torsdag 31 december 2009

Slut på 2009 med blickar fram mot 2010.

Jag skulle vilja tacka den lilla skara läsare jag har haft under min korta period under 2009. Det har varit en ny upplevelse i livet att börja skriva på en blogg. Det har gjort att jag har kunnat strukturera alla mina tankar kring miljö och motion, men även fått mycket nya infallsvinklar och synsätt att bearbeta. Detta kommer sig av en mängd intressanta kommentarer och mail jag fått från er läsare.

2009 var året för mig där jag tog steget och började cykla mina 5 mil till och från jobb. Den tanke som började ur en ekonomisk synvinkel, mer än en miljömässig sådan, har utvecklats till en större tanke som innefattar miljö, ekonomi, hälsa och mental hälsa. Detta har till stor del varit tack vare två av mina favoritbloggar, cykelidag.se och Biology & politics.

2010 kommer fortsätta i samma tecken som 2009 slutade. Cyklandet kommer fortsätta och ta ny fart när våren kommer. 2010 kommer också innebära en ny milstolpe för mig då jag disputerar i oktober. Det betyder att jag kastas ut i verkligheten och måste bestämma mig för vad jag ska göra i mitt liv. Ytterligare två mål finns under 2010, att springa Broloppet och Sydkustloppet. Två halv-maraton som ska bli kul att genomföra.

Nä, nu åter till stöket inför nyårsfirandet. Det bär snart av till en liten stuga ute i skogen med familj och nära vänner.

Gott nytt år och på återseende 2010!

tisdag 29 december 2009

Malmö - Svedala, ett fall för terrängcykeln?

Igår steg jag åter upp på cykeln för en lite längre tur. Sillen och köttbullarna kändes ända ner i benen, men det var otroligt skönt att ge sig ut igen. Denna gången var det inte till jobb, utan till föräldrarna som bor i Svedala, ~2 mil utanför Malmö.

Jag är själv uppvuxen i Svedala och har alltid sett denna lilla ort som ett trevligt tillhåll. Så gör jag fortfarande, men på väg ut dit med cykeln kände jag nästan hela tiden för att ge Svedala kommun en stor känga. Denna känga räcker faktiskt till för att även ge Malmö kommun en liten del av sulan. En sämre cykelmöjlighet mellan två ställen får man leta efter. Malmö kommun har gjort en stor satsning på cyklar den senaste tiden, vilket de har lyckats väldigt bra med. Att cykla i Malmö är en fröjd och de har t.o.m. lyckats gå om Lund i kategorin "cykelstad", i varje fall enligt mig. Svedala kan dock inte ha lagt varken många öre eller många tankar på cyklister. Begreppet cykelpendling verkar inte finnas i deras värld och att cykla i Svedala går bra, men kan bli mycket bättre.

Det finns två vägar att cykla mellan Malmö och Svedala, den ena är en smal 90-väg kantad av alléer och höga buskar. Dessutom är den ganska kurvig och saknar vägren. Detta är alltså inte första valet. Det andra alternativet är en ganska rak, smal 90-väg (eller kanske 120-väg om man litar på bilarna som kör där) som saknar vägren. Denna väg funkar att cykla på eftersom trafiken är relativt sparsam, dock är beläggningen på vägen under all kritik. Det är en asfaltväg som de lappat med oljagrus vid bilspåren. Detta gör att kanterna på vägen (där man cyklar) är full av sporadiskt spritt singel-liknande grus. Att cykla dessa två milen på en landsvägscykel känns som att vara ute på sin MTB i skogen och harva.

Nä, det behövs lite skärpning, men framförallt tror jag det behövs lite mer kommunikation. Att Malmö kommun och Svedala kommun borde talas vid lite över detta är solklart. Det finns en fin cykelväg mellan Malmö och Lund, vilket även innefattar Burlövs kommun. Här har tydligen kommunikationen fungerat hyfsat bra (tveksam dom om de pratat med en cykelpendlare eller cyklist när dom planerade cykelvägen), så en annan kan undra varför det inte också skulle fungera mellan Malmö och Svedala. Kanske antalet cyklister är för få? Beror det på att folk är latare i den delen eller för att det inte finns möjlighet att cykelpendla? Ja, den frågan finns det kanske bara ett svar på.

Ha det! Hepp!

onsdag 23 december 2009

Julstök och påföljande julfrid, eller...

