Dö i soffan eller lev på cykeln

Det blir inte mycket cykel till Lund nu eftersom jag sitter mycket hemma och jobbar. Dock blir det en hel del cyklande inne i Malmö. Det är en lite annorlunda upplevelse än att pendla mellan Malmö och Lund. Avstånden är mindre och man behöver fokusera så mycket på att bevara kraft för att orka hela vägen och sedan tillbaka igen. De senaste dagarna har det dock varit otroligt blåsigt och det ger ju en extra dimension på cyklingen.

Idag satt jag och läste igenom domen mot Andreas Grass (Lunds tingsrätt, mål: B 3272-10), cyklisten i Lund som blev åtalad för att ha blivit påkörd av en bilist (som dessutom blev frikänd trots smitning). När jag läste igenom tingsrättens bedömning tänker jag samma sak som jag ofta gör när jag reflekterar över cykling, att regler och lagar som gäller för cykling är otroligt luddiga. Jag har vid många tillfällen tidigare skrivit om cyklisters brist på kunskap om vilka regler som gäller för cyklister i trafiken. När man läser igenom det kapitel som gäller cykel i Trafikförordningen blir man inte heller så himla klok på vad som gäller. Jag har hela tiden hävdat att det är brutalt konstigt att Andreas Grass blir åtalad och ännu mer uppåt väggarna när han döms till böter. Dock blir man kanske inte så förvånad, speciellt inte när man läser domen. I domen kan man läsa:

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 6 § trafikförordningen döms till penningböter.

Vidare, enligt trafikförordningen gäller:

3 kap. 6 § 2 st trafikförordningen innebär att cyklister inte behöver använda cykelbana, om det av något skäl är bättre – underförstått mer trafiksäkert – att cykla på körbana.

och slutligen

Sammanfattningsvis, och även med hänsyn till vad Andreas Grass har anfört i övrigt, kan det inte anses ha varit lämpligare att använda vägbanan i stället för cykelbanan. Åtalet mot Andreas Grass är således styrkt. Påföljden bör bestämmas till penningböter.


Alltså får Andreas Grass 500:- i böter. Ja, man kan inte säga så mycket. Det är tingsrättens tolkning av trafikförordningen. Däremot kan man ifrågasätta förordningens utformning. Eftersom cyklandet i Sverige ökat lavinartat och (de flesta) politiker vill att man ska öka andelen cyklister mycket mer, kanske det är läge att se över reglementet också. Så som trafikförordningen är skriven nu är det lätt att inse att cyklisterna alltid setts som något som kan finnas där bilar kör, likt fotgängare. Detta måste det bli ändring på eftersom det på vissa ställen idag inte är bilar som är dominerande, utan cyklar.

Vidare bör man också göra det tydligare vad som gäller ute på våra gator. Redan idag finns det många bra lösningar, bl.a. cykelboxar vid trafikljus och speciella cykelfält ute på körbanan. Detta gör att cyklisterna syns bättre i trafiken och dessutom har fått den plats de behöver. Sen kan man alltid bättra på sådana lösningar t.ex. genom att ge cykelfälten en annan färg än asfaltsgrå, t.ex. blått som man har på många ställen i världen.

Ytterligare en sak som kan underlätta för cyklister (såväl som för bilister) i trafiken är att man slutar dela upp de båda i två grupper. Cyklister och bilister är fordon i trafiken. Inte mer och inte mindre. I en mycket bra artikel jämför Erik Sandblom (skribent på Ecoprofile) trafiken med en fest; det blir så kul som man gör det, varken mer eller mindre. Tänkvärt och ack så sant.

Hur som helst. Hoppa på cykeln och få fem extra år att leva. Tydligen är det farligare att ligga på soffan än att cykla!

Ingen fara för dig med cykel i trafiken

Igår vid lunch hoppade jag på cykeln för att sticka ner till “Hoddorna” för att köpa makrill och ta grönsaksstånden på Fridhemstorget på vägen hem för att köpa lite färska grönsaker. Jag är fortfarande exalterad över de nya bromsklossarna. Att en sån liten sak kan göra så stor skillnad. Det är en njutning arr cykla! Lunchen blev rökt makrill och en salsa på rödlök, squash, hackad vitlök, salt & peppar och lite creme fraiche. Till detta hemmaodlade tomater och ett stort glas kranvatten med en twist citron. Kostnad 26:- och i tid c:a 20 minuter. Kan knappt bli bättre!

Fick en kommentar här om dagen. En kommentar som man hör allt för ofta.

“Jo, jag cyklar inne i Malmö, men jag gillar det inte. Trafiken är så intensiv och jag är ofta rädd. Det finns för lite cykelbanor och det är cyklister över allt.”

Ja, vad ska jag som propagerar för cykling svara på detta? Jag brukar ge svaret att rädslan försvinner med erfarenheten eftersom du då även får ett bättre självförtroende, du lär dig läsa av trafiken och du lär dig ta ansvar för både dig själv och andra trafikanter. Faktum är att det som folk oftast är rädda för när de cyklar i trafiken är bilar. Dock är det faktiskt sällan bilarna som utgör något större hot för dig som cyklist, bilar är ganska förutsägbara. Det som oftast är det farliga för dig som cyklist är andra cyklister som inte klarar av att bete sig ordentligt i trafiken, eller fotgängaren som kommer ut mellan bilarna, eller bildörren som slängs upp av en oaktsam bilist som nyss har parkerat.

Detta är dock saker man lär sig parera och “förutse” med ökad erfarenhet. Det är faktiskt inte så farligt att cykla som många tror, eller vill få en att tro.
Hittade också en mycket bra kortfilm om detta ämne genom bloggen Cyclelicious. Det är filmskaparen Laura J. Lukitsch som gjort en film om hållbart resande i staden. Denna video är en del av en längre dokumentär.



Så, hoppa på cykeln och ge dig ut i staden. Det är ett roligt, spännande, givande och framförallt ett väldigt tryggt sätt att ta sig fram på.

Läs även lite hos Erik Sandblom och Kärringcykelbloggen.

Cykla lugnt!

Ett steg mot att göra Malmö till den bästa cykelstaden (i världen?)

Vädret håller i sig i sydvästra Skåne. Tyvärr har cykeln fått stå stilla ett par dagar nu, men jag hoppas att får hoppa upp på sadeln i morgon igen. Avhandlingsskrivandet förstör min cyklingsrutin. Det blir en hel del arbete hemma för att kunna skriva ostört och för att få någon timme extra. Dock börjar det också kännas att jag inte rör mig så mycket som jag brukar nu. Tur jongleringen finns att ta till!

