fredag 31 december 2010

Gott nytt år!

Det har varit ett riktigt gött juluppehåll i år, ett som var riktigt behövt efter att ha fardigställt avhandlingen och börjat på två nya jobb. Cykeln har stått stilla i förrådet under ett par veckor, mest för att jag hållit mig inne eller farit iväg långt längre än vad cykeln på ett smidigt sätt men ta mig. Dock tror jag att 2011 kommer bjuda på mycket cykling och därmed en hel del bloggande med mycket trevlig kontakt med er läsare.

Med detta vill jag önska er alla ett gott slut på 2010 och ett riktigt gött nytt 2011. Kanske ett nyårslöfte om att sätta bilen och ta cykeln lite oftare?

Ett riktigt Gott nytt år!

fredag 24 december 2010

God Jul


Idag är det dopparedagen och jag vill önska alla mina läsare en riktigt God Jul. Jag hoppas er dag blir underbar med mycket mys och lugn tillsammans med nära och kära.

onsdag 22 december 2010

Mitt i "snökaoset" glider jag förbi med min hoj.

Temometern visar strax under minus 12 grader just nu och det har kommit riktigt mycket snö i Skåneland. Det är en ruskigt fin dag, en sån där dag när det är kal frisk luft och sol, snön gnistrar i solen. Det är så där fint att det nästan gör lite ont i hjärtat när man tittar på det.

Jag är ledig från jobb nu, men skulle igår ändå ta mig dit för en kopp glögg och några papper som skulle skrivas på. Igår skulle jag dessutom ha dottern med mig. Redan tidigt började min dotter propsa på att vi skulle åka ”den gröna bussen”. Jag som verkligen inte gillar åka stadsbuss och ännu mindre när det är snö (eftersom jag vet att Skånetrafiken suger på underhåll när det gäller sina fordon) ville givetvis inte åka buss utan cykla. Jag försökte förklara att det skulle gå mycket fortare och att vi kunde göra något annat kul i stället. Men det är som det är att diskutera med en treåring, fet går helt enkelt inte.

Sagt och gjort, vi åkte buss. Först en tur till Värnhemstorget, byte och vidare mot slutdestinationen på Sege Park. En sträcka som enligt Skånetrafikens hemsida i vanliga fall (utan snö) tar 33 minuter. När jag cyklar samma sträcka tar det c:a 20 – 25 minuter och kanske 10 minuter extra om det är snö. Med bil tar det c:a 20 minuter, beroende på trafiken. Igår väntade vi c:a 15 minuter på den första bussen och när den kom hörde jag att de som redan stod vid hållplatsen hade väntat 45 minuter. Bussen var riktigt full och det var precis vi kom med. Den stackares buss-chauffören som kämpade som ett djur att ens hålla bussen i rullning och inte fastna försökte ursäkta sig så gott han kunde och gjorde i övrigt ett mycket bra jobb. All cred till honom och hans kolleger för att kämpa på med sina sunkiga bussar och passagerare som verkar helt oförstående varför kollektivtrafiken inte går prick efter tidtabellen nu när det kommit c:a 20 cm snö. När vi väl kom fram till Värnhem efter 40 minuter möttes vi av kaos. Vi väntade 15 minuter och gick sedan in i Entré köpcenter för att värma oss lite. När vi kom ut efter 20 minuter stod folk fortfarande och väntade. Då fick jag nog. Jag slängde upp dottern på axlarna och gick de sista 3,5 kilometrarna. Det tog alltså c:a 2,5h att ta sig 6,5 km. Ja, vad säger man. Som tur var kunde min fru hämta oss med bilen lite senare och jag kunde köra hem. Men det gick inte heller så smidigt. Jösses vad långsamt det gick. Det märks verkligen fler tar bilen när det är sånt här väder, och jag klandrar dom inte. Turen tog kanske 40 minuter, i stället för de vanliga 20 minuterna. Senare på kvällen skulle jag iväg och handla lite och tog denna gång cykeln och återigen blev jag så oerhört medveten om cykelns storhet som transportmedel. Det gick snabbt, var säkert (om man jämför t.ex. med bilturen tidigare under dagen) och tog lika lång tid som vanligt.


