onsdag 28 oktober 2009

Forskning med frågeställningar över gränserna

Efter en kväll med ett par öl, några glas vin och fantastiska diskussioner om forskning var cyklingen hyfsat tung idag. Dock var det väldigt uppfriskande och vädret är ju kanon. Vindstilla och smådisigt, runt 8 grader.

Igår deltog jag i ett seminarium, eller en workshop om man så vill, som handlade om hur man kan integrera vetenskapen mer i samhället, och då främst inriktat på evolutionär ekologi. Det finns många forskare som redan jobbar på att bli bättre på detta, men det finns en lång väg att gå. Under en paneldiskussion med Tobias Uller (Oxford University), Caroline Isaksson (Oxford University), Professor Erik Svensson (Lunds universitet) och Johan Ahnström (Lunds universitet) kom det fram att de flesta verkligen skulle vilja jobba mer över gränserna och att detta på något sätt skulle främjas.

Det nya sättet att jobba på, framför allt i EU är att man ger otorligt stora anslag till stora forsknings konsortium, där 15 - 20 grupper igår. Ett sådant upplägg kan vara bra om det administreras rätt eftersom man på så sätt mer strategiskt kan utnyttja resurserna där dom finns. Detta är dock ofta inte fallet. Ofta är det ledarna för respektive grupper som tillsammans ska administrera detta, vilket oundvikligen leder till det blir snedfördelningar och att var och en endast ser till sitt eget intresse.

Även i Sverige fungerar det på liknande sätt och bl.a. Lunds universitet har fått stora anslag under detta och förra året i form av t.ex. Linné pengar och strategiska forskningspengar. Tyvärr är Lunds universitet otroligt dåliga på att ta hand om sin personal, vilket gör att externa medel som dessa kan komma att utebli i framtiden. Att framstående forskare lämnar, eller går i tankar på att lämna universitetet p.g.a. dess anställningspolitik kan bli otroligt farligt för ett av landets äldsta läroverk.

Som jag skrev i förra inlägget kan detta bli kostsant för universitetet, men ekvationen är förmodligen svår att bena ut, men under inga omständigheter omöjlig.

tisdag 27 oktober 2009

Fick lyssna på kroppen...

... idag efter en mycket regnblöt löptur igår. Tung i benen och hyfsat mycket vind över slätterna är ingen bra kombination när benen känns trötta. Alltså inga tankar på cykeln idag, men likväl tankar ändå.

Att forska och jobba vid Lunds Universitet är en stor tillfredsställelse, men också en stor utmaning och en enorm källa till frustration. Vid ett universitet som är ett av de äldsta i Sverige och där kvaliteten på forskningen är mycket hög skulle man kunna förvänta sig att hitta en stimulerande och kreativ miljö. Så är dock inte fallet många gånger. På naturvetenskapliga fakulteten möter man ofta forskare som är oerhört frustrerade. Ett exempel på en källa till denna frustration är formen för anställning av professorer. Att en professor är anställd vid universitetet, men bara får halva lönen därifrån är märkligt. Den andra halvan ska personen själv dra in i form av ansökningar av externa medel. Att en forskare ska dra in externa medel till sin forskning är kanske en självklarhet, men det är just det. Forskaren ska dra in medel till sin forskning och inte sin lön. Denna mycket märkliga anställningspolitik kan leda till (och har lett till i vissa fall) att duktiga forskare söker sig bort från universitetet. Något som borde vara kostsamt för organisationen eftersom stora summor redan har lagts in i dessa projekt.

Det nya sättet att se på forskningen på Lunds Universitet är mer "nyliberal" och universitetet börjar likna en företags-inkubator där alla grupper sitter med sin lilla ekonomi. På detta sätt minskar lojaliteten gentemot universitetet och de kraftfulla resurserna som ibland behövs i forskningen finns inte. Universitetet har hamnat någonstans mitt emellan Ideon industripark och en stor koncern som t.ex. Ericsson eller Astra Zeneca.

Lösningen på detta problemet är förmodligen inte någon lätt ekvation, men det finns absolut alla förutsättningar att hitta den; dock bara om man får ha kvar sina skarpa hjärnor i organisationen.

fredag 23 oktober 2009

Tungt för IIIEE och...

... under cykling till jobb. Som vanligt uppförsbacke hela vägen till Lund och dessutom motvind. Det var tungt idag. Dock känner jag mig särskilt nöjd med tanke på vad man läser i tidningen idag.

Internationella miljöinstitutet (IIIEE) i Lund verkar också ha det tungt och det är inte bara idag. Thomas B. Johansson som är tillsatt som chef på institutet verkar inte som chef. Enligt Sydsvenskan är han sällan på plats, c:a 85% utanför huset. Hur man ska kunna driva och leda en organisation när man bara befinner sig 15% av tiden på plats är för mig en gåta. De anställda på IIIEE kan man tänka sig känner en viss frustration, och med all rätt; till sydsvenskan säger en anställd att "Thomas B. Johansson har en månadslön på 80 700 kronor. I det ingår ett tillägg på 7 600 kronor för prefektsysslan. – Det tillägget borde gått till dem som fått sköta hans arbetsuppgifter åt honom"

Att resa jorden runt med flyg stora delar av året kanske inte är så konstigt för en företagsledare, men att göra det när man är chef för ett miljöinstitut är anmärkningsvärt. Dessutom har Thomas B. Johansson åkt taxi för nästan 40 000: - under nio månader. Hans svar på detta är helt otroligt märkligt: "– På miljöinstitutet klimatkompenserar vi för de utsläpp vi åstadkommer genom resandet. Vi står för klimatneutralitet." Ska ett miljöinstitut stå för klimatneutralitet när man i själva verket borde lobba för att minska belastningen på naturen, må det vara koldioxidutsläpp eller annan påverkan.

Man hör många gånger när man pratar med människor att det kanske inte är så farligt med miljöhoten som många vill påstå, "Forskarna är ju inte ense". Detta är helt fel; forskarna är ense om att människan påverkar klimatet, dock ger klimat- och biologiforskare ett intryck som säger att så inte är fallet. Detta kommer ur den självkritik som många naturvetenskapliga forskare är tränade i. Att det dessutom finns personer inom dessa forskningsområden som beter sig helt huvudlöst och ogenomtänkt i dessa frågor gör ju saken inte bättre, och då tänker jag på personer som Thomas B. Johansson. Att som chef på ett miljöinstitut bete sig så miljöomedvetet är ju i samma dumhetsklass som cheferna inom bankerna beter sig.

Fy skäms Thoman B. Johansson som inte sköter sin position, sina anställda och ansvar för en hel forskarkår som varje dag kämpar för vår miljö!

torsdag 22 oktober 2009

Startup

Då var det dags för första inlägget. Efter att ha gjort Lund - Malmö på cykel hem från jobb under 50 minuter för första gången är det nu dags att slå upp portarna för Malmö - Lund på cykel.

Tanken med bloggen är att ventilera tankar som jag har under dagarna och främst under mina cykelturer mellan Malmö och Lund, till och från arbetet.
Related Posts with Thumbnails