torsdag 31 mars 2011

Energieffektivisering och nya tankar kring cyklingen i Stockholm

Idag var det ett regnigt Malmö man fick cykla igenom, men det gav bara luften en extra liten vår-touch. Trots det ganska trista vädret syns det tydligen att våren börja komma och att folk drar fram cyklarna från förråden, för det är strid ström på cykelbanorna.

Idag har vi haft nätverksträff på jobb. Otroligt intressanta och inspirerande männiksor man har privilegiet att arbete med. Det finns allt från de små företagarna som har nya smarta lösningar på problem som man knappt visste fanns, men som gör en enorm skillnad, till stora mastodonter som faktiskt jobbar ganska hårt för att vi ska ställa om samhället till ett mer hållbart sätt att leva. Ett av dessa är Schneider Electrics som sysslar med bl.a. energistyrning. Schneider Electrics presenterade i dagarna en undersökning de gjort bland 200 stora företag och kommuner. Det visar sig att bara inom den offentliga sektorn, skulle man kunna spara 3,7 miljarder kronor på energieffektivisering. Det är som representanten för Schneider Electrics på träffen idag så, det är ganska många lärartjänster eller sköterskor i vården.

Nå, för att komma till det jag hade i tankarna idag. Efter att ha läst om hur tufft Stockholm stads cykelansvarige, Krister Isaksson, har det, var det lite kul att idag läsa om att Stockholm nu verkar tänka om. Nu är det dags för cyklisterna i Stockholm att få samma behandling och beaktning som bil- och kollektivtrafik. Det låter väl bra! Då återstår att se hur bra dom lyckas. Planen är att man ska förbättra beläggning och underhåll, bredda underdimensionerade sträckor och knyta ihop cykelnätet, precis dom saker som skulle kunna göra en stad till en bra cykelstad. Krister säger också att Stockholm är decennier efter städer som Köpenhamn och Amsterdam, vilket inte kommer som någon chock. Jag tycker det dock är glädjande att man äntligen verkar ha förstått att det nu är läge att sätta fart på utbyggnaden av cykelinfrastrukturen. Kanske är det för att luften i Stockholm börjar bli riktigt dålig på sina ställen och halterna av partiklar ligger långt över gränsvärdena? Detta är ju dock inte unikt i Stockholm och jag har skrivit om det innan.

Det är skönt att se att fler och fler städer verkar fatta att det inte längre håller att ha städer som är byggda för att man ska köra bil. Dels med tanke på Peak oil och de stigande bränslepriserna, men också med tanke på hälsan.

Cykla lugnt!

onsdag 30 mars 2011

Gatukontoret i Malmö kör tema "cykling" i sin tidning.

Malmö som jag gärna profilerar som en av Sveriges absolut bästa cykelstäder fortsätter sitt arbete framåt. I tidningen anslaget, som är gatukontorets egen tidning, vänder Malmö stad sig till fackmän i kommuner, hos leverantörer och andra samarbetspartners. Det senaste numret är speciellt intressant för oss cykelintresserade eftersom det är ett tema nummer om cykling. Alltså, en hel tidning utgiven av gatukontoret som informerar och tar upp projekt kring cykling som Malmö har drivit och driver. Jag har inte hunnit läsa igenom allt, men det kommer jag givetvis göra. En av de absolut bästa bitarna i numret är högra spalten på sidan 7. Där kan man se en ytterst trevlig och välfriserad man som också skriver bloggen Malmö – Lund på cykel. ;)

Anslaget finns på nätet och hittas här (Cykeltema, pdf).

Cykla lugnt!

måndag 28 mars 2011

Velocity 2011.

Idag kändes det riktigt kallt och ruggigt när jag trampade ut från gården, men som vanligt tog det inte lång tid att bli varm i kläderna. Malmö och Lund har verkligen vaknat ur vinterdvalan och det var glädjande mycket cyklar ute på banan. Det slog mig också att folk har dragit på sig cykelpendlar-hatten och satsar på att ta cykeln mellan Malmö och Lund. Jag mötte både bekanta och nya ansikten under de 50 km idag.

Jag hade en kortare mailkorspondens med en anställd på gatukontoret som har hand om cykelplaneringen. Han har nyss kommit hem från en cykelkonferens i Sevilla och skicka med konferensens signaturlåt/video. En riktigt skön video!

