Årets första tur.

Idag var det premiär för pendelturen mellan Malmö och Lund. I Malmö var det ~6 grader, i Lund ~5. Ett lätt dis svalde omgivningen och det var riktigt mysigt på cykelbanan med en lätt medvind. Dock hängde benen inte riktigt med idag, det kändes som om hjärtats slag och cykelns monotona rullande hade en konspiration för att köra från benen. Det fick bli höga växlar, högre än vad jag haft någon gång tidigare.

När jag cyklat till mitt jobb inne i Malmö cyklar jag samma väg som jag gör när jag cyklar till Lund, men svänger av vid Sege, i princip där tätorten Malmö slutar. Under vintern har jag ett par gånger mött några av de cykelpendlare som jag annars möter på sträckan mellan Malmö och Lund, alltså måste ju cykelvägen vara funktionsduglig. Alltså, eftersom snön nästan är borta och temperaturen har letat sig uppåt fick cykeln äntligen komma fram och rulla sina mil.

Som vanligt var cykelstråken i Malmö bra. Ganska många Malmöbor har tagit fram cykeln igen och cykelbanorna fylls på ganska snabbt. Vad som är kul att se är att majoriteten av cyklister nu har ljus på cykeln och det flyter på ganska bra. Jag tror många har börjat inse att när man visar hänsyn och följer en del regler så blir allt enklare för alla.

Den enda incidenten som hände i Malmö var en dam i 60-års-åldern som helt sonika stannade mitt på cykelbanan utan att ge tecken. Killen bakom henne (och precis framför mig) lyckades undvika en krock, liksom jag, men tjejen bakom mig hade inte samma tur utan körde rakt in i damen. Vad lär vi oss av detta? Jo, ge tecken och stanna vid sidan, inte mitt på cykelbanan.

Nåväl, vidare på premiärturen. Efter Malmö kommer Arlöv och Burlöv, dessa något hatade hussamlingar, även kallat orter. Cykeltanke finns inte direkt på dessa ställen som jag sagt så många gånger tidigare, men en sak var i varje fall ok och det var snöröjningen, så dessa orter gled förbi utan några som helst problem. Som vanligt tar det dock mycket kraft att stanna för alla korkade övergångar och snirkliga spår.

Efter detta kommer så Lund. Skönt känner man när man glider under vägen i cykeltunneln, ”I Lund tänker man lite cykel i varje fall”. Färden fortsätter genom Sankt Lars området med sitt parklika utseende och här är det ganska trevligt att cykla, även om det är mycket bilar på vägen. Sen får man chocken. Man närmar sig tätorten Lund och genast övergår mitt lugn och mitt lätta sinne till irritation och tunga tankar. Snöröjning, det vet man inte vd det är i Lund. Cykelbanorna är spåriga med isbeläggning och där cykelbanorna övergår till gata, ja, DÄR är perfekt att lägga snön som man plogat bort från vägarna. Inte på gräset sidan om, utan mitt på cykelbanan. Genom Lund tar idag nästan lika lång tid som att cykla mellan de båda städerna, Malmö och Lund. Idag känner jag verkligen att Lund är en j-a piss-stad att cykla i.

Ett exempel på en cykelbana i Lund

Under fikan pratar vi lite cykling, som det ofta blir när jag är på plats, och många säger sig inte våga cykla i Lund nu. Några kommentarer är, ”Det går ju inte för all is”, ”Jag kommer inte ens igång på cykeln för all snö och is” . Jaha. Det var ju inte så bra, men så är läget och det kanske man får acceptera? Fast min inställning ändrar sig igen när jag kommer att tänka på en artikel jag såg här om dagen i Sydsvenskan, där man från gatukontoret slår sig för bröstet och menar att Lund minsann är en bra stad att cykla i och att det är en anledning till att antalet bilinnehav inte ökar trots befolkningen gör det. Man säger också att det är ganska många studenter som cyklar och det kan spela in. TROR NI?!? Studenter cyklar för att de inte har råd med bilar och många andra cyklar för att man inte KAN köra inne i Lund. Det behöver dock inte betyda att det är bra att cykla in Lund. Att man försvårat för bilister inne i centrala Lund kan man kanske tycka är bra, men man kan inte göra det utan att man gör det acceptabelt för andra trafikslag. Det är klart, man kan ju använda sina fötter och gå, men jag vet inte om det är det bästa sättet att ta sig till och från jobb om man ska korsa en hel stad.

Nä, bättring Lund! Snegla på Malmö. Inte för att Malmö är superstjärnor när det gäller infrastrukturen kring cykling, men som lillasyster till cykelmeckat Köpenhamn kan man se att det finns många influenser från grannarnas huvudstad som man smittats av.

