Energieffektivisering och nya tankar kring cyklingen i Stockholm

Idag var det ett regnigt Malmö man fick cykla igenom, men det gav bara luften en extra liten vår-touch. Trots det ganska trista vädret syns det tydligen att våren börja komma och att folk drar fram cyklarna från förråden, för det är strid ström på cykelbanorna.

Idag har vi haft nätverksträff på jobb. Otroligt intressanta och inspirerande männiksor man har privilegiet att arbete med. Det finns allt från de små företagarna som har nya smarta lösningar på problem som man knappt visste fanns, men som gör en enorm skillnad, till stora mastodonter som faktiskt jobbar ganska hårt för att vi ska ställa om samhället till ett mer hållbart sätt att leva. Ett av dessa är Schneider Electrics som sysslar med bl.a. energistyrning. Schneider Electrics presenterade i dagarna en undersökning de gjort bland 200 stora företag och kommuner. Det visar sig att bara inom den offentliga sektorn, skulle man kunna spara 3,7 miljarder kronor på energieffektivisering. Det är som representanten för Schneider Electrics på träffen idag så, det är ganska många lärartjänster eller sköterskor i vården.

Nå, för att komma till det jag hade i tankarna idag. Efter att ha läst om hur tufft Stockholm stads cykelansvarige, Krister Isaksson, har det, var det lite kul att idag läsa om att Stockholm nu verkar tänka om. Nu är det dags för cyklisterna i Stockholm att få samma behandling och beaktning som bil- och kollektivtrafik. Det låter väl bra! Då återstår att se hur bra dom lyckas. Planen är att man ska förbättra beläggning och underhåll, bredda underdimensionerade sträckor och knyta ihop cykelnätet, precis dom saker som skulle kunna göra en stad till en bra cykelstad. Krister säger också att Stockholm är decennier efter städer som Köpenhamn och Amsterdam, vilket inte kommer som någon chock. Jag tycker det dock är glädjande att man äntligen verkar ha förstått att det nu är läge att sätta fart på utbyggnaden av cykelinfrastrukturen. Kanske är det för att luften i Stockholm börjar bli riktigt dålig på sina ställen och halterna av partiklar ligger långt över gränsvärdena? Detta är ju dock inte unikt i Stockholm och jag har skrivit om det innan.

Det är skönt att se att fler och fler städer verkar fatta att det inte längre håller att ha städer som är byggda för att man ska köra bil. Dels med tanke på Peak oil och de stigande bränslepriserna, men också med tanke på hälsan.

Cykla lugnt!

Bensinen är slut, är Sverige redo för det?

Bilden är från Copenhagenize

Idag har cykeln fått vila, men i morgon blir det åka av när jag ska kors och tvärs genom Malmö hela dagen. Det är bara att hoppas att fukten och vinden har försvunnit lite. I morgon ska jag spendera förmiddagen på invigningen av Malmö Cleantech Center. Det blir en spännande förmiddag, det är jag helt övertygad om.

Jag har, liksom många med mig förmodligen, följt utvecklingen i Japan. Det som hänt där och det som japanerna nu upplever är nog något vi i Sverige har oerhört svårt att förstå. Vi lever i ett fantastiskt lugnt hörn av världen (om en rund värld nu kan ha hörn), där vi varken har jordbävningar, torka, tsunamis eller monsunregn. När man läser och lyssnar på gammel-media handlar det mest om kärnkraftverket i Fukushima, vilket med all rätt skapar stor oro.

Det finns dock andra synvinklar av det hela. Jag har de senaste dagarna följt Japan genom Byron Kidd som bloggar på Tokyo by bike. Han rapporterar kontinuerligt vad som händer, ur ett cykelperspektiv, genom Twitter (@tokyobybike och @byronkidd) och det känns som en lite mer nyanserad bild av det hela.

I fredags när jordbävningen slagit Japan i spillror och infrastrukturen totalt kollapsat började bloggare att föreslå att folk skulle köpa cyklar för att kunna ta sig hem från sina jobb. Vid 22 på fredags kväll var många cykelaffärer tomma och de sista cyklarna gick för riktigt högt pris. Ni kan läsa ett mail från honom här.