Håll till godo och njut.

fredag 25 mars 2011

Bloggen nu även på Facebook

Idag var det dags att hoppa upp på cykeln och återigen trampa de 25 kilometrarna från Malmö till Lund. Det var faktiskt ett tag sedan nu. Jag tror det var någon gång i början av januari som jag gjorde det sist, eller var det i slutet av december? Som sagt, det var länge sedan. Lite FÖR länge sedan! Det kändes riktigt bra och benen var pigga, för att inte tala om hur kroppen mådde när jag kom fram. Det var 6 grader, lite medvind och lätt duggregn. Jag kunde faktiskt inte ha önskat mig mycket bättre väder för en nypremiär.

Jag började använda Twitter för ett tag sedan (@malmolund). Jag har aldrig förstått poängen med Twitter och gör det kanske fortfarande inte fullt ut. En sak som är säker är dock att det var otroligt intressant att följa t.ex. japaner som bloggar om cykling under dagarna efter jordskalvet. Man fick en bild av vardagen i Japan efter katastrofen på ett mer jordnära sätt än den bild man får i media. Precis som man Twitter har jag dragit mig lite för att sätta igång bloggen på Facebook, men nu är det som sagt gjort. Gå gärna in och gilla ”Malmö – Lund på cykel” om ni gillar bloggen eller kanske bara cykling och vill vara med i byggandet av en bättre cykelnation. Det börjar bli en del mindre grupperingar, men ju fler vi blir desto bättre. Gilla-knappen finns även här ute till höger.

Cykla lugnt!

torsdag 24 mars 2011

Svenska staden där cykeln dominerar på BBC

Idag är det vår i Malmö. 8 grader klockan 8 i morse! Riktigt gött att trampa till jobb idag. Får se hur det blir till Lund i morgon för vinden är inte nådig.

Jag brukar inte profilera Lund som ett bra exempel på en cykelstad. Mycket p.g.a. av att cykelbanorna och gatorna där man ska cykla är otroligt dåliga. Det är nästan pinsamt när Lund profilerar sig som cykelstad. Men idag ska jag göra ett undantag och visa en liten fin film om Lund. Det är BBC som gjort ett reportage om staden där cyklen är större än bilen.

Hålla till godo!

http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/england/8393475.stm

onsdag 23 mars 2011

Car-light och car-free.


Idag var det riktigt schysst cykelväder. Sol, c:a 10 grader och blåsigt. Cykelbanorna var fulla med pendlare i morse. Min trotjänare har tagit mig genom Malmö flera gånger om idag och det är alltid stärkande att få hoppas på cykeln mitt på dagen för att dra iväg till ett möte.

Idag figurerar jag i en artikel på den amerikanska bloggen Loving the bike. Det är Darryl som för ett tag sedan sökte folk som levde ”car-free” eller ”car-light”. Vid första anblick reflekterade jag inte över det, men vid lite eftertanke är det ju faktiskt det jag är, car-light. Ni som läser min blogg hyfsat kontinuerligt vet att jag kör bil ibland, men det är sällan och blir allt mer sällsynt. Det behövs helt enkelt inte. I USA definierar vissa ”car-light” som att bara ha en bil. I Sverige ser det lite annorlunda ut och jag skulle tro att det är ganska många svenskar som kan titulera sig ”car-light-living”.

En av frågorna jag fick av Darryl var vilket råd jag skulle ge en person som ville leva mer ”car-free” eller ”car-light”. Det enkla svaret är, ”bara gör det!”. Det är inte så svårt och det underlättar faktiskt otroligt mycket i många sammanhang.

Nåväl, läs artikeln på www.lovingthebike.com, den är absolut läsvärt, även om man hoppar över mitt namn. Dessutom visar den första bilden i artikeln (den som jag visar här ovan) PRECIS hur vägarna ska se ut i våra städer; cykelväg och lite vid sidan plats för bilen, lite på nåder, så som cykeln ofta hanteras idag.

Cykla lugnt!

tisdag 22 mars 2011

Test av cykelbelysning - Reelight

En pryl på cykeln som jag anser vara ganska viktig och dessutom lag att man har, är belysning. För ett tag sedan fick jag nya lampor till cykeln när jag ställde upp på en intervju. Dom kom sjukt lägligt eftersom jag nyss hade knäckt av min baklampa.
Lamporna jag fick var av modellen små batterifria diodlampor som drivs av magnetisk induktion. När jag fick dom i min hand var min första tanke, ”NEJ, jag vill inte ha blinkande lampor”, men så fel jag hade. Dessa har ett konstant sken! Mer om detta lite senare.