Typisk cykelbana i Malmö i vinterskrud. Jämför gärna med gatan intill. Det ska dock
tillägnas att det finns andra problem i snöröjningen för cyklister, t.ex. när man
tvingas ut på smågator som inte prioriteras alls.


Att cykeln funkar så bra här i Malmö är ju givetvis för att Malmö prioriterar cyklister och cykelbanor till en ganska stor utsträckning. Denna prioritering märks också på att det fortfarande är väldigt många som cyklar trots all snö. Om cykeln ska vara ett bra alternativ måste man givetvis röja cykelbanorna, vilket inte verkar vara det allra vanligaste i våra städer. Jag tror dock att man hade kunnat slippa mycket av allsnökaos” om man hade tänkt ett steg längre och prioriterat cykellederna i större utsträckning. Dessutom är kassorna med snöröjningspengar och resurserna i stort sett slut i många kommuner, vilket också skulle kunna bli lite bättre om man hade satsat lite mer på vintercyklism.

Slutsatser, cykla även på vintern, det lönar sig ur alla aspekter.

Cykla lugnt!

söndag 19 december 2010

Snökaos i cykeltrafiken? Inte på långa vägar!

Det blir inte mycket till cykling. Helt enkelt för att jag inte ska någonstans. Men näår jag ska det, blir det cykeln, för det är det allra lättaste sätt att ta sig fram nu när snön ligger tjock över hela landet. Här i Skåneland kom snön ganska tidigt och låg kvar ett bra tag. Sen blev det som det brukar, plusgrader och det hela smälte bort på en dag. Dagen därpå snöade det igen, c:a 10 cm på en dag, så nu är det gott om snö igen. Riktigt härligt enligt mig. Det ger ljus, det gör staden tystare, man kan åka skidor och folk gör i allmänhet allt lite långsammare. På det hela taget flyter allt som det borde göra alltid, lite lugnt och stilla där folk visar hänsyn och hjälper varandra.

När det här så här mycket snö pratas det som vanligt om snökaos och dålig snöröjning. Snökaos förstår jag inte. Det är inte så att vi bor i ett land som inte har årstider, vintern kommer tillbaka varje år och det är precis som det ska vara. Det är bara att ta det och lära sig hur man bäst hanterar det. För min del innebär det inte så stor förändring. I Malmö är gatukontoret riktigt grymma på att röja cykelbanorna, det görs oftast innan man röjer gatorna faktiskt. Detta innebär att det inte tar mer än kanske 5 – 10 minuter längre tid att cykla till jobb än när det är barmark. Detta har också lite att göra med att det är lite mindre cykeltrafik på cykelbanorna, men det är absolut inte tomt på något sätt. Tvärtom är det ganska många som fortsätter att cykla även nu på vintern. På med lite extra kläder och var lite mer alert när man cyklar så är det inte så stor skillnad mot resten av åren. Visst, det biter lite i kinderna och cykeln blir rejält skitig av smuts och salt. Förutom fördelen att man slipper skrapa rutor så finns de vanliga fördelarna dock kvar, det är ekonomiskt, det är otroligt hälsosamt, det är lätt och smidigt och det är miljövänligt.

Jag var uppe i Göteborg i helgen och blev lite förvånad. Det var väldigt få cyklister, faktiskt såg jag bara tre cyklister. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på hur cykelbanorna såg ut i staden, eller ja, jag såg faktiskt inga cykelbanor. Vadå, finns det inte cykelbanor i Göteborg? Jo, det är jag absolut säker på att det gör, men man såg dom inte för dom snöröjs inte överhuvudtaget. Kanske är jag bortskämd av att bo i Malmö, lillasyster till cykelmeckat Köpenhamn, där man satsar stenhårt på cykling och har insett fördelarna med detta ur samhällsekonomiska och trafikmässiga synvinklar. Det ska bli kul att se var cyklingen har hamnat i Malmö om kanske 5 år, staden som redan nu verkar vara mycket bättre än Sveriges andra stora städer.