När många bloggare runt om i världen har börjat skriva om denna händelse och lovordat cykeln som det ultimata transportmedel det är har det också kommit upp många kommentarer om att det är lite osmakligt och politiskt inkorrekt att prata om cyklar i denna misär. Det kan man givetvis diskutera, men eftersom jag inte tycker det är direkt osmakligt, utan mer tänk värt och jag verkligen skiter i om jag är politiskt korrekt eller ej så skriver jag detta. Man kan också läsa en liten tanke om detta på Copenhagenize, där man också kan se mycket bilder från Japan där cykeln visar sin kapacitet.

Jag kan inte annat än att börja fundera på händelse utvecklingen i stort i världen. När Japan, som har ett väl utbyggt transportsystem för pendlare går er på knä för att bensinen tar slut och elen måste ransoneras är det cykeln man tar till. Japan är ett väldigt cykeltätt land så kulturen finns där. Vad skulle hända om de senaste oroligheterna i arabvärlden och i norra Afrika eskalerar och oljepriset verkligen skjuter i höjden? Sverige är en ganska liten ekonomi och jag tror knappast att vi skulle ha första tjing på en sinande olja. Är vi förberedda för ett scenario där vi inte längre har bensin och olja? Har vi möjlighet att försörja befolkningen med mat och vatten och kan vi klara persontransporterna utan bensin? Jag vet inte, men jag tycker definitivt att man kan fundera lite över det och faktiskt lyfta fram cykeln som en av lösningarna, inte Lösningen med stort L, men en pusselbit i det hela.

Cykla lugnt!

Malmö är verkligen inte ute och cyklar.

Idag var det riktigt gott väder i Malmö och cykelbanorna var torra och fina, jag tror minsann de var sopade också, för allt flöt så fint. Det enda som störde lite var den ständiga Skånska vinden, men det får man ju leva med.

Idag i Sydsvenskan kan man läsa om Malmös senaste projekt i att bygga ut cykelinfrastrukturen. Det handlar om att bygga cykelbana längs Nobelvägen. Det ska ske i olika etapper och beräknas vara klart 2015. Redan idag är första etappen klar och den enda gången jag har cyklat förbi där kändes det helt ok, en cykelbana helt enkelt. Cykelbanan blir en dubbelriktad bana på ena sidan av vägen, det är ju absolut bättre än inget och jag ska inte klaga över det, även om jag gärna ser att man bygger cykelbanor på båda sidorna av vägen.

Nåväl, att ha en cykelbana längs Nobelvägen är ju egentligen inte så konstigt. Det man kan fråga sig är varför detta inte gjorts tidigare, speciellt eftersom en av korsningarna på Nobelvägen är den absolut sämsta i Malmö när det kommer till avgaser och framförallt buller. Detta har jag skrivit om tidigare och konsekvenserna av detta när det kommer till de ekonomiska och hälsomässiga aspekterna. Dessutom har det ju funnits cykelväg längs Nobelvägen tidigare. Då gick cykelbanan i mitten av vägen och var kantat av en trädallé, ungefär som Kungsgatan i Malmö ser ut idag. Man tog bort denna cykelväg då trafiken norrifrån ner till Trelleborg skulle gå genom Malmö via Nobelvägen. Idag har man ju både en inre och en yttre ringväg, men man har inte gjort något för att återställa Nobelvägen till den stadsgata som den faktiskt är.

Idag är Nobelvägen dubbelfilig med parkering på båda sidorna och en bred refug i mitten. Det är en hastighetsbegränsning på 50, men jag tycker nog att det brukar gå lite fortare där, vilket även mätningar visar. När man nu bygger om den kommer man göra avsmalningar på visa ställen för att få ner hastigheten och parkeringsplatserna längs gatan kommer försvinna på vissa sträckor. Dessutom kommer man bredda mittrefugen för att få plats med trädplanteringar. Detta är inte fel tänkt med tanke på hur mycket folk som bor kring Nobelvägen. Den absoluta majoriteten av byggnader längs vägen är bostadshus.

