Cykelpendling någon?

Från och med måndag kommer man börja renovera broarna över Segekarusellen. Detta betyder att det kommer bli enfiligt och därmed VÄLDIGT långa köer om jag känner trafiken på denna sträcka rätt. Jag ställen helt enkelt den självklara frågan, cykelpendla mellan Malmö och Lund någon?

(Se film på Sydsvenskan om renoveringen)

Supercykelväg, är det en självklarhet?

Att cykla och ännu mer att cykelpendla, mellan Malmö och Lund ses av många som en stor bedrift och en utmaning som kräver bra cykel, stenhårt kondition och en vilja av stål. Stämmer egentligen detta? Jag skulle drista mig till att säga…nja.

Vilja och självdisciplin behövs definitivt när det är vinter eller när regnet öser ner klockan sju på morgonen. Motviljan att hoppa upp på sadeln försvinner dock ganska snabbt när man väl trampat iväg och man känner hur kroppen vaknar till liv och energin börjar sprudla i kroppen. En bra cykel underlättar, men är definitivt inget måste, det finns många på sträckan som har en ”vanlig” cykel med få eller inga växlar. Konditionen underlättar om man har från början, men den behövs inte. Dock vill jag varna för att konditionen kommer bli mycket bättre väldigt snabbt, d.v.s. om du inte vill komma i form och förbättra din kondition så bör du avstå att börja cykelpendla.

När det gäller cykelpendling på alla distanser, allt från någon kilometer till flera mil är det en sak som är viktigare än andra, möjligheterna att på ett smidigt och säker sätt kunna ta sig fram. Det vill säga att det måste finnas en bra infrastruktur kring cykeln. Detta är en stor utmaning i de flesta städerna i Sverige idag eftersom allt i Sverige är uppbyggt kring bilen. Inget ont mot bilen nu, men vill man i framtiden kunna möte ett ökat behov av resande samtidigt som hållbarhetsaspekten och peak oil blir mer och mer relevant, måste man nog lyfta blicken och se över ratten. Men då får vi väl bygga mer cykelbanor i städerna? Absolut!

Är det då självklart att bygga en supercykelväg mellan Malmö och Lund? Det är en högst relevant fråga som kommit upp i inputen jag fått från er läsare. Det som är intressant är att denna fråga har kommit upp bland cykelpendlarna, men aldrig när jag har kontakt med cykelplanerare och politiker.

Att räkna hem en supercykelväg ekonomiskt är ganska lätt, det är ekonomiskt rätt på alla plan man kan komma på. Att bygga den är lätt. Tekniken och idéerna om hur man ska kunna bygga en riktigt bra cykelväg finns och den ska verkligen användas i ett fall som detta. Utmaning när det gäller en supercykelväg är att motivera fler att börja cykla för att använda cykelbanorna och cykelvägarna som byggs. För att göra detta krävs det att förutsättningarna finns där, det blir lite hönan och ägget. Det krävs en bra cykelinfrastruktur för att folk ska börja cykla, men det krävs också att folk börjar cykla för att det ska vara motiverat att satsa mer på det. Idag är det inte självklart för alla att det ska byggas en supercykelväg mellan Malmö och Lund. Speciellt inte för de som inte cyklar på sträckan. Dock kommer den bli den första i sitt slag i Sverige och förhoppningsvis ett första steg till att initiera lite större satsningar på cyklingen i vårt land. Den kommer bli en symbol för en förändring i synen på vårt resande, precis som motorvägen mellan Malmö och Lund var när den byggdes. Supercykelvägar är ju inget nytt, det finns i flera länder idag och har funnit ett antal år. Sverige är alltid lite efter när det gäller nya saker. Det kan man inte minst se om man tittar på energisatsningar och jämför med t.ex. Tyskland och Holland, men även när det gäller cykelfrågan om man jämför med Storbritannien där satsningarna på cykeln formligen har exploderat. Det är till och med så att det stora landet i väst, bilarnas mecka, USA, har sprungit om oss på vissa ställen. Hur kommer detta sig? Är vi i Sverige rädda för att testa nya saker, att rucka lite på vårt trygga, invanda system och har hamnat i ett läge där vi utreder sönder vårt samhälle med utredningar, rapporter och analyser?

En sak som är klart framträdande när man pratar med cyklister på sträckan mellan Malmö och Lund är att cykelbanan som finns är ganska bra, men behöver förbättras väldigt mycket om det ska kunna kallas en supercykelväg. Tanken på en supercykelväg mellan Malmö och Lund är otroligt tilltalande för de flesta och det är ingen tvekan om att den bör byggas. Nu gäller det bara att vi cyklister fortsätter berätta vad vi tycker och trycka på så att den byggs på våra villkor och inte enligt formelböckerna på ingenjörernas skrivbord (inget ont mot ingenjörer generellt). Så, fortsätt skriva hur ni tycker den kommande supercykelvägen bör utformas. Vad är viktigt för dig och för dina medtrafikanter? Vad måste komma fram till de som planerar och genomför byggandet? Jag har fått mycket bra input hittills och jag hoppas kunna få ytterligare synpunkter. Än så länge är vi cyklister ganska överens om hur saker bör vara och antalet bakom dessa saker växer varje dag, hjälp till du med!

Cykla lugnt!

Bibehållen välfärd och välmående kräver tydligen cykelpendling.

Just nu är det lite tyst här på bloggen. Det beror på att det har kommit en ny liten krabat i familjen och det tar ju som många av er lite tid. Cykeln har dock inte fått stå helt still eftersom den äldsta dottern måste aktiveras och det gör man ju bäst genom att hoppa på cykeln och upptäcka nya lekplatser och parker. Dessutom är det ju en del inköp som måste göras ibland, och det görs som vi vet lättast och snabbast med cykeln.

Att få ett nytt barn är faktiskt en stor form av lycka. Lycka hittar vi på olika sett och det är ju ganska individuellt. Men vad är det som gör flest människor lyckliga egentligen? På Cycleville STLHM kan jag läsa att brittiska motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån håller på med en undersökning om människors upplevda välmående och/eller lycka. Med hjälp av denna undersökning, tillsammans med ett antal andra, har sedan tankesmedjan NEF (New Economics Foundation) dragit fram de tre saker som gör att människor känner sig lyckliga. Ett av dessa är att få sömn, ett annat är att ha jobb och den tredje, lite överraskande, är att använda cykeln i stället för bil när man pendlar till jobb.

Sedär! Det visste vi väl redan, men det är ju trevligt att undersökningar som görs pekar åt detta håll. Precis som Cycleville STHLM påpekar kan man kanske inte dra FÖR stora slutsatser utifrån detta ur ett mer vetenskapligt perspektiv, men tanken är attraktiv och det pekar onekligen på rätt håll.

Det kanske inte ÄR så konstigt att t.ex. de cyklande danskarna är bland de lyckligaste i världen!

Cykla lugnt!

Supercykelväg hade varit något mellan Malmö och Lund!

Nu blir det inte mycket rörelse alls för min del, det är mest att sitta framför datorn här hemma och skriva på avhandlingen. Ingen löpning, ingen skate, inte mycket cykling. Cykeln får bara komma ut på lunchen, mest för att jag ska komma ut och röra på mig, men ibland också för att handla ngn lunch.