Hur tycker du snöröjningen funkar för cykelinfrastrukturen där du bor? Hur kan man göra den bättre?

Cykla lugnt.

tisdag 30 november 2010

Sverige runt på cykel.

Idag bet det riktigt mycket i kinderna när man satt på cykeln på väg till jobb. Det har kommit mycket snö i Skåne nu (för att vara Skåne), c:a -8 grader och lite mysig Skånsk vind. Malmö stad har gjort ett ganska bra jobb i år med att hålla cykelbanorna fria, men det blir lite spännande när man kommer ut på mindre gator som inte är cykelbanor och inte är prioriterade vägar att ploga.

Bilden är från Sydsvenskan och en en privat bild tagen av Birger själv.

En dag kom min pappa till mig och berättade om sin gamle vän från lumpen, Birger. Jag har träffat Birger många gånger som liten och jag har en bild av honom som en otroligt lugnt och harmonisk person. Birger och hans fru har alltid varit glad för äventyr och har bestigit berg lite var stans i världen och vandrat på ännu fler ställen. Anledningen till att pappa började prata om honom just denna gång var för att han och min mamma hade varit i Smyge och vinkat av honom.

”Vadå vinkat av?” tänkte jag.

Jo, denna gång skulle Birger göra något riktigt stort, något jag bara drömmer om för tillfället. Han skulle cykla genom Sverige. Det är lite coolt, cykla från Smyge till Treriksröset. Fast denna gång var det mer än så. Birger började i Smyge, Sveriges sydligaste punkt, sedan begav han sig till Kristianstad där Sveriges lägsta punkt finns. Vidare därifrån bar det av mot Stora Drammen (utanför Uddevalla någonstans tror jag det är) och tog sig med kajak ut till Sveriges västligaste punkt. Vidare genom landet tog han sig, fortfarande med cykel, till Flataklocken i Medelpad som är Sveriges geografiska mittpunkt och vidare Kataja strax söder om Haparanda, den östligaste punkten i Sverige (detta når man också med kajak). Till sist bar det av till Treriksröset, den nordligaste punkten och därefter till Kebnekaise där han besteg Sveriges högsta punkt.

Detta är verkligen en av de härligaste äventyren jag hört berättas och allt gjordes på en cykel. Var det slut där då? Nä, Birger tog cykeln hem också. Totalt blev det en resa på c:a 400 mil. Det är verkligen inte dåligt. Jag undrar lite om jag skulle klara av det, men visst skulle jag det, men jag får nog vänta tills jag är runt 60, som Birger, för att få tiden att göra det. Men att göra det borde man absolut göra. Vilken fantastisk resa!

Till min förtjusning kunde jag också läsa en kort men väldigt trevlig artikel i Sydsvenskan om Birger och att han nu har skrivit en bok om äventyret. Den ska jag definitivt läsa och jag hoppas givetvis på ett signerat ex. ;)

Visst låter detta underbart! Vad har du för drömmar som liknar detta äventyr?

Cykla lugnt!

fredag 26 november 2010

Sätta cykeln på vintern? Inte i Malmö i varje fall.

Så har vintern kommit även till Skåne. På onsdags morgon efter det att den fösta snön hade fallit, och lagt sig, höll jag upp min dotter i fönstret så hon kunde se ut. Ögonen tindrade och hon darrade i hela kroppen. ”Pappa, det är snö, då kan vi åka pulka”. En lyckligare människa får man leta efter. Jag känner igen det från när jag själv var liten. Det är något speciellt med den första snön, det blir ljusare, tystare och mysigare; och det finns så mycket kul man kan göra.

Jag tog dottern i ena handen och cykeln i andra och begav mig till förskolan. Efter det var det dags för cykelturen till jobb. Det brukar skrivas löpmeter med klagan över hur dålig snöröjningen är och hur jobbig snön är. Visst, allt blir lite jobbigare och allt går lite långsammare (vilket i och för sig vi behöver), men det är bara att ta. Vi bor i Sverige, det ligger ganska långt norrut och vi har många vintermånader. Gillar man inte det? Nä, då finns det andra ställen i världen, utan årstider och utan variation, bara värme och sommar året runt. För min del skulle det innebära frispel efter ett tag. Jag älskar våra årstider med allt det innebär.