Ja, Malmö tar ytterligare ett steg mot att bli en bättre cykelstad och därmed också en mer hållbar stad. Det känns ganska bra med tanke på vad som händer med t.ex. olje- och därmed också bensinpriset. Att vi befinner oss i eller förbi Peak oil börjar bli ganska uppenbar för de flesta, även om alla inte vågar eller helt enkelt vägrar tro på det. Detta syns om inget annat att vi i Sverige blint fortsätter öka vår konsumtion av olja.

För min del tycker jag dock att man fegar lite när man ska bygga om och planerar saker och ting. Varför inte göra vara lite radikala och faktiskt förändra ordentligt? Teknikerna och lösningarna finns redan på många ställen i världen, det är bara att plocka det gottigaste och verkligen sätta Malmö på kartan, något man i och för sig är på god väg att göra redan.

Cykla lugnt!

Häst och cykel, framtidens transportmedel?

Idag blir det jobb hemma, så inget cyklande idag vad det är planerat. Lika bra det eftersom det är en grym, kall och hård Skånevind idag. Uscha! Men det blir nog en löptur trots allt, det kryper ju lite i benen om man måste sitta inne hela tiden!

Jag läser en massa bloggar och tre bloggar jag gillar skarpt är Coruncopia, Flute och Kvantitativt. De gubbarna, männen, killarna, herrarna, ja, jag vet inte. Kanske det är samma person eller så… I vilket fall som helst. De har underhållande och skarpa inlägg som rör Peak oil och faktiskt hållbarhet generellt.

En sak som de skrivit en del om är en pryl som bl.a. vi svenskar har som en status-symbol, hästar. Idag läste jag hos Kvantitativt att man på Irland byter bort sina hästar eller helt enkelt släpper ut de fritt. Bara att göra detta kan jag diskutera i en vecka när det kommer till hästens välbefinnande, men också vad detta kan göra mot det ekosystem som människan är så hårt knuten till. Att släppa ut 20000 hästar fritt i naturen bara sådär kan ha förödande effekter. Är det så att man är så hårt belånad att man inte klarar av att föda sina djur och sedan släpper ut dom är man illa ute. 20000 hästar gör stor skada och skulle detta förändra det lokala ekosystemet kan det få konsekvenser på de ekosystemtjänster vårt samhälle är så beroende av, som t.ex. vattenrening och matproduktion. Skulle detta ske är nog ens skrala ekonomi det minsta bekymret.

Hästar på Irland är en galen statussymbol, långt mer där än här i Sverige. Dock är det inte så att det inte finns mycket hästar i Sverige. Faktiskt är det så att det finns fler hästar än kor i Sverige, vilket är helt bisarrt med tanke på att hästarna i detta fall i princip enbart är en ”pryl” eller ett ”husdjur” och inte arbetshästar (vilket jag gissar det finns några av). Jag hoppas verkligen inte att man släpper ut hästarna när ekonomin börjar vackla i Sverige, vilket den kommer göra, var så säkra. Sverige är som vanligt bara lite efter resten av världen eftersom många här är duktiga på att sticka huvudet i sanden och dessutom ser Sverige som någon slags navel i världen.

Eftersom denna blogg inte handlar om ekonomi och hästar så kan jag inte låta bli att fundera över alternativen. Jag skriver och funderar mycket över den hållbara staden och hur transporterna i en sådan ser ut. Då kan jag inte heller undgå att få funderingen över varför man släpper ut hästar eller säljer dom för en spottstyver (15 euro), när de egentligen är en oerhörd resurs. Tänk själv. Sälj bilen, gräsklipparen och traktorn. I stället får du en häst som käkar gräset med munnen och ger dig den bästa gödningen du kan få i andra ändan, du spänner den framförcykeln och får då en billig och ÄNNU effektivare variant av en ”elcykel” eller helt enkelt låter hästen jobba lite genom att plöja eller transportera eller… ja, du förstår vart jag vill komma. Inte nog med att hästen kan vara praktisk, dessutom slipper du lånet på bilen, bensin och reparationer. Du får frisk luft och slipper parkeringsavgifter. Du slipper köpa blåkorn och kan få en billigare elräkning (eftersom din gräsklippare går på el, för bensin hoppas jag VERKLIGEN, för din skull, att du inte använder).