Igår presenterades ett förslag som är glädjande för oss cyklister. Det är Miljöpartiet i Malmö som menar att man ska göra Malmö till en bättre och säkrare cykelstad. Malmö är redan en väldigt bra stad att cykla i, men som jag sagt många gånger tidigare så finns det absolut utrymme till förbättring. Här på jobb blir folk lite ”tossiga” när jag hävdar att Malmö är en bättre stad än Lund vad det gäller cykling. De menar att Lund är en riktig cykelstad. Det stämmer om man ser till antalet cyklar per capita, men absolut inte om man ser till cykelinfrastrukturen i de centrala delarna, där ligger Malmö hästlängder före. Nåväl, tillbaka till ämnet. Förslaget presenterades av Carolina Skog och cykelkämpen nummer ett, Karin Svensson Smith. Miljöpartiet menar på att cykeln är yteffektiv och samhällsekonomiskt bra, eftersom cykling tar mindre plats och gynnar folkhälsan, något jag till 100% håller med om.

I förslaget ingår att de vill se, citat:

• ett sammanhängande cykelvägnät och cykelbanor längs några av de stora vägarna behövs för att skapa plats för Malmös alla cyklister.
• säkrare trafikmiljön runt skolorna
• en ultimat pendelcykelbana, en ”cykelhighway” mellan Lund och Malmö
• kollektivtrafik och cykel som norm i PBL

Enligt mig låter detta som lite av en dröm. En highway mellan Malmö och Lund. SWEET! Jag är ofta skeptisk till ”highways” när det gäller cyklar, men då handlar det ofta om snabba stråk inne i städerna. När det gäller mellan städer kan jag bara säga, ÄNTLIGEN. När man cyklar mellan Malmö och Lund blir man smärtsamt medveten om hur lite man tänkt på pendlingsmöjligheten med cykel då det är mycket svängar, gupp, gropar och korsande av vägar. En rak, sömfri, väl underhållen cykelbana hade varit guld! Om nu detta är något som MP menar allvar med återstår ju att se, det kan vara valfläsk som så mycket annat i dessa dagar, men jag får i varje fall en förhoppning att leva på. När det gäller säkrare trafikmiljö runt skolor kan jag känna att det kanske inte är en direkt cykelfråga i sig. Visst har det betydelse, men säkerheten kring våra barn borde alltid ha prio ett och jag förstår inte att det ska vara så svårt att ordna generellt sätt. Kan man göra det med cykling som ett argument, då är det helt ok med mig.

De tar också upp en sak som jag ofta poängterar, att cykelbanorna ofta är väldigt vackra att glida runt på, men i många fall är helt värdelösa att pendla på. Detta gör att man som pendlings-cyklist ibland är tvungen att ge sig ut på vägen och det vet vi ju hur det kan gå.

I förslaget finns många bra idéer som absolut är rimliga att genomföra. Det verkar också som om de faktiskt antingen lyssnat på pendlings-cyklister eller börjat tänka cykel på riktigt. Kvar återstår att se hur långt MP kan komma med detta förslag och om de kan hålla vad de lovar. Så, om du enbart röstar efter hur bra cyklingen är, kan ju MP rekommenderas, det syns även i Svensk Cyklings partienkät som gjorts. När det gäller andra frågor måste jag som partipolitiskt obunden säga att det finns mycket att önska från såväl MP som resten av partierna. Det saknas ofta visioner och nytänkande. Detta förslag är en bit på vägen, men hur långt räcker det?

Vad tycker du? Känns förslaget bra? Vad skulle du vilja se i Malmö med omnejd för att göra det bättre för cyklister?

Cykla lungt!

Cyklande politiker i valtider

Bilden är från Skånskan

Idag var cyklingen till jobb en otroligt blöt historia. Jag tror faktiskt aldrig jag har fått så mycket regn på mig på en gång. I Malmö stod cykelbanor och vägar under vatten och regnet bara fortsatta forsa ner. När man kommer in till Lund kändes det nästan torrt på marken och man fick en känsla av duggregn fast det föll ganska mycket vatten från himlen. Antalet cyklister var inte så stort på cykelbanorna idag. Jag mötte ett par av de mest inbitna cykelpendlarna och inne i Malmö cyklade jag förbi en del som kände att det nog var en bra ide att ta cykeln till jobb med ett paraply i handen, för det brukar ju funka, eller?

Skånskan skriver idag om Folkpartister som cyklade lite igår i en ”stafett” mellan Malmö och Lund för att lägga fram en motion till kommunfullmäktige i Malmö. Cyklingen var för att visa att man menar allvar i sitt miljöarbete och motionen gick ut på att säkerheten och tillgängligheten måste bli bättre för cyklister. I motionen fanns också ett förslag på utökad utbildning av cyklister genom reklam och hemsidor. Vidare säger Ewa Bertz, att man vill att cyklister ska kunna köra mot rött vid högersväng. Något liknande gjordes av S i Trelleborg för ett tag sedan när ett gäng S-kvinnor gav sig ut p cykel för att besöka olika arbetsplatser.

Cyklande politiker verkar ju himla bra. Det är ju bra att politiker cyklar, men cyklar de annars, när det inte är valår? Hur kommer de fram till jobb och möten då? Är det per cykel så ger jag de en stor ros, är vill jag nog ge dom en hel odling med styvt ris. Hycklande politiker som vill vara så medmänskliga och underlätta för alla har vi så det räcker ändå.

Vad tycker vi då om förslagen? Tja, ökad trafiksäkerhet och tillgänglighet tackar vi gärna ja till. Jag har hört det förr, men sett väldigt få konkreta handlingar. Jag har också hört förslag som ska hjälpa och underlätta för cyklister, men som i själva verket gör det svårare. En sak som Ewa Bertz nämner är att cyklister ska få cykla mot rött vid högersväng. Tja, kan säker funka. Precis som hon säger får man göra det i Danmark och där funkar det. Problemet jag ser med trafikljus som cyklist är dock inte alltid att jag måste stanna vid rött, utan att ljusen ofta är konstigt inställda, eller att man måste trycka på en knapp för att det ska bli grönt. Är det rött för mig, men gröt för bilarna i samma riktning stannar jag inte och trycker på någon knapp. Vem f-n kom på den idéen? Det är ungefär lika smart som att man skulle behöva gå ur bilen och trycka på en knapp för att få grönt.