Nog om det och tillbaka till cyklandet. Hur var det då att cykla? Riktigt gött! Som vanligt cyklar man förbi folk som aldrig lär sig att snö är kallt och skrapar bilrutorna utan handskar. Det fryses och huttras om vartannat. Sen står det bilar och bränner pengar på tomgång lite här och var eftersom rutorna immar igen så fort man kommer in i bilen. Sen kommer man till arbetet och så har de j-arna skottat upp en vall framför parkeringsplatsen. Hrmpf…

Då är jag glad att jag cyklar! Är det inte kallt då? Tja, man får väl ta på sig lite kläder. Är det inte halt och farligt? Nä, inte speciellt, visst, halt på vissa ställen, men så länga man inte tvärbromsar eller svänger för kraftigt är det lugnt. Jag har faktiskt aldrig fallit omkull med cykeln när det varit snö, så farligare än vanligt vill jag inte säga, dessutom tar alla det lite lugnare så risken för olyckor minskar ju kraftigt.

Sen bor jag i Malmö, denna stad som faktiskt jobbar på ordentligt för att komma närmare en hållbar stad. Hur är cykelbanorna då? Grymt bra! I Malmö plogar man cykelbanorna, och bilarna för klara sig bäst dom vill tills man kan fixa gatorna. Detta gör att det är grymt smidigt att cykla i Malmö på vintern, den enda gången det är lite jobbigare är när man måste cykla på en gata eller korsa en, eftersom dessa inte alltid är så bra plogade.



Vidare kan man ju tro att det är lugnt att cykla eftersom cykelbanorna nu är tomma. Fel igen. Det är en massa cyklar ute och rullar. Det är riktigt trevligt att se. Visst, det är inte lika många som vanligt, men ändå en rejäl hög människor som insett cykelns storhet som transportmedel.



Så, till jobb kom jag, nästan lika fort som vanligt och hem likaså. Igår var det samma visa och även idag lär det bli så. Det har kommit mer snö, så vi får se om de hunnit får bort det på cykelbanorna. Jag ska försöka hinna med att kontinuerligt uppdatera om läget.

Ge er nu ut i den fina vintern och njut, gärna på cykeln, men ta det försiktigt.

Cykla lugnt!

fredag 19 november 2010

Det gröna på flykt undan det grå

Idag kom den första riktiga snön här i Malmö, eller kanske det kommit lite innan, men idag är det ihållande. Dock är det som det är här nere i södern och det lägger sig inte och cykelturen till förskolan för att lämna dottern blev precis lika enkel som den brukar.

En av de sakerna som brukar nämnas när man pratar om vad som saknas inne städerna är närheten till naturen. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att människor mår bra av naturen och anledningarna är många och inte svåra att förstå. Människan är ett djur av naturen och vi är hårt knutna till den, oavsett hur mycket vi försöker att inte vara det. Det är under väldigt kort tid människan har varit så att säga ”modern”. Ur ett evolutionärt tidsperspektiv har vi inte funnits särskilt länge och tiden vi verkat som vi gör idag är otroligt kort. Detta gör att vi inte alls är anpassade till många av de miljöer vi lever i idag, utan har fått ta hjälp av olika verktyg och hjälpmedel. Fair enough, men det är fortfarande så att vi mår bäst i närheten av naturen. Det kan man t.ex. se i effekten av så kallade ”rehabiliteringsträdgårdar”, vilket låter lite flummigt, men som har ganska bra vetenskaplig grund (pdf).

Har man detta i minnet och läser i tidningarna idag om våra städer blir lite gråare för varje år kan man börja fundera på om vi är på rätt väg. I våra största städer minskar andelen grönytor med mellan 0,6 och 1,5 procent. Detta motsvarar mellan 23 och 546 hektar av städernas totala yta. De städer som har störst förlust är Malmö och Stockholm. Att det är dessa städer är i varje fall inte JAG jätteförvånad över. Malmö expanderar som besatt i en region som verkligen utvecklas med stormfart och i Stockholm är det väl samma visa, t.ex. den underbara idén att bygga Förbifart Tokholm. Å andra sidan bidrar den till miljön och kommer göra bilarna mer vänliga mot miljön, eller hur var det nu miljöminister Carlgren?