För att sammanfatta det hela. Årets första pendling mellan Malmö och Lund var en underbar upplevelse på det stora hela. Det är riktigt skönt att komma igång igen och väglaget är bra, så ut med cyklarna nu och befolka våra cykelstråk.

Vi ses på banan! Cykla lugnt!

Blixthalka även på cykelbanan

Snön börjar sakta men säkert smälta bort i Malmö och Lund och temperaturen har börjat krypa upp lite. Det innebär alltså att det nu börjar bli en klassisk skånsk vinter med 2 plusgrader, småregn, snålblåst och underkylt regn med påföljande halka. Det är med andra ord svinkallt och riktigt grått och tråkigt, precis så som folk verkar gilla det eftersom det är mycket klagande på den ljusa vita snön som gör allt lite tystare och lite lugnare. Nåja, det finns ju en del fördelar med att snön försvinner, det blir ju t.ex. mycket lättare att ta sig fram med cykel. I morse var det kul att se att cykelbanorna återigen var ganska vältrafikerade. På vägen hem var det dock en annan femma, det var ruskigt halt och det var nästan lite läskigt i vissa svängar.

Samtidigt som detta väderskifte sker kan man läsa i dagens tidningar att saltet i Malmö börjar ta slut och att man nu måste gå över till att använda sand. Jag har inte riktigt förstått varför man öser ut salt när det ligger en massa snö på vägarna som ändå bara blir till snömos som är halt och jobbigt att gå i. Det hade väl varit bättre att låta snön packas lite och sanda på det, saltet ”hinner” ändå inte smälta all snö förrän det är förbrukat och runnit iväg. Dessutom låg temperaturerna nere på mellan -6 och -12, vilket betyder att saltet inte funkar i vilket fall som helst. Saltet skulle dock behövas nu när det är en eller två plusgrader och underkylt regn. Det är nu den berömda blixthalkan kommer och då skulle saltet sitta fint. Vad ska man göra nu? Sanda motorvägen? För min del på cykelbanan har det inte så stor betydelse om det ligger salt eller sand, bara snön blir packad eller borttagen. Det som är värst för mig som cyklist är om snömoset får ligga kvar, det blir spårigt och det fryser till. Det är det en mardröm att cykla.

Nu är jag ingen expert på snö- och halkbekämpning, jag är ju trots allt skåning, så detta är mina tankar och reflektioner. Är det någon som kan, på ett trovärdigt sätt, upplysa mig mer?

Cykla lugnt!

Mitt i "snökaoset" glider jag förbi med min hoj.

Temometern visar strax under minus 12 grader just nu och det har kommit riktigt mycket snö i Skåneland. Det är en ruskigt fin dag, en sån där dag när det är kal frisk luft och sol, snön gnistrar i solen. Det är så där fint att det nästan gör lite ont i hjärtat när man tittar på det.

Jag är ledig från jobb nu, men skulle igår ändå ta mig dit för en kopp glögg och några papper som skulle skrivas på. Igår skulle jag dessutom ha dottern med mig. Redan tidigt började min dotter propsa på att vi skulle åka ”den gröna bussen”. Jag som verkligen inte gillar åka stadsbuss och ännu mindre när det är snö (eftersom jag vet att Skånetrafiken suger på underhåll när det gäller sina fordon) ville givetvis inte åka buss utan cykla. Jag försökte förklara att det skulle gå mycket fortare och att vi kunde göra något annat kul i stället. Men det är som det är att diskutera med en treåring, fet går helt enkelt inte.