Så här mitt i valrörelsen, med alla floskler och vallöften, saknar jag diskussionerna kring miljön. Det har liksom helt försvunnit och cykel-frågorna lyser nästan helt med sin frånvaro. Som tur är finns det en del som kämpar hårt för att hålla igång det.

Men, så blickar man lite över sundet och återigen gör danskarna det som borde göras här. Man ger sig den på att cyklingen minsann ska bli bättre. Danmark, och i synnerhet Köpenhamn, är redan bland de bästa ställena i världen att cykla i, men nu vill danskarna dubblera cyklingen.

På korta sträckor i Köpenhamn står cyklandet för en marknadsandel på 60%, men mellan 7 och 15 km sjunker detta väldigt mycket. Men, det ska det bli ändring på nu. Nu ska alla större danska städer få så kallade ”supercykelvägar”, 6-filiga cykelvägar. Det ni. Prata om att göra det attraktivt at cykla när det är otroligt lätt och bekvämt att a cykeln. Enligt Köpenhamn kommuns cykelansvarige är det extremt effektivt med cykling ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då det tar mindre plats, är bra för miljön och hälsan. Han säger t.o.m. att goda cykelförhållanden är ett måste för att man ska kunna få till en stad som är bra att leva i.

Jag hoppas, återigen, att våra kära politiker kan snegla lite över sundet här nere och lära sig lite. Vi får se vad alla de stora orden från våra svenska politiker betyder och vart det leder.

Klippet här nedan är från SVT - Sydnytt.

Gästbloggare: Frihetskänslan av att för egen maskin ta sig fram utan större kostnader.

Vi börjar veckan med en gästbloggare. Denna gång är det en nybakad cykelpendlare vid namn Christian, eller ja, han har cyklat till jobb förr, men har efter flytt fått en rejält mycket längre sträcka att ta sig. Christian jobbar på ST-Ericsson som givetvis ligger ”på andra sidan Lund”, d.v.s. på toppen av ”berget”. Christian tar oss med från sin debut mellan Malmö och Lund och visar på att det sällan lönar sig att ge upp. Håll till godo!

Som nyinflyttad Malmöbo kan jag nu berätta om mina första erfarenheter kring cykelpendlingen mellan Malmö och Lund, en sträcka som skiljer sig markant från de senaste 5 årens cykelturer.

Innan flytten till Malmö var sträckan kring 4 km, Lund södra till Lund norra (Ideon för att vara specifik). En ganska blygsam tur alltså, och om det inte vore för uppförsbacken hade man knappt hunnit bli varm. Uppretad hann man dock bli ganska snabbt, särskilt om man valde Stora Södergatan förbi Stortorget. Cyklister som tar en paus mitt i gatan, taxibilar som trängs, bussar som svänger ut direkt framför en, folk som lullar runt utan att se sig för och som extra bonus, ojämna kullerstenar - hala på vintern och dammiga på sommaren.

Nåväl, Malmö är vår nya hemort och avståndet till jobbet har vuxit till sig rejält, ligger numera på 2,2 mil. Alternativen till cykling är inte så många (så som jag ser det):
- Bil har vi valt bort av miljö- och ekonomiska skäl, något som fortfarande skapar stor förundran hos släkt och vänner.
- Kollektivtrafik i form av bussar gör mig något stressad med byten, tidpassning, trängsel, för varmt/för kallt, omvägar (ej optimala sträckningar), förseningar osv. Tåg är oftast helt okej, jämn och fin gång, hög hastighet, bra benutrymme. När Citytunneln öppnar i december kan Triangelstationen bli ett hett alternativ.

Så till cyklingen. Malmö-Lund är en ganska känd cykelsträcka, så det var ganska givet att jag skulle prova på detta alternativ (Och vad gör man inte för en creddig Facebook-uppdatering?). Första turen var allt annat än smidig. Kom upp vid 7-tiden och hörde att det ösregnade. Var dock ganska taggad och hittade till slut regnkläderna bland flyttkartongerna. Försökte även ha framförhållning och stoppade därför ner cykelpump, vattenflaska och ombyteskläder i ryggsäcken. Gummistövlar på, och fram med 3-växlad herrcykel. Med en stor portion ansträngning i sällan skådat ösregn tog jag mig faktiskt ända till Lund, mer blöt än torr. Resvägen hade jag memorerat i förväg så det blev inga längre avstickare.

På hemvägen blåste det motvind, en ganska vanlig företeelse har jag nu förstått. Med trötta ben och ett fladdrande regnställ tog jag mig hemåt. Stående, i knapp styrfart avverkades Hjärup, Åkarp och Burlöv. Hemma vid Pildammsparken såg jag att vår lånade bil dagen till ära hade fått parkeringsböter (datumparkering den 17:e). Väl inne i lägenheten slängde jag mig på soffan och rörde inte cykeln på en vecka.

Dagarna som följde testade jag olika pendlingsalternativ. Insåg att de flesta hade sina brister (förstår inte varför bussen inte kör precis som jag vill!):
Från Södervärn: 169an. Irriterande hållplats vid Råby trafikplats, lång omväg runt Brunnshög.
Från Södervärn: 171an. Kör rakt förbi Ideon och gör en ologisk extrarunda ner till Kårhuset innan den vänder åter och äntligen släpper av en! Sådant som gör mig irriterad.
Från Södervärn: 1an. Långt att promenera från hållplatsen vid Lunds norra på morgonen. Otrevligt hög ljudnivå vid hållplatsen när man väntar vid motorvägspåfarten på hemvägen. Eftersom bussen utgår ända från Kristianstad kan den bli försenad.
Tåget från Malmö C: Tidsödande byten till och från stationen. Med Citytunneln och nya stationen vid Triangeln kan det antagligen bli bra.

Efter en vecka med kollektivtrafiken var alternativen testade och mina chockade benmuskler hade hunnit repa sig. Jag var åter redo för cykelspåret och ser det nu som det primära alternativet. Planen är att cykla minst så pass ofta att det inte lönar sig med busskort, alltså minst 3 gånger i veckan. Hoppas kunna cykla åtminstone oktober ut, sedan får vi se hur kylan påverkar motivationen.

Cykling måste inte vara en materialsport, men jag har valt att uppgradera en del för att underlätta turerna:
- Hjälm. Känns absolut nödvändigt vid långturer, inte så mycket att fundera över.
- Köpt en cykel av märket MBK. Det är ingen racer men är ganska inbjudande till höga hastigheter. Valde att köpa begagnad av miljöskäl, men också för att komma undan billigare och slippa värdeminskning om jag vill sälja den.
- Hyfsat tunna däck (28/622 mm).
- 7-växlad, nav. Vill slippa så mycket underhåll som möjligt.
- Rullbromsar, mindre underhåll än fälgbromsar. Något svampigare dock.
- Magnetlyse. Alltid på, mindre att tänka på. Dock osäker på om de blinkande dioderna verkligen är lagliga.
- Satte på pakethållare så att jag slipper ha ryggsäck.
- Pedaler och cykelskor. Osäker på om det går snabbare, men när musklerna vant sig borde det göra lite skillnad. Dessutom sitter fötterna där de ska och jag har inte trillat vid rödljusen än...
- Kläder. Väldigt stor skillnad när jag bytte från fladdrande jacka till tightare kläder. Ser man ut som en snabbcyklare så känner man pressen och då tar man i lite hårdare :-)

Med dessa uppgraderingar ligger tiden kring 55 minuter (är det motvind och många rödljus blir det snabbt 10 minuter extra). I morse var det inte så mycket kraft i benen så det tog aningen längre tid. Då kollektivturerna dörr till dörr oftast tar mellan 40-55 minuter är cykling ett vettigt alternativ. Dusch och frukost tar jag när jag kommit till jobbet istället för hemma.