Jag undrar för övrigt varför vi har en miljöminister som inte verkar förstå samspelet i naturen och i vår miljö. Allt från att bilar skulle vara snälla mot miljön till att man motverkar inavel genom att minska antalet individer i en population, något min egen forskning, tillsammans med alla andra som studerar fenomenet visar, att så inte är fallet (men varför lyssna på det?). Är det så att vår miljöminister förstår samspelet i vår natur men bara är lite hemlig och låtsas att han inte gör det, eller har alliansregimen satt honom där för att dom inte vill ta i miljöfrågor? Hmm… mystiken tätnar…

onsdag 17 november 2010

Vägtullar i en liten håla?

Idag var det ruskigt och isigt kallt att cykla i Malmö, man blev påmind om att man bor i ett väldigt blåsigt och fuktigt hörn av Sverige. Detta hörn som man ändå måste älska att cykla i eftersom det funkar så bra. Trots (eller kanske snarare tack vare) den hårda väderleken var det mycket trevlig stämning i trafiken. Cyklister räckte ut handen och stannade för bilar där de ska stanna. Bilarna i sin tur verkade ta hänsyn till cyklisterna och lämnade gärna företräde.

En sak som slå mig varje gång jag sysslar med trafikfrågorna och skriver här på bloggen är vilka otroliga känslor som svallar upp hos folk när man talar det minsta illa om något fordon eller något tillhygge som används tillsammans med ett fordon, som t.ex. bilar, cyklar, väjningsplikter, mobiltelefoner, cykelhjälmar o.s.v. När jag började skriva om detta kände jag att detta var ett lagom kontroversiellt ämne, det finns ju lite viktigare saker kan man tycka, men icke. Säger man att bilen nog, trots allt har lite mycket svängrum, jag då blir soffpotatisarna helt vansinniga. Inte kan man väl leva ett liv utan bil! Säger man i stället att bilen faktiskt har en bra egenskap och inte kan tas bort helt i planeringen får man fanatiska cyklister över sig som menar att bilar är minsann djävulens påfund (vilket faktiskt egentligen är Monsanto, ja, alltså djävulen personifierad på jorden).

Därför är det otroligt underhållande att läsa kommentarerna på en artikel i Sydsvenskan idag där man skriver om att det kanske kommer bli en folkomröstning angående biltullar i Malmö. För min del kan jag inte bry mig mindre om biltullar inför eller inte. Jag cyklar inne i stan eftersom det bara är korkat, jobbigt och sjukt osmidigt att köra bil. Ska jag ut ur stan på någon längre tur tar jag ibland bilen. Har jag råd och viljan att köra bil har jag fan i mej råd och vilja att kunna betala lite för att jag smutsar ner och bullrar runt i närmiljön för andra människor. Har jag inte råd med det ska jag förmodligen inte köra bil heller. Sen kan jag förstå att vissa blir lite förskräckta, speciellt om man pendlar från en sovstad utanför Malmö och in i centrum. Vi har ju alltid kunnat köra in till jobb i de centrala delarna, men är detta en faktisk mänsklig rättighet? Det finns många fördelar med att bo inne i stan, men jag gillar det inte överdrivet mycket, mycket på grund av allt buller och alla avgaser, något jag själv inte bidrar med särskilt mycket, men får leva med eftersom andra verkar tycka det är en bra ide. Ska dessa människor inte få göra som de vill då? Jo, absolut, men jag anser att vi kanske borde tänka om lite, alla KAN inte köra runt själv som fån i en 2 tons bil. Det funkar inte. Speciellt inte om man tänker på den oljetopp som är väldigt på tapeten att diskutera nu.

