torsdag 31 december 2009

Slut på 2009 med blickar fram mot 2010.

Jag skulle vilja tacka den lilla skara läsare jag har haft under min korta period under 2009. Det har varit en ny upplevelse i livet att börja skriva på en blogg. Det har gjort att jag har kunnat strukturera alla mina tankar kring miljö och motion, men även fått mycket nya infallsvinklar och synsätt att bearbeta. Detta kommer sig av en mängd intressanta kommentarer och mail jag fått från er läsare.

2009 var året för mig där jag tog steget och började cykla mina 5 mil till och från jobb. Den tanke som började ur en ekonomisk synvinkel, mer än en miljömässig sådan, har utvecklats till en större tanke som innefattar miljö, ekonomi, hälsa och mental hälsa. Detta har till stor del varit tack vare två av mina favoritbloggar, cykelidag.se och Biology & politics.

2010 kommer fortsätta i samma tecken som 2009 slutade. Cyklandet kommer fortsätta och ta ny fart när våren kommer. 2010 kommer också innebära en ny milstolpe för mig då jag disputerar i oktober. Det betyder att jag kastas ut i verkligheten och måste bestämma mig för vad jag ska göra i mitt liv. Ytterligare två mål finns under 2010, att springa Broloppet och Sydkustloppet. Två halv-maraton som ska bli kul att genomföra.

Nä, nu åter till stöket inför nyårsfirandet. Det bär snart av till en liten stuga ute i skogen med familj och nära vänner.

Gott nytt år och på återseende 2010!

tisdag 29 december 2009

Malmö - Svedala, ett fall för terrängcykeln?

Igår steg jag åter upp på cykeln för en lite längre tur. Sillen och köttbullarna kändes ända ner i benen, men det var otroligt skönt att ge sig ut igen. Denna gången var det inte till jobb, utan till föräldrarna som bor i Svedala, ~2 mil utanför Malmö.

Jag är själv uppvuxen i Svedala och har alltid sett denna lilla ort som ett trevligt tillhåll. Så gör jag fortfarande, men på väg ut dit med cykeln kände jag nästan hela tiden för att ge Svedala kommun en stor känga. Denna känga räcker faktiskt till för att även ge Malmö kommun en liten del av sulan. En sämre cykelmöjlighet mellan två ställen får man leta efter. Malmö kommun har gjort en stor satsning på cyklar den senaste tiden, vilket de har lyckats väldigt bra med. Att cykla i Malmö är en fröjd och de har t.o.m. lyckats gå om Lund i kategorin "cykelstad", i varje fall enligt mig. Svedala kan dock inte ha lagt varken många öre eller många tankar på cyklister. Begreppet cykelpendling verkar inte finnas i deras värld och att cykla i Svedala går bra, men kan bli mycket bättre.

Det finns två vägar att cykla mellan Malmö och Svedala, den ena är en smal 90-väg kantad av alléer och höga buskar. Dessutom är den ganska kurvig och saknar vägren. Detta är alltså inte första valet. Det andra alternativet är en ganska rak, smal 90-väg (eller kanske 120-väg om man litar på bilarna som kör där) som saknar vägren. Denna väg funkar att cykla på eftersom trafiken är relativt sparsam, dock är beläggningen på vägen under all kritik. Det är en asfaltväg som de lappat med oljagrus vid bilspåren. Detta gör att kanterna på vägen (där man cyklar) är full av sporadiskt spritt singel-liknande grus. Att cykla dessa två milen på en landsvägscykel känns som att vara ute på sin MTB i skogen och harva.

Nä, det behövs lite skärpning, men framförallt tror jag det behövs lite mer kommunikation. Att Malmö kommun och Svedala kommun borde talas vid lite över detta är solklart. Det finns en fin cykelväg mellan Malmö och Lund, vilket även innefattar Burlövs kommun. Här har tydligen kommunikationen fungerat hyfsat bra (tveksam dom om de pratat med en cykelpendlare eller cyklist när dom planerade cykelvägen), så en annan kan undra varför det inte också skulle fungera mellan Malmö och Svedala. Kanske antalet cyklister är för få? Beror det på att folk är latare i den delen eller för att det inte finns möjlighet att cykelpendla? Ja, den frågan finns det kanske bara ett svar på.

Ha det! Hepp!

onsdag 23 december 2009

Julstök och påföljande julfrid, eller...

Nu har det varit julstök här ett tag, men julfriden börjar infinna sig. Tyvärr med febrigt barn, men det blir ju bättre. Det har inte varit något jobb på ett tag och därmed inte några långa cykelturer. Dock har cykeln varit ute varje dag för att utföra alla ärenden man har i stan. Det har varit otroligt roligt och en liten utmaning med all snö som fallit; även i Skåne. Nu är dock snön nästan borta.

För två inlägg sedan pratade jag om ökande BNP och oviljan att lägga mer pengar på klimatet. Som ett led i detta började jag fundera på och diskutera lite kort med en vän om likheterna och skillnaderna mellan hur företag och samhällen styrs.

En intressant sak som kom upp är sättet att se på och styra en organisation. Stora företag styr ofta ganska kraftigt över finansmarknaden, så som telecom, banker och läkemedelsindustrin. I en marknadsekonomi som vi byggt vårt samhälle på får dessa enorma företag väldigt mycket makt och det som skrämmer mest är den makt dom har att påverka hela länder. Detta är också samma rädsla som många gånger nämns i sammanhang där man diskuterar ett mer socialistiskt tänkande, speciellt i USA. Skillnaden mellan ett land och ett stort företag är dock egentligen mycket små. Det är en liten grupp människor som styr, i ett land är det politikerna i ett parti och i företag en är det en ledning, en VD eller en styrelse. Det som egentligen är det skrämmande är inte att det styrs av en handfull människor, utan att det i ett företag är det en icke folkvald grupp som styr och inte, som i ett demokratiskt land, en folkvald regering. Detta har konsekvenser på flera plan.