Att cyklister inte alltid uppför sig som dom bör håller jag med Ewa Bertz om. Jag tror att en stor anledning till detta är att folk helt enkelt inte vet vad som gäller för cyklister. Läser man trafikförordningen är det väldigt luddigt, vilket också bevisas i fallet med en åtalad cyklist i Lund. Menar man allvar med att man vill lyfta fram cyklingen som det bästa transportmedlet i städer måste man förtydliga och förbättra reglerna. Man måste också se till att verkligen förenkla och förbättra infrastrukturen som har med cykling att göra. Det går inte att göra några quick fixes och tro att det ska lösa problemet. Man måste se till att cyklister får den plats de behöver, samtidigt som man ger bilar och fotgängare den plats de behöver. Man måste också se till att lösningarna som ska underlätta gör detta för alla typer av cyklister, söndagscyklister så väl som för cykelpendlare. I våra allt tätare städer kräver detta ett långsiktigt och nytt sätt att tänka. Det funkar inte att cykla omkring och låtsas att man minsann vill cyklisternas bästa när det sedan inte händer något. Emil Strand som också var med på turen cyklade minsann ”hela sträckan mellan Malmö och Burlöv” och dessutom i motvind. Det var enligt honom jobbigt men värt det. Prova då, Emil Strand, att tänka dig in i situationen som en cykelpendlare mellan Malmö och Lund befinner sig i när denne tvingas slingra sig fram på cykelbanan i Arlöv och Burlöv och dessutom i motvind. Som cyklist tror jag inte på ett ord av vad politikerna säger så länge jag inte ser någon verklig aktion från deras sida.

Vad säger du kära läsare? Brukar orden du hör om lösningar mynna ut i någon bra handling eller är det bara ord? Om du sett någon bra handling, vad var det?

Cykla lugnt (och glöm inte regnkläderna i Skåne)!

Trafiksäkerhet utan farthinder är som soppa utan buljong

Första dagen på jobb idag efter en liten semester och alltså den första cykelturen till jobb på ett tag. Ohyggligt skönt var det trots regntung luft och total avsaknad av syre. Det är dock tur att jag får energi och ork att jobba mer effektivt av cyklingen, annars hade nog denna måndag varit ganska mycket tyngre.

Hade ett intressant samtal med en person i helgen. Personen är väldigt bilburen och jag skulle bli väldigt förvånad om jag någonsin såg honom sitta på en cykel, jag tror inte ens han äger en. Han ser därför trafiksituationen lite annorlunda mot mig som cyklar mycket. Det finns många saker som vi inte ser lika på, men förmodligen ännu fler som vi inte delar åsikt om. Personen jobbar på Trafikverket och är väl insatt i hur infrastrukturen för trafiken fungerar. En av sakerna där våra åsikter skiljer sig mycket åt är hur man ska behandla biltrafiken inne i städerna. Enligt mig bör man minimera biltrafiken inne i de centrala delarna av en stad, medan han är övertygad om att en stadskärna kommer att dö om biltrafiken försvinner, för att folk då inte tar sig in till de centrala delarna för att t.ex. handla. Här motiverar han det med att man istället kör till de stora köpcentrerna som finns i utkanten (och dom är sjukt många runt Malmö och Lund). Jag är inte så säker på detta. Må hända att det kan vara så att människorna som bor i sovorterna bara kör in till köpcentrerna och inte vidare, men i de centrala delarna bor mycket människor och det är väldigt många redan idag som tar sig in till stan med buss eller cykel. Det tror jag knappast kommer minska om man skulle minska möjligheten för bilar (t.ex. i form av ändrade parkeringsnormer).

En sak som vi är ense om dock är att många av cyklisterna ibland även är bilister. Dessutom är det många av de bilister som kör som tokar och hatar cyklister och de som cyklar som tokar och då hatar bilister. Jag har fått kommentarer, bl.a. på min artikel i Expressen, att många cyklister kör för fort och inte kan trafikreglerna. Hör man vad polisen säger så är det dom med körkort som oftast bryter mot trafikreglerna när dom sitter på cykelsadeln, ska man kanske kunna bli av med körkortet om man inte följer reglerna även som cyklist?

Det som vi är mest ense om är att oavsett på vilket sätt man rör sig i trafiken så ska säkerheten vara det som är absolut högst prioriterat, därefter kommer allt annat. Då är det lustigt att se uttalanden som:

Är inte hindren till för trafiksäkerheten?

– Jo, det finns fördelar. Men på dessa genomfartsleder finns det ingen måtta på antalet farthinder.

Det är kommunfullmäktigledamot Lars-Anders Espert som svarar på detta sätt i Sydsvenskan idag. Han tycker det är för mycket farthinder i Arlöv och Burlöv. Jag vet inte riktigt var han menar, för tar man vägen mellan Malmö och Lund, genom Arlöv, Burlöv och Åkarp så är där två små rondeller och ett farthinder (i Åkarp vid en cykelöverfart). Det finns farthinder vid utfarterna från smågator till genomfartsleden, men det är väl förmodligen för att bilarna som kommer från smågatorna inte ska fara ut på genomfartsleden i hög fart. Vidare säger han att det förstör flytet i trafiken och att de boende klagat på för mycket avgaser. Farthinder SKA störa trafiken, de ska stoppa upp och hindra bilar från att köra för fort och för att hjälpa alla trafikanter att hinna skapa sig en bild av trafiken innan man kör vidare. Vad det gäller avgaser så vet jag inte heller om Lars-Anders har rätt. Om jag inte har helt fel för mig så innebär Eco-driving (som man lär ut på körskolorna) att man ska gasa på snabbt och distinkt till önskad fart för att på så sätt minska utsläppen, precis vad man gör vid farthinder. Däremot köper jag hans kritik mot farthinder på EN punkt, det ökar bullret från biltrafiken, vilket är ett stort problem i Burlöv. Nä du Lars-Anders, om du nu vill Burlövs väl, bör du kanske lobba lite mer för att minska biltrafiken totalt sett och se till att cykel- och gångbanor förbättras oerhört mycket, för Burlöv är en riktigt sunkig kommun att cykla i, ett riktigt ångesthål. Om man sätter sig på cykeln genom Arlöv och Burlövs kommun (vilket jag förmodar att alla kommunpolitiker i Burlöv gör varje dag) har man minst 20 ”farthinder” och 3 ställen där man måste korsa vägen. Tar man därtill Hjärup (i Lunds kommun) som har man ytterligare korsande av vägar och farthinder. DET om något stör trafikrytmen!

Ha en underbar dag och cykla lugnt.

Kortfilm om cykling i Boston

Igår startade dagen med avlämning på förskolan, följt av en helt underbar cykeltur till jobb i solsken och lätt medvind. Dagen kunde inte bli annat än effektiv och bra. Cyklingen hem bjöd på en annan favorit på sommaren. Ett lätt regn med en behaglig temperatur. Dock kunde man vara utan motvinden, men jag ska väl inte klaga, den var inte så hemsk ändå.

Hittade, genom bloggen Cycling in Auckland, en sevärd kortfilm om arbetet med infrastrukturen för cykel i Boston. Jag tror många har en bild av USA som ett bilburet land (vilket i och för sig stämmer till stor del), men det finns små oaser även där som verkligen arbetar framåt för att komma tillrätta med fetma och andra välfärdssjukdomar, avgaser och föroreningar och en effektivisering av städerna. I filmen ser ganska mycket cyklande och dessutom blir man ju nästan avundsjuk på vissa lösningar man ser. T.ex. som att ha cykelbanorna i en speciell färg för att verkligen markera att det är en yta för cyklar. Nåja. Lite att titta på i solstolen mellan tupplurarna, håll tillgodo.