Lamporna är av märket Reelight och finns i två utföranden, med fast sken och med blinkande sken. Mina är av modellen med fast sken, vilket jag gillar eftersom jag inte kan med blinkande lampor, men det är väl kanske en smaksak. Lamporna monteras fast på hjulaxeln genom att man klämmer beslaget mellan framgaffeln/ramen och muttern till hjulet. Jag var först lite tveksam att dom skulle funka på min cykel eftersom jag har snabblås på hjulen och därmed inte två muttrar. Det visade sig dock inte vara några som helst problem. Lamporna skruvar man sedan på beslaget med två skruvar och två avlånga magneter fästes på ekrarna på hjulen. Jag har haft dom på cykeln nu i lite mer än en månad och dom har fått utstå både regn och snö och dom funkar felfritt fortfarande.

Hur man trivs med olika utrustning på cykeln är ju givetvis högst individuellt, men om jag väldigt kort ska lista för och nackdelar med dessa lampor ser det ut som följande:

Minus:
  • Jag tycker inte riktigt om att lamporna sitter nere vid navet på hjulen. Jag vill gärna ha dom över hjulet. Detta för att jag tror man syns bättre då, men jag kan ha fel.
  • Lamporna lyser inte upp utan är enbart för att synas, vilket kan vara en nackdel på mörkare partier där belysning saknas eller är dåligt.
  • Lamporna går inte enkelt att plocka av. Jag får för mig att dom kommer få fötter om ett tag, men det återstå att se.
  • För min del tycker jag dom är åt h-e för dyra. Modellen med fast sken ligger en bra bit över 400:- i handeln, vilket är ganska saftigt. Det är klart, man sparar in det på batteribyte, men SÅ ofta behöver man inte byta batteri.
  • Framlampan slår i vissa typer av cykelställ. Enkelt att lösa, ställ cykeln någon annanstans, men ibland är det störigt.
Plus:
  • Lamporna är små och väldigt diskreta.
  • Bra sken som syns på håll.
  • Dom sitter fast med bra beslag och verkar sitta stabilt i sitt läge.
  • Lampan lyser konstant och utan att det tar kraft från cyklingen.
  • Det finns inga batterier som tar slut.
  • Lätta att montera och fungerar förmodligen på att typer av cyklar (kanske inte lådcyklar).

På det hela taget tycker jag att dessa lampor är mycket bra och jag tror absolut att jag skulle införskaffa likadana igen om jag blev tvungen p.g.a. av att dom gick sönder, jag bytte cykel eller att dom blev stulna. Detta trots det ganska höga priset.

Är det någon av er läsare som har liknande lampor hade det varit intressant att höra era tankar. Eller kanske är det så att det finns någon annan typ av belysning som kan vara värt att lyfta fram här på bloggen? Skriv en kommentar eller maila mig på joreduff(at)gmail(dot)com.

Cykla lugnt!

onsdag 16 mars 2011

Gästbloggare: Fanatiskt sekundjagande

Idag blir det ett gästinlägg här på Malmö – Lund på cykel. Det är min barndomsvän Kristofer Hallgren som har funderat lite över sin egen cykling. Kristofer är inte från början någon hängiven cyklist, förutom att vi cyklade en hel del när vi skulle något i vår ungdom, utan möjligen en av dom jag dragit in i cykelpendlandet. Vi tillhör skaran som aldrig skaffade moped, utan tog cyklarna i stället, så steget var nog inte så långt. Kristofer är rymdfysiker i botten och har doktorerat på Max Planck Institutet för Solsystemsforskning i atmosfärfysik, vilket han nu forskar vidare inom. Håll till godo!


Jaha, då var det dags att byta till sommardäck igen, inte på bilen som man först kan tro utan cykeln. En så banal, och oftast vardaglig förändring, spelade en ganska stor roll för hur jag förändrats som cyklist.

Jag började cykla till jobb för snart 2 år sen. Till att börja med var det ganska sporadiskt, jag var en utpräglad fint väder-cyklist, och på en cykel som förmodligen inte var tänkt att cykla på överhuvudtaget. Sakta men säkert ändrades rutinerna och cyklandet blev en del av vardagen. För ungefär ett år sen gjorde jag slag i saken och införskaffade mig en riktig cykel (mer om det vid ett annat tillfälle) och med det så blev cyklandet mer regelbundet. När sommaren började närma sig slutet insåg jag att antingen fick jag sluta cykla till jobb eller förbereda för nya (cykel)utmaningar - min vana trogen valde jag det senare alternativet och skaffade vinterdäck.