Det som jag upplevt som jobbigt hittills är inte främst det fysiska (även om den ständiga blåsten är tröttande) utan istället att cykelvägen på vissa sträckor lämnar en del att önska. Genom Burlöv och Åkarp är det ganska dåligt. Det är många ställen med dålig sikt, smala passager och dåligt avfasade överfarter, så jag förstår de cyklister som väljer att cykla bland bilarna. När man gång på gång tvingas korsa vägen blir det uppenbart att cyklister räknas som andra eller tredje klassens trafikanter.

Men det finns många ljusglimtar också!
- Frihetskänslan av att ge sig iväg vid sjusnåret, innan rusningstrafiken kommit igång
- Skyltningen för cyklister är ganska tydlig
- Bred cykelväg mellan Burlövs center och Åkarp
- Doften av nybakat bröd vid Frestaren i Åkarp
- Kicken av att ha nått sitt mål helt för egen maskin

Två timmar cykling dagligen är nog mer en de flesta skulle kunna tänka sig, det ska man inte sticka under stol med. Och miljöeffekten av att en enda friskus tar cykeln när tusentals tar bilen är också försvinnande liten.

Dock tror jag det är betydelsefullt och roligt att se att fler och fler väljer cykeln som färdmedel till och från jobbet. Det handlar om att våga bryta normen, vara ett föredöme, sätta tankar i rörelse. Blir det tillräckligt många kanske politikerna vågar satsa på förbättringar för cyklister och på kollektivtrafiken i stort.

Vi ses i spåret!

Ett steg mot att göra Malmö till den bästa cykelstaden (i världen?)

Vädret håller i sig i sydvästra Skåne. Tyvärr har cykeln fått stå stilla ett par dagar nu, men jag hoppas att får hoppa upp på sadeln i morgon igen. Avhandlingsskrivandet förstör min cyklingsrutin. Det blir en hel del arbete hemma för att kunna skriva ostört och för att få någon timme extra. Dock börjar det också kännas att jag inte rör mig så mycket som jag brukar nu. Tur jongleringen finns att ta till!

Igår presenterades ett förslag som är glädjande för oss cyklister. Det är Miljöpartiet i Malmö som menar att man ska göra Malmö till en bättre och säkrare cykelstad. Malmö är redan en väldigt bra stad att cykla i, men som jag sagt många gånger tidigare så finns det absolut utrymme till förbättring. Här på jobb blir folk lite ”tossiga” när jag hävdar att Malmö är en bättre stad än Lund vad det gäller cykling. De menar att Lund är en riktig cykelstad. Det stämmer om man ser till antalet cyklar per capita, men absolut inte om man ser till cykelinfrastrukturen i de centrala delarna, där ligger Malmö hästlängder före. Nåväl, tillbaka till ämnet. Förslaget presenterades av Carolina Skog och cykelkämpen nummer ett, Karin Svensson Smith. Miljöpartiet menar på att cykeln är yteffektiv och samhällsekonomiskt bra, eftersom cykling tar mindre plats och gynnar folkhälsan, något jag till 100% håller med om.

I förslaget ingår att de vill se, citat:

• ett sammanhängande cykelvägnät och cykelbanor längs några av de stora vägarna behövs för att skapa plats för Malmös alla cyklister.
• säkrare trafikmiljön runt skolorna
• en ultimat pendelcykelbana, en ”cykelhighway” mellan Lund och Malmö
• kollektivtrafik och cykel som norm i PBL

Enligt mig låter detta som lite av en dröm. En highway mellan Malmö och Lund. SWEET! Jag är ofta skeptisk till ”highways” när det gäller cyklar, men då handlar det ofta om snabba stråk inne i städerna. När det gäller mellan städer kan jag bara säga, ÄNTLIGEN. När man cyklar mellan Malmö och Lund blir man smärtsamt medveten om hur lite man tänkt på pendlingsmöjligheten med cykel då det är mycket svängar, gupp, gropar och korsande av vägar. En rak, sömfri, väl underhållen cykelbana hade varit guld! Om nu detta är något som MP menar allvar med återstår ju att se, det kan vara valfläsk som så mycket annat i dessa dagar, men jag får i varje fall en förhoppning att leva på. När det gäller säkrare trafikmiljö runt skolor kan jag känna att det kanske inte är en direkt cykelfråga i sig. Visst har det betydelse, men säkerheten kring våra barn borde alltid ha prio ett och jag förstår inte att det ska vara så svårt att ordna generellt sätt. Kan man göra det med cykling som ett argument, då är det helt ok med mig.

De tar också upp en sak som jag ofta poängterar, att cykelbanorna ofta är väldigt vackra att glida runt på, men i många fall är helt värdelösa att pendla på. Detta gör att man som pendlings-cyklist ibland är tvungen att ge sig ut på vägen och det vet vi ju hur det kan gå.

I förslaget finns många bra idéer som absolut är rimliga att genomföra. Det verkar också som om de faktiskt antingen lyssnat på pendlings-cyklister eller börjat tänka cykel på riktigt. Kvar återstår att se hur långt MP kan komma med detta förslag och om de kan hålla vad de lovar. Så, om du enbart röstar efter hur bra cyklingen är, kan ju MP rekommenderas, det syns även i Svensk Cyklings partienkät som gjorts. När det gäller andra frågor måste jag som partipolitiskt obunden säga att det finns mycket att önska från såväl MP som resten av partierna. Det saknas ofta visioner och nytänkande. Detta förslag är en bit på vägen, men hur långt räcker det?

Vad tycker du? Känns förslaget bra? Vad skulle du vilja se i Malmö med omnejd för att göra det bättre för cyklister?

Cykla lungt!

Gästbloggare: Cykling genom livet

Idag blir det återigen en gästbloggare här på Malmö - Lund på cykel. Denna gången har turen kommit till Sam Erlinge. Sam är professor emeritus i ekologi på Lunds universitet. Sam är en fascinerande man med en energi och en ständigt positivt framtoning. Men jag gissar att det är hans aktiva liv som gett honom detta. Håll till godo!

Jag tillhör cykelälskarna. Har cyklat mycket genom hela mitt liv allt ifrån det jag lärde mig det för mer än 75 år sedan. Växte upp på landet och blev präglad av den gröna miljön. När jag var liten fanns ingen TV. Man fick roa sig utomhus. Vi bodde i Västergötland drygt en halv mil utanför Skara, utan buss- och tågförbindelse. Till realskolan och gymnasiet i Skara cyklade man. Blev då befriad från morgonbönen (den kunde ibland vara sömnig) och kom uppfriskad till skolan.