Nåja. Jag skulle nog inte byta min cykel mot en häst, men tanken är tilltalande.

Cykla lugnt!

En rejäl cykelväg mellan Malmö och Lund

Idag är det riktigt grått och trist i Malmö. Jag jobbar hemma, så cykeln står och vilar idag. Den enda turen på cykeln (hittills) var och lämna lillan på förskolan. Lite måste man ju röra på sig innan man segar ihop framför datorn och börjar beta av dagens arbetsschema.

Här om dagen utsåg ju Svensk Cykling den politiker som gjort mest för cyklingen under 2010. Inte helt otippat fick Karin Svensson Smith priset. Som man har sett i media och som jag har skrivit här tidigare, vill Karin tillsammans med Karolina Skoog bygga en ”cykelhighway” mellan Malmö och Lund.

Om vi börjar med ordet highway, så är jag inte så förtjust i det. Inte för att det är på engelska, utan för att det översatt betyder motorväg eller landsväg och oftast förknippas med motorfordon. Kanske supercykelväg är bättre? Jag vet inte. Någon som har något bra förslag?

Nåja, namnet är kanske inte så viktigt. Att cyklingen behöver mer tanke och beaktande i Sverige är jag övertygad om. Det finns så mycket att vinna på att få fler att cykla. Det gäller inte minst ur ett miljöperspektiv, men även ur ett hälso- och ekonomiskt perspektiv. Kort och gott, för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart samhälle måste Sverige dra upp huvudet ur sanden och inse att vi måste komma vidare och inte stå kvar på samma punkt, vilket vi gör idag. Det gäller att vidga vyerna och börja se helheterna. Vi har för länge sedan passerat Peak Oil och cyklingen blir en livsstil för fler och fler, men ändå är det ofta motvind för cyklister. Varför har inte cyklister samma rättigheter som bilister i trafiken? Och varför finns inte förmånscyklar när det finns förmånsbilar? Är det för att Sverige står med huvudet i sanden och inte vill se nya lösningar. Plötsligt kommer det nog bli lite kallt om rumpan när vi står där med byxorna nere och inser att vi kanske skulle gjort något när chansen fortfarande fanns?

Nu åter till cykelbanan mellan Malmö och Lund. Det är många som nyttjar denna sträcka. Det är en helt ok cykelväg, inte på långa vägar bra, men det är en cykelväg. Den är inte anpassad för att cykelpendlare, inte på något sätt faktiskt, och ur säkerhetssynpunkt är den inte heller speciellt bra om man jämför med många andra cykelleder. Vind är det gott om på slätten. Sträckorna Burlöv – Åkarp, Åkarp - Hjärup och Hjärup – Lund är brutala vid minsta lilla vind.

Vad kan då göras? Som sagt, det finns mycket, men kanske kommer det bli lite mindre motvind för cyklingen i vår region i framtiden. Vi har politiker med viljan och det finns projekt som jobbar ganska bra med cyklingen.

Min fråga till er är nu, vad skulle du vilja se för förändringar mellan Malmö och Lund när det gäller cykelinfrastrukturen? Konkreta förslag, idéer, reflektioner, tankar och visioner. Allt välkomnas! Jag ska försöka sammanställa det jag får in och ta med mig när jag pratar med berörda personer. Ta chansen att påverka du med. Lägg era tankar som kommentarer eller som ett mail till mig.

Ha en bra dag och cykla lugnt!

Vägtullar i en liten håla?

Idag var det ruskigt och isigt kallt att cykla i Malmö, man blev påmind om att man bor i ett väldigt blåsigt och fuktigt hörn av Sverige. Detta hörn som man ändå måste älska att cykla i eftersom det funkar så bra. Trots (eller kanske snarare tack vare) den hårda väderleken var det mycket trevlig stämning i trafiken. Cyklister räckte ut handen och stannade för bilar där de ska stanna. Bilarna i sin tur verkade ta hänsyn till cyklisterna och lämnade gärna företräde.

