fredag 30 april 2010

Ventilpys och cyklistens sjätte sinne

Cyklade till jobb igår. Regnet hängde i luften och molnen släppte ifrån sig ett par droppar, men jag klarade mig torr hela vägen till Lund. Bakdäcket (som jag precis bytt slang i) var lite halvpumpat vilket gjorde att det blev till att ta i lite extra. Arbetsdagen flöt på som vanligt och när det var dags att cykla hem hade temperaturen krupit upp till c:a 18 och solen strålade. Vilken underbar eftermiddag att hoppa på cykeln. Drog fram pumpen ur ryggsäcken och började pumpa. KLING! Ventilen bryt och… psssss!... bakdäcket är på sock. WHAT!!! En ny slang och detta händer. Det ska ju inte ens kunna hända på en gammal slang!

Nåja. Idag har jag fått en ny slang av butiken och jag passade på att köpa ett nytt bakdäck. Ett års pendling med 5 mil fram och tillbaka var tydligen för mycket för mitt gamla bakdäck. Butiken gav mig även en extra slang som plåster på såren för att den andra gått sönder. Sympatiskt, vilket det brukar vara på Fridhems cykel i Malmö.

Läste en intressant tanke igår på The Guardians cykelblogg. Det var Andreas Kambanis som driver bloggen london cyclist bog som skrev om hur man kan bli en bättre cyklist och vad som krävs. En sak som jag genast fastnade för och som jag känner igen är hur man blir en bra cyklist i staden. Som cyklist behöver man alla sina sinnen, men dessutom ett sjätte sinne; förmågan att se fem sekunder in i framtiden. Som nu ganska van cykelpendlare skriver jag under på de orden Andreas skriver. De fem sekunderna behöver man verkligen för att kunna bromsa eller väja för en gångtrafikant som går rakt ut framför en eller en annan cyklist som utan att titta över axeln eller räcka ut handen svänger och korsar ens väg. Även för den delen bilister som tycks ha glömt att det finns fler i trafiken än de och tyvärr är det ju väldigt många bilmodeller i dag som tydligen kommer utan blinkers. Tycker nog biltillverkarna borde ta sitt ansvar här.

Nåväl. När man lyckats hitta det där sjätte sinnet och lärt sig läsa av sin omgivning blir man faktiskt väldigt mycket tryggare i sadeln. Det känns tryggare och jag vill tro att man även agerar på ett mer rationellt sätt när man lärt sig detta. För min del innebär det att jag respekterar trafikreglerna, ser mig för innan jag svänger, räcker ut handen och anpassar farten efter trafiken. Egentligen är väl detta sunt förnuft och det borde ligga i allas intresse att göra dessa saker i ren självbevarelsedrift.

Andreas pratar även om ett sjunde sinne, förmågan att hitta en parkering för cykeln. Jag vet inte om detta stämmer så bra i Malmö och Lund eftersom det finns gott om cykelställ i båda städerna, men absolut finns det ställen i dessa städer där det krävs lite uppfinningsrikedom, t.ex. Centralen i Malmö.

Nä, åter till matrixen utanför Cyberrymden. Cykla lugnt gott folk!

fredag 23 april 2010

Varför går mina pengar till inkompetens i stället för utveckling?

Igår var cykelturen till jobb otroligt tung. Kändes i kroppen att man har haft en förkylning ett tag. Men väl framme var jag vaken och hade fått en bra kick-start på dagen, vilket resulterade i ett otroligt effektivt arbetande, vilket i sin tur gjorde att jag hamnade gott och väl före planeringen. Gött. Hemvägen var också tung p.g.a. en helt sjuk motvind! Som tur är slog jag följe med en cykelfrände, Emma som gästbloggade här om dagen.

Nåja. På vägen hem och under dagen funderade jag åter på flygestoppet som orsakats av vulkanen på Island. Jag reflekterade över en sak som en av mina doktorandkolleger sa under en fika stund.

”Hur kommer det sig att man ofta säger att vi ska ha en marknadsstyrning där staten inte ska lägga sig i, när man sedan går in med en massa åtgärder och stödpaket för att hjälpa t.ex. SAS och SAAB?”