De senaste 40 åren har jag bott i Dalby. Har haft drygt en mil till
arbetsplatsen i Lund och har cyklat praktiskt taget varje dag året runt, även sen jag blev pensionär. Cyklandet har blivit en del av mitt liv, lika naturligt som att äta eller borsta tänderna. Varför cyklar jag? Främst för att det är roligt och känns skönt. (Kommer på mig att jag ofta, utan att tänka på det, börjar tralla för mig själv när jag satt mig på cykeln.) Men det är klart, jag är gynnad, särskilt numera då jag sällan har nån bestämd tid att passa, inga barn att lämna/hämta på dagis etc. Kan njutcykla. Dessutom, på min arbetsplats (Ekologihuset) har man dusch och omklädningsskåp, så man kan cykla dressad för alla väder och så kan man ta till sig och uppleva i fulla
drag naturen/omgivningen med dess skiftningar alla tider av året.
En annan anledning att cykla, som man får på köpet, är att man i stället för att t ex åka bil eller buss förbättrar sin kondition. Cyklandet är en vänlig motionsform. Har aldrig råkat ut för någon idrottsskada genom cyklandet alla dessa år. Dessutom sparar man t ex bensinpengar, som man kan använda på vettigare sätt. Och så är man miljövänlig (även om den aspekten i detta sammanhang är en struntsak).

Detta blir en tröttande lovsång om cyklandets välsignelser och dessutom banala självklarheter för alla. Finns då inget negativt med cyklandet? Punktering! Och särskilt då man har en bestämd tid att passa. Vad gör man? Jag söker förekomma genom att byta till nytt däck, när det gamla börjar bli slitigt. Och ha däcken hårdpumpade.
Så är man utlämnad till väder och vind. Men med passande kläder........
Visst, visst, hård motvind kan vara påfrestande och hal väg på vintern, då man knappt kan cykla sig varm eller om man får dra cykeln genom yrande snö. Då händer det, att jag frågar mig om detta är vettigt.

Jag hoppas få cykla så länge jag lever och kan. Cykelberoendet med
dagliga endorfinkickar, får jag söka avbetinga, när den tiden kommer.

Hjärtliga cykelhälsningar!

Sam

Gästbloggare: En vanlig dag på väg till jobb genom Lund

Då var det åter dags för ett gäst-inlägg här på Malmö - Lund på cykel. Det är Christoffer Berner som kort beskriver cykelturen till jobb genom Lund. Christoffer ekolog/mikrobiolog och studerar genuttryck hos mychorrizasvampar. Håll till godo!


Tidigt på morgonen kopplar man i sin iPod och tar på sig cykelhjälmen för att bege sig ut på sin 15 minuters cykeltur till jobbet och som vanligt är det motvind och uppförsbacke hela vägen till jobb, vilket är standarförhållandet i Lund när man ska ut och cykla.

Att cykla just i Lund kan vara både himmel och helvete, det hela beror på var man bestämmer sig för att cykla i Lund och om man har tur med sina medtrafikanter. Håller man sig utanför de gamla stadsportarna i Lund så är cykelvägarna av väldigt bra kvalitet och väl underhållna, om man inte har samma vinter som den senaste då man hade 10 cm snö på vägbanan, då prioriteras vägarna före cykelbanorna. Om man ger sig in innanför stadsportarna blir det lite värre, där är det nämligen belagt med kullersten vilket inte är så behagligt att cykla på samtidigt som måste man slåss med bilar och bussar och det är inte alltid samspelet mellan cyklister och bilister fungerar.

Att ta sig mellan de olika stadsdelarna i Lund är ganska enkelt då det finns 6 färgkodade cykelleder som enkelt tar en från punkt A till punkt B. Till detta tillkommer icke färgkodade cykelvägar som även de är väl utmarkerade med vägvisande skyltar. Allt som allt är Lund en ganska bra cykelstad infrastrukturmässigt, så länge man undviker de centrala delarna dvs.

Om det skulle vara något man kan klaga på med Lund, förutom att det är konstant uppförsbacke och alltid motvind, så är det faktiskt cyklisterna själv i Lund som är det största problemet. Jag är själv inte guds bästa barn men en del cyklister är rent ut sagt dumma i huvudet, ursäkta min franska. Ibland undrar man om de besitter något trafikvett över huvudtaget. Det är många gånger man har tvärbromsa för cyklister som susat förbi mitt farmför näsa på en utan att ta hänsyn till sina medtrafikanter. Sen blir det ju inte bättre av att de inte syns eller hörs i trafiken p.g.a total avsaknad av reflexer, ljus och ringklocka. Så ibland förstår man faktiskt de bilister som tycker att vi cyklister är världens avskum.

Allt som allt så är Lund en ganska bra cykelstad, tvärtemot vad man hört från folk utifrån som beskriver Lund som en helvetesstad att cykla i, men fråga är hur mycket egentligen skiljer sig från t.ex. Malmö?

Cykelturen till jobb gick som förväntat, stod nästan stilla i backen uppför Kung Oskars väg och körde nästan över en cyklist strax efter nerförbacken som följer, han tittade bara på mig med en förvånad blick, sen fortsatte han ut i trafiken utan att se sig för, en helt vanlig dag för en cyklist i Lund.

Partienkät 2010 från Svensk cykling.

Idag blev det minsann ingen cykling. Frågan är om det ens blir det i morgon eller på onsdag. Har dragit på mig jordens största förkylning. Men det kanske bara är att vänta eftersom det var första veckan på förskolan efter semestern förra veckan.

Idag startar http://www.cykelsmart.se/ sin presentation av vad riksdagspartierna har för syn och planering för cykling. Frågorna är på ett bra sätt ställda om hur partierna vill föra fram cyklingen ännu mer och göra det bättre för oss som redan pendlar med cykel och hur man ska få fler att välja cykeln i stället för bilen på sina korta resor.

Först ut är Vänsterpartiet som får höga betyg. Värt att hålla koll på Svensk cyklings blogg med andra ord.

Cykla lugnt och ha en bra dag!

Idag är det dags att dra åt svångremmen gott folk.

Ingen cykelpendling nu på två dagar. . Det fick bli två vilodagar istället som kroppen så väl behövde. Lika bra så eftersom det har varit helt galet blåsigt, även om det är ganska fint väder idag med sol och runt 18 grader.

Idag är det dags för oss att dra åt svångremmen. Idag har vi nämligen, enligt WWF, förbrukat vår ranson av resurser. På mindre än 9 månader har vi alltså gjort av med så mycket resurser som jorden producerar under 12 månader. Det är detta som man menar med att vi använder mer än ett jordklot p.g.a. hur vi lever. Vi lever alltså från och med idag på kredit under resten av året. Jobbig skuld att ha faktiskt. För mig är det väldigt konstigt hur människor kan tro att denna ekvation kommer gå ihop. Ni ska få ett litet insider-tips, det gör den inte!