För det första har de stora multi-nationella företagen en oerhörd kapacitet att utföra lobby-verksamhet, vilket bli väldigt tydligt under bl.a. valen i USA. Det blir också väldigt tydligt i frågor som t.ex. upphovsrätt. När Ipred-lagen antogs i Sverige var det ett steg mot folkets vilja och leverne och ett stort steg i samma riktning som de stora film- och skivbolagen drar sina trådar. Detta gör att en liten grupp människor, som inte representerar folket, får möjlighet att styra.

För det andra, är det sätt de stora företagen styrs på otroligt likt det sätt som en despotisk diktatur styrs. En ett fåtal personer tar beslut och avgör alla frågor. Som anställd är du på företaget för att utföra de uppgifter du blir tilldelad och för detta får du lön (i bästa fall). En anställd har inte betalt för att tänka och ifrågasätta. Detta anses inte konstigt, men det är förvillande likt hur det funkar i länder som Zimbabwe (med Robert Mugabe vid makten) eller Nordkorea (med Kim Jong-il som ständig president).

Det är lite lustigt att det fungerar på detta sättet utan att någon reagerar. Jag fick kommentaren en gång av en nationalekonom: "Ja, vi vet att det är så, men säg det inte till någon". Tittar man på vad som händer i USA nu så blåser där "väldigt socialistiska vindar", inte minst när deras nya president vill ha en sjukvårdsreform som gynnar alla lite mer. Många länder och många ekonomiforskare har förstått att det inte fungerar att bygga ett samhälle på en ständigt marknad där samhället kollapsar vid varje lågkonjunktur för att sedan få fart i högkonjunkturerna. Det är inte heller hållbart att bygga ett samhälle på ständig tillväxt och konsumtion. Detta illustreras i etotroligt läsvärt inlägg på cykelidag.se, där växande och välmående jäst-celler i allt högre takt utnyttjar de resurser som finns för att ständigt växa och få det bättre. Problemet är att konsumtionen även förorenar miljön jästen lever i. Detta gör att den ohämmade tillväxten kommer innebära fallet för en välmående jäst-kultur. Detta är exakt samma sak som håller på att hända i vår miljö.

Nä, nog om tunga resonemang, även om det är kul att diskutera och fundera över saker och ting.

Jag önskar en otroligt God Jul!!!

fredag 18 december 2009

The Copenhagen wheel

Så blev det ytterligare ett inlägg idag. Satt och tittade lite på bloggar jag följer och hittade detta på cykelsmart.se.

Ett hjul framtaget av forskare på MIT. Hjulet gör din cykel till en hybrid. Hjulet lagrar energi under tiden du cyklar. När du sedan behöver en extra liten "boost", i t.ex. en uppförsbacke, finns en inbyggd liten motor som använder sig av den upplagrade energin.

Du kan även använda t.ex. din iPhone som cykeldator för att få fram körsträcka, hastighet, "cykel-vägarbete", luftföroreningshalter m.m.

Fantastiska nyheter och ytterligare ett skäl till att man bör satsa mer på cykeln som transportmedel.

Vintern har slagit sina klor i Skåne

Så kom vintern till Skåne i år igen. Helt otroligt och folk förstår som vanligt ingenting utan glider runt på sina sommardäck och i sina lackskor. Komiskt och förgyllande av dagen som vanligt! Jag har satt cykeln i källaren, för att cykla 2,5 mil i snöväder gör jag inte, dock går cykeln bra till bussen.

Träffade igår en vän från Spanien som är på COP15 i Köpenhamn. Vilken cirkus det där är och som väntat verkar våra ledare inte komma någon vart. Är det verkligen någon som är förvånad?

Läste en intressant artikel i Sydsvenskan idag, skriven av Pontus Braunerhjelm. Där skriver han att enligt OECD kommer världens bnp öka med 250% mellan åren 2012 och 2050. Om man däremot skulle vidta åtgärder för att minska utsläppen och därmed bromsa upp den globala uppvärmningen, skulle det kosta motsvarande en 4% minskning av BNP under samma period. Det låter kanske inte så bra, men det som får mig att höja på ögonbrynet är att det faktiskt är ungefär samma minskning som kreditförlusterna under finanskrisen kostade två år.

Det som är mest skrämmande med det hela är att man fortsätter prata om hur man ska styra upp samhället så att man ska komma ur krisen. Frågan jag ställer mig är när man ska förstå att man inte kan bygga ett samhälle på marknadsliberala mekanismer och sedan tro att det inte kommer komma en ny finanskris när nästa lågkonjunktur infinner sig. Nu harklar sig vissa kanske och säger att "du kanske inte vet vad du pratar om" eller "det där kan du inte säga när du inte förstår marknaden och nationalekonomin". Det är rätt, jag kan inte nationalekonomi och jag förstår verkligen inte marknaden. Vad jag däremot förstår är att det verkar som om våra kära ledare inte förstår det heller. Jag förstår också att, visst kommer det kosta mycket pengar om vi ska kunna ändra vårt sätt att leva till ett mer hållbart samhälle, men att det kommer kosta så ofantligt mycket om vi inte gör något åt problemen. Men detta är ju bara lite åsikter från en doktorand i biologi som med trötta ögon varje dag läser om hur våra ledare bråkar och smider ränker, medan rapport efter rapport visar vart hän det barkar.

Det positiva i allt är att cykeln verkar komma åter och att det minsann också är en bra strategi för att leva ett bra liv med mycket välmående. För att avsluta det hela hittade jag ett trevligt citat av Hugo Chávez: "If climate was a bank, it would have been saved already".

Ha en snöig och underbar dag!

Hepp!

tisdag 15 december 2009

Ny undersökning om cyelsatsning

Idag står cykeln hemma. Bestämde mig ganska tidigt i år att cykeln skulle få stå när temperaturen gick ner till 0 eller under. Största anledningen var och är att lungorna känns en hel del efter 2,5 mils cykling i kallt väder. Men vem vet, rätt som det är sitter man väl på sadeln igen.