Nu har det varit julstök här ett tag, men julfriden börjar infinna sig. Tyvärr med febrigt barn, men det blir ju bättre. Det har inte varit något jobb på ett tag och därmed inte några långa cykelturer. Dock har cykeln varit ute varje dag för att utföra alla ärenden man har i stan. Det har varit otroligt roligt och en liten utmaning med all snö som fallit; även i Skåne. Nu är dock snön nästan borta.

För två inlägg sedan pratade jag om ökande BNP och oviljan att lägga mer pengar på klimatet. Som ett led i detta började jag fundera på och diskutera lite kort med en vän om likheterna och skillnaderna mellan hur företag och samhällen styrs.

En intressant sak som kom upp är sättet att se på och styra en organisation. Stora företag styr ofta ganska kraftigt över finansmarknaden, så som telecom, banker och läkemedelsindustrin. I en marknadsekonomi som vi byggt vårt samhälle på får dessa enorma företag väldigt mycket makt och det som skrämmer mest är den makt dom har att påverka hela länder. Detta är också samma rädsla som många gånger nämns i sammanhang där man diskuterar ett mer socialistiskt tänkande, speciellt i USA. Skillnaden mellan ett land och ett stort företag är dock egentligen mycket små. Det är en liten grupp människor som styr, i ett land är det politikerna i ett parti och i företag en är det en ledning, en VD eller en styrelse. Det som egentligen är det skrämmande är inte att det styrs av en handfull människor, utan att det i ett företag är det en icke folkvald grupp som styr och inte, som i ett demokratiskt land, en folkvald regering. Detta har konsekvenser på flera plan.

För det första har de stora multi-nationella företagen en oerhörd kapacitet att utföra lobby-verksamhet, vilket bli väldigt tydligt under bl.a. valen i USA. Det blir också väldigt tydligt i frågor som t.ex. upphovsrätt. När Ipred-lagen antogs i Sverige var det ett steg mot folkets vilja och leverne och ett stort steg i samma riktning som de stora film- och skivbolagen drar sina trådar. Detta gör att en liten grupp människor, som inte representerar folket, får möjlighet att styra.

För det andra, är det sätt de stora företagen styrs på otroligt likt det sätt som en despotisk diktatur styrs. En ett fåtal personer tar beslut och avgör alla frågor. Som anställd är du på företaget för att utföra de uppgifter du blir tilldelad och för detta får du lön (i bästa fall). En anställd har inte betalt för att tänka och ifrågasätta. Detta anses inte konstigt, men det är förvillande likt hur det funkar i länder som Zimbabwe (med Robert Mugabe vid makten) eller Nordkorea (med Kim Jong-il som ständig president).

Det är lite lustigt att det fungerar på detta sättet utan att någon reagerar. Jag fick kommentaren en gång av en nationalekonom: "Ja, vi vet att det är så, men säg det inte till någon". Tittar man på vad som händer i USA nu så blåser där "väldigt socialistiska vindar", inte minst när deras nya president vill ha en sjukvårdsreform som gynnar alla lite mer. Många länder och många ekonomiforskare har förstått att det inte fungerar att bygga ett samhälle på en ständigt marknad där samhället kollapsar vid varje lågkonjunktur för att sedan få fart i högkonjunkturerna. Det är inte heller hållbart att bygga ett samhälle på ständig tillväxt och konsumtion. Detta illustreras i etotroligt läsvärt inlägg på cykelidag.se, där växande och välmående jäst-celler i allt högre takt utnyttjar de resurser som finns för att ständigt växa och få det bättre. Problemet är att konsumtionen även förorenar miljön jästen lever i. Detta gör att den ohämmade tillväxten kommer innebära fallet för en välmående jäst-kultur. Detta är exakt samma sak som håller på att hända i vår miljö.

Nä, nog om tunga resonemang, även om det är kul att diskutera och fundera över saker och ting.

Jag önskar en otroligt God Jul!!!

fredag 18 december 2009

The Copenhagen wheel

Så blev det ytterligare ett inlägg idag. Satt och tittade lite på bloggar jag följer och hittade detta på cykelsmart.se.

Ett hjul framtaget av forskare på MIT. Hjulet gör din cykel till en hybrid. Hjulet lagrar energi under tiden du cyklar. När du sedan behöver en extra liten "boost", i t.ex. en uppförsbacke, finns en inbyggd liten motor som använder sig av den upplagrade energin.

Du kan även använda t.ex. din iPhone som cykeldator för att få fram körsträcka, hastighet, "cykel-vägarbete", luftföroreningshalter m.m.

Fantastiska nyheter och ytterligare ett skäl till att man bör satsa mer på cykeln som transportmedel.