Det är en väldigt bra fråga! Hur kommer det sig att mina skattepengar, oavsett vilken färg på politiken som ”tar” dom, ska gå till bolag som suger pengar som svarta hål och år efter år bara går sämre och sämre? Är det rätt att mina skattepengar ska gå till inkompetenta, dåligt skötta företag i stället för att gå in i t.ex. skolan, äldrevården eller sjukvården? Det är klart, skola och vård genererar ju inte pengar, det ger ju bara en mänskligare, tryggare och humanare tillvaro.

Jag antar att detta är samma logik som ligger bakom beslutet att lägga 27 miljarder på ett projekt som bygger på dåtid och utbyggnad av något som inte kan ses som utveckling utan enbart en struktur för att hårdare fästa utvecklingsrädsla i betongen; ja, jag pratar om det nu uttjatade ”Förbifart Tokholm”. Nä, i stället för att lägga sjuka summor på SAS, som ändå inte är ett lyckat företag kanske man kan lägga lite mer på våra barn och ungdomar, äldre eller för den delen på alla de som försöker göra en skillnad, t.ex. cyklister.

Deppigt inlägg så här en fredag, men då kan det ju bara bli bättre.

Läs mer på(DN, SvD, Skånskan, Sydsvenskan, Expressen, e24!)

Trevlig helg på er!

onsdag 21 april 2010

Flygstopp och oljetopp, jag tar cykeln

Nu var det ett tag sedan jag satt på cykeln till jobb p.g.a. en massa olika omständigheter. Dock fick jag laga min första punktering igår. Skulle iväg på ett möte i Malmö och fick den något snopna överraskningen att cykeln stod på platt bakhjul när jag kom ner i cykelkällaren. Nåja, det fick bli sambons cykel i stället (3 vxl med fotbroms, varför TILLVERKAS sådana as till cyklar!?!). Kom till mötet och det visade sig att personen jag skulle träffa var sjuk, så det var bara att cykla hem igen. Ingen fara på taket, jag fick röra lite på mig och en nypa frisk luft.

När jag var på väg till mötet på cykeln funderade jag på min punktering där hemma och tänkte att det kändes bra att det är billigt och lätt att fixa en cykel, speciellt efter att ha lagt på två nya däck på bilen här om dagen; dyrt, skitigt och ytterligare ett oljeberoende. Då slog det mig plötsligt att även min cykel är beroende av olja; mina däck, slangar, bromsar, växelreglas, smörjmedel, allt kräver olja. Det är ju helt sinnessjukt.

Jag har med blandade känslor följt flygstoppet de senaste dagarna som varit tok-bevakat i media (DN, SvD, Sydsvenskan). Jag känner med de människor som blivit drabbade och har fått tillbringa ett par dagar på en vår jords tråkigaste och mest moral-dödande platser, flygplatser. Det som dock roar mig lite, är att detta visar hur otroligt beroende vi är av flygandet, att vi har skapat ett behov av att resa så långt, så fort och så ofta. Som många har skrivit om de senaste dagarna (Fogelqvist, Effekt, Cornucopia 1, Cornucopia 2, Aleklett) så kan detta vara ett naturligt litet experiment på vad som kan komma att ske i det så kallade Peak Oil-scenariot. Vad händer egentligen om oljetillgången inte kan match efterfrågan, jo, priset kommer stiga och allt som innehåller olja kommer också att bli dyrare. Jag undrar jag hur ett samhälle som bygger på olja (och evig ekonomisk tillväxt i en ändlig värld) ska klara av detta när det verkar som om hela världen ställs på ända för att en vulkan på lilla Island får ett utbrott. Tänk er själv att man måste cykla 4 km i stället för att ta bilen, eller att man måste använda videokonferens i stället för att flyga mellan Malmö och Stockholm, eller att man måste vara hemma med familj och vänner på semestern i stället för att flyga över hela jorden för att spendera en vecka på en strand i Thailand. Ja, jag ser ju att det kan bli ganska olidligt.