Det kommer bli väldigt dyrt att köra bil i framtiden och det kanske är något att fundera på innan man börjar skrika om att bilar minsann måste kunna köra inne i stan hur de vill och utan kostnad. Vi har under väldigt lång tid i Sverige byggt våra samhällen kring bilen. Är man inte lite förutseende och planerar för möjligheten att alla kanske inte kommer kunna köra bil i framtiden är man rätt pyrt på det.

Att utveckla och bygga ut alternativ kan komma att vara en nödvändighet i framtiden och varför inte börja redan nu? Är det verkligen så hemskt att inte kunna köra bil? Är det så hemskt att det ska kosta lite om man ”förstör” omgivningen för sina människor?

måndag 15 november 2010

Hyrcyklar i Malmö på väg?


Foto: Karin Mossberg


Att jag inte längre cykelpendlar till Lund känns verkligen. Jag har fått sjukt svårt att komma upp på morgonen och jag är väldigt trött och seg när jag kommer hem på kvällen. Dock är det när jag kommer till jobb jag märker den största skillnaden. De dagarna jag cyklar genom Malmö vaknar jag till hyfsat bra, men annars är det segt. Att kroppen är van vid att röra på sig och att få igång blodcirkulationen märks. Det gör under för ens hälsa att cykelpendla, något som du som läst min blogg förr kanske inte är helt obekant med. MEN, jag hoppas på bättring. Från och med nästa vecka blir det cykling till Lund en eller två dagar i veckan och resterande dagar blir det cykling kontoret på andra sidan Malmö.

För ett tag sedan skrev jag om Göteborg som införde ett hyrcykelsystem som de kallar ”Styr & Ställ” (namnet tillkom efter en tävling som utlystes). Min fråga i det inlägget var om man kanske skulle kunna få ett liknande system i Malmö; kanske inte för att jag skulle använda det eftersom jag har min egen cykel med mig i stort sätt överallt i Malmö och delvis också när jag är i Lund. Som man kunde förmoda, eftersom Köpenhamn, Stockholm och Göteborg har sådana system, kommer nu även Malmö börja skissa på sådana planer. Just nu görs en undersökning av en grupp studenter som studerar projektledning på Malmö högskola, om möjligheten att ta fram ett sådant system i Malmö. Vill du tycka till så gå in på undersökningen och var med (det finns även en Facebook-grupp som heter Bike-in Malmö). Det tog mig under en minut att göra, så det är en kort undersökning och du behöver inte vara boende i Malmö.

Vad jag förstår vill Malmö Stad knyta ihop de olika stadsdelarna med ett cykelnät som detta. Jag köper det och gillar iden. Det jag däremot är lite rädd att man missar är den otroliga möjlighet som finns med ett system som detta, att verkligen minska andelen bilar inne i de centrala delarna av stan. Hur då? Jo, genom att sätta upp hyrstationer i utkanten av stan och i anslutning till dessa göra plats för bilpendlare att parkera. På detta sätt skulle en som bor utanför stan, men jobbar i de centrala delarna köra in till stan och där byta till cykel, dels för att spara tid och pengar, men också för att få bättre hälsa och dessutom minska utsläppen och bullret inne i stan. Detta är jag tveksam till att man kommer göra till en början, och kanske ska man inte göra det heller, men det är absolut något som borde finnas med i tankarna nu när man börjar sätta ut stationer. Ställen som vore strategiska att sätta ut stationer på redan idag är t.ex. Värnhemstorget och Södervärn eftersom dessa båda är knutpunkter för kollektivtrafiken. På så sätt tror jag man hade kunnat minska belastningen ganska mycket på de superineffektiva stadsbussarna.

Nåja, framtiden får utröna vad som händer med detta, men jag kommer försöka följa det nära och med stort intresse.

Cykla lugnt!

Hyrcyklar i Malmö på väg?