Streetfilms

Att cykla mellan Malmö och Lund

SÅ har då äntligen sommaren kommit till Skåne. Det var på tiden. Var ute idag och gled runt lite på cykeln i solskenet. Riktigt gott var det. Det blev kaffe vid Stapelbäddsparken med skate som underhållning.

Efter att nu skrivit om cyklande, cykelpendlande och infrastruktur ett bra tag så har jag fått lite uppfattning vad många av mina nyanländande läsare söker efter på nätet. Den absolut vanligaste sökfrasen på Google sedan kommer hit är ”Malmö Lund cykel” eller ”cykla Malmö Lund”. Det förekommer också sökningar som handlar om tiden det tar att cykla. Så, nu tänkte jag göra en liten ”lathund” för folk som funderar på att börja cykelpendla mellan Malmö och Lund på cykel (och till orterna där emellan också för den delen).

Cykelväg:

Det är cykelväg hela vägen mellan Malmö och Lund. Den är relativt bra, men det finns en del ställen som är lite sämre, t.ex. måste man korsa vägen 4 gånger, vilket gör att man tappar rytmen. Men det kan man leva med. Resten av upplevelsen uppväger detta med råge (därmed inte sagt att man inte borde göra något åt detta). Skyltning behövs i princip inte eftersom det är en lång cykelväg från A till B. Det finns inget ställe man cyklar fel på om man inte verkligen svänger av cykelbanan. Det enda stället där man kan cykla fel är vid Burlövs center, där man ska igenom en liten tunnel för att komma under vägen. Detta är i samband med att man tar en liten omväg runt en stor rondell. Ett annat alternativ som en del gillar bättre är att helt enkelt cykla på vägen tillsammans med bilarna genom rondellen. Orterna man passerar är Arlöv, Burlöv, Åkarp och Hjärup (omvänd ordning om man kommer från Lund). Inne i Malmö är det väldigt individuellt hur man cyklar beroende på var man ska, men de flesta hamnar på cykelbanan längs Lundavägen genom Kirseberg. Samma sak gäller inne i Lund. Från S:t Lars är det uppför oavsett var du ska, men cykelbanorna är helt ok, dock rekommenderar jag inte att cykla genom centrum eftersom det är 100% kullersten och tar mer kraft än att cykla runt om.


Visa Malmö - Lund på cykel på en större karta


Tidsåtgång:

Otroligt individuellt beroende på var man startar och stannar i Malmö och/eller Lund. Tiden är också väldigt beroende på väder och vind (sträckan mellan Åkarp och Hjärup är inte nådig när det blåser på eftersom det är öppna fält så långt ögat når). Tiden beror också mycket på vilken form man är i och hur fort man kan/vill cykla. Från Värnhemstorget i Malmö till centrum i Lund tar det mellan 45 och 50 minuter. Cyklar man från Rönneholmsparken i Malmö och upp till Kårhuset i Lund tar det mellan 50 och 60 minuter. Den sist nämnda sträckan är ungefär 2,5 mil enkel resa. Sträckorna som tar längs tid och tar mest kraft är inne i städerna p.g.a. trafikljus, stopp-tecken, andra cyklister, bilar etcetera.

Utrustning:

För att cykelpendla krävs ingen speciell utrustning. Min erfarenhet för mig att vilja ha ganska många växlar på cykeln. Inte för att jag använder mer än kanske 5 – 7 av dom 27 jag har, men stegen mellan växlarna blir mindre, vilket gör att man lättare hittar ett motstånd som passar. Jag har mött många som ”bara” har 5 och 7 växlar vilket funkar utmärkt (en vän till mig cyklade mellan Malmö och Rom med 3 växlar). Kläder efter väder. Jag kör med funktionsställ som håller mig varm och en skaljacka om det behövs. Regnbyxorna ligger alltid i ryggsäcken. Hjälm har man om man känner för det. Jag har det för det skyddar en del mot vind och sol, samtidigt som jag ser det som en billig livförsäkring. Jag använder inte alltid hjälm när jag bara cyklar i stan, men alltid när jag pendlar (eller ska på fest, håller frissan på plats). Vattenflaskan har jag alltid med, man behöver den påfyllningen.

Bra att veta:

Man blir ganska settig, så kan man spola av sig när man kommer fram är det bra. Man ska också tänka på att man kommer ”umgås” med många andra cyklister på cykelbanorna och det är ofta andra cyklister som utgör en ”fara” för en eftersom många inte ser sig för eller räcker ut handen för att visa var de ska. Detta är något jag blivit otroligt noggrann med sedan jag började cykelpendla. Det är så enkelt, men det gör cyklingen så mycket säkrare och lättare. Visa hänsyn och ta hand om varandra på cykelbanan. Då flyter det på bra och det blir en trevlig upplevelse. DET är något som jag känner är utmärkande för de cyklister som jag vet pendlar mellan Malmö och Lund.

Hur upplever du din cykelpendling mellan Malmö och Lund? Fler tips och trix?

"Cykler der ligger og flyder"

Våren har äntligen kommit. Cykelturen till förskolan och sedan till bussen var helt underbar. Idag saknade jag min cykelpendlingen mer än vad jag någon tidigare gjort.

Jag har tidigare kritiserat Förbifart Stockholm som ett tok-projekt utan dess like. Anledningen till min kritik är att jag inte anser att det kommer lösa problemet med köer i biltrafiken. Idag får jag vatten på min kvarn när man i SvD kan läsa om Trafikverkets prognos som säger att om 10 – 15 år kommer inte kapaciteten räcka till utan det kommer uppstår köer. Eftersom 17 av de 21 kilometrarna kommer gå i tunnlar kan man inte tillåta lång köer eftersom det kommer riskera säkerhet och folks hälsa. Jag vet inte vad ni säger, men för 28 miljarder i skattpengar kan jag komma på lite andra bra saker som man kan göra. Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH, menar att om man skulle bygga vägen med mer än de sex fält som planeras idag, d.v.s. bygga den för att möta kommande behov, skulle det inte vara samhällsekonomiskt hållbart.