Vad beror det då på att vi gör av med mer än vad vi har? Ja, den frågan hade förmodligen gjort en väldigt berömd om man hade lyckats svara på. En sak som många hävdar är jakten på den eviga tillväxten. Bara det uttrycket får min naturvetarsjäl att slå på varningsklockorna. För att citera en blogg-granne, “Evig tillväxt i en ändlig värld?”. Ja, det låter som fiction, men det är faktiskt så vi lever. Nu kommer detta säkert inte som någon överraskning för dom flesta. Jag tror säkert att det är fler än jag som har valt att ta cykeln till jobb p.g.a. av miljöskäl (även om skäl som ekonomi, hälsa och lust säkert är väldigt vanliga och giltiga). Hur kan man då komma ur denna rävsax som vi satt oss i? Vi måste ha tillväxt för att samhället inte ska kollapsa, men själva essensen i den hyper-konsumtion vi lever i, innebär ständiga svängningar i ekonomi och konjunkturer, vilket sätter oss i ett evigt ekorrhjul. Jag fick tanken av en kollega att det förmodligen finns två sätt att komma ur detta ekorrhjul, antingen hyfsat smärtfritt genom politiken, eller stenhårt när det inte håller längre. Jag skulle föredra det första, men inser också att det förmodligen är svårt eftersom det verkar otroligt svårt för politiker att ens närma sig frågor som verkligen skulle innebära en utveckling från ett ekonomiskt system med evig tillväxt mot ett ekonomiskt system som innebar ekonomisk hållbarhet. Ett bra exempel på hur fast vi är i att ekonomin är så oerhört viktig är att vi har ekonominyheter i nyhetsprogrammen. Varför har vi inte miljönyheter eller ännu mer logiskt vore väl att ha hälsonyheter. För de flesta mår väl hellre bra och trivs än att ha en massa pengar i en burk (eller som siffror på en datorskärm är det ju snarare). Nu känner jag att detta inlägg lätt kan läggas in i det politiska landskapet, eller egentligen på den politiska axeln, eller egentligen den politiska punkten som det blivit. Men dessa reflektioner är ur ett sinne som är tränat i ekologi och miljö. Ett sinne som är van vid att se hur naturens system hänger ihop och dessutom sitter sinnet hos en människa som är en total politisk vilde, mig!

Hur är det med dig? Tror du tveklöst på att ekonomisk tillväxt löser världens problem? Och kanske ännu mer intressant här, varför började du cykelpendla?

Ha en bra dag och cykla lugnt!

Cyklande politiker i valtider

Bilden är från Skånskan

Idag var cyklingen till jobb en otroligt blöt historia. Jag tror faktiskt aldrig jag har fått så mycket regn på mig på en gång. I Malmö stod cykelbanor och vägar under vatten och regnet bara fortsatta forsa ner. När man kommer in till Lund kändes det nästan torrt på marken och man fick en känsla av duggregn fast det föll ganska mycket vatten från himlen. Antalet cyklister var inte så stort på cykelbanorna idag. Jag mötte ett par av de mest inbitna cykelpendlarna och inne i Malmö cyklade jag förbi en del som kände att det nog var en bra ide att ta cykeln till jobb med ett paraply i handen, för det brukar ju funka, eller?

Skånskan skriver idag om Folkpartister som cyklade lite igår i en ”stafett” mellan Malmö och Lund för att lägga fram en motion till kommunfullmäktige i Malmö. Cyklingen var för att visa att man menar allvar i sitt miljöarbete och motionen gick ut på att säkerheten och tillgängligheten måste bli bättre för cyklister. I motionen fanns också ett förslag på utökad utbildning av cyklister genom reklam och hemsidor. Vidare säger Ewa Bertz, att man vill att cyklister ska kunna köra mot rött vid högersväng. Något liknande gjordes av S i Trelleborg för ett tag sedan när ett gäng S-kvinnor gav sig ut p cykel för att besöka olika arbetsplatser.

Cyklande politiker verkar ju himla bra. Det är ju bra att politiker cyklar, men cyklar de annars, när det inte är valår? Hur kommer de fram till jobb och möten då? Är det per cykel så ger jag de en stor ros, är vill jag nog ge dom en hel odling med styvt ris. Hycklande politiker som vill vara så medmänskliga och underlätta för alla har vi så det räcker ändå.

Vad tycker vi då om förslagen? Tja, ökad trafiksäkerhet och tillgänglighet tackar vi gärna ja till. Jag har hört det förr, men sett väldigt få konkreta handlingar. Jag har också hört förslag som ska hjälpa och underlätta för cyklister, men som i själva verket gör det svårare. En sak som Ewa Bertz nämner är att cyklister ska få cykla mot rött vid högersväng. Tja, kan säker funka. Precis som hon säger får man göra det i Danmark och där funkar det. Problemet jag ser med trafikljus som cyklist är dock inte alltid att jag måste stanna vid rött, utan att ljusen ofta är konstigt inställda, eller att man måste trycka på en knapp för att det ska bli grönt. Är det rött för mig, men gröt för bilarna i samma riktning stannar jag inte och trycker på någon knapp. Vem f-n kom på den idéen? Det är ungefär lika smart som att man skulle behöva gå ur bilen och trycka på en knapp för att få grönt.

Att cyklister inte alltid uppför sig som dom bör håller jag med Ewa Bertz om. Jag tror att en stor anledning till detta är att folk helt enkelt inte vet vad som gäller för cyklister. Läser man trafikförordningen är det väldigt luddigt, vilket också bevisas i fallet med en åtalad cyklist i Lund. Menar man allvar med att man vill lyfta fram cyklingen som det bästa transportmedlet i städer måste man förtydliga och förbättra reglerna. Man måste också se till att verkligen förenkla och förbättra infrastrukturen som har med cykling att göra. Det går inte att göra några quick fixes och tro att det ska lösa problemet. Man måste se till att cyklister får den plats de behöver, samtidigt som man ger bilar och fotgängare den plats de behöver. Man måste också se till att lösningarna som ska underlätta gör detta för alla typer av cyklister, söndagscyklister så väl som för cykelpendlare. I våra allt tätare städer kräver detta ett långsiktigt och nytt sätt att tänka. Det funkar inte att cykla omkring och låtsas att man minsann vill cyklisternas bästa när det sedan inte händer något. Emil Strand som också var med på turen cyklade minsann ”hela sträckan mellan Malmö och Burlöv” och dessutom i motvind. Det var enligt honom jobbigt men värt det. Prova då, Emil Strand, att tänka dig in i situationen som en cykelpendlare mellan Malmö och Lund befinner sig i när denne tvingas slingra sig fram på cykelbanan i Arlöv och Burlöv och dessutom i motvind. Som cyklist tror jag inte på ett ord av vad politikerna säger så länge jag inte ser någon verklig aktion från deras sida.

Vad säger du kära läsare? Brukar orden du hör om lösningar mynna ut i någon bra handling eller är det bara ord? Om du sett någon bra handling, vad var det?

Cykla lugnt (och glöm inte regnkläderna i Skåne)!