Idag skriver Svenska cykling på sin blogg om deras undersökning som dom gjort tillsammans med Föreningen Bilfria leder. Här tittar dom på hur mycket de olika regionerna i landet planerar att satsa på cykeltrafiken de kommande tio åren. Läsningen är både intressant, glädjande och nedslående. Det finns många regioner som gör ett bra jobb (eller i varje fall har incitament att göra det), medan det finns andra som är en ren katastrof och faktiskt en ren skandal. I den positiva listan ser man Jämtland, Gotland och Västernorrland på topp och det ska dom ha en stor eloge för. I botten, på skammens platser, hittar man regioner som Stockholm och Göteborg. Stockholm satsar minst, faktiskt så lite som 17 kr/invånare, vilket endast är 5% av den totala infrastrukturkassan. Jämför man detta med t.ex. Skåne som ger tre gånger så mycket. Den fullständiga rapporten finns tillgänglig och man kan även läsa den korta artikel DN har om rapporten.

Det mest skrämmande med att hitta Stockholm och Göteborg längst ner på listan är att dessa regioner är de mest folktäta i Sverige och också de städer där det finns mest möjligheter att utöka cyklandet. Att det kan vara svårt att motivera folk i landsbygden att börja cykla till jobb kan jag ha en viss förståelse för då det kan handla om långa sträckor, dock finns det inget som motiverar en stad att inte satsa på cykelpendlare.

Min egen reflektion kring detta när jag cyklat är min förundran över att man på många ställen underlättar för bilisterna medan cyklarna för hänga med på ett hörn med någon patentare som i bästa fall funkar hyfsat. Detta gäller framför allt mina observationer i Malmö. I Lund gjorde man för länge sedan det lätt att cykla och i princip omöjligt att köra bil inne i centrum. Till Malmös försvar måste man säga att de satsar mycket på cyklisterna och många nya cykelvägar har och håller på att byggas. Lund har under lång tid setts som "cykelstaden", men jag måste nog säga att Malmö har kommit i kapp och faktiskt t.o.m. gått om. Bra jobbat Malmö!

torsdag 10 december 2009

Idag blev det bussen till jobb

Kroppen svarar inte riktigt. Efter en löprunda i måndags kväll och cyklingen till jobb i tisdags kändes kroppen i toppform, lite trött, man annars bra. Men återhämtningen kom inte riktigt och har fortfarande inte infunnit sig. Kroppen svarar helt enkelt inte, så idag fick det bli buss, men kanske cykel i morgon, om inget annat för att få igång systemet igen.

Idag känner jag att jag måste skriva om en tanke som ofta far genom mitt huvud. Jag har tangerat ämnet innan och det gäller organisationen och målen vid Lunds universitet (och andra universitet i Sverige för den delen). I gårdagens sydsvenskan kunde man läsa en av dom bästa artiklarna som publicerats där på väldigt länge mellan travarna av reklam för julbord och fina bilerbjudanden. Det handlade om "Nobelfabriken" eller det molekylär biologiska labbet i Cambridge (LMB) som "producerat" 14 Nobelpris. 14 Nobelpris!!! Smaka på den!

Artikeln handlar om årets pristagare i kemi, Venkatraman Ramakrishnan, som pratar om hur det kan komma sig att just LMB är så framgångsrika. I artikeln nämns ett par saker som anses vara nycklarna till detta. För det första är det inget superglamoröst "kungarike" (som dom kallar det i artikeln), utan en arbetsplats där det finns plats för forskning med mycket hög kvalitet. Där titlarna spelar mindre roll än gemenskapen och där hierarkin ersätts med umgänge och samarbete. För det andra, och enligt min bestämda uppfattning det absolut viktigaste, är att det är statsfinansierade forskare som inte är beroende av externa medel. Både Venkatraman Ramakrishnan och hans kollega, Daniela Rhodes Bargellini, är rörande överens om:

"...att kreativitetens bästa vän är friheten som kommer av att slippa söka externa anslag. LMB finansieras med skattepengar via det brittiska medicinska forskningsrådet, och tvingas inte välja forskare efter deras förmåga att dra in pengar."

Detta är något som de svenska universiteten borde lyssna mer på. Idag är forskarna i Sverige inte bara tvungna att söka pengar till sin forskning, utan också till halva deras egen lön och dessutom sina doktoranders löner. Detta motiveras av att den konkurrens som detta skapar skulle stimulera till bättre forskning. Detta är en helt befängd uppfattning, vilket troligen bara är en dålig ridå för att dölja faktumet att man inte vet hur man ska fördela pengarna. Att man skulle behöva ansöka och få in externa medel för att bedriva en del av sin forskning säger jag inget om, det kan tvärtom vara bra för att en forskare inte ska bli bekväm och sluta utföra sina sysslor.

Med den politik som universiteten idag driver forskningen fortsätter man på linjen att gå från hypotesdriven och nyfikenbaserad forskning till en massproduktion av medioker kvalitet. Som forskarna vid LMB säger, vågar man sig inte på dom stora frågorna när man är tvingad att publicera i hög fart. Man vågar helt enkelt inte ha fel.

Jag tror bestämt att det är dags för våra kära ledare att vakna och när dom plockat ut kudden ur örat kanske vi en dag får den största kvalitetsutmärkelsen vi kan få inom vetenskapen, ett Nobelpris.

Det blev inte mycket cykelprat eller miljötankar denna gång. Men det kommer!

Hepp!

tisdag 8 december 2009

Jaha, klimatmöte var det.

Så har man åter suttit på cykeln de 2,5 milen till jobb. Idag var nog den tyngsta dagen hittills i min cykel-pendlar-karriär. Vad det beror på? Tja, jag vet inte. Jag var lite trött i benen efter löpningen igår, det var ett tag sedan jag satt på cykeln nu (en vecka kanske) och lite motvind. Men det är bara en massa konstiga undanflykter. Nä, det var jobbigt punkt. Det betyder att det kommer kännas lättare nästa gång och det är en angenäm tanke.