En sak som slå mig varje gång jag sysslar med trafikfrågorna och skriver här på bloggen är vilka otroliga känslor som svallar upp hos folk när man talar det minsta illa om något fordon eller något tillhygge som används tillsammans med ett fordon, som t.ex. bilar, cyklar, väjningsplikter, mobiltelefoner, cykelhjälmar o.s.v. När jag började skriva om detta kände jag att detta var ett lagom kontroversiellt ämne, det finns ju lite viktigare saker kan man tycka, men icke. Säger man att bilen nog, trots allt har lite mycket svängrum, jag då blir soffpotatisarna helt vansinniga. Inte kan man väl leva ett liv utan bil! Säger man i stället att bilen faktiskt har en bra egenskap och inte kan tas bort helt i planeringen får man fanatiska cyklister över sig som menar att bilar är minsann djävulens påfund (vilket faktiskt egentligen är Monsanto, ja, alltså djävulen personifierad på jorden).

Därför är det otroligt underhållande att läsa kommentarerna på en artikel i Sydsvenskan idag där man skriver om att det kanske kommer bli en folkomröstning angående biltullar i Malmö. För min del kan jag inte bry mig mindre om biltullar inför eller inte. Jag cyklar inne i stan eftersom det bara är korkat, jobbigt och sjukt osmidigt att köra bil. Ska jag ut ur stan på någon längre tur tar jag ibland bilen. Har jag råd och viljan att köra bil har jag fan i mej råd och vilja att kunna betala lite för att jag smutsar ner och bullrar runt i närmiljön för andra människor. Har jag inte råd med det ska jag förmodligen inte köra bil heller. Sen kan jag förstå att vissa blir lite förskräckta, speciellt om man pendlar från en sovstad utanför Malmö och in i centrum. Vi har ju alltid kunnat köra in till jobb i de centrala delarna, men är detta en faktisk mänsklig rättighet? Det finns många fördelar med att bo inne i stan, men jag gillar det inte överdrivet mycket, mycket på grund av allt buller och alla avgaser, något jag själv inte bidrar med särskilt mycket, men får leva med eftersom andra verkar tycka det är en bra ide. Ska dessa människor inte få göra som de vill då? Jo, absolut, men jag anser att vi kanske borde tänka om lite, alla KAN inte köra runt själv som fån i en 2 tons bil. Det funkar inte. Speciellt inte om man tänker på den oljetopp som är väldigt på tapeten att diskutera nu.

Det kommer bli väldigt dyrt att köra bil i framtiden och det kanske är något att fundera på innan man börjar skrika om att bilar minsann måste kunna köra inne i stan hur de vill och utan kostnad. Vi har under väldigt lång tid i Sverige byggt våra samhällen kring bilen. Är man inte lite förutseende och planerar för möjligheten att alla kanske inte kommer kunna köra bil i framtiden är man rätt pyrt på det.

Att utveckla och bygga ut alternativ kan komma att vara en nödvändighet i framtiden och varför inte börja redan nu? Är det verkligen så hemskt att inte kunna köra bil? Är det så hemskt att det ska kosta lite om man ”förstör” omgivningen för sina människor?

En stark ekonomi bygger på cykeln!

Den långa cykelturen mellan Malmö och Lund lyser fortfarande med sin frånvaro och det känns inte bra. Jag måste säga, med handen på hjärtat, att jag saknar min långa pendling till jobb. De 5 milen känns ibland tunga och långa på morgonen när man ska ge sig iväg, men efter några pedaltramp känns det bra i hela kroppen. Idag skulle jag tagit en tur in till Lund, men en sjuk dotter satte stopp för det. En dag hemma med dottern slår i och för sig allt, även om stackaren är lie krasslig.

Handelns utredningsinstitut (HUI) har gjort en skoj utredning på uppdrag av Växsjö. Här har man tittat på cyklisters inverkan på centrumhandeln och det var minsann inga dåliga siffror. Om man nu tror på att en ständig tillväxt och ökad konsumtion kan rädda världen och öka välfärden, kanske man ska börja snegla lite mer åt cyklisterna. Detta ger också ett starkt femte argument för att cykeln är ett otroligt bra fordon, på alla sätt (1, 2, 3, 4).