Vi spolar tillbaka bandet något för att kort diskutera hur mycket tid jag behöver på cykeln för att komma till jobb. Jag har ungefär 25 km till jobb med cykel vilket i sig inte är någon enorm sträcka, problemet ligger i det faktum att hälften är på
grusväg med en ungefär 300 m hög ås i mitten. Ungefär som att det alltid är motvind i Skåne har jag alltid uppförsbacke... När jag började cykla, på den där tvåhjulingen som jag i min godtrogenhet köpt som en cykel trampade jag på som en vettvilling och var glad om jag kom fram till jobb 1.10 senare. Jag blev snabbt en sekundjägare och for ibland fram genom stan med livet som insats för att vinna tid. När jag skaffade den nya cykeln skalade jag av nästan en kvart utan att ens anstränga mig mer. Det ligger givetvis ett visst mått av träning dolt i de siffrorna men det stod klart att en bra cykel gör skillnad. Efter den första glädjechocken var jag tillbaka på sekundräknarplatån. Regniga dagar drog ner tider på grund av lera och var dubbelt jobbiga. Varje cykeltur blev en tävlan mot klockan och jag blev besviken över hur sakta jag förbättrade mina tider. Hösten kom, med den mer regn och slutligen morgonfrost.De nya vinterdäcken monterades och det blev dags för ännu en cykelvecka - det kändes som att jag satt på den gamla järnhästen igen och jag kämpade för att komma under timmen än en gång. Det gick så trögt att jag ett tag funderade på om jag hade en infektion i kroppen, men det var helt enkelt den ökade friktionen av vinterdäcken som satte sina spår i låren. En helt ny insikt i vad det betyder för bränsleförbrukningen med vinterdäck på bilen infann sig. Missförstå mig nu inte om att vinterdäck är av ondo - jag skulle aldrig cykla den sträckan utan dem. De gör en enorm skillnad och den enda gången jag faktiskt ramlade under hela vintern var när man plogat väg och cykelbana, men inte övergången från cykelbana till väg...

När jag väl vant mig vid vinterdäcken var det dags för nästa utmaning. En tid av hög arbetsbelastning krävde att jag fortsatte jobba vissa kvällar hemma - laptopen åkte ner i ryggsäcken. Tillbaka till storflås i uppförbackarna igen och timmen var ett faktum.

Finns det en sensmoral i allt detta - jag hoppas det. När jag började cykla jagade jag sekunder och hetsade mig mentalt för att bli snabbare varje dag. Det är onekligen en otroligt bra träningsregim, men kan ibland vara mentalt nedslående. Jag cyklar inte som jag gör som en del av en OS-satsning - utan endast för mitt eget höga nöjes skull och träningen är en positiv effekt av det hela. Att jaga sekunder tar mycket glädje och avslappning från cyklandet. Varje förkylning, pubkväll med kompisar osv märktes direkt på tiderna (även det en ögonöppnare) men med tiden slappnade jag av. Jag kan inte göra så mycket åt rödljusen i stan, vinterdäcken bromsar och ibland behövs laptopen. Nuförtiden cyklar jag bara och njuter av det. Givetvis behövs det fortfarande en dusch och ibland när jag känner mig stark trampar jag för kung och fosterland men glömmer oftast kolla klockan vid starten.

Fast nu när sommardäcken åkt fram igen kanske jag slänger ett extra öga på
klockan...

tisdag 15 mars 2011

Bensinen är slut, är Sverige redo för det?

Bilden är från Copenhagenize


Idag har cykeln fått vila, men i morgon blir det åka av när jag ska kors och tvärs genom Malmö hela dagen. Det är bara att hoppas att fukten och vinden har försvunnit lite. I morgon ska jag spendera förmiddagen på invigningen av Malmö Cleantech Center. Det blir en spännande förmiddag, det är jag helt övertygad om.

Jag har, liksom många med mig förmodligen, följt utvecklingen i Japan. Det som hänt där och det som japanerna nu upplever är nog något vi i Sverige har oerhört svårt att förstå. Vi lever i ett fantastiskt lugnt hörn av världen (om en rund värld nu kan ha hörn), där vi varken har jordbävningar, torka, tsunamis eller monsunregn. När man läser och lyssnar på gammel-media handlar det mest om kärnkraftverket i Fukushima, vilket med all rätt skapar stor oro.

Det finns dock andra synvinklar av det hela. Jag har de senaste dagarna följt Japan genom Byron Kidd som bloggar på Tokyo by bike. Han rapporterar kontinuerligt vad som händer, ur ett cykelperspektiv, genom Twitter (@tokyobybike och @byronkidd) och det känns som en lite mer nyanserad bild av det hela.

I fredags när jordbävningen slagit Japan i spillror och infrastrukturen totalt kollapsat började bloggare att föreslå att folk skulle köpa cyklar för att kunna ta sig hem från sina jobb. Vid 22 på fredags kväll var många cykelaffärer tomma och de sista cyklarna gick för riktigt högt pris. Ni kan läsa ett mail från honom här.