Sagt och gjort, vi åkte buss. Först en tur till Värnhemstorget, byte och vidare mot slutdestinationen på Sege Park. En sträcka som enligt Skånetrafikens hemsida i vanliga fall (utan snö) tar 33 minuter. När jag cyklar samma sträcka tar det c:a 20 – 25 minuter och kanske 10 minuter extra om det är snö. Med bil tar det c:a 20 minuter, beroende på trafiken. Igår väntade vi c:a 15 minuter på den första bussen och när den kom hörde jag att de som redan stod vid hållplatsen hade väntat 45 minuter. Bussen var riktigt full och det var precis vi kom med. Den stackares buss-chauffören som kämpade som ett djur att ens hålla bussen i rullning och inte fastna försökte ursäkta sig så gott han kunde och gjorde i övrigt ett mycket bra jobb. All cred till honom och hans kolleger för att kämpa på med sina sunkiga bussar och passagerare som verkar helt oförstående varför kollektivtrafiken inte går prick efter tidtabellen nu när det kommit c:a 20 cm snö. När vi väl kom fram till Värnhem efter 40 minuter möttes vi av kaos. Vi väntade 15 minuter och gick sedan in i Entré köpcenter för att värma oss lite. När vi kom ut efter 20 minuter stod folk fortfarande och väntade. Då fick jag nog. Jag slängde upp dottern på axlarna och gick de sista 3,5 kilometrarna. Det tog alltså c:a 2,5h att ta sig 6,5 km. Ja, vad säger man. Som tur var kunde min fru hämta oss med bilen lite senare och jag kunde köra hem. Men det gick inte heller så smidigt. Jösses vad långsamt det gick. Det märks verkligen fler tar bilen när det är sånt här väder, och jag klandrar dom inte. Turen tog kanske 40 minuter, i stället för de vanliga 20 minuterna. Senare på kvällen skulle jag iväg och handla lite och tog denna gång cykeln och återigen blev jag så oerhört medveten om cykelns storhet som transportmedel. Det gick snabbt, var säkert (om man jämför t.ex. med bilturen tidigare under dagen) och tog lika lång tid som vanligt.

Typisk cykelbana i Malmö i vinterskrud. Jämför gärna med gatan intill. Det ska dock

tillägnas att det finns andra problem i snöröjningen för cyklister, t.ex. när man

tvingas ut på smågator som inte prioriteras alls.

Att cykeln funkar så bra här i Malmö är ju givetvis för att Malmö prioriterar cyklister och cykelbanor till en ganska stor utsträckning. Denna prioritering märks också på att det fortfarande är väldigt många som cyklar trots all snö. Om cykeln ska vara ett bra alternativ måste man givetvis röja cykelbanorna, vilket inte verkar vara det allra vanligaste i våra städer. Jag tror dock att man hade kunnat slippa mycket av all ”snökaos” om man hade tänkt ett steg längre och prioriterat cykellederna i större utsträckning. Dessutom är kassorna med snöröjningspengar och resurserna i stort sett slut i många kommuner, vilket också skulle kunna bli lite bättre om man hade satsat lite mer på vintercyklism.

Slutsatser, cykla även på vintern, det lönar sig ur alla aspekter.

Cykla lugnt!

Snökaos i cykeltrafiken? Inte på långa vägar!

Det blir inte mycket till cykling. Helt enkelt för att jag inte ska någonstans. Men näår jag ska det, blir det cykeln, för det är det allra lättaste sätt att ta sig fram nu när snön ligger tjock över hela landet. Här i Skåneland kom snön ganska tidigt och låg kvar ett bra tag. Sen blev det som det brukar, plusgrader och det hela smälte bort på en dag. Dagen därpå snöade det igen, c:a 10 cm på en dag, så nu är det gott om snö igen. Riktigt härligt enligt mig. Det ger ljus, det gör staden tystare, man kan åka skidor och folk gör i allmänhet allt lite långsammare. På det hela taget flyter allt som det borde göra alltid, lite lugnt och stilla där folk visar hänsyn och hjälper varandra.

När det här så här mycket snö pratas det som vanligt om snökaos och dålig snöröjning. Snökaos förstår jag inte. Det är inte så att vi bor i ett land som inte har årstider, vintern kommer tillbaka varje år och det är precis som det ska vara. Det är bara att ta det och lära sig hur man bäst hanterar det. För min del innebär det inte så stor förändring. I Malmö är gatukontoret riktigt grymma på att röja cykelbanorna, det görs oftast innan man röjer gatorna faktiskt. Detta innebär att det inte tar mer än kanske 5 – 10 minuter längre tid att cykla till jobb än när det är barmark. Detta har också lite att göra med att det är lite mindre cykeltrafik på cykelbanorna, men det är absolut inte tomt på något sätt. Tvärtom är det ganska många som fortsätter att cykla även nu på vintern. På med lite extra kläder och var lite mer alert när man cyklar så är det inte så stor skillnad mot resten av åren. Visst, det biter lite i kinderna och cykeln blir rejält skitig av smuts och salt. Förutom fördelen att man slipper skrapa rutor så finns de vanliga fördelarna dock kvar, det är ekonomiskt, det är otroligt hälsosamt, det är lätt och smidigt och det är miljövänligt.