Utredningen visar att cyklande konsumenter handlar för c:a 300 miljoner om året, därtill kommer 40 miljoner som spenderas på kafé- och restaurangbesök. Andelen som väljer att cykla till centrum är 29 %, vilket är näst mest efter de som väljer bilen (35 %). Dock är det absolut flest, 65 %, som väljer ett miljövänligt sätt och här är cykel och kollektivtrafiken inräknade.

Enligt Henrik Vestin på HUI, har det länge varit en fokus på bilister när man planerar handeln med stora parkeringsytor och parkeringsgarage. Dock, fortsätter han, har trenden börjat sväng när allt fler väljer cykeln för att transportera sig. Han poängterar också att utredningen bara täcker Växsjö, men också att Växsjö är en ganska typisk svensk stad och att man skulle kunna applicera detta sätt att tänka i de flesta städer.

Som Malmöbo är man förunnad en otroligt trevlig cykeltur i princip vart man än ska ta sig, sen är ju Malmö lite av en lillebror till Köpenhamn också, cykelns mecka nummer ett. Dock blir man lite förundrad när man ska ta sig till ett av de oräkneliga köpcentrumen som ligger runt Malmö. Här finns det enorma parkeringar och/eller parkeringshus, men cykelställen är fortfarande ganska få, under öppen himmel och ofta konstigt placerade. Lite bättre är det på det senaste tillskottet, Entré, men långt ifrån bra. Ska bli intressant att se vad som händer med Emporia när det öppnar. Emporia ligger vid Malmö Arena dit det går cykelväg, dock väldigt ogenomtänkt och snirklig. När detta område byggdes har man definitivt tänk ”bil” och cykelvägarna har som vanligt fått den sträckningen där det finns plats och inte ”stör” för mycket, en kostig satsning av Malmö.

Cykeln tar alltså ytterligare ett steg framåt i att vara en oerhört viktig pusselbit i städerna. Framförallt gäller ju detta när vi måste gå mot ett mer ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Det blir också smärtsamt påtagligt när man läser och funderar kring frågor som t.ex. peak oil och vattenbrist (peak H2O?). Under sådana scenarier, eller bara genom att titta på världens ekonomier, förstår man att en ekonomiskt hållbar strategi måste utarbetas, samtidigt som de socialt hållbara frågorna måste befästas och inte bara sopas under mattan, t.ex. integrationspolitiken och jämställdhetsfrågorna. När man läser eller tänker på ordet hållbar utveckling är det många som tänker miljö. Inte mig emot, eftersom jag anser att miljön vi lever i är otroligt viktig och väldigt oumbärlig för oss, men det finns även de två andra begreppen inom konceptet hållbar utveckling. Alla goda ting äro tre, eller vad heter det?

Nåväl. Nästa gång du går ut genom dörren så hoppa på cykeln. För om du går ut ska du förmodligen transportera dig någonstans och då är cykeln helt formidabel!

Cykla lugnt!

Olje-dyrkan gör mig till glad cyklist

Inte heller idag blev det någon cykling. Det fick bli en löprunda i stället. Tyvärr börjar mitt knä spöka igen, vilket det inte gjort på ett bra tag nu. Jag skyller på för lite cykling eftersom det är just cyklingen som till stor del gjort att knäet blivit så pass bra som det faktiskt är. Det får bli någon dags vila nu och återupptagande av cyklingen på allvar nästa vecka. Detta håller inte!

Återigen kan man läsa i tidningarna om våra härjningar i naturen för att komma åt de så eftertraktade resurserna. Dels har ett tankfartyg med nio miljoner (!) liter diesel olja gått på grund i Kanada och riskerar läcka ut olja i arktiska vatten och dels har ytterligare en oljerigg flugit i luften, denna gång i Louisiana. Först kunde man inte se något oljeläckage, vilket i varje fall jag känner skulle vara osannolikt. Mycket riktigt någon timme senare hittar man oljefilm på vattnet. Att något sådant skulle hända så nära inpå en av vår tids största oljekatastrofer ter sig ganska osannolikt. Men, kanske inte så oväntat egentligen. Ju närmare (om vi inte redan passerat) Peak oil vi kommer, desto hårdare måste vi pressa tekniken för att komma åt den svarta sörjan. Inte undrar på att det kommer att gå käpp rätt åt skogen förr eller senare.

