Snö, tom politik och lathetens välfärdsgnäll

Inatt föll snön igen över Skåne. Jag kan inte se det på annat sätt än härligt. Staden blir lite ljusare, tystare, lugnare och friskare. Snön ger gratis ljusterapi, snön dämpar stadens larm, folk kan inte fara fram som idioter i sina bilar och på sina cyklar och allt detta göra att luften kan återhämta sig och bli kall och frisk.

På väg till bussen på cykeln i morse funderade jag över senaste tidens gnäll över vädret. Jag vet inte var folk är eller tror att dom är, men varje år kommer snön och det blir kallt. Vi bor i Sverige, vi bor långt norrut, här SKA vara snö och kallt. Passar det inte är det väldigt lätt att flytta söderut. Mer plats åt mig.

Det verkar som om politikerna har tittat ut en stund genom fönstret också. Det har kommit snö, kollektiv trafiken funkar inte, folk kan inte cykla och gå, folk kör bil (!) och tak rasar. När detta händer blir det plötsligt tydligen hur tom politik våra politiker använder. Nuvarande regering skyller på den förra regeringen för att inte ha skött underhållet. Har inte nuvarande regering suttit i fyra vintrar nu? Oppositionen skyller på regeringen för att vara passiva, men vad jag minns så var det likadant under de röd-grönas tid vid makten. Strul i kollektivtrafiken, rasande tak och fallande istappar. Jag tycker nog Mats Skogkär sammanfattar det hela väl i sin artikel.

Well, jag antar att det är det obligatoriska valfläsket inför val2010. Problemet jag ser är väl att det inte är så mycket valfläsk som en spricka i fasade som visar att partierna inte har någon bra politik i sig och står handfallna inför många problem och därför måste peka på varandras brister. Detta har ju blivit uppenbart i debattprogrammen där det visar att partierna har samlats i mitten och tycker samma sak men med olika retoriska infallsvinklar. Ett härligt exempel är folkpartiet som la upp en cykelpolitik för Stockholm i Juni i fjol och ändå så kan man läsa att Stockholm är sämst i landet på satsningarna för cykeltrafiken. Min gissning är att detta bara är ett exempel på tramp i pottan för våra politiker och deras program. Lite mer kurage, rakhet och ärlighet hade nog inte skadat.

Nu måste jag be om ursäkt till mina läsare för att detta inlägget blev pessimistiskt, politiskt och inte väldigt cykelaktigt. Men så är det idag. Idag har jag hört för mycket gnäll från lata välfärdsmänniskor som inte klarar se helheter och återigen visar att deras respekt för sin omgivning, natur och medmänniskor når ungefär fram till tomtgränsen. Positiva tankar föder positiva tankar och den premissen lever jag annars efter. Snön töar så småningom, det blir vår med sol och behagliga temperaturer. Då kan man ta fram cykeln och glida fram med ett öra på fågelsången och ett öga på knopparna som slår ut.

Vädrets makt gör sig påmind

Idag öser regnet ner och det blåser ganska kraftig. Och i morgon var det tänkt att hoppa på cykeln igen på vägen mot jobb. Får se hur det blir med det nu. Regnet stör inte så mycket, men blåsten är värre. Ute på den öppna skånska slätten är vinden brutal och hjälper inte en cyklist på väg.

Det kan ju tyckas lite orättvist att någon som tänker på miljön och tar cykeln till jobb blir straffad av den samme. Lite tvärt emot talesättet att man inte ska bita den hand som föder en. Men, om man tar tanken ytterligare ett steg och tillåter sig själv att leka lite i funderandet. Kan det vara så att det faktiskt ger bättre träning om det är lite hårdare väder, vilket gör att det kommer bli ännu lättare att cykla när vädret sen blir behagligt igen? Ja, varför inte. Det handlar ju som sagt bara om att tänka på rätt sätt för att kunna motivera sig att sätta sig på sadeln eller snöra på löparskorna i ett höst/vinterväder som detta.

"Hopplös optimist som jag blir så trött på", kommer flygande genom luften. Inte alls, det är ofta jag ger efter för latheten och struntar i det. Ikväll skriver jag här i stället för att springer i regnet. Kände verkligen inte lockande idag. Obotlig optimist? Absolut inte! Det är en otroligt stor skillnad på att vara en tokig positivist och en realistisk optimist. Det handlar om att träna sig sig i att lära känna sina egna tankar och sitt eget sätt att fungera.

Får se hur det blir imorgon med cyklandet, men en sak är säker. Jag är sugen på det. Regn och hård vind och dessutom hemfart ganska sent på kvällen. Grym utmaning på en annars hyfsat lätt och bekväm vardag.

Over and out!