Foto: Karin Mossberg


Att jag inte längre cykelpendlar till Lund känns verkligen. Jag har fått sjukt svårt att komma upp på morgonen och jag är väldigt trött och seg när jag kommer hem på kvällen. Dock är det när jag kommer till jobb jag märker den största skillnaden. De dagarna jag cyklar genom Malmö vaknar jag till hyfsat bra, men annars är det segt. Att kroppen är van vid att röra på sig och att få igång blodcirkulationen märks. Det gör under för ens hälsa att cykelpendla, något som du som läst min blogg förr kanske inte är helt obekant med. MEN, jag hoppas på bättring. Från och med nästa vecka blir det cykling till Lund en eller två dagar i veckan och resterande dagar blir det cykling kontoret på andra sidan Malmö.

För ett tag sedan skrev jag om Göteborg som införde ett hyrcykelsystem som de kallar ”Styr & Ställ” (namnet tillkom efter en tävling som utlystes). Min fråga i det inlägget var om man kanske skulle kunna få ett liknande system i Malmö; kanske inte för att jag skulle använda det eftersom jag har min egen cykel med mig i stort sätt överallt i Malmö och delvis också när jag är i Lund. Som man kunde förmoda, eftersom Köpenhamn, Stockholm och Göteborg har sådana system, kommer nu även Malmö börja skissa på sådana planer. Just nu görs en undersökning av en grupp studenter som studerar projektledning på Malmö högskola, om möjligheten att ta fram ett sådant system i Malmö. Vill du tycka till så gå in på undersökningen och var med (det finns även en Facebook-grupp som heter Bike-in Malmö). Det tog mig under en minut att göra, så det är en kort undersökning och du behöver inte vara boende i Malmö.

Vad jag förstår vill Malmö Stad knyta ihop de olika stadsdelarna med ett cykelnät som detta. Jag köper det och gillar iden. Det jag däremot är lite rädd att man missar är den otroliga möjlighet som finns med ett system som detta, att verkligen minska andelen bilar inne i de centrala delarna av stan. Hur då? Jo, genom att sätta upp hyrstationer i utkanten av stan och i anslutning till dessa göra plats för bilpendlare att parkera. På detta sätt skulle en som bor utanför stan, men jobbar i de centrala delarna köra in till stan och där byta till cykel, dels för att spara tid och pengar, men också för att få bättre hälsa och dessutom minska utsläppen och bullret inne i stan. Detta är jag tveksam till att man kommer göra till en början, och kanske ska man inte göra det heller, men det är absolut något som borde finnas med i tankarna nu när man börjar sätta ut stationer. Ställen som vore strategiska att sätta ut stationer på redan idag är t.ex. Värnhemstorget och Södervärn eftersom dessa båda är knutpunkter för kollektivtrafiken. På så sätt tror jag man hade kunnat minska belastningen ganska mycket på de superineffektiva stadsbussarna.

Nåja, framtiden får utröna vad som händer med detta, men jag kommer försöka följa det nära och med stort intresse.

Cykla lugnt!

torsdag 11 november 2010

Crime Riders!

Så har man tagit ytterligare ett steg i livet och avslutat ett kapitel. För er som kollat in bloggen förr ser att min profil har ändrats. Detta innebär också att jag inte jobbar i Lund lika frekvent som innan och alltså blir det inte så lång pendling. Det är både skönt och irriterande. Jag gillade verkligen min pendling på 2,5 mil till jobbet och sedan 2,5 mil hem igen. Det var en så grymt bra träning utan att behöva tänka på att just träna. För tillfället jobbar jag inne i Malmö och pendlingen med cykel är inte mer än 6,5 km. En lite intressant sak är dock att det tar mig c:a 55 minuter mellan hem och jobb när jag cyklar mellan Malmö och Lund och mellan hem och jobb i Malmö tar det c:a 25 minuter. Helt tokigt egentligen. Det som är kul med att cykla i Malmö dock är att se alla som faktiskt använder cykeln trots att det blivit mycket kallare, fuktigare, mörkare och råare.

Så här i höst/vinter-mörkret kan man behöva livas upp med en liten film. Crime Riders! Håll till godo med denna underbara skildring!


tisdag 2 november 2010

Disputation



Nu på fredag disputerar jag i evolutionär ekologi med inriktning på populationsgenetik. Det låter värre än vad det är! Försvaret av avhandlingen är öppen för alla och alla som känner att dom vill och kan komma är varmt välkomna. Det hela går av stapeln i Blå Hallen på Ekologihuset i Lund klockan 9.30.