Jag tror att det enda sättet man kan komma runt köerna i trafiken är att det körs färre fordon på våra vägar, speciellt i storstadsregionerna och inne i de centrala delarna av våra städer. Ju fler vägar vi bygger, desto fler väljer bilen eftersom det blir smidigast. Så länge bilkörandet och bilparken ser ut som den gör idag är det inte ett alternativ. Miljön och folkhälsan kommer inte klara det hur länge som helt. Hur får man då ner andelen bilar på våra vägar? Fixar fler tåg och bussar? Absolut, det kan vara en lösning, men jag tror inte att det får de inbitna bilisterna att åka kollektivt, det är helt enkelt inte tillräckligt attraktivt. För att runt problemet med köer och för mycket trafik krävs det att man ändrar beteende och tankesätt. Det innebär inte nödvändigtvis att man ska försvåra för bilister, vilket många gånger verkar ses som en lösning, utan om att börja tänka i andra banor och göra alternativen mer attraktiva, för min del hade jag ju gillat om man börjar tänka cykel.

Återigen kan man titta över sundet här nere till Köpenhamn, där tekniska- och miljöadministrationen har inlett något som heter ”Giv et praj” eller typ ”underrätta oss” på svenska. Det är en portal där man kan rapportera in saker som stör i stadslandskapet. T.ex kan man rapportera in hål och kanter i cykelbanan, avsaknad av ramper vid överfarter och avsaknad av linjer och filer för cyklister. Dessutom kan man rapportera in ”Cykler der ligger og flyder”, vilket för en svensk är ett fantastiskt utrryck.

Jag hoppas att Malmö med sin nya cykelsatsning kommer titta mycket över sundet. Det finns mycket att hämta där. Kanske Tokholmarna skulle inse att det finns en värld utanför vägtullarna som har bra lösningar på problem som inte behöver finnas. Återigen, jag vet inte, men 28 miljarder för 2 mil asfalt som dessutom inte kommer göra någon skillnad. Det låter ganska korkat!

Ut i våren, eller i varje fall njuta av den genom fönstret eller under lunchen!

Hepp!

Tycker du verkligen cykling är så roligt? Nä, faktiskt inte.

Denna månad har jag inte cyklat en enda gång till jobb, utan det har blivit buss för hela slanten. Precis som jag skrivit så många gånger innan här på bloggen gör cyklingen att jag är vaken väl på jobb och jag jobbar mycket effektivare under dagen. Denna månad har jag åter igen fått det bekräftat. Efter att ha suttit på bussen och skumpat eller för den delen suttit i bilen är man seg och trött i huvudet och det blir en slow-start utan dess like. Dessutom går kaffekonsumtionen upp rejält.

Nåja. En fråga som jag fått under dessa två veckor utan cyklingen till jobb är om jag saknar det och om jag verkligen tycker det är så roligt att cykla 5 mil till och från jobb. Svaren är ja och nej. Ja saknar det enormt mycket. Nu när cyklingen blivit en del av rutinen på morgonen för att komma igång och strukturera tankarna inför dagen och på eftermiddagen för att varva ner och tömma huvudet på jobbtankar. Klart jag saknar det! Men, tycker jag verkligen det är så kul. Nä, egentligen inte. Att cykla är för mig som att ta bussen, tåget eller bilen. Jag ska från punkt A till punkt B, hur jag tar mig mellan dessa spelar faktiskt inte så stor roll. Det som valet fallet på är det som gynna mig mest. Egoistiskt tänkande som enbart rör mig själv. Fantastiskt! Det är ju precis så det ska vara. Kan man få sig själv att göra saker som är bra för ens hälsa och humör och dessutom göra omgivningen en enorm tjänst är det berättigat att vara egoistisk, ordentligt egoistisk.

Så, att cykla är ett sätt att transportera mig. Punkt. Det är snabbt, oerhört mycket snabbare än något annat i en stad., det är bra för mig, min omgivning och miljön och det ger en behaglig känsla. Två cykelbloggsgrannar som också känner på detta sätt, och illustrerar det fint är Copenhagenize och en fin liten undersökning som hittas på Cycleicious.

Men, om jag nu inte tycker det är så kul att cykla, hur motiverar jag då mig själv att ta cykeln överallt? Tja, det finns som jag precis sagt så otroligt mycket att vinna på det; motion, PENGAR, tid och MILJÖ. Faktum är att det är, rent ut sagt, korkat att ta bilen när man ska röra sig inom stan. Varför envisas folk med att göra det? Jag ska ärligt säga att jag inte vet. Jag hoppar också in i bilen ibland och är korkad, men jag vet inte varför. Varför gör man det? Varför gör just du det?
Sen är det ju det här med lätttillgängligheten och ”smidigheten” att cykla. I Malmö är det väldigt bra, i Lund är det helt ok, och det verkar bli bättre även i resten av Sverige, men det finns fortfarande många problem. Cykelidag tar upp ett med konstig skyltning, Cykelsmart ett annat med hur barnen idag fostras till ett mer stillasittande liv och Cykla i Malmö tar ofta upp ytterligare ett, nämligen kombinerade gång- och cykelbanor. Man måste börja tänka cykel i våra städer och sluta fundera så mycket över hur vi ska hantera en ökad biltrafik. Bilarna ska inte vara inne i de centrala delarna. Det finns så många andra lösningar. Dessutom kan man dagligen se olyckor där antingen en bil kört på en cyklist eller där cyklar på cykelöverfarten orsakat en olycka (t.ex. Aftonbladet och DN.)

Jag ser en ljus framtid för cykeln som ett transportmedel. Fler upptäcker de positiva sidorna med att ta cykeln, även om det inte alltid är så kul. Men hur det än är, det är ganska skönt att få röra på sig, det är mycket få människor som inte tycker det och cyklingen är ett behagligt sätt att göra det på.

Cykla lugnt!

Ett rungande NEJ till alla motioner om cyklingens väl

Härlig cykeltur idag genom det Skånska landskapet. C:a 5-6 grader i morse, vindstilla (jo, vindstilla i Skåne!) och sol. Bladknopparna har börjat spricka och den där härliga doften som kommer på våren låg i luften. En helt grym morgon för en pendeltur med cykeln helt enkelt. Det märkes också att folk känner av våren. Det var lite lugnare och lite trevligare idag i trafiken, folk släppte fram varandra och visade hänsyn. Trevligt med andra ord!

Dock får ju trevliga saker ofta ett abrupt slut och så även denna gång. Fick tillskickat mig beslut som togs i riksdagen igår den 14:e april. Längst ner i detta beslut kan man läsa ett nedslående, men kanske inte så förvånande beslut, ”Nej till motioner om cykelfrågor”. Dessa motioner, ja, det var fler än som fick ett rakt nej handlade bl.a. om krav på separata cykelvägar när man bygger så kallade 2+1-vägar och även att cykling skulle bli tillåtet i motsatt riktning på enkelriktade gator.
Jag har varken orkat eller hunnit läsa igenom och sätta mig in i trafikutskottets betänkande, men när man ögnar igenom det så är det som vanligt en massa fina ord om hur man planerar och funderar över att saker och ting ska ske. Dock börjar jag ana att det är just det, en massa fina ord. Ett bra exempel är följande utdrag som behandlar en av de saker i infrastrukturen i Sverige idag som tar död på cyklisters möjlighet till cykelpendling, nämligen 2+1-vägars avsaknad av cykelmöjlighet:

"Enligt vad utskottet har fått veta har Vägverket påbörjat en inventering av vägar med mitträcken, och resultatet ska därefter ligga till grund för överväganden om vilka vägsträckor som behöver kompletteras med en säker och trygg väg för cykeltrafik."