Denna vecka är det klimatmöte i Köpenhamn. Som skåning skulle man kanske ta sig över sundet och titta på alla människor, men jag vet inte det. Jag kanske också skulle följa mötet och skriva lite om det, men jag vet inte det heller. Ska jag vara helt ärlig så har jag inte så mycket förhoppningar på det här mötet. Visst är det bra att våra politiker träffas och diskuterar frågorna, men som vanligt kommer dom nog ha ganska svårt att komma överens.

Min bestämda uppfattning är att klimatproblemen, eller egentligen miljöproblemen i stort inte kan lösas på enbart en politisk nivå. Det finns för mycket pengar och makt att spela om och för lite incitament. Jag tror tvärt om det är otroligt viktigt att "folket" (om man får kalla alla människor det) måste lära sig leva lite med mer naturen och får en bättre förståelse för hur våra ekosystem hänger ihop och var konsekvenserna av våra handlingar blir.

I helgen hade jag en otroligt trevlig och givande diskussion med min sambos kära fader. Jag insåg att inte ens de i min närhet riktigt förstår vad evolutionen innbär, vad utvecklingsläran egentligen handlar om. Detta är absolut inget unikt för honom har jag märkt, utan det är något alla "vet" vad det är, men inte riktigt förstår det. Detsamma gäller för vår miljö. Jag tror absolut människor är medvetna om att vi påverkar miljön negativt, det är ju bara att titta sig omkring lite, men jag tror inte riktigt det finns en förståelse för vilka konsekvenser våra handlingar får. HÄR tror jag vi måste börja bena när det gäller att skapa ett hållbart samhälle (vad det nu innebär). När människor börjar inse detta, kommer det också finnas ett tryck på våra politiker att faktiskt handla och åtgärda många av de problem som faktiskt är ganska enkla att ordna.

Nu är det dags för lite arbete! Kanske blir fler inlägg idag. Känner att min hjärna arbetat på högvarv under cyklingen.

Hepp!

fredag 4 december 2009

Argument för att cykla (eller inte) till jobb. Summering.

Idag blev det jobb hemma. Kanske lika bra det. Hemmet översvämmas av en massa vänner ikväll som tydligen ska komma hit och äta mat. DET var inte jag med och bestämde, men det kommer bli ytterst trevligt. Att jobba hemma innebär alltså att jag skriver här utan att ha cyklat! Aj aj aj...

Jag tänkte summera upp min argumentering för att cykla till jobbet. De fyra ämnena som jag tagit upp är tid, ekonomi, miljö och hälsa. Jag tror säkert att det finns många fler skäl och säkert många fler tankar i och kring dessa fyra kategorier. Nåväl, först var det ju det här med tiden. Jag har fått många frågor och tankar om detta och jag måste nog förtydliga att det inte handlar om en absolut tid man tjänar på att cykla i en timme till jobb. I absolut tid tar det c:a två timmar för mig fram och tillbaka till jobbet och det är ju ganska mycket tid om man jämför med både buss och bil. Dock är det inte den absoluta tiden jag pratar om utan den effektiva tiden man använder och har till sitt förfogande under en dag. Den effektiva tiden man vinner är ganska stor och den är svår att argumentera bort.

Vad det gäller ekonomin är det en ganska lätt kalkyl man behöver göra för att se att det faktiskt inte går att argumentera mot här heller. Dock är det vissa som påstått att jag bortser från att man jobbar och tjänar pengar för att kunna unna sig en viss bekvämlighet i form av bussåkande och bilkörande. Det stämmer i och för sig, men håller inte heller riktigt i längden. De argument som slår hål på detta är de två kommande sakerna, nämligen miljö och hälsa.

Miljön tänker jag inte skriva om så mycket här och nu (blir mycket sånt ändå här och överallt annars). Dock tänker jag än en gång säga att det inte finns något som kan rättfärdiga fossil pendling jämfört med cykel. Vissa påpekar att det i så fall skulle vara ännu bättre att springa till jobb, men detta argument slogs det också hål på i form av en mycket enkel uträkning i en kommentar på cykelidag.se.

När det kommer till hälsan tjänar du in både den förlust av tid och pengar som du måste lägga ut på sjukvård, träningskort, rehabilitering och väntetider som är ett led till vårt ganska osunda liv idag. Men en så enkel sak som att ta cykeln till jobb i stället för att hoppa på bussen eller gasa iväg i bilen kan man förbättra sin hälsa oerhört mycket (och dessutom unna sig lite mer gott i livet utan dåligt samvete).

Oj vad klockan blev mycket nu. Dags att återgår till arbetet. Detta får duga som en summering.

Ha en fantastisk dag!

fredag 27 november 2009

Argument för att cykla (eller inte) till jobb. Del IV

Så har man åter suttit på cykeln de 2,5 milen till jobb. Trevlig temperatur runt 7 grader och lite medvind. Kändes bra i benen idag, får se hur det blir på vägen hem då det lär vara motvind.

Funderade lite över den fjärde och sista delen i den heär argumentationsserien över att cykla till jobb. Och bestämde mig ganska snabbt för att detta kanske är den delen som bäst skulle motivera människor att börja använda cykelsadeln i stället för bilstolen. Denna aspekt är hälsan.

Tid, ekonomi och miljö i all ära, men när det väl kommer omkring spelar dessa alltid mindre roll än hur man mår. Mår man inte bra kan inte all överflödig tid, alla stora högar pengar eller en trevlig miljö motiver någon till något. Självklart kan en trevlig miljö förbättra hälsan, likaså lite mer tid eller pengar.