Vintern har slagit sina klor i Skåne

Så kom vintern till Skåne i år igen. Helt otroligt och folk förstår som vanligt ingenting utan glider runt på sina sommardäck och i sina lackskor. Komiskt och förgyllande av dagen som vanligt! Jag har satt cykeln i källaren, för att cykla 2,5 mil i snöväder gör jag inte, dock går cykeln bra till bussen.

Träffade igår en vän från Spanien som är på COP15 i Köpenhamn. Vilken cirkus det där är och som väntat verkar våra ledare inte komma någon vart. Är det verkligen någon som är förvånad?

Läste en intressant artikel i Sydsvenskan idag, skriven av Pontus Braunerhjelm. Där skriver han att enligt OECD kommer världens bnp öka med 250% mellan åren 2012 och 2050. Om man däremot skulle vidta åtgärder för att minska utsläppen och därmed bromsa upp den globala uppvärmningen, skulle det kosta motsvarande en 4% minskning av BNP under samma period. Det låter kanske inte så bra, men det som får mig att höja på ögonbrynet är att det faktiskt är ungefär samma minskning som kreditförlusterna under finanskrisen kostade två år.

Det som är mest skrämmande med det hela är att man fortsätter prata om hur man ska styra upp samhället så att man ska komma ur krisen. Frågan jag ställer mig är när man ska förstå att man inte kan bygga ett samhälle på marknadsliberala mekanismer och sedan tro att det inte kommer komma en ny finanskris när nästa lågkonjunktur infinner sig. Nu harklar sig vissa kanske och säger att "du kanske inte vet vad du pratar om" eller "det där kan du inte säga när du inte förstår marknaden och nationalekonomin". Det är rätt, jag kan inte nationalekonomi och jag förstår verkligen inte marknaden. Vad jag däremot förstår är att det verkar som om våra kära ledare inte förstår det heller. Jag förstår också att, visst kommer det kosta mycket pengar om vi ska kunna ändra vårt sätt att leva till ett mer hållbart samhälle, men att det kommer kosta så ofantligt mycket om vi inte gör något åt problemen. Men detta är ju bara lite åsikter från en doktorand i biologi som med trötta ögon varje dag läser om hur våra ledare bråkar och smider ränker, medan rapport efter rapport visar vart hän det barkar.

Det positiva i allt är att cykeln verkar komma åter och att det minsann också är en bra strategi för att leva ett bra liv med mycket välmående. För att avsluta det hela hittade jag ett trevligt citat av Hugo Chávez: "If climate was a bank, it would have been saved already".

Ha en snöig och underbar dag!

Hepp!

tisdag 15 december 2009

Ny undersökning om cyelsatsning

Idag står cykeln hemma. Bestämde mig ganska tidigt i år att cykeln skulle få stå när temperaturen gick ner till 0 eller under. Största anledningen var och är att lungorna känns en hel del efter 2,5 mils cykling i kallt väder. Men vem vet, rätt som det är sitter man väl på sadeln igen.

Idag skriver Svenska cykling på sin blogg om deras undersökning som dom gjort tillsammans med Föreningen Bilfria leder. Här tittar dom på hur mycket de olika regionerna i landet planerar att satsa på cykeltrafiken de kommande tio åren. Läsningen är både intressant, glädjande och nedslående. Det finns många regioner som gör ett bra jobb (eller i varje fall har incitament att göra det), medan det finns andra som är en ren katastrof och faktiskt en ren skandal. I den positiva listan ser man Jämtland, Gotland och Västernorrland på topp och det ska dom ha en stor eloge för. I botten, på skammens platser, hittar man regioner som Stockholm och Göteborg. Stockholm satsar minst, faktiskt så lite som 17 kr/invånare, vilket endast är 5% av den totala infrastrukturkassan. Jämför man detta med t.ex. Skåne som ger tre gånger så mycket. Den fullständiga rapporten finns tillgänglig och man kan även läsa den korta artikel DN har om rapporten.

Det mest skrämmande med att hitta Stockholm och Göteborg längst ner på listan är att dessa regioner är de mest folktäta i Sverige och också de städer där det finns mest möjligheter att utöka cyklandet. Att det kan vara svårt att motivera folk i landsbygden att börja cykla till jobb kan jag ha en viss förståelse för då det kan handla om långa sträckor, dock finns det inget som motiverar en stad att inte satsa på cykelpendlare.