”Utskottet välkomnar en sådan ökad och specificerad satsning men vill i övrigt inte föregripa behandlingen av den nämnda skrivelsen. Utskottet förutsätter vidare att ökad uppmärksamhet riktas mot åtgärder i trafikens infrastruktur inom ramen för de fortsatta resultatuppföljningarna för att främja ett ökat cyklande i samhället.”

Jaha, och när kommer den verkligen satsningen på cykeltrafiken. Jag är inte själv politiskt engagerad och jag vet att alla formaliteter och byråkrati tar väldigt lång tid, men jag tycker mig se samma text i allt jag läser. Om man nu menar allvar med att man vill ha en ökad cykeltrafik i våra städer kanske man måste börja fundera på hur vi i Sverige tänker på cykling och hur cykeln ska kunna få en naturlig roll i en kommande infrastruktur. Det funkar inte att bygga ut vägnätet för att det ska bli säkrare (vilket jag iofs tycker är otroligt bra att man gör) utan att ta lika stor hänsyn till pendlare med andra trasportmedel än bil. Jag hävdar fortfarande att man ska titta på föregångsländer som t.ex. Holland som är otroligt mycket längre fram än oss i cykel-tänkandet.

Nåja. Nog om detta. Tråkigt att se att man inte vill satsa mer på cyklingen fast man slänger sig med goda ord. Vi som cykelpendlar idag kan vara glada över att vi gör en stor insats för miljön, men kanske framförallt för oss själva. Motivationen, energin och vällusten man får och känner är enorm, även om det kräver att man får in rutinen innan detta infinner sig. Att skapa nya rutiner är det många som inte anser sig hinna, men faktum är att det enda sättet att hitta ny och ”mer” tid är genom att skapa nya rutiner och förändra sina invanda mönster.

Ser fram emot en trevlig cykeltur hem. Hur det än är så är det hyfsat fina cykelvägar mellan Malmö och Lund, ÄVEN om det finns väldigt mycket övrigt att önska.

2,5 mil i 2,5 grader och en bra hög med infrastruktur.

Idag blev det åter cykeln till jobb. 2,5 mil i 2,5 grader. Dessutom i stort sett vindstilla och sol. Kan faktiskt knappt bli bättre. Cykelturen föregicks dessutom av en STOR kram av dottern och sambon innan jag gick ut genom dörren. Helt enkelt en fantastisk start på dagen!

Idag presenterade de fyra partiledarna den nya satsning på infrastruktur. Regeringen kommer satsa 482 miljarder på att förstärka infrastrukturen i landet. Det låter ju inte helt fel. De största satsningarna kommer att ske i storstadsregionerna, d.v.s. Stockholm, Göteborg och Öresund.

För oss skåningar görs ju redan stora investeringar i Citytunneln, där det bl.a. ingår en ombyggnad av Malmö Central. Till Skåne kommer det gå c:a 19 miljarder och några av satsningarna är:

- Ytterligare en förbindelse till Danmark ska utredas
- Ytterligare sträckor av motorväg mellan Malmö och Kristianstad.
- Utbyggnad av järnvägen för Pågatågen, denna gång mellan Malmö och Trelleborg.

Satsningarna beräknas vara från i år till 2021.

Jaha, det här låter väl hyfsat bra. Men jag ser fortfarande inga radikala förändringar i sättet att se på transporter och förflyttning av människor. Det är fortfarande väldigt mycket motorväg och tunnlar i satsningarna. Det skapas mycket ny sysselsättning, den saken är nog klar, men det hade varit trevligt att se en utveckling av idéer när det gäller infrastrukturen i vårt land. Det känns inte som den funkar speciellt bra nu (beror ju klart vad man jämför med), varför då bygga på gamla idéer?

Som Maud Olofsson säger, ”Man kan inte stå i köer och inte komma fram till arbetet”. Jag håller med. Jag står inte i köer, inte med min cykel och oftast inte med buss. På bussen får jag lite arbete gjort och på cykeln får jag frisk luft och träning, vilket betyder att det blir mer tid över till annat jag tycker är kul och framförallt mer tid till familj och vänner. Jag sätter fortfarande mitt hopp till projektet Öresund som cykelregion och ska följa det med spänning.

Läs mer om regeringens satsning på
DN, Sydsvenskan, SvD, Mats perspektiv, Aftonbladet

För lite cykelbana i rapporten, men intressant ändå.

Idag är det fullt solsken och c:a 2 plusgrader i Lund. Helt fantastiskt väder som har lukten av vår. Kanske är det så att det blir cykeln till jobb i morgon. I så fall blir det första turen till och från jobb 2010. Såg idag en av mina ”cykelpendlarvännor” som jag brukar möte på cykelbanorna. Alltså är det dags för mig också.

Tidigare har jag skrivit om kostnaderna för att bygga motorvägar, landsvägar och cykelbanor. Då skrev jag om kostnaden i pengar och inte något annat. Idag i Miljöaktuellt kan man läsa om en ny undersökning där man tittat på hur mycket det kostar i energi för at bygga olika typer av vägar. Undersökningen är gjord av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), som har tittat på motorvägar, 2+1-vägar och tvåfältsvägar (d.v.s. normala landsvägar). För att bygga den största kategorin, en kilometer motorväg, går det åt 17 TJ (terajoule) och ytterligare 12 TJ för underhåll (under 60 år). För den minsta kategorin, lågt trafikerad väg med två fält, går det 1.5 TJ och 2.5 TJ för byggande respektive underhåll.

Detta var väldigt intressant läsning och hela rapporten kan man hitta på VTI’s hemsida. Det jag skulle vilja ha med i rapporten förutom vägar är ju givetvis cykelbanor. Det skulle vara väldigt intressant med avseende på hur mycket mindre det kostar rent ekonomiskt. Kanske finns det data på hur mycket det kostar energimässigt att bygga en kilometer cykelbana. Jag ska se om man inte kan gräva fram det någonstans.

Cykla lugnt!

Även trafikbuller är något som har framtiden bakom sig?

Lördag, sol och ett par plusgrader. Lördag innebär långtur i löpspåret, så det är inte mycket att be för. Det är bara att snöra på skorna och ge sig ut. Ska sanningen fram ska det bli väldans skönt efter ett par dagars vila. Dessutom gör vädret att den sista snön smälter bort, vilket i sin tur betyder att det inte är omöjligt att cyklandet till jobb återupptas nästa vecka efter en LÅNG vinter i Skånska mått mätt.

