... idag efter en mycket regnblöt löptur igår. Tung i benen och hyfsat mycket vind över slätterna är ingen bra kombination när benen känns trötta. Alltså inga tankar på cykeln idag, men likväl tankar ändå.
Att forska och jobba vid Lunds Universitet är en stor tillfredsställelse, men också en stor utmaning och en enorm källa till frustration. Vid ett universitet som är ett av de äldsta i Sverige och där kvaliteten på forskningen är mycket hög skulle man kunna förvänta sig att hitta en stimulerande och kreativ miljö. Så är dock inte fallet många gånger. På naturvetenskapliga fakulteten möter man ofta forskare som är oerhört frustrerade. Ett exempel på en källa till denna frustration är formen för anställning av professorer. Att en professor är anställd vid universitetet, men bara får halva lönen därifrån är märkligt. Den andra halvan ska personen själv dra in i form av ansökningar av externa medel. Att en forskare ska dra in externa medel till sin forskning är kanske en självklarhet, men det är just det. Forskaren ska dra in medel till sin forskning och inte sin lön. Denna mycket märkliga anställningspolitik kan leda till (och har lett till i vissa fall) att duktiga forskare söker sig bort från universitetet. Något som borde vara kostsamt för organisationen eftersom stora summor redan har lagts in i dessa projekt.
Det nya sättet att se på forskningen på Lunds Universitet är mer "nyliberal" och universitetet börjar likna en företags-inkubator där alla grupper sitter med sin lilla ekonomi. På detta sätt minskar lojaliteten gentemot universitetet och de kraftfulla resurserna som ibland behövs i forskningen finns inte. Universitetet har hamnat någonstans mitt emellan Ideon industripark och en stor koncern som t.ex. Ericsson eller Astra Zeneca.
Lösningen på detta problemet är förmodligen inte någon lätt ekvation, men det finns absolut alla förutsättningar att hitta den; dock bara om man får ha kvar sina skarpa hjärnor i organisationen.
Hear hear!!!!!!!!!!! Instämmer helt och hållet!
SvaraRadera