Om miljöpåverkan blir lika stor som av Deepwater Horizon är väl inte så troligt. Dels för att denna rigg inte var i produktion och dels för att den står på betydligt grundare vatten. Jag vet inte, men är det kanske läge för världen att inse att det är något fel och kanske också läge att kontrollera olje- och mineralbrytnings bolagen lite bättre och bli hårdare i regleringen? Nä, när saker som detta händer gång efter annan är jag glad att jag i stället tar cykeln när jag ska någonstans. På så sätt utnyttjar jag min egen kraft att komma någonstans utan att det förorenar för mig själv och andra och utan att ta upp för mycket plats.

Detta blev lite av ett gnällinlägg, men så är det väl ibland när man blir trött på vår verkligheten.

Cykla lugnt!

Glad att jag valt cykeln när världen ställs på ända

Har inte blivit något cyklande till jobb på ett tag nu. Har faktiskt införskaffat ett busskort och kommer åka buss ett tag framöver. Anledning? Snart är det broloppet och löpträningen får gå före cyklingen. Av någon anledning gillar inte kroppen att först cykla 5 mil fram och tillbaka till jobb och sedan ge sig ut och löpträna. Vad konstigt.

När jag nu åker buss, som är ganska bekvämt, men sjukt tråkigt, får man ju roa sig med något och det blir musik och en bok. Boken jag läser nu, som jag förhoppningsvis kommer att skriva en liten rapport om här sedan, är bra. Det är en bok som jag egentligen inte borde läsa för jag blir så in i H-E förbannad. Det senaste kapitlet tog upp hur vi utvinner våra råvaror, så som olja, kol, guld och så vidare. Man blir verkligen mörkrädd och för min del är det helt ofattbart att det inte har blivit bättre på väldigt lång tid. Ett exempel som tas upp är Shells prospektering och utvinning av olja i Nigeria, ett annat är Chevron’s (före detta Texaco) utvinning av olja i Ecuador. Om man kan kalla Al Qaida för terroristnätverk (vilket jag absolut kan hålla med om) så kan man definitivt kalla Shell, Chevron och för den delen BP för terroristorganisationer. Den enda skillnaden är att de tre senaste är koncerner, bolag, företag, kalla det vad du vill. När och hur det blev så att människor inte längre bestämmer över vad som är rätt och fel och hur vår (faktiskt enda) jord ska behandlas. När och hur blev det så att multinationella koncerner kan göra som de vill? Förorena vatten, skövla skog och förgifta befolkningar utan att det kostar dom en nickel? Skumt.

Svaret sitter de flesta nog inne med själv om man bara stannar upp en minut och tänker efter, tittar på sin mobiltelefon, på sin bil, på sitt hus, på sina fingrar, kläder, sitt beteende. Ja, det handlar som alltid om pengar.
Kanske skulle det sitta fint om man någon gång stannar upp mitt i ett steg och funderade på vad det är som håller på att hända med vår omvärld. Det kan vara svårt att greppa och förstå att det som händer i Afrika, Sydamerika eller Asien inte stannar där utan påverkar våra liv och vår hälsa. De slutna system som vår jord innebär kan ibland vara väldigt svårt att ha i åtanke när det är så lätt att hoppa in i bilen. Jag har själv svårt för det ibland, och då har jag ägnat större delen av mitt liv åt forskning och studier i ekologi som just handlar om samspelen och kretsloppen i naturen. Ljuspunkten för mig är att det är fler och fler som verkar inse det totalt förkastliga i vårt sätt att behandla vår jord, det är också fler och fler som aktivt arbetar och kämpar för att ändra på saker som dessa. Det gäller bara att få till en ekonomisk kostnad för miljöförstörelsen, förorening av vatten, grävande av enorma hål, spridning av gifter och så vidare. Men det är nog på väg eftersom vår tids profeter (hur dom nu blivit det), ekonomerna, har börjat inse att detta är något oundvikligt och nu tar med detta i sina modeller.