När många bloggare runt om i världen har börjat skriva om denna händelse och lovordat cykeln som det ultimata transportmedel det är har det också kommit upp många kommentarer om att det är lite osmakligt och politiskt inkorrekt att prata om cyklar i denna misär. Det kan man givetvis diskutera, men eftersom jag inte tycker det är direkt osmakligt, utan mer tänk värt och jag verkligen skiter i om jag är politiskt korrekt eller ej så skriver jag detta. Man kan också läsa en liten tanke om detta på Copenhagenize, där man också kan se mycket bilder från Japan där cykeln visar sin kapacitet.

Jag kan inte annat än att börja fundera på händelse utvecklingen i stort i världen. När Japan, som har ett väl utbyggt transportsystem för pendlare går er på knä för att bensinen tar slut och elen måste ransoneras är det cykeln man tar till. Japan är ett väldigt cykeltätt land så kulturen finns där. Vad skulle hända om de senaste oroligheterna i arabvärlden och i norra Afrika eskalerar och oljepriset verkligen skjuter i höjden? Sverige är en ganska liten ekonomi och jag tror knappast att vi skulle ha första tjing på en sinande olja. Är vi förberedda för ett scenario där vi inte längre har bensin och olja? Har vi möjlighet att försörja befolkningen med mat och vatten och kan vi klara persontransporterna utan bensin? Jag vet inte, men jag tycker definitivt att man kan fundera lite över det och faktiskt lyfta fram cykeln som en av lösningarna, inte Lösningen med stort L, men en pusselbit i det hela.

Cykla lugnt!

måndag 14 mars 2011

God cykel-karma


Idag är det runt 6 grader, mulet och lite småregn. En helt grym dag att cykla med andra ord. På väg mot stadshuset idag fick det bli genvägen genom stan, d.v.s. på gatorna. Längs Kronborgsvägen och vidare förbi Triangeln. En sträcka som är sjukt trafikerad och ofta ganska hektisk, men idag flöt liksom trafiken smidigt och det var ett skönt samspel mellan bilisterna och mig.

Jag var idag inbjuden till en workshop inom projektet ”Öresund som cykelregion”. Workshopen var startskottet för en kampanj som gäller god cykel-karma. Denna kampanj är en delad satsning mellan Malmö, Lund, Helsingborg och Kristianstad. Detta betyder att de event som kommer gå av stapeln kommer ske i alla dessa fyra städer, så håll utkik.

Vad innebär då projektet som vill skapa god cykel-karma? Jo, det syftar till att öka kunskapen hos cyklister om vilka regler som gäller vid cykling och hur man bör samspela med sina medtrafikanter. Det handlar inte så mycket om pekpinnar och riktlinjer, utan mer om hur man som cyklist kan bete sig för att underlätta och förbättra sin cykling och på samma gång skapa en bra stämning i trafiken. Det handlar om att räcka ut handen för att visa var man ska, visa stopptecken, stanna vid stopp-plikt, att cyklister ska lämna företräde när de kör ut på en väg o.s.v.

I gruppen som var där idag var en del av dom som planerar och genomför utbyggnaden av cykelinfrastrukturen i Malmö. Det var även två med från Testbedstudio i Malmö, inspirerande och trevliga människor som jag verkligen tror kan lyfta framcyklingen bra. Det var kul att lyssna på dessa människor och jag hoppas jag kommer träffa dom många gånger igen.

Var detta slutar får vi se i vår, men intressant kommer det bli och jag ska försöka hålla er läsare så uppdaterad jag kan. Håll även koll på Twitter-flödet här ute till höger, ibland hinner man helt enkelt inte med ett blogginlägg. På twitter hittar ni Malmö – Lund på cykel som @malmolund.

Cykla lugnt!

söndag 13 mars 2011

Hållbar stadsutveckling inkluderar bilar men inte cyklar?

Det har inte blivit mycket cyklande i dagarna och speciellt inte i helgen. Någon tur till affären, men inte mer än så. Kanske lika bra det med tanke på vilket väder det har varit. Storm, regn, hagel och snö. Utom igår, då var det sol och 8 grader. Förvirrat. I helgen har jag i stället ägnat mina tankar åt Japan och de stackare som råkat ut för… ja, allt där. Jag har följt rapportering från bl.a. Tokyo genom twittrande cykelskribenter som har en otroligt intressant vinkel av det hela, väldigt mycket mer ingående och med mer känsla än gammelmedias dammiga rapportering.