Nåja. Jag fick lagat min punktering efter allt och i morgon rullar åter cykeln de 5 mil som pendlingen till jobb innebär. Ser fram emot det. Behöver ett kick-start i morgon för att få inspiration till skrivandet på avhandlingen.

torsdag 15 april 2010

Ett rungande NEJ till alla motioner om cyklingens väl

Härlig cykeltur idag genom det Skånska landskapet. C:a 5-6 grader i morse, vindstilla (jo, vindstilla i Skåne!) och sol. Bladknopparna har börjat spricka och den där härliga doften som kommer på våren låg i luften. En helt grym morgon för en pendeltur med cykeln helt enkelt. Det märkes också att folk känner av våren. Det var lite lugnare och lite trevligare idag i trafiken, folk släppte fram varandra och visade hänsyn. Trevligt med andra ord!

Dock får ju trevliga saker ofta ett abrupt slut och så även denna gång. Fick tillskickat mig beslut som togs i riksdagen igår den 14:e april. Längst ner i detta beslut kan man läsa ett nedslående, men kanske inte så förvånande beslut, ”Nej till motioner om cykelfrågor”. Dessa motioner, ja, det var fler än som fick ett rakt nej handlade bl.a. om krav på separata cykelvägar när man bygger så kallade 2+1-vägar och även att cykling skulle bli tillåtet i motsatt riktning på enkelriktade gator.
Jag har varken orkat eller hunnit läsa igenom och sätta mig in i trafikutskottets betänkande, men när man ögnar igenom det så är det som vanligt en massa fina ord om hur man planerar och funderar över att saker och ting ska ske. Dock börjar jag ana att det är just det, en massa fina ord. Ett bra exempel är följande utdrag som behandlar en av de saker i infrastrukturen i Sverige idag som tar död på cyklisters möjlighet till cykelpendling, nämligen 2+1-vägars avsaknad av cykelmöjlighet:

"Enligt vad utskottet har fått veta har Vägverket påbörjat en inventering av vägar med mitträcken, och resultatet ska därefter ligga till grund för överväganden om vilka vägsträckor som behöver kompletteras med en säker och trygg väg för cykeltrafik."

”Utskottet välkomnar en sådan ökad och specificerad satsning men vill i övrigt inte föregripa behandlingen av den nämnda skrivelsen. Utskottet förutsätter vidare att ökad uppmärksamhet riktas mot åtgärder i trafikens infrastruktur inom ramen för de fortsatta resultatuppföljningarna för att främja ett ökat cyklande i samhället.”

Jaha, och när kommer den verkligen satsningen på cykeltrafiken. Jag är inte själv politiskt engagerad och jag vet att alla formaliteter och byråkrati tar väldigt lång tid, men jag tycker mig se samma text i allt jag läser. Om man nu menar allvar med att man vill ha en ökad cykeltrafik i våra städer kanske man måste börja fundera på hur vi i Sverige tänker på cykling och hur cykeln ska kunna få en naturlig roll i en kommande infrastruktur. Det funkar inte att bygga ut vägnätet för att det ska bli säkrare (vilket jag iofs tycker är otroligt bra att man gör) utan att ta lika stor hänsyn till pendlare med andra trasportmedel än bil. Jag hävdar fortfarande att man ska titta på föregångsländer som t.ex. Holland som är otroligt mycket längre fram än oss i cykel-tänkandet.

Nåja. Nog om detta. Tråkigt att se att man inte vill satsa mer på cyklingen fast man slänger sig med goda ord. Vi som cykelpendlar idag kan vara glada över att vi gör en stor insats för miljön, men kanske framförallt för oss själva. Motivationen, energin och vällusten man får och känner är enorm, även om det kräver att man får in rutinen innan detta infinner sig. Att skapa nya rutiner är det många som inte anser sig hinna, men faktum är att det enda sättet att hitta ny och ”mer” tid är genom att skapa nya rutiner och förändra sina invanda mönster.

Ser fram emot en trevlig cykeltur hem. Hur det än är så är det hyfsat fina cykelvägar mellan Malmö och Lund, ÄVEN om det finns väldigt mycket övrigt att önska.

tisdag 13 april 2010

Debatt-artikel i Expressen

Idag var en helt fantastisk morgon att hoppa på cykeln och bege sig sina 2,5 mil till jobb. Första dagen för året man kunde lägga underställ och jacka hemma. Skönt.