Min egen reflektion kring detta när jag cyklat är min förundran över att man på många ställen underlättar för bilisterna medan cyklarna för hänga med på ett hörn med någon patentare som i bästa fall funkar hyfsat. Detta gäller framför allt mina observationer i Malmö. I Lund gjorde man för länge sedan det lätt att cykla och i princip omöjligt att köra bil inne i centrum. Till Malmös försvar måste man säga att de satsar mycket på cyklisterna och många nya cykelvägar har och håller på att byggas. Lund har under lång tid setts som "cykelstaden", men jag måste nog säga att Malmö har kommit i kapp och faktiskt t.o.m. gått om. Bra jobbat Malmö!

torsdag 10 december 2009

Idag blev det bussen till jobb

Kroppen svarar inte riktigt. Efter en löprunda i måndags kväll och cyklingen till jobb i tisdags kändes kroppen i toppform, lite trött, man annars bra. Men återhämtningen kom inte riktigt och har fortfarande inte infunnit sig. Kroppen svarar helt enkelt inte, så idag fick det bli buss, men kanske cykel i morgon, om inget annat för att få igång systemet igen.

Idag känner jag att jag måste skriva om en tanke som ofta far genom mitt huvud. Jag har tangerat ämnet innan och det gäller organisationen och målen vid Lunds universitet (och andra universitet i Sverige för den delen). I gårdagens sydsvenskan kunde man läsa en av dom bästa artiklarna som publicerats där på väldigt länge mellan travarna av reklam för julbord och fina bilerbjudanden. Det handlade om "Nobelfabriken" eller det molekylär biologiska labbet i Cambridge (LMB) som "producerat" 14 Nobelpris. 14 Nobelpris!!! Smaka på den!

Artikeln handlar om årets pristagare i kemi, Venkatraman Ramakrishnan, som pratar om hur det kan komma sig att just LMB är så framgångsrika. I artikeln nämns ett par saker som anses vara nycklarna till detta. För det första är det inget superglamoröst "kungarike" (som dom kallar det i artikeln), utan en arbetsplats där det finns plats för forskning med mycket hög kvalitet. Där titlarna spelar mindre roll än gemenskapen och där hierarkin ersätts med umgänge och samarbete. För det andra, och enligt min bestämda uppfattning det absolut viktigaste, är att det är statsfinansierade forskare som inte är beroende av externa medel. Både Venkatraman Ramakrishnan och hans kollega, Daniela Rhodes Bargellini, är rörande överens om:

"...att kreativitetens bästa vän är friheten som kommer av att slippa söka externa anslag. LMB finansieras med skattepengar via det brittiska medicinska forskningsrådet, och tvingas inte välja forskare efter deras förmåga att dra in pengar."

Detta är något som de svenska universiteten borde lyssna mer på. Idag är forskarna i Sverige inte bara tvungna att söka pengar till sin forskning, utan också till halva deras egen lön och dessutom sina doktoranders löner. Detta motiveras av att den konkurrens som detta skapar skulle stimulera till bättre forskning. Detta är en helt befängd uppfattning, vilket troligen bara är en dålig ridå för att dölja faktumet att man inte vet hur man ska fördela pengarna. Att man skulle behöva ansöka och få in externa medel för att bedriva en del av sin forskning säger jag inget om, det kan tvärtom vara bra för att en forskare inte ska bli bekväm och sluta utföra sina sysslor.

Med den politik som universiteten idag driver forskningen fortsätter man på linjen att gå från hypotesdriven och nyfikenbaserad forskning till en massproduktion av medioker kvalitet. Som forskarna vid LMB säger, vågar man sig inte på dom stora frågorna när man är tvingad att publicera i hög fart. Man vågar helt enkelt inte ha fel.

Jag tror bestämt att det är dags för våra kära ledare att vakna och när dom plockat ut kudden ur örat kanske vi en dag får den största kvalitetsutmärkelsen vi kan få inom vetenskapen, ett Nobelpris.

Det blev inte mycket cykelprat eller miljötankar denna gång. Men det kommer!

Hepp!

tisdag 8 december 2009

Jaha, klimatmöte var det.

Så har man åter suttit på cykeln de 2,5 milen till jobb. Idag var nog den tyngsta dagen hittills i min cykel-pendlar-karriär. Vad det beror på? Tja, jag vet inte. Jag var lite trött i benen efter löpningen igår, det var ett tag sedan jag satt på cykeln nu (en vecka kanske) och lite motvind. Men det är bara en massa konstiga undanflykter. Nä, det var jobbigt punkt. Det betyder att det kommer kännas lättare nästa gång och det är en angenäm tanke.