Igår i morgontidningen fick man en bilaga som hette ”Hållbar stadsutveckling”. Det var ett Mediaplanet som gjort den och de marknadsför den med följande slogan, ”Med dagstidningens räckvidd och facktidningens fokus”. När jag såg kändes det intressant, gött att få läsa om hållbar stadsutveckling få där på morgonkvisten. När jag öppnade tidningen och började bläddra blev jag dock allt annat än inspirerad och nöjd; snarare irriterad och trött. För det första, det fanns inte en enda cykel i 20 sidor tjocka bilagan och för det andra handlade det i princip uteslutande om bygg- och energieffektivisering. Jag är helt övertygad om att bygg- och energieffektivisering är en av de viktigaste byggstenarna i en hållbar stadsutveckling, men långt ifrån de enda. Det fanns ytterst lite om digital infrastruktur och GrönIT och väldigt kort om infrastruktur.

Två saker som gjorde att jag slog ihop tidningen och slängde den i tidningsinsamlingen var dock följande:

  1. På sidan 10 hittar man rubriken ”Inspiration”. Under rubriken ”Byggprojekt för miljövänligare Skåne” hittar man åtta projekt som pågår i Skåne. Två av dessa är inte direkt vad jag tänker på när jag tänker miljövänligt och hållbar utveckling. För det första är ett projekt en ”Fyrfilig väg genom Skåne” som handlar om utbyggnaden av E22:an som löper tvärs över Skåne. För det andra är det ”Bygga ut vägen” som handlar om att bygga ut E6:an och E22:an ytterligare, inte heller detta finns i min bok över hållbara lösningar och miljövänligt tänkande. De både projekten motiveras med att det underlättar transporter genom Skåne, vilket jag köper ut ett handels- och ekonomiperspektiv, men aldrig ur ett hållbarthets- och miljöperspektiv.

  2. Det andra stora utropstecknet som fick mig att slänga bilagan på sidan 15 där P Malmö har en annons. ”Fullriggaren, Sveriges miljövänligaste p-hus. Vinn p-plats!”. På bilden i annonsen ser man en enorm tom asfaltslagd parkeringsplats som är tom med skymten av två bilar sidan om. Ärligt talat, är det detta man kallar hållbart stadsutveckling så tycker jag verkligen man bör tänka om.

Nåja. Nu ska jag inte dra för stora växlar ur detta, men det är en tankeställare och en påminnelse om att man inte ska sluta vara kritisk till alla fina ord och att det finns mycket kvar att göra i arbetet mot ett mer hållbart samhälle. Det fanns dock en del intressant i bilagan trots allt, det ska jag villigt erkänna.

I morgon blir en otroligt intressant dag ur mitt cykelperspektiv, men mer om det senare i veckan.

Cykla lugnt!

torsdag 10 mars 2011

YikeBike

Wohoo... Vad hände med det fina vädret? Idag var det snöblandat regn med en touch av isbitar som man fick uppleva på cykelturen till jobb. Det var lite småhalt på sina ställen också, men inget som gjorde att cyklingen blev lidande. Jag tyckte ju att jag såg några snödroppar här om dagen, är inte det ett tecken på att våren är på väg? Jag kan ha fel, men hoppas likväl!

Här om dagen såg jag en otroligt häftig pryl. Jag är inte så mycket för prylar annars, men denna kände jag direkt att "Yes, en sån vill jag ha!". Den kallas YikeBike och är ett liten och lätt elfordon. Det påminner om en cykel, men är det nog inte ändå. Man driver ju inte den själv. Den går att fälla ihop och stoppa ner i en axelväska, vilket gör att man kan ta den med sig in i affären eller kontoret. Sjukt smidigt och ingen risk för stöld. En stor nackdel med den dock är ju priset, ojojoj...

Nåja, ni får själv bedöma hur fin den här prylen är.



Cykla lugnt!

onsdag 9 mars 2011

Cykelambassadör


Idag var det nästan perfekt cykelväder i Malmö. Temperaturen låg strax över tre grader, det blåste inte för mycket och det var sol, man kunder nästan ana våren!

Idag figurerar jag som cykel-ambassadör hos bloggrannen Cycleville STHLM. Henrik Rådmark som skriver bloggen har i stort sett samma tankar som mig kring cykling och ser det hela ur ett Stockholms-perspektiv, vilket är oerhört värdefullt för mig som har ett mer Skånskt perspektiv.

Ni kan i intervjun läsa lite om mina tankar kring cykling och cykelfrågor och även titta runt lite för att läsa vad andra cykel-ambassadörer tycker och tänker.

