Malmö och Lund visar Stockholm (cykel)vägen.

Dags för lite nyhetsuppdateringar här på bloggen. Det var ett tag sist, men när det dukas upp på ett bord med vit duk kan man inte låta bli att skriva lite. Det är DN som skriver om Stockholms nya insikt. Stockholms politiker har äntligen vakant upp och insett att man måste göra något åt trafikproblemen man har i staden. Kanske är det t.o.m. så att man börjar inse att man inte kommer lösa trängseln med Förbifart Tokholm? Nä, vad tänker jag nu på, ett sånt projekt kan ju bara lyckas, eller?

Nåväl, nu har i varje fall Stockholm insett att det är dags att göra något. Vad ska man då göra, jo, men sneglar mot Malmö och Lund bland annat. Jag kan inget annat än att tycka det är riktigt trevligt faktiskt. Malmö framförallt jobbar ganska hårt för att förbättra för cyklisterna och jag gissar att Lund gör detsamma med tanke på att dessa två städer blev utnämnda till årets cykelkommuner av Cykelfrämjandet tidigare i år. I Stockholm har man börjat använda t.ex. cykelboxar som de stora cykelstäderna har haft ganska länge. Enligt DN gäller också att ”Alla politiker är överens om att framtidens trafikinfarkt inte kan lösas med fler bilar, vägar och parkeringar.” Trevligt, trevligt. Det bästa med detta är att det som händer i Stockholm brukar smitta av sig på andra städer så småningom. Det är också bra för det kan få Malmö och Lund att jobba ännu hårdare för cyklingen, som en av trafikplanerarna sa under en presentation, ”vi har blivit utsedda till Sveriges cykelstad, men det är en karamell vi inte ska suga så länge på”. Bra där!

Ytterligare saker som händer i huvudstaden är att man börjat prata om att man ska få, som cyklist, köra mot enkelriktat och rött ljus, under vissa förutsättningar. Detta är helt galet radikalt för att vara i Sverige. Är det bra eller dåligt låter jag vara osagt tills jag funderat och undersökt saker ytterligare.

Som vanligt är det otroligt festligt hur mycket känslor cykelfrågorna rör upp. Som vanligt är kommentarsfält och antalet bloggar på ämnet större än för något annat. Cykling är viktigt, inget snack om det.

Vad säger du? Köra mot enkelriktat? Köra mot rött?

Det gröna på flykt undan det grå

Idag kom den första riktiga snön här i Malmö, eller kanske det kommit lite innan, men idag är det ihållande. Dock är det som det är här nere i södern och det lägger sig inte och cykelturen till förskolan för att lämna dottern blev precis lika enkel som den brukar.

En av de sakerna som brukar nämnas när man pratar om vad som saknas inne städerna är närheten till naturen. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att människor mår bra av naturen och anledningarna är många och inte svåra att förstå. Människan är ett djur av naturen och vi är hårt knutna till den, oavsett hur mycket vi försöker att inte vara det. Det är under väldigt kort tid människan har varit så att säga ”modern”. Ur ett evolutionärt tidsperspektiv har vi inte funnits särskilt länge och tiden vi verkat som vi gör idag är otroligt kort. Detta gör att vi inte alls är anpassade till många av de miljöer vi lever i idag, utan har fått ta hjälp av olika verktyg och hjälpmedel. Fair enough, men det är fortfarande så att vi mår bäst i närheten av naturen. Det kan man t.ex. se i effekten av så kallade ”rehabiliteringsträdgårdar”, vilket låter lite flummigt, men som har ganska bra vetenskaplig grund (pdf).

Har man detta i minnet och läser i tidningarna idag om våra städer blir lite gråare för varje år kan man börja fundera på om vi är på rätt väg. I våra största städer minskar andelen grönytor med mellan 0,6 och 1,5 procent. Detta motsvarar mellan 23 och 546 hektar av städernas totala yta. De städer som har störst förlust är Malmö och Stockholm. Att det är dessa städer är i varje fall inte JAG jätteförvånad över. Malmö expanderar som besatt i en region som verkligen utvecklas med stormfart och i Stockholm är det väl samma visa, t.ex. den underbara idén att bygga Förbifart Tokholm. Å andra sidan bidrar den till miljön och kommer göra bilarna mer vänliga mot miljön, eller hur var det nu miljöminister Carlgren?