Denna vecka är det klimatmöte i Köpenhamn. Som skåning skulle man kanske ta sig över sundet och titta på alla människor, men jag vet inte det. Jag kanske också skulle följa mötet och skriva lite om det, men jag vet inte det heller. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte så mycket förhoppningar på det här mötet. Visst är det bra att våra politiker träffas och diskuterar frågorna, men som vanligt kommer dom nog ha ganska svårt att komma överens.

Min bestämda uppfattning är att klimatproblemen, eller egentligen miljöproblemen i stort inte kan lösas på enbart en politisk nivå. Det finns för mycket pengar och makt att spela om och för lite incitament. Jag tror tvärt om det är otroligt viktigt att "folket" (om man får kalla alla människor det) måste lära sig leva lite med mer naturen och får en bättre förståelse för hur våra ekosystem hänger ihop och var konsekvenserna av våra handlingar blir.

I helgen hade jag en otroligt trevlig och givande diskussion med min sambos kära fader. Jag insåg att inte ens de i min närhet riktigt förstår vad evolutionen innbär, vad utvecklingsläran egentligen handlar om. Detta är absolut inget unikt för honom har jag märkt, utan det är något alla "vet" vad det är, men inte riktigt förstår det. Detsamma gäller för vår miljö. Jag tror absolut människor är medvetna om att vi påverkar miljön negativt, det är ju bara att titta sig omkring lite, men jag tror inte riktigt det finns en förståelse för vilka konsekvenser våra handlingar får. HÄR tror jag vi måste börja bena när det gäller att skapa ett hållbart samhälle (vad det nu innebär). När människor börjar inse detta, kommer det också finnas ett tryck på våra politiker att faktiskt handla och åtgärda många av de problem som faktiskt är ganska enkla att ordna.

Nu är det dags för lite arbete! Kanske blir fler inlägg idag. Känner att min hjärna arbetat på högvarv under cyklingen.

Hepp!

fredag 4 december 2009

Argument för att cykla (eller inte) till jobb. Summering.

Idag blev det jobb hemma. Kanske lika bra det. Hemmet översvämmas av en massa vänner ikväll som tydligen ska komma hit och äta mat. DET var inte jag med och bestämde, men det kommer bli ytterst trevligt. Att jobba hemma innebär alltså att jag skriver här utan att ha cyklat! Aj aj aj...

Jag tänkte summera upp min argumentering för att cykla till jobbet. De fyra ämnena som jag tagit upp är tid, ekonomi, miljö och hälsa. Jag tror säkert att det finns många fler skäl och säkert många fler tankar i och kring dessa fyra kategorier. Nåväl, först var det ju det här med tiden. Jag har fått många frågor och tankar om detta och jag måste nog förtydliga att det inte handlar om en absolut tid man tjänar på att cykla i en timme till jobb. I absolut tid tar det c:a två timmar för mig fram och tillbaka till jobbet och det är ju ganska mycket tid om man jämför med både buss och bil. Dock är det inte den absoluta tiden jag pratar om utan den effektiva tiden man använder och har till sitt förfogande under en dag. Den effektiva tiden man vinner är ganska stor och den är svår att argumentera bort.

Vad det gäller ekonomin är det en ganska lätt kalkyl man behöver göra för att se att det faktiskt inte går att argumentera mot här heller. Dock är det vissa som påstått att jag bortser från att man jobbar och tjänar pengar för att kunna unna sig en viss bekvämlighet i form av bussåkande och bilkörande. Det stämmer i och för sig, men håller inte heller riktigt i längden. De argument som slår hål på detta är de två kommande sakerna, nämligen miljö och hälsa.

Miljön tänker jag inte skriva om så mycket här och nu (blir mycket sånt ändå här och överallt annars). Dock tänker jag än en gång säga att det inte finns något som kan rättfärdiga fossil pendling jämfört med cykel. Vissa påpekar att det i så fall skulle vara ännu bättre att springa till jobb, men detta argument slogs det också hål på i form av en mycket enkel uträkning i en kommentar på cykelidag.se.

När det kommer till hälsan tjänar du in både den förlust av tid och pengar som du måste lägga ut på sjukvård, träningskort, rehabilitering och väntetider som är ett led till vårt ganska osunda liv idag. Men en så enkel sak som att ta cykeln till jobb i stället för att hoppa på bussen eller gasa iväg i bilen kan man förbättra sin hälsa oerhört mycket (och dessutom unna sig lite mer gott i livet utan dåligt samvete).

Oj vad klockan blev mycket nu. Dags att återgår till arbetet. Detta får duga som en summering.

Ha en fantastisk dag!
Related Posts with Thumbnails