Jag har under många år jobbat med människor som är stressade och behöver få lite lugn i kroppen. Många gånger beror denna stress över saker man inte rår över, saker man inbillar sig att man MÅSTE göra eller helt enkelt så att man inte har tiden till allt det man ska göra (hämta och lämna barn, få in rapporten i tid, ringa sin ensamma moder, klippa gräset o.s.v.). Det har visats i många undersökningar att motion har en otroligt stark inverkan på stress, detta ordineras också av många läkare och psykologer idag. Jag själv har jobbat på ett kognitivt plan, där man lär känna sin kropp och sitt eget tänkande genom utmaningar och för all del rörelse och träning. Detta genom att använda jonglering (Jongleringsskolan). Förutom detta är ju vardagsmotionen otroligt viktig, här kommer ju cyklingen in.

Om man i stället för att sätta sig på en buss eller i en bil tar cykeln får man den motion man behöver för dagen. Stressnivåerna sänks, i stället för att höjas p.g.a. av "galningens omkörning" eller att bussen inte håller tiden. Att röra på sig, som t.ex. att cykla gör att man blir trött i kroppen, vilket får musklerna att slappna av. Det frigörs också väldiga mängder ämnen i kroppen som gör att kroppen klarar av ansträngningen, men sedan kan slappna av. Rent mentalt är motion och cykling till jobb fantastiskt, inte minst p.g.a. tillfredsställelsen man känner efter det man uträttat. Man mår bra, har tränat, sparat en massa pengar, gjort sitt fotsteg i naturen lite mindre och dessutom har man inte förlorat någon tid på det och man kan med gott samvete ta en bit choklad på kvällen.

Ämnet hälsa och motion är hur stort som som helst och jag skulle kunna skriva hela dagen om det, men jag måste ju jobba lite också. Att cyklingen har en positiv inverkan på hälsan råder det inget tvivel om i varje fall.

Ha en bra dag!

tisdag 24 november 2009

Argument för att cykla (eller inte) till jobb. Del III

Grymt cykelväder idag. Sol och klar himmel. Dessutom blir det mycket lämnande och hämtande på förskolan denna veckan p.g.a. av magsjuk sambo. Det innebär lite extra umgänge med dottern och det gillas skarpt.

För att fortsätta på tråden som har dragits genom de senaste inläggen tänker jag nu fundera lite över en tredje aspekt på att pendla med cykel eller inte. Idag kommer tankarna vandra över miljöaspekten på det hela. Vid ett första ögonkast känns detta ämne helt kristallklart och det finns väl egentligen ingen som kan säga något om fördelen, miljömässigt, att cykla till jobb i stället för att "åka fossilt". Dock finns det argument som måste bemötas och funderas över.

För det fösta har jag fått höra att "en cykel är minsann inte heller så miljövänlig. Olja på kedjan och gummi i däcken. För att inte tala om all plast som sitter på cykeln och till på köpet tillverkningen och transporten till butiken". Ja, vad ska man svara på detta? Det är ju helt rätt. Det är ganska mycket oljebaserade komponenter på en cykel, dessutom måste prylen tillverkas för att man ska kunna använda den. Det finns två alternativ till att cykla när man pendlar, det första är att ta buss eller bil, vilka båda faller i diskussionen i Del I och Del II i denna serien. Det andra är att gå. Att gå funkar, men faller i den första diskussionen. Tiden för att gå mellan Malmö och Lund skulle bli en hel arbetsdag.

Det andra jag ofta hör, som inte bara gäller pendlingen, är "bussen kommer ju ändå gå" eller "dom kommer ju ändå flyga, oavsett om jag tar tåget eller flyget". Detta är det sämsta och mest ogenomtänkta argumentet som finns. Förvisso är det sant, så som samhället ser ut nu. MEN, om fler hade tagit tåget i stället för flyget eller fler hade cyklat i stället för att ta bussen hade detta kanske inte varit sant. För vad jag vet så flyger flygbolagen inte för att vara schyssta. Om passagerarantalet sjunker drastiskt skulle flyget helt sonika vara tvunget att sluta lyfta. Givetvis förstår jag att man inte tar båt och sedan tåg till San Francisco, utan nu talar jag om de korta flygsträckorna, t.ex. Malmö - Stockholm eller Göteborg - Stockholm.

Nä, att alla andra gör det och att det skulle ske ändå, oavsett vad varje enskild person gör håller inte. Hela miljödiskussionen blir ibland absurd. Vem har ansvaret, vem ska ta första steget och vem ska betala? Konstiga frågor. Alla har ansvaret, alla måste ta första steget och alla kommer få betala, oavsett om vi bestämmer oss för att bli mer miljömedvetna eller ej; frågan är hur och på vilket sätt vi vill betala.

Med de orden är det nu dags att gå tillbaka till arbetet. Ha en skön dag och fundera lite på om inte du också skulle kunna göra något i ditt liv för att bli lite mer miljömedveten.

Over and out!

fredag 20 november 2009

Argument för att cykla (eller inte) till jobb. Del II.

Efter avlämnandet av dottern på förskolan satte jag mig åter på cykeln och gav mig av mot Lund. Soluppgång på en klar himmel med en temperatur på 5 - 7 grader. Lätt medvind och inte för mycket bilar och cyklar. Helt underbart skönt. Nästan som taget ur en saga var de 2,5 milen till jobb idag. Efter att ha vaknat i morse och känt mig helt slut, är det nu skönt att kunna säga att jag är hur pigg som helst och känner mig stark inför arbetsdagen. Känns skönt att åter ha kommit upp på pendlarcykeln efter en liten tids uppehåll.

Åter till argumenten för och emot att cykla till jobb. Idag går tankarna till ekonomin i det hela. Egentligen är det inte så svårt att se vad som kommer här; det är billigare att cykla än att både åka buss och, framför allt, bil. Ett busskort för mig som student, mellan Malmö och Lund, kostar 550:- på Skånetrafiken, vilket faktiskt är ett helt ok pris. Detta med tanke på att bussarna faktiskt är ganska fräsa och att det är otroligt många avgångar precis när man behöver det. Bil är galet dyrt. Har aldrig vågat räkna på det, men bara bensinen kostar c:a 600:- i månaden och då är inte skatt, försäkring, slitage och värdeminskning medräknat. Bilen går bort direkt i en kalkyl som denna.