Jag tänkte fortsätta lite där jag slutade igår när det gällde två moderaters kritik mot Miljöpartiets förslag att lägga ner det statliga bilforskningsföretaget Fouriertransform. Jag höll till viss del med i kritiken eftersom jag inte tror att det går att rationalisera bort bilarna på någon kortare tid och att en fortsatt utveckling skulle innebära att man kan få en miljövänligare bilpark. Idag kom dock en replik från Karin Svensson Smith i en artikel som går att läsa i Miljöaktuellt. Som vanligt är Karin påläst och skarp i sitt argumenterande. Givetvis är kritiken mot Fouriertransform ett steg i att pressa fram en omfördelning av pengarna, bort från det skrymmande och ohållbara bilkörandet till det mer slimmade och miljösparande kollektivåkandet. Nå, om kollektivtrafiken är miljövänligare och smidigare låter jag vara osagt så länge.

Jag gillar radikala försök till att ändra strukturella fel i vårt samhälle. Detta kan vara ett av dom, om man skulle gå vidare och driva på dessa tankar, vilket oftast är ganska svårt vad jag förstår inom politiken. Det som från början är radikalt och nytänkande slutar ofta som en liten fingervisning och rekommendation i slutänden. Dessutom hade det varit trevligt om man hade satsat mycket mer pengar på totalt andra lösningar inom städerna, och då pratar jag inte om spårvagnar och rälsbussar, utan om ännu t.ex. cykel, fotgängare eller kanske andra lösningar. Kanske du som läser har någon ny spännande ide?

Det finns även andra belägg för att minska biltrafiken från städernas centrala delar. Idag i Sydsvenskan skriver man om problemet med trafikbuller i städerna, vilket beräknas kosta över en miljard varje år bara i Skåne. En undersökning som gjort av Miljösamverkan Skåne, visar att problemen med buller har ökat mellan åren 2004 och 2008. Buller gör att kroppen frisätter stresshormoner, vilket bidrar till blodtryckssjukdom och som i längden kan leda till hjärtinfarkt. Detta är idag ett stort problem för folkhälsan, enligt Maria Albin som är överläkare och docent vid Lunds Universitet. I Malmö är en av de bullrigaste platserna korsningen mellan Nobelvägen och Amiralsgatan. Som cyklist måste jag reflektera lite över det och det är faktiskt en av dom platserna i Malmö där det inte finns en cykelbana så långt ögat når. I dessa delarna av Malmö är cyklisterna hänvisade till smågator inne bland bostadshusen. Kanske det är något att fundera över för trafikplanerarna i Malmö?

Nja. Kanske har Karin Svensson Smith rätt i det hon säger. Vi vill kanske inte att bilarna ska utvecklas så mycket mer. Kanske vill vi lägga pengarna på att hitta nya lösningar på transportproblemen så att vi inte fastnar i dåtiden. Som hon säger, använda vår spetskompetens inom järnvägs- och kollektivtrafikområdena för att leda utvecklingen och inte fortsätta med en industri som kanske har framtiden bakom sig.

Framtiden ligger bakom oss, eller?

Igår blev det varken cykel till jobb eller buss. Det var glashalt och stadens invånare gled fram längs husväggarna som Bambis på hal is. Det var dock otroligt kul att se att det var ungefär lika många som vanligt som valde att ta cykeln, något som för t.o.m. mig var lite galet.

Jag har, som läsarna av den här bloggen kanske förstått, en vilja att man ska cykla mer och åka mindre bil (har egentligen inte sagt så mycket om kollektivtrafik). Bilar kostar, förorenar, tar plats och förfular staden. Detta betyder dock inte att jag är naiv och blåögd och tror, eller vill, att alla bilar ska upphöra att existera. Bilen är ett bra transportmedel på längre sträckor, annars hade den förmodligen inte varit så utbredd som den är idag, dock hade jag gärna sett en bil som inte drivs på fossila bränslen. Jag har tidigare skrivit om Karin Svensson Smith som lovordar cyklingen och vill minska biltrafiken, underbart bra. Jag håller många gånger med ”miljöpolitikerna” (avsett politisk tillhörighet), men ibland blir man konfunderad. Enligt Ekot och Miljöaktuellt har Miljöpartiet har gått ut och sagt att man vill lägga ner bilforskningsföretaget Fouriertransform, ett bolag som är en del i regeringens satsning på att utveckla bilindustrin. Miljöpartiet säger att

” De pengarna behövs för att stödja framtidens transportslag, inte satsa på det som hör dåtiden till. Vi vill stödja tåg, spårvagnar, vintersäkra spårfordon. Sådant som behövs om man ska klimatomställa och folk ska ha fungerande och pålitlig kollektivtrafik”

Detta är något som Sofia Arkelsten (m) och Lars Hjälmered har kritiserat och säger att "Miljöpartiet för en politik mot bilar. Vi för en politik emot utsläpp" Men för all del, bilar kan man faktiskt fundera på om de inte tillhör dåtiden, men att ersätta bilar med spårbunden trafik är för mig också lite dåtid. Det är väldigt oflexibelt, om än mer miljövänligt. Jag håller med om att man absolut måste utveckla spårbunden trafik i Sverige enormt mycket, men att stänga ner forskning som kan göra vår bilpark renare, hållbarare och miljövänligare känner jag är lite väl drastiskt eftersom det inte är så att bilarna kommer försvinna över en tioårsperiod eller mer. Min kära fader som jobbade inom oljeindustrin i c:a 30 år hävdade under lång tid att oljeindustrin var en verksamhet som har framtiden bakom sig. Detta håller än idag och kan absolut appliceras på de flesta av våra transportsätt.

Jag är annars ganska radikal i mitt tycke när saker ska förändras, men klimatfrågan och miljöfrågor är ofta så infekterade att man måste vara mer diplomatisk än radikal. Min magkänsla säger mig att detta är ett sådant tillfälle. Speciellt om man tänker och reflekterar över de kommentarer som uppstår när någon i media nämner orden ”sluta kör bil” och ”cykla” i samma mening. Folk är inte där, om än på god väg. Ge folk möjligheten att vilja ändra sig, från att ta bilen till att hoppa på cykeln eller tåget,genom att indirekt inte ge något val. För så brukar det väl fungera?

Världens sämsta cykelbanor

Jaha. Två inlägg på en dag. Det är inte ofta det händer, men ibland strålar man till.