Mycket nöje och cykla lugnt!

tisdag 8 mars 2011

Malmö är verkligen inte ute och cyklar.

Idag var det riktigt gott väder i Malmö och cykelbanorna var torra och fina, jag tror minsann de var sopade också, för allt flöt så fint. Det enda som störde lite var den ständiga Skånska vinden, men det får man ju leva med.

Idag i Sydsvenskan kan man läsa om Malmös senaste projekt i att bygga ut cykelinfrastrukturen. Det handlar om att bygga cykelbana längs Nobelvägen. Det ska ske i olika etapper och beräknas vara klart 2015. Redan idag är första etappen klar och den enda gången jag har cyklat förbi där kändes det helt ok, en cykelbana helt enkelt. Cykelbanan blir en dubbelriktad bana på ena sidan av vägen, det är ju absolut bättre än inget och jag ska inte klaga över det, även om jag gärna ser att man bygger cykelbanor på båda sidorna av vägen.

Nåväl, att ha en cykelbana längs Nobelvägen är ju egentligen inte så konstigt. Det man kan fråga sig är varför detta inte gjorts tidigare, speciellt eftersom en av korsningarna på Nobelvägen är den absolut sämsta i Malmö när det kommer till avgaser och framförallt buller. Detta har jag skrivit om tidigare och konsekvenserna av detta när det kommer till de ekonomiska och hälsomässiga aspekterna. Dessutom har det ju funnits cykelväg längs Nobelvägen tidigare. Då gick cykelbanan i mitten av vägen och var kantat av en trädallé, ungefär som Kungsgatan i Malmö ser ut idag. Man tog bort denna cykelväg då trafiken norrifrån ner till Trelleborg skulle gå genom Malmö via Nobelvägen. Idag har man ju både en inre och en yttre ringväg, men man har inte gjort något för att återställa Nobelvägen till den stadsgata som den faktiskt är.

Idag är Nobelvägen dubbelfilig med parkering på båda sidorna och en bred refug i mitten. Det är en hastighetsbegränsning på 50, men jag tycker nog att det brukar gå lite fortare där, vilket även mätningar visar. När man nu bygger om den kommer man göra avsmalningar på visa ställen för att få ner hastigheten och parkeringsplatserna längs gatan kommer försvinna på vissa sträckor. Dessutom kommer man bredda mittrefugen för att få plats med trädplanteringar. Detta är inte fel tänkt med tanke på hur mycket folk som bor kring Nobelvägen. Den absoluta majoriteten av byggnader längs vägen är bostadshus.

Ja, Malmö tar ytterligare ett steg mot att bli en bättre cykelstad och därmed också en mer hållbar stad. Det känns ganska bra med tanke på vad som händer med t.ex. olje- och därmed också bensinpriset. Att vi befinner oss i eller förbi Peak oil börjar bli ganska uppenbar för de flesta, även om alla inte vågar eller helt enkelt vägrar tro på det. Detta syns om inget annat att vi i Sverige blint fortsätter öka vår konsumtion av olja.

För min del tycker jag dock att man fegar lite när man ska bygga om och planerar saker och ting. Varför inte göra vara lite radikala och faktiskt förändra ordentligt? Teknikerna och lösningarna finns redan på många ställen i världen, det är bara att plocka det gottigaste och verkligen sätta Malmö på kartan, något man i och för sig är på god väg att göra redan.

Cykla lugnt!

måndag 7 mars 2011

Hantera din stress med hjälp av cykeln


Idag blev det bil till Lund. SJUKT vad det är tråkigt att sitta still i bilen inne i Malmö och sedan bara köra rakt, rakt, rakt, rakt och rakt längs motorvägen. Dessutom slappnar man knappast av när man kör, vilket man verkligen känner när man kommer till jobb.

Jag har haft lite diskussioner om detta med mina kolleger, som säger att de visst är avslappnade när de kört, att bilkörningen är en avslappning. Jag har utmanat dom och tyckt att dom inte kan veta det förrän dom provat cykeln som alternativ. Sagt och gjort, dom har testat cykeln några gången och de har uteslutande kommit fram till att, nä, dom var nog inte så avslappnade som de trodde när de kom till jobb efter att ha kört bil. Inte i jämförelse med när dom cyklar.

