ett måste för något (speciellt när det gäller träning), hitta sättet att göra uppgiften roligare.

Så, vad är då det positiva med att cykla till och från jobb en kall, småblåsig och regntung dag? Nja, en sak är ju att jag får bra träning och slipper ge mig ut i löpstpåren när jag kommer hem. Det tar bara c:a 15 -20 minuter längre tid än med buss. Räknar man dock att pendlingen med buss tar c:a 40 minuter från dörr till dörr och att man sedan ska ge sig iväg och träna när man kommer hem, i kanske en timme innbär detta en total tid på c:a 2h och 40 minuter (tur-och-retur). Cyklar jag tar det strax under två timmar. Alltså 40 minuter över till familj och slapp. Dessutom sparar jag en massa pengar på det och till på köpet är det VÄLDIGT mucket bättre för miljön.

Känns det som ett måste? Nej, aldrig dom dagarna jag cyklar. Om jag känner så tar jag bussen (hyfsat miljövänligt val i varje fall).

Göra uppgiften roligare? Kämpar mot mig själv för att kunna cykla fler dagar i veckan och att göra det på kortare tid.

Nej. Dags att avsluta. Mer inom kort.