Ventilpys och cyklistens sjätte sinne

Cyklade till jobb igår. Regnet hängde i luften och molnen släppte ifrån sig ett par droppar, men jag klarade mig torr hela vägen till Lund. Bakdäcket (som jag precis bytt slang i) var lite halvpumpat vilket gjorde att det blev till att ta i lite extra. Arbetsdagen flöt på som vanligt och när det var dags att cykla hem hade temperaturen krupit upp till c:a 18 och solen strålade. Vilken underbar eftermiddag att hoppa på cykeln. Drog fram pumpen ur ryggsäcken och började pumpa. KLING! Ventilen bryt och… psssss!... bakdäcket är på sock. WHAT!!! En ny slang och detta händer. Det ska ju inte ens kunna hända på en gammal slang!

Nåja. Idag har jag fått en ny slang av butiken och jag passade på att köpa ett nytt bakdäck. Ett års pendling med 5 mil fram och tillbaka var tydligen för mycket för mitt gamla bakdäck. Butiken gav mig även en extra slang som plåster på såren för att den andra gått sönder. Sympatiskt, vilket det brukar vara på Fridhems cykel i Malmö.

Läste en intressant tanke igår på The Guardians cykelblogg. Det var Andreas Kambanis som driver bloggen london cyclist bog som skrev om hur man kan bli en bättre cyklist och vad som krävs. En sak som jag genast fastnade för och som jag känner igen är hur man blir en bra cyklist i staden. Som cyklist behöver man alla sina sinnen, men dessutom ett sjätte sinne; förmågan att se fem sekunder in i framtiden. Som nu ganska van cykelpendlare skriver jag under på de orden Andreas skriver. De fem sekunderna behöver man verkligen för att kunna bromsa eller väja för en gångtrafikant som går rakt ut framför en eller en annan cyklist som utan att titta över axeln eller räcka ut handen svänger och korsar ens väg. Även för den delen bilister som tycks ha glömt att det finns fler i trafiken än de och tyvärr är det ju väldigt många bilmodeller i dag som tydligen kommer utan blinkers. Tycker nog biltillverkarna borde ta sitt ansvar här.

Nåväl. När man lyckats hitta det där sjätte sinnet och lärt sig läsa av sin omgivning blir man faktiskt väldigt mycket tryggare i sadeln. Det känns tryggare och jag vill tro att man även agerar på ett mer rationellt sätt när man lärt sig detta. För min del innebär det att jag respekterar trafikreglerna, ser mig för innan jag svänger, räcker ut handen och anpassar farten efter trafiken. Egentligen är väl detta sunt förnuft och det borde ligga i allas intresse att göra dessa saker i ren självbevarelsedrift.

Andreas pratar även om ett sjunde sinne, förmågan att hitta en parkering för cykeln. Jag vet inte om detta stämmer så bra i Malmö och Lund eftersom det finns gott om cykelställ i båda städerna, men absolut finns det ställen i dessa städer där det krävs lite uppfinningsrikedom, t.ex. Centralen i Malmö.

Nä, åter till matrixen utanför Cyberrymden. Cykla lugnt gott folk!