Nä. Jag har trots allt ganska stora förhoppningar om framtiden. Människor verkar känna på sig att det är något som gått snett och det verkar finnas en vilja att förändra. Jag ser fram emot de kommande åren med spänning. Till dess är jag otroligt glad att jag redan nu har börjat ställa om mitt liv till ett mer hållbart leverne, cykeln som transportmedel, mer källsortering (fast Malmös kommunala bostadsbolag, MKB, inte kan tillhandahålla någon form av källsortering), mindre slösande och absolut mindre konsumtion. Mår jag sämre och har mitt liv blivit lite mer obekvämt? Absolut inte, tvärt om. Jag har nog aldrig mått så bra faktiskt och dessutom har jag väldigt mycket mer tid över till annat. Enligt mig är det definitivt en win-win situation att ställa om.

Läs mer om oljan och töntarna som tar upp den och även om peak-teorin:

BP1, BP2, BP3

Shell1, Shell2, Shell3

Chevron1, Chevron2

Peak1, Peak2, Peak3

Flygstopp och oljetopp, jag tar cykeln

Nu var det ett tag sedan jag satt på cykeln till jobb p.g.a. en massa olika omständigheter. Dock fick jag laga min första punktering igår. Skulle iväg på ett möte i Malmö och fick den något snopna överraskningen att cykeln stod på platt bakhjul när jag kom ner i cykelkällaren. Nåja, det fick bli sambons cykel i stället (3 vxl med fotbroms, varför TILLVERKAS sådana as till cyklar!?!). Kom till mötet och det visade sig att personen jag skulle träffa var sjuk, så det var bara att cykla hem igen. Ingen fara på taket, jag fick röra lite på mig och en nypa frisk luft.

När jag var på väg till mötet på cykeln funderade jag på min punktering där hemma och tänkte att det kändes bra att det är billigt och lätt att fixa en cykel, speciellt efter att ha lagt på två nya däck på bilen här om dagen; dyrt, skitigt och ytterligare ett oljeberoende. Då slog det mig plötsligt att även min cykel är beroende av olja; mina däck, slangar, bromsar, växelreglas, smörjmedel, allt kräver olja. Det är ju helt sinnessjukt.

Jag har med blandade känslor följt flygstoppet de senaste dagarna som varit tok-bevakat i media (DN, SvD, Sydsvenskan). Jag känner med de människor som blivit drabbade och har fått tillbringa ett par dagar på en vår jords tråkigaste och mest moral-dödande platser, flygplatser. Det som dock roar mig lite, är att detta visar hur otroligt beroende vi är av flygandet, att vi har skapat ett behov av att resa så långt, så fort och så ofta. Som många har skrivit om de senaste dagarna (Fogelqvist, Effekt, Cornucopia 1, Cornucopia 2, Aleklett) så kan detta vara ett naturligt litet experiment på vad som kan komma att ske i det så kallade Peak Oil-scenariot. Vad händer egentligen om oljetillgången inte kan match efterfrågan, jo, priset kommer stiga och allt som innehåller olja kommer också att bli dyrare. Jag undrar jag hur ett samhälle som bygger på olja (och evig ekonomisk tillväxt i en ändlig värld) ska klara av detta när det verkar som om hela världen ställs på ända för att en vulkan på lilla Island får ett utbrott. Tänk er själv att man måste cykla 4 km i stället för att ta bilen, eller att man måste använda videokonferens i stället för att flyga mellan Malmö och Stockholm, eller att man måste vara hemma med familj och vänner på semestern i stället för att flyga över hela jorden för att spendera en vecka på en strand i Thailand. Ja, jag ser ju att det kan bli ganska olidligt.

Nåja. Jag fick lagat min punktering efter allt och i morgon rullar åter cykeln de 5 mil som pendlingen till jobb innebär. Ser fram emot det. Behöver ett kick-start i morgon för att få inspiration till skrivandet på avhandlingen.