För ett par dagar sedan blev jag uppringd av Joel Holm som är debatt-redaktör på Expressen som frågade om jag ville skriva lite om "konflikten mellan cyklister och bilister ur ett Sverige-Europeiskt perspektiv". Han hade varit i Köpenhamn och Malmö över påsken och förbluffades över skillnaderna i respekt för cyklister. Sagt och gjort, idag publicerades debatt-artikeln på Sidan 4 i Expressen.

Redan en hel del kommentarer som jag läst igenom och jag kan inget annat säga än att jag köper många argument och åsikter som framförs. Jag står fast vid att jag tycker många cyklister måste bli mer bestämda i sitt cyklande. Det gör att människor på cykel blir säkra i sin roll i trafiken, vilket i sin tur medför att man vinglar mindre, visar bättre hänsyn och har mer respekt för regler och medtrafikanter. Egentligen är väl "mer aggressiva" inte rätt ord, utan mer bestämda. En sak som man ofta hör om cyklister är att de saknar total respekt för regler och är helt oförutsägbara i trafiken. Jag kan absolut hålla med om detta. Det är väldigt många cyklister som verkligen behöver lära sig lite trafikvett, så som att räcka ut handen, se sig om innan man svänga och hålla sig till sidan så omkörningar (av cykel eller bil) underlättas.

Ett argument som jag bli lätt vansinnig när jag läser är att cyklar inte hör hemma på gatorna. Jag vet inte var det kommer ifrån att bilen är något helt transportmedel som har förtur till gatorna. Att cykla i natursköna parker och på snirkliga cykelstigar gillar jag när jag är ute och söndags-cyklar, INTE när jag pendlar. Då ska det vara rak väg och bra beläggning utan hål, kanter och rötter.

Jag är absolut inte en person som är prompt mot bilar. Jag kör själv bil. Det jag tycker och argumenterar för är att cykeln är ett mycket mer anpassat och bättre transportmedel på korta sträckor och i städer än vad bilen är. Bilar är ett fantastiskt transportmedel på längre sträckor som medför en otrolig frihet och rörlighet, dock är dagens bilar åt h-e för dåliga. Bilen har knappt utvecklats sedan den uppfanns och att driva en liten metallburk på ett fossilt bränsle är bara korkat.

Nåja. Mer om detta kommer antar jag. Jag kommer som vanligt cykla hem idag, ta det lugnt, njuta av frisk luft och titta på bilarna som stressar längs motorvägen. Jag har belysning, reflexer och bromsar som funkar och jag ser till att hålla mig till regler och se mig för. På så sett visar jag hänsyn mot mina medmänniksor, bilister som cyklister, samtidigt som jag känner mig tryggare.

Cykla lugnt!

fredag 9 april 2010

Gästbloggare: Från dörr till dörr på 49 minuter.

Denna gången blir det ett gäst-inlägg här på Malmö - Lund på cykel. Det är Emma Ådahl som reflekterar över den första pendlingsturen på cykel från Malmö till Lund. Emma är ekolog och jobbar i ett projekt där bevarandet av vår stolta vita stork står högst på listan. Enjoy!

En rätt blåsig marsmorgon när snön hade smält bort från sydvästra Skåne tyckte jag att det var dags för min allra första cykelpendlartur mellan Malmö och Lund. Planen är att de två-tre dagar då jag arbetar på kansliet i Lund tar jag cykeln dit. Motivet, att helt enkelt få cykla. För att jag gillar det och vill ha lite vardagsutmaningar. Helgen innan denna cykeldag gav jag min kära gamla trotjänare sin årliga vinteravdammning och hon blev oljad och fin. Det känns faktiskt lite som en bedrift att i Lund-Malmö regionen ha lyckats behålla samma cykel sedan 1996!