Jag undrar för övrigt varför vi har en miljöminister som inte verkar förstå samspelet i naturen och i vår miljö. Allt från att bilar skulle vara snälla mot miljön till att man motverkar inavel genom att minska antalet individer i en population, något min egen forskning, tillsammans med alla andra som studerar fenomenet visar, att så inte är fallet (men varför lyssna på det?). Är det så att vår miljöminister förstår samspelet i vår natur men bara är lite hemlig och låtsas att han inte gör det, eller har alliansregimen satt honom där för att dom inte vill ta i miljöfrågor? Hmm… mystiken tätnar…

KTH räknar statistik

Idag i DN kan man läsa om att KTH har tittat på vad som händer med trängseln i Stockholm om hälften av alla bilresor skulle göras med cykel istället. Givetvis kommer man fram till ganska små procentuella skillnader. Det hävdas också att det är ett gammalt argument för miljörörelsen att man ska ersätta bilresorna med cykling, vilket säkert är helt rätt.

Vi som propagerar mycket för cykling (och som inte fiskar röster i ett val) har dock trängseln bara som ett argument bland många. Att det är bättre för miljön är självklart, även för den mest inbitne bilisten. Att det skulle minska trängseln i trafiken är tveksam (vilket visas av KTH), men den stora vinsten samhället skulle göra på att ersätta kortare bilresor (under milen) är i form av hälsa och välmående. Några hälsobovar som härrör från biltrafiken är partiklar i luften, kvävedioxider, stillasittande och buller.

Bara buller är ett enormt problem, och orsakar mycket hälsoproblem, något som kostar en miljard bara i Skåne. I dessa pengar är då inte inräknat kostnaden för alla hälsoproblem som uppkommer från luftföroreningar, olyckor och underhåll av vägarna.
Så, för att inte trängseln blir nämnvärt mindre med hjälp av cykling så finns det ofantligt många fler fördelar, något som också nämns i artikeln i DN.

Cykla lugnt!

"Cykler der ligger og flyder"

Våren har äntligen kommit. Cykelturen till förskolan och sedan till bussen var helt underbar. Idag saknade jag min cykelpendlingen mer än vad jag någon tidigare gjort.

Jag har tidigare kritiserat Förbifart Stockholm som ett tok-projekt utan dess like. Anledningen till min kritik är att jag inte anser att det kommer lösa problemet med köer i biltrafiken. Idag får jag vatten på min kvarn när man i SvD kan läsa om Trafikverkets prognos som säger att om 10 – 15 år kommer inte kapaciteten räcka till utan det kommer uppstår köer. Eftersom 17 av de 21 kilometrarna kommer gå i tunnlar kan man inte tillåta lång köer eftersom det kommer riskera säkerhet och folks hälsa. Jag vet inte vad ni säger, men för 28 miljarder i skattpengar kan jag komma på lite andra bra saker som man kan göra. Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH, menar att om man skulle bygga vägen med mer än de sex fält som planeras idag, d.v.s. bygga den för att möta kommande behov, skulle det inte vara samhällsekonomiskt hållbart.

Jag tror att det enda sättet man kan komma runt köerna i trafiken är att det körs färre fordon på våra vägar, speciellt i storstadsregionerna och inne i de centrala delarna av våra städer. Ju fler vägar vi bygger, desto fler väljer bilen eftersom det blir smidigast. Så länge bilkörandet och bilparken ser ut som den gör idag är det inte ett alternativ. Miljön och folkhälsan kommer inte klara det hur länge som helt. Hur får man då ner andelen bilar på våra vägar? Fixar fler tåg och bussar? Absolut, det kan vara en lösning, men jag tror inte att det får de inbitna bilisterna att åka kollektivt, det är helt enkelt inte tillräckligt attraktivt. För att runt problemet med köer och för mycket trafik krävs det att man ändrar beteende och tankesätt. Det innebär inte nödvändigtvis att man ska försvåra för bilister, vilket många gånger verkar ses som en lösning, utan om att börja tänka i andra banor och göra alternativen mer attraktiva, för min del hade jag ju gillat om man börjar tänka cykel.

Återigen kan man titta över sundet här nere till Köpenhamn, där tekniska- och miljöadministrationen har inlett något som heter ”Giv et praj” eller typ ”underrätta oss” på svenska. Det är en portal där man kan rapportera in saker som stör i stadslandskapet. T.ex kan man rapportera in hål och kanter i cykelbanan, avsaknad av ramper vid överfarter och avsaknad av linjer och filer för cyklister. Dessutom kan man rapportera in ”Cykler der ligger og flyder”, vilket för en svensk är ett fantastiskt utrryck.

Jag hoppas att Malmö med sin nya cykelsatsning kommer titta mycket över sundet. Det finns mycket att hämta där. Kanske Tokholmarna skulle inse att det finns en värld utanför vägtullarna som har bra lösningar på problem som inte behöver finnas. Återigen, jag vet inte, men 28 miljarder för 2 mil asfalt som dessutom inte kommer göra någon skillnad. Det låter ganska korkat!