Ett argument mot att cykla (eller egentligen inte emot cyklandet i sig) är att någon inte har råd att köpa en ny fin cykel. Jag kan köpa det argumentet. Ska man cykla 5 mil om dagen fram och tillbaka till jobb krävs det en hyfsat bra cykel. Det behöver inte vara någon värsting, men i varje fall hyfsat bra. Min kostade c:a 7000:- ny, d.v.s. ungefär vad busskorten kostar på ett år. Så, det kommer ta kanske två till tre år innan jag tjänat in cykeln. Så, efter tre år kommer varje krona som jag inte lägger på busskort vara ren vinst. Håller man sedan ordning på cykeln så håller det väldigt många år. Så, argumentet att man inte har pengar håller, men spricker lite i kanten på längre sikt av att det absolut är värt att spara ihop till en.

Lite tankar om ekonomi. Fortsätter senare om vidare argumentering. Nu, dags för en kollega att försvara sin avhandling.

Over and out!

torsdag 19 november 2009

Argument för att cykla (eller inte) till jobb. Del I.

Jag får ofta frågan hur långt det är att cykla mellan Malmö och Lund och hur lång tid det tar. Svaret på dessa två frågor är som vanligt, det beror på.

Jag cyklar från Dammfri och slutar på universitetsområdet uppe vid Kårhuset. Jag har 2,5 mil från dörr till dörr och det tar strax under en timme, beroende på väder, vind och dagsform. Så, det är alltså c:a 5 mil fram och tillbaka och det tar c:a en timme. Bor man vid Värnhem och jobbar på Sankt Lars är det inte lika långt och går fortare.

Ett argument som jag ofta hör för att INTE cykla till jobbet är att det tar för lång tid och att folk inte hinner med det. Detta stämmer säkert för en del, men långt ifrån för alla. Dessutom är det en sanning med modifikation. DU ska nu tillsammans med mig göra ett litet tanke-experiment angående tid.

Det tar, för mig, mellan 40 och 50 minuter att ta mig från dörr till dörr med buss, låt säga 40 minuter. Det tar c:a 30 minuter med bil. Detta gäller i rusningstrafik (då man oftast ska till och från jobb) och olyckor och köbildningar är då inte inräknade. Det tar mellan 50 och 60 minuter att cykla, låt säga 55 minuter. Detta betyder att jag tjänar 15 minuter med buss och 25 minuter med bil, enkel resa, vilket ger 30 minuter respektive 50 minuter. När jag cyklar kan jag ge mig av när jag vill, inget väntande eller köande. När jag cyklar får jag otroligt mycket och bra motion. Detta gör att jag "slipper" träna när jag kommer hem. Träningen på en kväll, låt det vara att gå till gymmet eller att ge sig ut att springa tar sällan under en timme. Summan av det hela blir alltså att jag sparar tid på att cykla, 30 minuter insparad tid jämfört med buss och 10 minuter jämfört med bil. Detta känns som en rätt schysst deal i ett stressigt samhälle som vårt.

Visst finns det många andra argument för att cykelpendla i stället för att ta bussen och framförallt i stället för att ta bilen. Men mer om det i kommande inlägg.

Fredag i morgon, efter det, ha en underbar helg!

Over and out!

onsdag 18 november 2009

Nattsvart på miljöhimlen

Tar en paus i inläggen om motivation och cykling.

Igår morse offentliggjordes det nämligen att Shell får börja provborra efter fossila bränslen i Skåne, närmare bestämt i Lövestad utanför Sjöbo. Man blir ju inte lite trött när man hör något sådant i tider som dessa, där det enda man hör är hur vi ska klara klimatmålen i form av sänkta koldioxidutsläpp. Bilder från borrplatsen och även information kan man hitta på det politiskt och religiöst oberoende nätverket HEAVEN OR sHELL.

Förutom de utsläpp av koldioxid som fossila bränslen orsakar finns det så mycket mer problem bakom denna typen av bränslen; sotföroreningar vilket påverkar både klimat och människors hälsa, det ger otroligt fula ärr vid brytning i ofta väldigt natursköna områden där den biologiska mångfalden är på en bra nivå och dessutom är det ett ändligt och dyrt energislag.

Nä, länsstyrelsen borde ta sig i kragen och ge sig själv bakläxa i denna frågan. Min personliga intuition säger att det inte handlar om mycket mer än pengar och en stark lobbyverksamhet from de bolag som dels utvinner och säljer fossila bränslen, dels exploaterar naturen på ett hänsynslöst sätt.

Detta ger mig ännu mer styrka och motivation att sätta mig på pendlar-cykeln till och från jobb.

Over and out!

tisdag 17 november 2009

Nu finns Malmö - Lund på cykel även i Malmöbloggkartan.se!

Motion och att utmana sig själv är bara nyttigt

Att jag tränar en del har väl kanske inte någon missat. Visst är det drygt ibland och jobbigt att motivera sig. Men det finns ju mer än ett nöje i att träna, det finns även en stor hälsoaspekt på det. Större än vad de flesta verkar tro.

Jag har under längre tid (mer än 10 år nu) hävdat att jonglering är en aktivitet som är mycket mer än gyckel och skoj. Visst är det kul och otroligt stimulerande, men det ligger mycket mer under ytan. Jag har länge hävdat att jonglering sänker stressnivåerna i kroppen och även ger stimulans till hjärnan i form av ökad syretillförsel och effektivare arbete (Jongleringsskolan). Detta har visats i några få studier tidigare, men nu har en grupp i Oxford publicerat fysiologiska bevis för detta i den ansedda tidskriften Nature. De har tittat på hjärnaktiviteten hos personer som lärt sig jonglera under en kortare tid och jämfört det med en kontrollgrupp som inte lärt sig. De såg att aktiviteten i hjärnan ökade, liksom densiteten.

Man har också visat att jonglering har en positiv effekt hos kvinnor som lider av panikångest. I denna studien minskade försökspersonernas symptom signifikant efter sex månaders jonglering.