Detta är ganska typiskt för kroppens sätt att hantera stress. Kroppen håller tillbaka symptomen och man kan absolut känna sig avslappnad trotts kroppen inte på långa vägar är det. Eftersom vi i vårt samhälle lever ett ganska snabbt och intensivt liv får kroppen sällan vila och till sist klarar den helt enkelt inte av att hantera påfrestningen. Bägaren rinner över och det är då vi känner att vi börjar närma oss den berömda väggen. Vissa stannar upp och lyssnar när denna signal kommer och kan hantera sin stressade situation genom att ta det lugnt en period och/eller lägga om sitt liv. Andra vet inte vad kroppen säger till dem eftersom de aldrig lyssnat och lärt av sig själv eller så skiter de helt sonika i vad kroppen säger. Det är denna andra kategori som hamnar i riskzonen för att springa med huvudet först rakt in i väggen. Gör man detta är det väldigt svårt att komma tillbaka, vilket alla som gjort det kan intyga.

För min del har jag en mycket nära släkting (familjemedlem) som gjorde detta för många år sedan, innan det egentligen fanns ordentligt beskrivet av läkarkåren. Jag var ganska ung då och förstod inte riktigt vad som hände. Personen förändrades mycket och var helt inkapabel att göra vissa saker. Ja, det var faktiskt totalt omöjligt att göra någonting. Denna person kom aldrig riktigt tillbaka utan slutade jobba och fick bli sjukpensionär. Idag är det bättre, mycket bättre, men långt ifrån bra. Det märks om inget annat i situationer där stress och press uppkommer. Det blir helt enkelt otroligt svårt att hantera och kroppen gör tvärstopp.

Mot depressioner som uppkommit som utmattningssymtom eller mot stress ordineras idag många gånger motion. Motion motverkar vårt stillasittande liv, får igång blodcirkulationen och syresättningen av kroppen. Det gör också att vi många gånger måste släppa sakerna vi har i huvudet för att koncentrera oss på just motionen. Det har också visat sig att det finns andra metoder för att förstärka och underlätta det egna arbetet för att hantera och upptäcka stress. Det är bl.a. detta som gjorde att jag började jobba med Jongleringsskolan där stresshantering var det första som jag började utbilda personal i. Detta utvidgades senare till att skapa hållbara organisationer där ett hållbart ledarskap leder till att företagets anställda mår mycket bättre och på så sätt jobbar effektivare, har lägre sjukfrånvaro och kortare och färre sjukskrivningar. Detta gör inte bara situationen för individerna i organisationerna bättre, utan sparar en rejäl hög pengar för företaget som helhet. Som alla vet är det personalkostnaderna som är den högsta utgiften för ett företag med allt vad anställda innebär.

Nu svävade jag iväg rejält från cyklingen, men faktum är att vardagscykling är inte något jag pratar om bara för att jag råkar gilla cykeln som trasportmedel, utan för att cykeln skulle kunna hjälpa på så många nivåer i vårt samhälle, i privatlivet, i arbetslivet, samhällsekonomisk nytta och ur en hälsoaspekt.

Nog pratat om detta. Ta cykeln för att ge kroppen en avslappnade stund på väg till och sedan på väg från jobb.

Cykla lugnt!

torsdag 3 mars 2011

Bibehållen välfärd och välmående kräver tydligen cykelpendling.


Just nu är det lite tyst här på bloggen. Det beror på att det har kommit en ny liten krabat i familjen och det tar ju som många av er lite tid. Cykeln har dock inte fått stå helt still eftersom den äldsta dottern måste aktiveras och det gör man ju bäst genom att hoppa på cykeln och upptäcka nya lekplatser och parker. Dessutom är det ju en del inköp som måste göras ibland, och det görs som vi vet lättast och snabbast med cykeln.

Att få ett nytt barn är faktiskt en stor form av lycka. Lycka hittar vi på olika sett och det är ju ganska individuellt. Men vad är det som gör flest människor lyckliga egentligen? På Cycleville STLHM kan jag läsa att brittiska motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån håller på med en undersökning om människors upplevda välmående och/eller lycka. Med hjälp av denna undersökning, tillsammans med ett antal andra, har sedan tankesmedjan NEF (New Economics Foundation) dragit fram de tre saker som gör att människor känner sig lyckliga. Ett av dessa är att få sömn, ett annat är att ha jobb och den tredje, lite överraskande, är att använda cykeln i stället för bil när man pendlar till jobb.

Sedär! Det visste vi väl redan, men det är ju trevligt att undersökningar som görs pekar åt detta håll. Precis som Cycleville STHLM påpekar kan man kanske inte dra FÖR stora slutsatser utifrån detta ur ett mer vetenskapligt perspektiv, men tanken är attraktiv och det pekar onekligen på rätt håll.

Det kanske inte ÄR så konstigt att t.ex. de cyklande danskarna är bland de lyckligaste i världen!

Cykla lugnt!
Related Posts with Thumbnails