Jag var uppe i Göteborg i helgen och blev lite förvånad. Det var väldigt få cyklister, faktiskt såg jag bara tre cyklister. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på hur cykelbanorna såg ut i staden, eller ja, jag såg faktiskt inga cykelbanor. Vadå, finns det inte cykelbanor i Göteborg? Jo, det är jag absolut säker på att det gör, men man såg dom inte för dom snöröjs inte överhuvudtaget. Kanske är jag bortskämd av att bo i Malmö, lillasyster till cykelmeckat Köpenhamn, där man satsar stenhårt på cykling och har insett fördelarna med detta ur samhällsekonomiska och trafikmässiga synvinklar. Det ska bli kul att se var cyklingen har hamnat i Malmö om kanske 5 år, staden som redan nu verkar vara mycket bättre än Sveriges andra stora städer.



Hur tycker du snöröjningen funkar för cykelinfrastrukturen där du bor? Hur kan man göra den bättre?

Cykla lugnt.

Sätta cykeln på vintern? Inte i Malmö i varje fall.

Så har vintern kommit även till Skåne. På onsdags morgon efter det att den fösta snön hade fallit, och lagt sig, höll jag upp min dotter i fönstret så hon kunde se ut. Ögonen tindrade och hon darrade i hela kroppen. ”Pappa, det är snö, då kan vi åka pulka”. En lyckligare människa får man leta efter. Jag känner igen det från när jag själv var liten. Det är något speciellt med den första snön, det blir ljusare, tystare och mysigare; och det finns så mycket kul man kan göra.

Jag tog dottern i ena handen och cykeln i andra och begav mig till förskolan. Efter det var det dags för cykelturen till jobb. Det brukar skrivas löpmeter med klagan över hur dålig snöröjningen är och hur jobbig snön är. Visst, allt blir lite jobbigare och allt går lite långsammare (vilket i och för sig vi behöver), men det är bara att ta. Vi bor i Sverige, det ligger ganska långt norrut och vi har många vintermånader. Gillar man inte det? Nä, då finns det andra ställen i världen, utan årstider och utan variation, bara värme och sommar året runt. För min del skulle det innebära frispel efter ett tag. Jag älskar våra årstider med allt det innebär.

Nog om det och tillbaka till cyklandet. Hur var det då att cykla? Riktigt gött! Som vanligt cyklar man förbi folk som aldrig lär sig att snö är kallt och skrapar bilrutorna utan handskar. Det fryses och huttras om vartannat. Sen står det bilar och bränner pengar på tomgång lite här och var eftersom rutorna immar igen så fort man kommer in i bilen. Sen kommer man till arbetet och så har de j-arna skottat upp en vall framför parkeringsplatsen. Hrmpf…

Då är jag glad att jag cyklar! Är det inte kallt då? Tja, man får väl ta på sig lite kläder. Är det inte halt och farligt? Nä, inte speciellt, visst, halt på vissa ställen, men så länga man inte tvärbromsar eller svänger för kraftigt är det lugnt. Jag har faktiskt aldrig fallit omkull med cykeln när det varit snö, så farligare än vanligt vill jag inte säga, dessutom tar alla det lite lugnare så risken för olyckor minskar ju kraftigt.

Sen bor jag i Malmö, denna stad som faktiskt jobbar på ordentligt för att komma närmare en hållbar stad. Hur är cykelbanorna då? Grymt bra! I Malmö plogar man cykelbanorna, och bilarna för klara sig bäst dom vill tills man kan fixa gatorna. Detta gör att det är grymt smidigt att cykla i Malmö på vintern, den enda gången det är lite jobbigare är när man måste cykla på en gata eller korsa en, eftersom dessa inte alltid är så bra plogade.



Vidare kan man ju tro att det är lugnt att cykla eftersom cykelbanorna nu är tomma. Fel igen. Det är en massa cyklar ute och rullar. Det är riktigt trevligt att se. Visst, det är inte lika många som vanligt, men ändå en rejäl hög människor som insett cykelns storhet som transportmedel.



Så, till jobb kom jag, nästan lika fort som vanligt och hem likaså. Igår var det samma visa och även idag lär det bli så. Det har kommit mer snö, så vi får se om de hunnit får bort det på cykelbanorna. Jag ska försöka hinna med att kontinuerligt uppdatera om läget.

Ge er nu ut i den fina vintern och njut, gärna på cykeln, men ta det försiktigt.

Cykla lugnt!

Snö, tom politik och lathetens välfärdsgnäll

Inatt föll snön igen över Skåne. Jag kan inte se det på annat sätt än härligt. Staden blir lite ljusare, tystare, lugnare och friskare. Snön ger gratis ljusterapi, snön dämpar stadens larm, folk kan inte fara fram som idioter i sina bilar och på sina cyklar och allt detta göra att luften kan återhämta sig och bli kall och frisk.