Bra lösning på ett till synes banalt problem

Idag vill jag inte säga att jag cyklade till jobb. Jag skulle vilja säga att jag upplevde en tur till jobb. Denna morgon är en av de skönaste på mycket länge. Det är c:a 15 grader (bästa halten av syre i luften för träning brukar man säga är vid 14 grader), totalt vindstilla, sol och lite dis/dimma. Helt fantastiskt att rulla fram på cykeln och blicka ut över den skånska myllan. Folk verkade känna magin i luften, cyklisterna såg glada ut och t.o.m. bilisterna var otroligt trevliga. Det var helt enkelt en bra stämning idag på vägen. Även idag träffade jag en trevlig cyklist, en kvinna på el-cykel som pendlar c:a 1,5 till jobb. Hon såg helt oberörd ut, medan jag pustade och svettades som en tok. Orättvist! ;)

En sak som snurrade i huvudet på vägen till jobb idag var en ”incident” i tisdags. I Arlöv bygger man nya hus sidan om biblioteket och har grävt runt ett bra tag. Här har man varit ganska noga med att hålla cykelbanan fri och et har inte varit några problem. Dock blev jag otroligt trött när jag i tisdags morse kom cyklande. Plötsligt hade man flyttat ut stängslet som hägnar in bygget och ställt det MITT på cykelbanan. Cykelbanan är ganska bred på detta parti, så det gick fortfarande lätt att mötas, men där är också en busshållplats och cykelbanan blev plötsligt väldigt smal. Överdriver jag lite så blev den 1 m bred och där kan man verkligen inte mötas. ”Hur tänkte dom nu”, frågar jag mig tyst. På hemvägen blir jag dock upplyft när jag ser att de asfalterat två ”ramper” så man lätt kan cykla ner- och uppför trottoarkanten och får använda en bit av busshållplatsen som cykelbana. Man har även satt upp skyddande väv och tak på cykelbanan. Bra lösningar, bra jobbat!

Lite mer mys i trafiken kanske?

Började dagen idag med att stiga upp 5.30, bege mig till Stapelbäddsparken för att ta en 40 minuter lång skate-session. 13 grader, sol och en tom skate-park. Underbart! Sen bar det hem för att inmundiga (härligt ord) lite frukost och mysa lite med dotter och fru. Därefter bar det av på cykeln till jobb. Efter en solig, vindstilla och helt fantastisk cykeltur är jag nu på jobb. Kaffe och skrivande står på schemat.

På väg till jobb idag fick jag äntligen göra det som jag länge velat; stanna och erbjuda en medcyklist hjälp. På en lång raka ser jag en kille som går med cykeln sidan om sig och när jag kommer närmre ser jag att bakhjulet är på punkterat. Sjukt tråkigt när man cykelpendlar. Jag stannar och frågar om han ska långt, han ska till Lund, d.v.s. han har kanske 1 mil kvar. Jag erbjuder honom lite punkteringsspray, men innan vi kommer så långt inser vi att det är däcket som spruckit och hålet är för stort för att punkteringssprayen ska kunna göra något.

Tyvärr kunde jag inte göra något för min medcyklist denna gång, men det känns otroligt bra att ha erbjudit hjälpen. Sedan jag började cykelpendla har jag märkt att folk är väldigt trevliga ute på cykelbanorna längs landvägarna. Man får ofta en liten nick eller ett leende. Det syns att folk njuter av att få sitta på cykeln på väg till jobb. Jag hoppas att, om jag någon gång råkade ut för något, skulle någon av mina medcyklister stanna och hjälpa mig. Det är en enkel sak som sprider glädje och välmående i trafiken. Tyvärr ser man aldrig detta i biltrafiken och road rage är väl ett faktum. Road rage finns inte längs cykelbanorna utanför städerna. Inne i städerna ser man det, ofta mot bilister, men jag tror bara att det gör hela situationen värre. Jag försöker så ofta jag kan tacka bilister som stannar, få ögonkontakt och kanske ge ett leende. Bilisterna mjuknar och jag mår bättre.

Så, nu var det slutsvamlat från mig. Detta var dock lite reflektioner från dagens cykling och det är alltid skönt att skriva av sig lite sådana tankar så man kan koncentrera sig på jobbet.

Har du stannar någon gång för att hjälpa en medcyklist? Varför eller varför inte? Tror du det hade bidragit till ett bättre ”klimat” i trafiken om man hade börjat vara trevligare mot varandra?

Kortfilm om cykling i Boston

Igår startade dagen med avlämning på förskolan, följt av en helt underbar cykeltur till jobb i solsken och lätt medvind. Dagen kunde inte bli annat än effektiv och bra. Cyklingen hem bjöd på en annan favorit på sommaren. Ett lätt regn med en behaglig temperatur. Dock kunde man vara utan motvinden, men jag ska väl inte klaga, den var inte så hemsk ändå.

Hittade, genom bloggen Cycling in Auckland, en sevärd kortfilm om arbetet med infrastrukturen för cykel i Boston. Jag tror många har en bild av USA som ett bilburet land (vilket i och för sig stämmer till stor del), men det finns små oaser även där som verkligen arbetar framåt för att komma tillrätta med fetma och andra välfärdssjukdomar, avgaser och föroreningar och en effektivisering av städerna. I filmen ser ganska mycket cyklande och dessutom blir man ju nästan avundsjuk på vissa lösningar man ser. T.ex. som att ha cykelbanorna i en speciell färg för att verkligen markera att det är en yta för cyklar. Nåja. Lite att titta på i solstolen mellan tupplurarna, håll tillgodo.

Streetfilms

Mycket på allt, lite på trängsel

Så var man tillbaka i vardagen igen efter en veckas semester och nu är träningen inför Broloppet över, vilket betyder cykeln till jobb. Ska bli skönt så man kan bli lite effektiv igen på kontoret. Att åka buss och köra bil gör att man blir väldigt seg och slö i effektiviteten. Man behöver VERKLIGEN röra på sig.

Idag i DN man kan läsa vidare i den pågående debatten om cyklingen gör någon skillnad eller inte. För ett ta sedan visade forskare på KTH att det var marginellt som cyklingen minskade på trängseln i Stockholm. Idag fick de mothugg av bl.a. Karin Svensson Smith och Jonas Thörnqvist (trafikplanerare på trafikverket med cykling som specialitet). Jag har skrivit om detta tidigare och min åsikt om detta borde vara ganska klart med tanke på bloggen jag driver.

Det som jag tycker man helt missar i debatten om cyklingen om man endast pratar om trängsel eller utsläpp är de enorma hälsoeffekter cyklingen innebär. Både när det gäller utsläpp av giftiga ämnen och partiklar, men även när det gäller t.ex. buller (för att inte tala om den sinneslöa uppfinningen, lövblåsaren). Dessutom är det sällan, eller egentligen aldrig, som en cykel dödar eller skadar en annan människa. Något som tyvärr inte kan sägas om motordrivna fordon (må det vara bilar, motorcyklar, skotrar etcetera).

I artikeln idag hade de också länkat till en mycket intressant karta som visar hur oerhört lite man tjänar på att ta bilen jämfört med cykeln inne i centrala delarna av en stad. Att folk säger att cyklister är bilhatare är ett trubbigt argument. Jag gillar bilen, den är bekväm, men man kommer aldrig ifrån att cykeln är överlägsen bilen inne i stan. Försöker man sig på det argumentet är man bara extremt lat. Ytterligare en sak som Jonas Thörnqvist säger, som jag också brukar framhålla som ett av mina absolut starkaste argument för att cykla till och från jobb, är att cykeln är tillförlitlig och man vet exakt när man startar och när man kommer fram. Något man sällan kan förutspå när det gäller bil och kollektivtrafik (speciellt inte tågen i Skåne).

Well, jag fortsätter cykelpendla och ser fram emot att på cykelbanan möta de personer som fattat poängen med cykeln som transportmedel.


Bloggat till artikeln:
Cornucopia, Stockholmsvänstern, Folkpartiet i Nacka.