Ut i våren, eller i varje fall njuta av den genom fönstret eller under lunchen!

Hepp!

Varför går mina pengar till inkompetens i stället för utveckling?

Igår var cykelturen till jobb otroligt tung. Kändes i kroppen att man har haft en förkylning ett tag. Men väl framme var jag vaken och hade fått en bra kick-start på dagen, vilket resulterade i ett otroligt effektivt arbetande, vilket i sin tur gjorde att jag hamnade gott och väl före planeringen. Gött. Hemvägen var också tung p.g.a. en helt sjuk motvind! Som tur är slog jag följe med en cykelfrände, Emma som gästbloggade här om dagen.

Nåja. På vägen hem och under dagen funderade jag åter på flygestoppet som orsakats av vulkanen på Island. Jag reflekterade över en sak som en av mina doktorandkolleger sa under en fika stund.

”Hur kommer det sig att man ofta säger att vi ska ha en marknadsstyrning där staten inte ska lägga sig i, när man sedan går in med en massa åtgärder och stödpaket för att hjälpa t.ex. SAS och SAAB?”

Det är en väldigt bra fråga! Hur kommer det sig att mina skattepengar, oavsett vilken färg på politiken som ”tar” dom, ska gå till bolag som suger pengar som svarta hål och år efter år bara går sämre och sämre? Är det rätt att mina skattepengar ska gå till inkompetenta, dåligt skötta företag i stället för att gå in i t.ex. skolan, äldrevården eller sjukvården? Det är klart, skola och vård genererar ju inte pengar, det ger ju bara en mänskligare, tryggare och humanare tillvaro.

Jag antar att detta är samma logik som ligger bakom beslutet att lägga 27 miljarder på ett projekt som bygger på dåtid och utbyggnad av något som inte kan ses som utveckling utan enbart en struktur för att hårdare fästa utvecklingsrädsla i betongen; ja, jag pratar om det nu uttjatade ”Förbifart Tokholm”. Nä, i stället för att lägga sjuka summor på SAS, som ändå inte är ett lyckat företag kanske man kan lägga lite mer på våra barn och ungdomar, äldre eller för den delen på alla de som försöker göra en skillnad, t.ex. cyklister.

Deppigt inlägg så här en fredag, men då kan det ju bara bli bättre.

Läs mer på(DN, SvD, Skånskan, Sydsvenskan, Expressen, e24!)

Trevlig helg på er!

Väg eller cykelbana?

Snön faller utanför fönstret. Man är inte riktigt van vid det här i Skåne, men det är ju trevligt med lite riktig vinter för en gång skull. Sitter här med träningsverk efter en lång löprunda igår. Tjockt med snö på vissa ställen gjorde det riktigt jobbigt, men man får väl se det som lite extra krydda till träningen.

När jag var ute och sprang igår reflekterade jag lite över kostnaderna för att bygga vägar och cykelbanor. Jag insåg att jag faktiskt inte har en aning om hur mycket det kostar att bygga en väg, och för den delen inte heller en cykelbana.

Jag hittar några exempel på vägbyggen när jag surfar runt lite på vägverkets hemsida. Hösten 2010 kommer man börja bygga E4 Sundsvall, vilket beräknas kosta c:a 3 miljarder för 22 km väg. Ett annat exempel är Förbifart Stockholm, som beräknas kosta strax under 28 miljarder kronor. Det är hisnande summor som är lite svårt att greppa. Jag hittade också en liten hobbyuträkning som gällde Förbifart Stockholm, som säger att för den summan skulle man kunna bygga c:a 28000 km cykelbana. DET hade varit en bra investering ute i Sveriges kommuner.

En annan sak som man kan reflektera över när det gäller kostnader för att ta bilen i stället för cykeln hittar man inom vården. Idag är hälften av alla vuxna män, drygt en tredjedel av alla kvinnor och vart femte barn överviktiga eller feta. Förutom de individuella kostnader detta medför i sämre välmående har det också otroliga effekter för samhällsekonomin. De direkta kostnaderna inom vården för behandling av dessa problem är c:a 3 miljarder om året.

Detta är helt galna siffror som inte borde få finnas i ett samhälle som Sverige år 2010. Det är nog dags för människor att tänka om (vilket man absolut ser en trend till att de gör), men framför allt är det dags för de styrande att börja ta hänsyn till, och ansvar för, effekterna av att ständigt öka tillgängligheten av vägar och gator i tätorterna. Kanske dags att lägga lite mer procent av budgeten för infrastruktur på cykelbanor i stället för att plöja ner den i asfalten som täcker åkerjorden.