För att undvika en eventuell kalldusch denna första resa kollade jag innan så att det blåste från sydväst. Från Värnhem var det raka spåret ut ur stan vilket kändes väldigt smidigt. Man hamnade liksom på motorvägen direkt och kom upp i hastighet. Eftersom jag för ett tiotal år sedan cyklat sträckan vid ett par tillfällen kände jag till vägen. Likväl hamnade jag lite fel vid Burlöv center där någon odåga vridit om skyltarna. Väl på rätt kurs är höll det på att gå galet igen. Det är ju det här med snäva svängar och skymd sikt. Tur ska man ha att klara sig undan kollision när man får ett möte som även det genar genom kurvan. Nu kommer jag inte att glömma att vara särskilt försiktig just där. Nåväl, efter att ha trasslat mig genom Arlöv blev det lite mer raksträcka. Jag förvånades en smula över att det var så pass många som cyklade ändå. Hade nästan räknat med att det skulle vara tomt på cykelbanan. Särskilt efter att under ett par års tid varje morgon förvånats över den kolossala bilkön som leder in mot Malmö. Hur orkar folk? Det var underbart att möta dessa medcyklister. Man log mot varandra och nickade. Glada, rosiga ansikten. Och de hade ju till och med motvind! Det som störde rytmen var de få gånger som cykelbanan plötsligt tvärgirar och går över på andra sidan bilvägen. Man fick snällt börja om och bygga upp fart igen. Vid Sankt Lars blev jag lite osäker på hur jag skulle köra. Det var svårt att se hur de hade täkt sig, men på något vänster lyckades jag välja ”rätt väg”. Fram till Mejeriet gick det bra men sen havererade strukturen fullständigt och jag fick slå av autopiloten. Lund är sannerligen ingen cykelvänlig stad, men likväl är det cyklisterna som härskar i trafiken.

Det blev bara en resa första dagen, jag tog bussen hem igen. Ville ju inte suga all must ur mig fullständigt. Men det kändes ändå skönt och rätt på alla sätt. 49 minuter från dörr till dörr, det är bara nio minuter mindre än vad det tar kollektivt! Sen blir man ju förstås lite svettig och får fixa och byta kläder och så, men på dessa ytterligare nio minuter har jag alltså, förutom själva pendlingen, avverkat ett träningspass, sett en rad okända människor i ögonen, fått en mängd driverse intryck och inte alls bidragit till den förstärkta växthuseffekten.

Det kändes fint det!

Skulle du vilja skriva ett gästinlägg, skicka mig ett mail på joreduff@gmail.com

onsdag 7 april 2010

Motivation till att få igång vardagsmotionen

Nu märks det att våren verkligen har kommit till Skåne. På väg mot jobb igår mötte jag fler cyklister än vad jag annars gör under en vecka. Jag tror bestämt att det kommer bli trångt på cykelbanorna en bra tid framöver. Men det är väl bra? Det innebär ju att folk cyklar i stället för att ta bilen. Absolut! Dessutom kommer det finnas ett större incitament att bygga ut fler cykelbanor och göra dom bättre.

En annan trevlig utveckling är att de billiga cyklarna oftare stannar kvar i affärerna och folk väljer att köpa dyrare cyklar. Detta betyder att människor får bättre, mer hållbara cyklar som är lättare och trevligare att cykla på. Det innebär också att folk känner att det är värt att laga cykeln när den går sönder i stället för att köpa en ny. Alltså, ett litet steg på väg från konsumenthysterin med sin slit-och-släng mentaliteten.

Jag hör fortfarande många som säger att de inte kommer igång med träningen och motionen i sina liv. Det finns inte tid till det helt enkelt. En kommentar som jag ofta får är ”hur hinner du med allt och var får du energin ifrån? Tja, vad svarar men på det? Prova själv att lösa ekvationen där man lägger in cyklingen till jobb, med allt vad det innebär (motion, träning, frisk luft), och tiden jag får över och energin jag vinner. Jag låter er fundera lite på det.

Men, för att spinna vidare på denna tanke och fråga ska jag försöka diskutera och reflektera över ett par punkter som kanske kan hjälp någon att komma igång. Punkterna och tankarna kommer utgå från min egen erfarenhet av fysisk träning och den mentala träning jag fått genom många års sportskytte under mina yngre år. Fokus kommer att ligga på individen, men även ta in aspekter som utveckling till ett mer hållbart levande ur miljö- och hälsoperspektiv. Punkterna jag tänkte avhandla i ett par inlägg framöver är

- Motivation
- Målsättning
- Tid

Jag vet inte vart detta leder, det får tiden utvisa. Jag hoppas också att det kommer generera en del förslag och tankar från mina läsare. Nu ska jag tillbaka till tänkandet. Kanske skulle ta med mig tankarna ut i vårsolen idag? Det får nog blir en promenad på lunchen.

Cykla lugnt!
Related Posts with Thumbnails