Terrorister till cyklister

Var ute och sprang en sväng igår för att känna om min stukade fot kommer hålla halvmaran på lördag. Stukningen som jag fick förra lördagen när gubben plockade fram sin gamla bräda och åkte lite. En bräda med hjul under, det kan ju bara gå på ett sätt, men det kommer bli mer efter Broloppet. Löpturen var dessutom grymt efterlängtad eftersom det inte blivit någon cykling nu p.g.a. av löpträningen.

Igår i GP kunde man läsa en artikel om cykeldrullar. Igår kunde man också se ett litet inslag på Sydsvenskan om samma sak. Det handlar om oansvariga cyklister som cyklar på trottoarer, släpper styret för att skicka SMS, kryssar mellan fotgängare och kör mot rött. Enligt chefen för trafikpolisen i Skåne, Erling Andersson, är det lite som Dr Jekyll och Mr Hyde, personerna som bryter mot reglerna har ofta körkort och följer reglerna hyfsat i bilen, men blir totala anarkister när de hoppar på cykeln. När man undersöker tryggheten i städerna kommer ofta cyklisterna upp som en fara.

Jag som propagerar mycket för cyklingen vill gärna att fler cyklar, men precis som Erling i artikeln är jag kluven. Det som är absolut farligast för mig när jag pendlar mina 2,5 mil till jobb är andra cyklister, som inte ser sig för när de svänger, räcker inte ut handen och stannar inte för att lämna företräde vid väjningsplikt o.s.v. Visst, bilister är ena riktiga sopor (en del) på att visa hänsyn och de är dessutom stora och hårda, men inte lika oberäkneliga.

Ju mer jag cyklar desto mer respekt får jag för trafikreglerna och försöker alltid följa dessa. Bryter jag aldrig mot någon regel då? Självklart. Jag cyklar mot rött ibland och struntar i stopptecken, det händer att jag cyklar på trottoaren också (men visar alltid en extrem hänsyn mot fotgängare). Som cyklist måste man tänka på två saker, man är mindre och oskyddad än en bilist, men man har samma rättigheter OCH skyldigheter som en sådan. Man måste också tänka på att man som cyklist är hårdare och i princip lika farlig för en gående som en bil är mot en cyklist. Nåja, kanske inte riktigt, men principen finns där. Sen är det inte alltid det är helt klockrent att cykla i stan, det är liksom inte riktigt byggt för cyklar på många ställen, men detta håller på att ändras och med tiden kommer det bli bättre, det är jag övertygad om.

Om man jämför med Danmark (som jag gillar göra) ser det helt annorlunda ut (vilket också nämns i filmen på Sydsvenskan). Här räcker man ut handen och visar mer hänsyn för regler och mot andra trafikanter. Anledning? Svårt att säga, men det är väldigt många fler som cyklar och cykelkulturen och cykeltraditionen är mycket längre och djupare rotad. Jag tror det kommer bli bättre även i Sverige med tiden, det måste bli det när det blir fler cyklister.

Så, du som cyklist, försök följa reglerna som finns, det tar inte mer tid. Tänk på att det finns fler än du i världen och le när du cyklar. Resten av dagen kommer bli fantastisk, det kan jag lova. Vill du veta vad som gäller för cyklar kan du titta lite i Kap. 6 i Trafikförordningen. Man kan även ögna igenom Kap. 1, 2 och 3. Det är väldigt kort och en del saker är öppna för tolkning. Läs också på Trafikverket om hur din cykel ska vara utrustad.

Hur gör du när du cyklar? Följer du reglerna? Rösta i pollen ute till höger här på sidan.

Bloggat: C-kvinna,

Är verkligen cyklar så skrämmande för folk i bil?

Jag kör bil själv och har gjort det sedan jag fick körkort. Jag cyklar också en hel del och har gjort det sedan barnsben. När jag kör bil är jag alltid uppmärksam på andra bilister, samtidigt som jag är uppmärksam på cyklister och gående, mina medtrafikanter. När jag cyklar är jag uppmärksam på andra cyklister, samtidigt som jag är uppmärksam på bilister och gående, mina medtrafikanter.

Men av någon anledning verkar det som att cyklar och cyklister är otroligt skrämmande för bilister. Igår läste jag i Skånska dagbladet om en cyklist som blir åtalad efter det att han blivit påkörd av en bil. Anledning? Han cyklade på vägen när det fanns en cykelbana. Men för H-E! Polisen som gjort en utredning säger:

”Cyklisterna som använder cykelbanan är helt skyddade och därför finns det ingen anledning för dem att cykla på körbanan, enligt polisen, som även påpekar att stadstrafiken är som mest intensiv vid 16.30.”

Det må hända att cyklisterna är helt skyddade på cykelbanen, men var det så att alla cyklister var skyddade från varandra också? Kanske var det ine lämpligt för cyklisten att cykla på cykelbanan för han höll för hög hastighet och inte kunde försäkra sig om andra cyklisters säkerhet. Detta är en av anledningarna till att jag ofta cyklar på gatorna i stället för på cykelbanorna. Det kan också vara så (vilket är fallet på många ställen) att cykelbanan helt enkelt inte lämpar sig för vissa typer av cykling, t.ex. snabb cykelpendling.

Enligt utredaren kan man inte:

”…åberopa trafikförordningen, som föreskriver att en cyklist som visar särskild försiktighet får färdas på körbanan om det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge. Grundregeln är annars att cyklar ska framföras på cykelbana om sådan finns.”

Varför cyklister enligt denna förordning, som verkar helt uppåt väggarna i ett samhälle där cykel som transportmedel växer enormt, måste visa särskild försiktighet när man cyklar på vägen är för mig en gåta. Sist jag kollade var det väldigt få bilister som blev skadade av en cyklist. På andra hållet kan jag däremot visa minst två fall om dagen. Det är bara att öppna en dagstidning och titta.

Nä, det är enligt mig riktigt åt h-e. Jag håller med om att cyklisten kan åtalas om denna brutit mot trafikreglerna (som bör vara desamma för bilar och cyklar på vägbanan), men om detta inte skett tycker jag inte att man ska gå efter en trafikförordning som är framtagen i ett baksäte på en gammal bil.

Vi får passa oss så att vi inte hamnar i samma situation som i Black Hawk i USA där cyklar nu är förbjudna på vägbanorna!

Cykla lugnt!

Vilken miljöpåverkan har det att cykla en mile?

Nu börjar det seriöst krypa i kroppen när jag sitter på kontoret. Jag har inte cyklat till jobb nu på nästan en månad eftersom jag har legat i löpträning inför den stundande halvmaran som går av stapeln på lördag. Jag känner mig omotiverad och inte får mycket gjort och jag är seg och trött när jag kommer till jobb. För min del kan jag lugnt säga att cyklingen gör underverk. Jag var och är ganska tränad även utan cyklingen, men trots det har cyklingen en otroligt positiv effekt på hur jag mår och jobbar. Detta har varit ett nyttigt experiment för mig för att se hur stor effekt cykelpendlandet har. Min slutsats är helt klart enkel; fortsätt cykelpendla.