Detta är otroligt intressant eftersom det är enkelt att lära sig och alla som vill kan göra det. Dessutom kan man jonglera var man än befinner sig.

Nu är det tillbaka till verkligheten.

måndag 9 november 2009

Vädrets makt gör sig påmind

Idag öser regnet ner och det blåser ganska kraftig. Och i morgon var det tänkt att hoppa på cykeln igen på vägen mot jobb. Får se hur det blir med det nu. Regnet stör inte så mycket, men blåsten är värre. Ute på den öppna skånska slätten är vinden brutal och hjälper inte en cyklist på väg.

Det kan ju tyckas lite orättvist att någon som tänker på miljön och tar cykeln till jobb blir straffad av den samme. Lite tvärt emot talesättet att man inte ska bita den hand som föder en. Men, om man tar tanken ytterligare ett steg och tillåter sig själv att leka lite i funderandet. Kan det vara så att det faktiskt ger bättre träning om det är lite hårdare väder, vilket gör att det kommer bli ännu lättare att cykla när vädret sen blir behagligt igen? Ja, varför inte. Det handlar ju som sagt bara om att tänka på rätt sätt för att kunna motivera sig att sätta sig på sadeln eller snöra på löparskorna i ett höst/vinterväder som detta.

"Hopplös optimist som jag blir så trött på", kommer flygande genom luften. Inte alls, det är ofta jag ger efter för latheten och struntar i det. Ikväll skriver jag här i stället för att springer i regnet. Kände verkligen inte lockande idag. Obotlig optimist? Absolut inte! Det är en otroligt stor skillnad på att vara en tokig positivist och en realistisk optimist. Det handlar om att träna sig sig i att lära känna sina egna tankar och sitt eget sätt att fungera.

Får se hur det blir imorgon med cyklandet, men en sak är säker. Jag är sugen på det. Regn och hård vind och dessutom hemfart ganska sent på kvällen. Grym utmaning på en annars hyfsat lätt och bekväm vardag.

Over and out!

lördag 7 november 2009

Ingen cykling idag, men dock...

... en runda i löpspåret. Var på löplabbet idag och införskaffade nya löparskor. Det var absolut tid för det. Fick känning i mina knä som strulat en hel del tidigare, men dagens löptur med de nya skorna var kanon. Jag formligen flög fram i spåret.

Vad motiverar mig då att ge mig ut att springa halv åtta en lördagkväll? Tja, idag vad det de nya skorna, men även för att bli av med en brutal huvudvärk. Förmodligen är det spänningshuvudvärk, vilket oftast försvinner med lite träning.

Idag blev det som sagt ingen cykling, mest för att det är helg och inte någon pendlingsdag. Mer om stress och träning och kopplingen mellan dessa inom kort.

fredag 6 november 2009

Hur hittar man motivationen...

... att cykla 2,5 mil till jobbet när det är 3 grader, snålblåst och daggtungt i luften? Ja, det är en bra fråga som jag har fått lite då och då. För att vara helt ärlig, är det inte alltid helt lätt att motivera sig till det.

Att hitta motivation att göra saker som kan kännas svåra och jobbiga kan ibland vara svårt, men den finns alltid där att finna. Min erfarenhet är att det handlar om att lära sig var man ska leta efter den. Hur hittar jag motivationen till att cykla till Lund och sedan hem igen? Hur hittar jag motivationen att ge mig ut och springa en mil i ösregn?

Svår fråga som kräver lite eftertanke och förmodligen mer tid än läsaren av detta orkar avvara. Men för att fatta mig kort. Att alltid hitta en positiv sida av något (jo, det finns alltid något positivt med allt, svårt att hitta ibland, men det finns), att aldrig känna ett måste för något (speciellt när det gäller träning), hitta sättet att göra uppgiften roligare.

Så, vad är då det positiva med att cykla till och från jobb en kall, småblåsig och regntung dag? Nja, en sak är ju att jag får bra träning och slipper ge mig ut i löpstpåren när jag kommer hem. Det tar bara c:a 15 -20 minuter längre tid än med buss. Räknar man dock att pendlingen med buss tar c:a 40 minuter från dörr till dörr och att man sedan ska ge sig iväg och träna när man kommer hem, i kanske en timme innbär detta en total tid på c:a 2h och 40 minuter (tur-och-retur). Cyklar jag tar det strax under två timmar. Alltså 40 minuter över till familj och slapp. Dessutom sparar jag en massa pengar på det och till på köpet är det VÄLDIGT mucket bättre för miljön.

Känns det som ett måste? Nej, aldrig dom dagarna jag cyklar. Om jag känner så tar jag bussen (hyfsat miljövänligt val i varje fall).

Göra uppgiften roligare? Kämpar mot mig själv för att kunna cykla fler dagar i veckan och att göra det på kortare tid.

Nej. Dags att avsluta. Mer inom kort.

onsdag 28 oktober 2009

Forskning med frågeställningar över gränserna

Efter en kväll med ett par öl, några glas vin och fantastiska diskussioner om forskning var cyklingen hyfsat tung idag. Dock var det väldigt uppfriskande och vädret är ju kanon. Vindstilla och smådisigt, runt 8 grader.

Igår deltog jag i ett seminarium, eller en workshop om man så vill, som handlade om hur man kan integrera vetenskapen mer i samhället, och då främst inriktat på evolutionär ekologi. Det finns många forskare som redan jobbar på att bli bättre på detta, men det finns en lång väg att gå. Under en paneldiskussion med Tobias Uller (Oxford University), Caroline Isaksson (Oxford University), Professor Erik Svensson (Lunds universitet) och Johan Ahnström (Lunds universitet) kom det fram att de flesta verkligen skulle vilja jobba mer över gränserna och att detta på något sätt skulle främjas.

