Terrorister till cyklister

Var ute och sprang en sväng igår för att känna om min stukade fot kommer hålla halvmaran på lördag. Stukningen som jag fick förra lördagen när gubben plockade fram sin gamla bräda och åkte lite. En bräda med hjul under, det kan ju bara gå på ett sätt, men det kommer bli mer efter Broloppet. Löpturen var dessutom grymt efterlängtad eftersom det inte blivit någon cykling nu p.g.a. av löpträningen.

Igår i GP kunde man läsa en artikel om cykeldrullar. Igår kunde man också se ett litet inslag på Sydsvenskan om samma sak. Det handlar om oansvariga cyklister som cyklar på trottoarer, släpper styret för att skicka SMS, kryssar mellan fotgängare och kör mot rött. Enligt chefen för trafikpolisen i Skåne, Erling Andersson, är det lite som Dr Jekyll och Mr Hyde, personerna som bryter mot reglerna har ofta körkort och följer reglerna hyfsat i bilen, men blir totala anarkister när de hoppar på cykeln. När man undersöker tryggheten i städerna kommer ofta cyklisterna upp som en fara.

Jag som propagerar mycket för cyklingen vill gärna att fler cyklar, men precis som Erling i artikeln är jag kluven. Det som är absolut farligast för mig när jag pendlar mina 2,5 mil till jobb är andra cyklister, som inte ser sig för när de svänger, räcker inte ut handen och stannar inte för att lämna företräde vid väjningsplikt o.s.v. Visst, bilister är ena riktiga sopor (en del) på att visa hänsyn och de är dessutom stora och hårda, men inte lika oberäkneliga.

Ju mer jag cyklar desto mer respekt får jag för trafikreglerna och försöker alltid följa dessa. Bryter jag aldrig mot någon regel då? Självklart. Jag cyklar mot rött ibland och struntar i stopptecken, det händer att jag cyklar på trottoaren också (men visar alltid en extrem hänsyn mot fotgängare). Som cyklist måste man tänka på två saker, man är mindre och oskyddad än en bilist, men man har samma rättigheter OCH skyldigheter som en sådan. Man måste också tänka på att man som cyklist är hårdare och i princip lika farlig för en gående som en bil är mot en cyklist. Nåja, kanske inte riktigt, men principen finns där. Sen är det inte alltid det är helt klockrent att cykla i stan, det är liksom inte riktigt byggt för cyklar på många ställen, men detta håller på att ändras och med tiden kommer det bli bättre, det är jag övertygad om.

Om man jämför med Danmark (som jag gillar göra) ser det helt annorlunda ut (vilket också nämns i filmen på Sydsvenskan). Här räcker man ut handen och visar mer hänsyn för regler och mot andra trafikanter. Anledning? Svårt att säga, men det är väldigt många fler som cyklar och cykelkulturen och cykeltraditionen är mycket längre och djupare rotad. Jag tror det kommer bli bättre även i Sverige med tiden, det måste bli det när det blir fler cyklister.

Så, du som cyklist, försök följa reglerna som finns, det tar inte mer tid. Tänk på att det finns fler än du i världen och le när du cyklar. Resten av dagen kommer bli fantastisk, det kan jag lova. Vill du veta vad som gäller för cyklar kan du titta lite i Kap. 6 i Trafikförordningen. Man kan även ögna igenom Kap. 1, 2 och 3. Det är väldigt kort och en del saker är öppna för tolkning. Läs också på Trafikverket om hur din cykel ska vara utrustad.

Hur gör du när du cyklar? Följer du reglerna? Rösta i pollen ute till höger här på sidan.

Bloggat: C-kvinna,