Jag har helt undvikit att skriva om koldioxid på min blogg och kommer i fortsättningen fortsätta undvika det. Det är en infekterad debatt och dessutom finns det andra saker som är lika och om inte mer miljövidriga än den kära koldioxiden. Nåväl. På The Guardian’s cykelblogg har Mike Berners-Lee gjort en rolig beräkning av hur stort koldioxid-fotsteg cykling gör om man cyklar en engelsk mile (c:a 1,6 km).
Beräkningarna är gjorda med antagandet att man gör av med 50 kalorier per mil. Detta är givetvis väldigt individuellt och beror på en massa faktorer, som din form, hastighet, bromsningsfrekvens etcetera. Oavsett hur du cyklar så kommer du använda energi och den energin kommer obönhörligen från maten du stoppar i dig. Om du cyklar en 1,6 km på banan är utsläppet 65g CO2 medan flingor och mjölk släpper ut 90g. En lustig energikälla som Mike nämner är influgen sparris som släpper ut 2800g CO2. Jag vet inte hur det är med dig, men det är sällan jag vräker i mig en hink sparris innan jag drar till jobb. Men skulle jag göra det, ja, då kan jag lika gärna köpa den största Hummern och köra varje dag.

Som sagt, vissa beräkningar är väl mer sannolika än andra, men lite roliga hållpunkter att tänka på. Där finns även länkar till andra saker som släpper ut CO2, som t.ex. ett kärnvapenkrig eller en pint öl.

Cykla lugnt!

Hepp!

Att cykla mellan Malmö och Lund

SÅ har då äntligen sommaren kommit till Skåne. Det var på tiden. Var ute idag och gled runt lite på cykeln i solskenet. Riktigt gott var det. Det blev kaffe vid Stapelbäddsparken med skate som underhållning.

Efter att nu skrivit om cyklande, cykelpendlande och infrastruktur ett bra tag så har jag fått lite uppfattning vad många av mina nyanländande läsare söker efter på nätet. Den absolut vanligaste sökfrasen på Google sedan kommer hit är ”Malmö Lund cykel” eller ”cykla Malmö Lund”. Det förekommer också sökningar som handlar om tiden det tar att cykla. Så, nu tänkte jag göra en liten ”lathund” för folk som funderar på att börja cykelpendla mellan Malmö och Lund på cykel (och till orterna där emellan också för den delen).

Cykelväg:

Det är cykelväg hela vägen mellan Malmö och Lund. Den är relativt bra, men det finns en del ställen som är lite sämre, t.ex. måste man korsa vägen 4 gånger, vilket gör att man tappar rytmen. Men det kan man leva med. Resten av upplevelsen uppväger detta med råge (därmed inte sagt att man inte borde göra något åt detta). Skyltning behövs i princip inte eftersom det är en lång cykelväg från A till B. Det finns inget ställe man cyklar fel på om man inte verkligen svänger av cykelbanan. Det enda stället där man kan cykla fel är vid Burlövs center, där man ska igenom en liten tunnel för att komma under vägen. Detta är i samband med att man tar en liten omväg runt en stor rondell. Ett annat alternativ som en del gillar bättre är att helt enkelt cykla på vägen tillsammans med bilarna genom rondellen. Orterna man passerar är Arlöv, Burlöv, Åkarp och Hjärup (omvänd ordning om man kommer från Lund). Inne i Malmö är det väldigt individuellt hur man cyklar beroende på var man ska, men de flesta hamnar på cykelbanan längs Lundavägen genom Kirseberg. Samma sak gäller inne i Lund. Från S:t Lars är det uppför oavsett var du ska, men cykelbanorna är helt ok, dock rekommenderar jag inte att cykla genom centrum eftersom det är 100% kullersten och tar mer kraft än att cykla runt om.


Visa Malmö - Lund på cykel på en större karta


Tidsåtgång:

Otroligt individuellt beroende på var man startar och stannar i Malmö och/eller Lund. Tiden är också väldigt beroende på väder och vind (sträckan mellan Åkarp och Hjärup är inte nådig när det blåser på eftersom det är öppna fält så långt ögat når). Tiden beror också mycket på vilken form man är i och hur fort man kan/vill cykla. Från Värnhemstorget i Malmö till centrum i Lund tar det mellan 45 och 50 minuter. Cyklar man från Rönneholmsparken i Malmö och upp till Kårhuset i Lund tar det mellan 50 och 60 minuter. Den sist nämnda sträckan är ungefär 2,5 mil enkel resa. Sträckorna som tar längs tid och tar mest kraft är inne i städerna p.g.a. trafikljus, stopp-tecken, andra cyklister, bilar etcetera.

Utrustning:

För att cykelpendla krävs ingen speciell utrustning. Min erfarenhet för mig att vilja ha ganska många växlar på cykeln. Inte för att jag använder mer än kanske 5 – 7 av dom 27 jag har, men stegen mellan växlarna blir mindre, vilket gör att man lättare hittar ett motstånd som passar. Jag har mött många som ”bara” har 5 och 7 växlar vilket funkar utmärkt (en vän till mig cyklade mellan Malmö och Rom med 3 växlar). Kläder efter väder. Jag kör med funktionsställ som håller mig varm och en skaljacka om det behövs. Regnbyxorna ligger alltid i ryggsäcken. Hjälm har man om man känner för det. Jag har det för det skyddar en del mot vind och sol, samtidigt som jag ser det som en billig livförsäkring. Jag använder inte alltid hjälm när jag bara cyklar i stan, men alltid när jag pendlar (eller ska på fest, håller frissan på plats). Vattenflaskan har jag alltid med, man behöver den påfyllningen.

Bra att veta:

Man blir ganska settig, så kan man spola av sig när man kommer fram är det bra. Man ska också tänka på att man kommer ”umgås” med många andra cyklister på cykelbanorna och det är ofta andra cyklister som utgör en ”fara” för en eftersom många inte ser sig för eller räcker ut handen för att visa var de ska. Detta är något jag blivit otroligt noggrann med sedan jag började cykelpendla. Det är så enkelt, men det gör cyklingen så mycket säkrare och lättare. Visa hänsyn och ta hand om varandra på cykelbanan. Då flyter det på bra och det blir en trevlig upplevelse. DET är något som jag känner är utmärkande för de cyklister som jag vet pendlar mellan Malmö och Lund.

Hur upplever du din cykelpendling mellan Malmö och Lund? Fler tips och trix?

Inga löjliga bilresor

Idag blev det en cykeltur till affären i ösregnet. Ganska gött väder ändå när man har bra regnbyxor och jacka. Inte alls så otrevligt som många vill få det till. Tror jag ska prova fler gånger. :)

Här för leden fick jag ett mail från Kristina, som bloggar för Malmö stads kampanj "Inga löjliga bilresor", där hon undrade om hon fick ställa lite frågor om cykling. Kampanjen går ut på att man vill få fler att cykla inom staden och framför allt vill man få bort alla löjliga bilresor, enligt dom bilresor under 5 km (jag skulle nog säga 10km, men jag köper konceptet). Självklart ställer man upp på något sånt! Det är ju bara kul att få feedback på sin blogg och dessutom få säga vad man tycker och tänker. Sagt och gjort, i tisdags träffade jag henne och hennes fotograf i Pildammarna och vi pratades vid lite. Trevliga frågor och en trevlig pratstund. Sammanfattningen kan ni läsa på "Inga löjliga bilresor".

Ha en bra dag och cykla lugnt!

Hepp!