Gästbloggare: Från dörr till dörr på 49 minuter.

Denna gången blir det ett gäst-inlägg här på Malmö - Lund på cykel. Det är Emma Ådahl som reflekterar över den första pendlingsturen på cykel från Malmö till Lund. Emma är ekolog och jobbar i ett projekt där bevarandet av vår stolta vita stork står högst på listan. Enjoy!

En rätt blåsig marsmorgon när snön hade smält bort från sydvästra Skåne tyckte jag att det var dags för min allra första cykelpendlartur mellan Malmö och Lund. Planen är att de två-tre dagar då jag arbetar på kansliet i Lund tar jag cykeln dit. Motivet, att helt enkelt få cykla. För att jag gillar det och vill ha lite vardagsutmaningar. Helgen innan denna cykeldag gav jag min kära gamla trotjänare sin årliga vinteravdammning och hon blev oljad och fin. Det känns faktiskt lite som en bedrift att i Lund-Malmö regionen ha lyckats behålla samma cykel sedan 1996!

För att undvika en eventuell kalldusch denna första resa kollade jag innan så att det blåste från sydväst. Från Värnhem var det raka spåret ut ur stan vilket kändes väldigt smidigt. Man hamnade liksom på motorvägen direkt och kom upp i hastighet. Eftersom jag för ett tiotal år sedan cyklat sträckan vid ett par tillfällen kände jag till vägen. Likväl hamnade jag lite fel vid Burlöv center där någon odåga vridit om skyltarna. Väl på rätt kurs är höll det på att gå galet igen. Det är ju det här med snäva svängar och skymd sikt. Tur ska man ha att klara sig undan kollision när man får ett möte som även det genar genom kurvan. Nu kommer jag inte att glömma att vara särskilt försiktig just där. Nåväl, efter att ha trasslat mig genom Arlöv blev det lite mer raksträcka. Jag förvånades en smula över att det var så pass många som cyklade ändå. Hade nästan räknat med att det skulle vara tomt på cykelbanan. Särskilt efter att under ett par års tid varje morgon förvånats över den kolossala bilkön som leder in mot Malmö. Hur orkar folk? Det var underbart att möta dessa medcyklister. Man log mot varandra och nickade. Glada, rosiga ansikten. Och de hade ju till och med motvind! Det som störde rytmen var de få gånger som cykelbanan plötsligt tvärgirar och går över på andra sidan bilvägen. Man fick snällt börja om och bygga upp fart igen. Vid Sankt Lars blev jag lite osäker på hur jag skulle köra. Det var svårt att se hur de hade täkt sig, men på något vänster lyckades jag välja ”rätt väg”. Fram till Mejeriet gick det bra men sen havererade strukturen fullständigt och jag fick slå av autopiloten. Lund är sannerligen ingen cykelvänlig stad, men likväl är det cyklisterna som härskar i trafiken.

Det blev bara en resa första dagen, jag tog bussen hem igen. Ville ju inte suga all must ur mig fullständigt. Men det kändes ändå skönt och rätt på alla sätt. 49 minuter från dörr till dörr, det är bara nio minuter mindre än vad det tar kollektivt! Sen blir man ju förstås lite svettig och får fixa och byta kläder och så, men på dessa ytterligare nio minuter har jag alltså, förutom själva pendlingen, avverkat ett träningspass, sett en rad okända människor i ögonen, fått en mängd driverse intryck och inte alls bidragit till den förstärkta växthuseffekten.

Det kändes fint det!

Skulle du vilja skriva ett gästinlägg, skicka mig ett mail på joreduff@gmail.com