Jag hittade exempel på ruskigt dåliga cykelbanor på The Guardians cykelblogg. När man tittar på bilderna inser man hur bra cykelbanor man faktiskt cyklar på (allt kan dock förbättras). Undrar om det finns liknande exempel i Sverige. Har ni bilder på liknande cykelbanor i Sverige så får ni gärna skicka dom till mig så ska jag sammanställa det hela. Hade varit otroligt kul, eller kanske skrämmande. Det beror ju helt på hur det ser ut i vårt avlånga land. Om inget annat kanske man skulle kunna använda det till att proppsa på ännu mer för en förbättrad cykelmiljö i Sverige.

Så, ut och ta bilder på tokiga cykelbanor och få gärna era nära och kära att göra detsamma. Bilderna kan skickas med namn och var och när bilden är tagen till joreduff@gmail.com

Cykla lugnt!

Väg eller cykelbana?

Snön faller utanför fönstret. Man är inte riktigt van vid det här i Skåne, men det är ju trevligt med lite riktig vinter för en gång skull. Sitter här med träningsverk efter en lång löprunda igår. Tjockt med snö på vissa ställen gjorde det riktigt jobbigt, men man får väl se det som lite extra krydda till träningen.

När jag var ute och sprang igår reflekterade jag lite över kostnaderna för att bygga vägar och cykelbanor. Jag insåg att jag faktiskt inte har en aning om hur mycket det kostar att bygga en väg, och för den delen inte heller en cykelbana.

Jag hittar några exempel på vägbyggen när jag surfar runt lite på vägverkets hemsida. Hösten 2010 kommer man börja bygga E4 Sundsvall, vilket beräknas kosta c:a 3 miljarder för 22 km väg. Ett annat exempel är Förbifart Stockholm, som beräknas kosta strax under 28 miljarder kronor. Det är hisnande summor som är lite svårt att greppa. Jag hittade också en liten hobbyuträkning som gällde Förbifart Stockholm, som säger att för den summan skulle man kunna bygga c:a 28000 km cykelbana. DET hade varit en bra investering ute i Sveriges kommuner.

En annan sak som man kan reflektera över när det gäller kostnader för att ta bilen i stället för cykeln hittar man inom vården. Idag är hälften av alla vuxna män, drygt en tredjedel av alla kvinnor och vart femte barn överviktiga eller feta. Förutom de individuella kostnader detta medför i sämre välmående har det också otroliga effekter för samhällsekonomin. De direkta kostnaderna inom vården för behandling av dessa problem är c:a 3 miljarder om året.

Detta är helt galna siffror som inte borde få finnas i ett samhälle som Sverige år 2010. Det är nog dags för människor att tänka om (vilket man absolut ser en trend till att de gör), men framför allt är det dags för de styrande att börja ta hänsyn till, och ansvar för, effekterna av att ständigt öka tillgängligheten av vägar och gator i tätorterna. Kanske dags att lägga lite mer procent av budgeten för infrastruktur på cykelbanor i stället för att plöja ner den i asfalten som täcker åkerjorden.

Ny cykelbro i Malmö

Fortfarande alldeles för mycket snö och för många minusgrader för att cykla till jobb. Bara tanken på att dra in minusgradig luft i lungorna under två timmar per dag gör att man får lunginflammation. Dock blev det en cykeltur genom hela Malmö igår kväll. Cykelbanorna är hyfsade, men sträckorna dit cyklarna är hänvisade till gatorna är under all kritik. Lite snöröjning där hade inte skadat.

Sydsvenskan skriver idag om Malmös planer på att riva Kaptensbron, ett av de ställen där det passerar flest cyklar per dag. Man planerar att riva bron efter årets Malmöfestival och därefter bygga två nya; en för cyklister och en för fotgängare. Detta är verkligen som musik för en cyklists öron. Otroligt bra initiativ.

Anledningen till att man ska bygga om bron är att den gamla håller på att vittra sönder, detta p.g.a. salt och luftföroreningar. Miljöpåverkan av dessa två saker är något som man i Malmö är smärtsamt medveten om och som man jobbar med för att komma runt. Något som skulle vara intressant att veta är om Malmö kommun även kommer göra något för att denna söndervittring inte också ska drabba de nya broarna, så som att försöka minska biltrafiken på Drottninggatan (en av de mer trafikerade i centrum) och även sluta med vägsalt och i stället förbättra snöröjning och använda t.ex. gruskross eller andra haltbekämpningsmetoder.

Nåväl. En ny cykelbro i Malmö är absolut en trevlig nyhet. Från September i år kommer cyklisterna känna av ombyggnaden då cykelleden kommer att ledas om. Hur denna nya ledning kommer vara är inte helt klart idag.

Cykla lugnt!

Ny undersökning om cyelsatsning

Idag står cykeln hemma. Bestämde mig ganska tidigt i år att cykeln skulle få stå när temperaturen gick ner till 0 eller under. Största anledningen var och är att lungorna känns en hel del efter 2,5 mils cykling i kallt väder. Men vem vet, rätt som det är sitter man väl på sadeln igen.

Idag skriver Svenska cykling på sin blogg om deras undersökning som dom gjort tillsammans med Föreningen Bilfria leder. Här tittar dom på hur mycket de olika regionerna i landet planerar att satsa på cykeltrafiken de kommande tio åren. Läsningen är både intressant, glädjande och nedslående. Det finns många regioner som gör ett bra jobb (eller i varje fall har incitament att göra det), medan det finns andra som är en ren katastrof och faktiskt en ren skandal. I den positiva listan ser man Jämtland, Gotland och Västernorrland på topp och det ska dom ha en stor eloge för. I botten, på skammens platser, hittar man regioner som Stockholm och Göteborg. Stockholm satsar minst, faktiskt så lite som 17 kr/invånare, vilket endast är 5% av den totala infrastrukturkassan. Jämför man detta med t.ex. Skåne som ger tre gånger så mycket. Den fullständiga rapporten finns tillgänglig och man kan även läsa den korta artikel DN har om rapporten.

Det mest skrämmande med att hitta Stockholm och Göteborg längst ner på listan är att dessa regioner är de mest folktäta i Sverige och också de städer där det finns mest möjligheter att utöka cyklandet. Att det kan vara svårt att motivera folk i landsbygden att börja cykla till jobb kan jag ha en viss förståelse för då det kan handla om långa sträckor, dock finns det inget som motiverar en stad att inte satsa på cykelpendlare.

Min egen reflektion kring detta när jag cyklat är min förundran över att man på många ställen underlättar för bilisterna medan cyklarna för hänga med på ett hörn med någon patentare som i bästa fall funkar hyfsat. Detta gäller framför allt mina observationer i Malmö. I Lund gjorde man för länge sedan det lätt att cykla och i princip omöjligt att köra bil inne i centrum. Till Malmös försvar måste man säga att de satsar mycket på cyklisterna och många nya cykelvägar har och håller på att byggas. Lund har under lång tid setts som "cykelstaden", men jag måste nog säga att Malmö har kommit i kapp och faktiskt t.o.m. gått om. Bra jobbat Malmö!