På väg till bussen på cykeln i morse funderade jag över senaste tidens gnäll över vädret. Jag vet inte var folk är eller tror att dom är, men varje år kommer snön och det blir kallt. Vi bor i Sverige, vi bor långt norrut, här SKA vara snö och kallt. Passar det inte är det väldigt lätt att flytta söderut. Mer plats åt mig.

Det verkar som om politikerna har tittat ut en stund genom fönstret också. Det har kommit snö, kollektiv trafiken funkar inte, folk kan inte cykla och gå, folk kör bil (!) och tak rasar. När detta händer blir det plötsligt tydligen hur tom politik våra politiker använder. Nuvarande regering skyller på den förra regeringen för att inte ha skött underhållet. Har inte nuvarande regering suttit i fyra vintrar nu? Oppositionen skyller på regeringen för att vara passiva, men vad jag minns så var det likadant under de röd-grönas tid vid makten. Strul i kollektivtrafiken, rasande tak och fallande istappar. Jag tycker nog Mats Skogkär sammanfattar det hela väl i sin artikel.

Well, jag antar att det är det obligatoriska valfläsket inför val2010. Problemet jag ser är väl att det inte är så mycket valfläsk som en spricka i fasade som visar att partierna inte har någon bra politik i sig och står handfallna inför många problem och därför måste peka på varandras brister. Detta har ju blivit uppenbart i debattprogrammen där det visar att partierna har samlats i mitten och tycker samma sak men med olika retoriska infallsvinklar. Ett härligt exempel är folkpartiet som la upp en cykelpolitik för Stockholm i Juni i fjol och ändå så kan man läsa att Stockholm är sämst i landet på satsningarna för cykeltrafiken. Min gissning är att detta bara är ett exempel på tramp i pottan för våra politiker och deras program. Lite mer kurage, rakhet och ärlighet hade nog inte skadat.

Nu måste jag be om ursäkt till mina läsare för att detta inlägget blev pessimistiskt, politiskt och inte väldigt cykelaktigt. Men så är det idag. Idag har jag hört för mycket gnäll från lata välfärdsmänniskor som inte klarar se helheter och återigen visar att deras respekt för sin omgivning, natur och medmänniskor når ungefär fram till tomtgränsen. Positiva tankar föder positiva tankar och den premissen lever jag annars efter. Snön töar så småningom, det blir vår med sol och behagliga temperaturer. Då kan man ta fram cykeln och glida fram med ett öra på fågelsången och ett öga på knopparna som slår ut.

10 cm nysnö var inget problem för en cyklist

I går kväll snöade det ordentligt i Malmö. Det i kombination med den Skånska blåsten gjorde att även vi i den yttersta södern nu har ett rejält snötäcke. I morse hade jag lite ärende ner i stan och kände att det kanske vara läge att göra ett litet statement, mest för mig själv, och ta cykeln. Sagt och gjort, fram med cykeln och på med hjälmen.

Döm av min förvåning, men det funkade utmärkt att cykla i Malmö trots all snö. Vägar och gator var katastrof. Dom gick inte att cykla på, men cykelbanor och trottoarer var i princip snöfria. Bra jobb av snöröjarna, som för övrigt verkar får för lite beröm för det jobb dom gör.

Jag tror att en anledningen till varför cykelbanor och trottoarer var i så bra skick är för att bostadsbolagen och borättsföreningarna tar sitt ansvar och röjer ordentligt runt sina hus. Här har inte kommunen sitt finger med i spelet i direkt mening. Min första tanke när jag var på väg hem och bestämde mig för att skriva lite här var att jag skulle ge Malmö kommun beröm för deras insats. Men, ju mer jag funderar på det, desto mer övertygad är jag att det inte är kommunen som gör detta jobb.

Två saker talar mot kommunen i detta fallet. För det första det usla skick gator och väg är i. Det är inte ens plogat på gatorna. De gator man kunde cykla på var de där bilar och cyklar kört och bildat spår i snön. Den andra saken är det kommunala bostadsbolaget MKB. Sämre snöröjning får man verkligen leta efter. MKB går ut med att dom inte saltar, utan enbart använder sand vid haltbekämpning. Detta tycker jag i och för sig är bra, då jag inte är någon jätteanhängare av vägsalt. Det MKB dock inte verkar förstå är att det hjälper inte att bara sprida ut sand utan att röja snö. Utanför MKB's hus är det tjockt med snö som är ganska löst packat och ovanpå det ligger lite sand. Det funkar inte riktigt bra. Sätter man foten på det sjunker man ner och gruset försvinner. Halkbekämpning, nja, inte direkt. Dåligt, dåligt, skärpning, skärpning.

Nu är det tillbaka till familjen och helgen!

Hepp!