Det nya sättet att jobba på, framför allt i EU är att man ger otorligt stora anslag till stora forsknings konsortium, där 15 - 20 grupper igår. Ett sådant upplägg kan vara bra om det administreras rätt eftersom man på så sätt mer strategiskt kan utnyttja resurserna där dom finns. Detta är dock ofta inte fallet. Ofta är det ledarna för respektive grupper som tillsammans ska administrera detta, vilket oundvikligen leder till det blir snedfördelningar och att var och en endast ser till sitt eget intresse.

Även i Sverige fungerar det på liknande sätt och bl.a. Lunds universitet har fått stora anslag under detta och förra året i form av t.ex. Linné pengar och strategiska forskningspengar. Tyvärr är Lunds universitet otroligt dåliga på att ta hand om sin personal, vilket gör att externa medel som dessa kan komma att utebli i framtiden. Att framstående forskare lämnar, eller går i tankar på att lämna universitetet p.g.a. dess anställningspolitik kan bli otroligt farligt för ett av landets äldsta läroverk.

Som jag skrev i förra inlägget kan detta bli kostsant för universitetet, men ekvationen är förmodligen svår att bena ut, men under inga omständigheter omöjlig.

tisdag 27 oktober 2009

Fick lyssna på kroppen...

... idag efter en mycket regnblöt löptur igår. Tung i benen och hyfsat mycket vind över slätterna är ingen bra kombination när benen känns trötta. Alltså inga tankar på cykeln idag, men likväl tankar ändå.

Att forska och jobba vid Lunds Universitet är en stor tillfredsställelse, men också en stor utmaning och en enorm källa till frustration. Vid ett universitet som är ett av de äldsta i Sverige och där kvaliteten på forskningen är mycket hög skulle man kunna förvänta sig att hitta en stimulerande och kreativ miljö. Så är dock inte fallet många gånger. På naturvetenskapliga fakulteten möter man ofta forskare som är oerhört frustrerade. Ett exempel på en källa till denna frustration är formen för anställning av professorer. Att en professor är anställd vid universitetet, men bara får halva lönen därifrån är märkligt. Den andra halvan ska personen själv dra in i form av ansökningar av externa medel. Att en forskare ska dra in externa medel till sin forskning är kanske en självklarhet, men det är just det. Forskaren ska dra in medel till sin forskning och inte sin lön. Denna mycket märkliga anställningspolitik kan leda till (och har lett till i vissa fall) att duktiga forskare söker sig bort från universitetet. Något som borde vara kostsamt för organisationen eftersom stora summor redan har lagts in i dessa projekt.

Det nya sättet att se på forskningen på Lunds Universitet är mer "nyliberal" och universitetet börjar likna en företags-inkubator där alla grupper sitter med sin lilla ekonomi. På detta sätt minskar lojaliteten gentemot universitetet och de kraftfulla resurserna som ibland behövs i forskningen finns inte. Universitetet har hamnat någonstans mitt emellan Ideon industripark och en stor koncern som t.ex. Ericsson eller Astra Zeneca.

Lösningen på detta problemet är förmodligen inte någon lätt ekvation, men det finns absolut alla förutsättningar att hitta den; dock bara om man får ha kvar sina skarpa hjärnor i organisationen.

fredag 23 oktober 2009

Tungt för IIIEE och...

... under cykling till jobb. Som vanligt uppförsbacke hela vägen till Lund och dessutom motvind. Det var tungt idag. Dock känner jag mig särskilt nöjd med tanke på vad man läser i tidningen idag.

Internationella miljöinstitutet (IIIEE) i Lund verkar också ha det tungt och det är inte bara idag. Thomas B. Johansson som är tillsatt som chef på institutet verkar inte som chef. Enligt Sydsvenskan är han sällan på plats, c:a 85% utanför huset. Hur man ska kunna driva och leda en organisation när man bara befinner sig 15% av tiden på plats är för mig en gåta. De anställda på IIIEE kan man tänka sig känner en viss frustration, och med all rätt; till sydsvenskan säger en anställd att "Thomas B. Johansson har en månadslön på 80 700 kronor. I det ingår ett tillägg på 7 600 kronor för prefektsysslan. – Det tillägget borde gått till dem som fått sköta hans arbetsuppgifter åt honom"

Att resa jorden runt med flyg stora delar av året kanske inte är så konstigt för en företagsledare, men att göra det när man är chef för ett miljöinstitut är anmärkningsvärt. Dessutom har Thomas B. Johansson åkt taxi för nästan 40 000: - under nio månader. Hans svar på detta är helt otroligt märkligt: "– På miljöinstitutet klimatkompenserar vi för de utsläpp vi åstadkommer genom resandet. Vi står för klimatneutralitet." Ska ett miljöinstitut stå för klimatneutralitet när man i själva verket borde lobba för att minska belastningen på naturen, må det vara koldioxidutsläpp eller annan påverkan.

Man hör många gånger när man pratar med människor att det kanske inte är så farligt med miljöhoten som många vill påstå, "Forskarna är ju inte ense". Detta är helt fel; forskarna är ense om att människan påverkar klimatet, dock ger klimat- och biologiforskare ett intryck som säger att så inte är fallet. Detta kommer ur den självkritik som många naturvetenskapliga forskare är tränade i. Att det dessutom finns personer inom dessa forskningsområden som beter sig helt huvudlöst och ogenomtänkt i dessa frågor gör ju saken inte bättre, och då tänker jag på personer som Thomas B. Johansson. Att som chef på ett miljöinstitut bete sig så miljöomedvetet är ju i samma dumhetsklass som cheferna inom bankerna beter sig.

Fy skäms Thoman B. Johansson som inte sköter sin position, sina anställda och ansvar för en hel forskarkår som varje dag kämpar för vår miljö!

torsdag 22 oktober 2009

Startup

Då var det dags för första inlägget. Efter att ha gjort Lund - Malmö på cykel hem från jobb under 50 minuter för första gången är det nu dags att slå upp portarna för Malmö - Lund på cykel.

Tanken med bloggen är att ventilera tankar som jag har under dagarna och främst under mina cykelturer mellan Malmö och Lund, till och från arbetet.
Related Posts with Thumbnails