I min forskning har jag tittat på vilka genetiska effekter inavel har och varför detta är skadligt. Detta är av högsta relevans idag, en tid då det naturliga rummet minskar för varje dag och exploateringen ökar hela tiden. Populationer minskar i storlek och med detta följer också att den genetiska variationen minskar drastiskt (ett exempel på detta är den skandinaviska vargen). Den minskade genetiska variationen är något som kan få förödande konsekvenser för en population; i synnerhet idag då klimatet verkar förändras. Om klimatet, och därmed miljön populationerna lever i, måste de kunna anpassas till den nya miljön, alternativt flytta. För många arter är flyttningen inget alternativ, vilket gör att de måste anpassa sig. Hur sker då denna anpassning? Jo, genom selektion och gradvis förändring. För detta krävs en genetisk (och därmed fenotypisk) variation på vilken selektionen kan verka. Ett exempel på den klassiska evolutionsteori, á la Darwin, när det är som bäst.

Nu ska jag inte babbla för mycket om detta här utan som jag sa, varmt välkomna att lyssna den 5/11.

Cykla lugnt!

fredag 29 oktober 2010

Svar angående cykelhjälmskrav

Det är nu riktigt mörkt på morgonen när man ger sig iväg till jobb. Kul att se är att många använder belysning på cykeln (dock borde väl alla ha det?) och min känsla säger att det blir fler för varje år som rustar upp sin cykel ordentligt. Dessutom är det ju onödigt att bryta mot reglerna och dra på sig störiga utgifter på en annars, i princip, gratis transport.

Efter inläggen och reaktionerna om hjälmkravet för kommunanställda i Sölvesborg bestämde ju jag mig för att skriva till kommunstyrelsens ordförande och två vice ordförande. Mycket för att få reda på hur de tänkte och motiverade beslutet, men även för att höra efter så att det verkligen var ett krav de införde. Som tur är, läser man allting i media med oerhört kritiska ögon, något som människor i allmänhet måste bli mycket bättre på eftersom media är väldigt duktiga på att vrida och spetsa till ”nyheterna”. En kritisk läsning gäller ju även i andra forum, som t.ex. när man läser bloggar eftersom detta ofta är lekmän/kvinnor som tycker till om olika saker.

Nåväl, jag fick svar av Helene Björklund som är ordförande i kommunstyrelsen och hennes svar inte jätteförvånande. Helene undrade var jag fått det ifrån att de skulle genomföra ett krav på cykelhjälm för de anställda i kommunen. Jo, det fick jag från tidningarna.

Sydsvenskan skriver:

Obligatorisk cykelhjälm och inget mobilprat bakom ratten.”

Svenska dagbladet skriver:

“Kommunanställda måste ha cykelhjälm”

SKTF tidningen skriver:

“Kommunanställda ska inte prata i mobiltelefon när de kör bil och ha hjälm på sig när de cyklar.”

Vad skriver då Helene Björklund i sitt svar, jo:

“Kommunfullmäktige har antagit en fordons- och resepolicy som innehåller en hel del, bland annat en uppmaning om att cykla mer, och där arbetsgivaren ställer tjänstecyklar till förfogande. I denna skrivning finns också en mening där man uppmanas använda cykelhjälm. Men det är inget krav.”

Sedär. Kommunstyrelsen uppmanas att ha hjälm, men det är inget krav. Då så, I rest my case. Jag ser inget fel i att berätta för sina anställda att de bör ha hjälm när de använder tjänstecyklarna, så länge det inte är ett tvång.

Vad lär vi oss då av detta? Jo, medierna i Sverige (och resten av världen med för den delen) berättar inte sanningen för oss, de berättat tolkningar av sanningen. Hur journalisterna har läst Sölvesborgs nya fordons- och resepolicy är för mig en gåta, eller är det bara så att policyn är så luddig att politikerna tolkar den på ett sätt och journalisterna på ett annat? För min del tror jag att det säkert det är lite av varje. Journalisterna spetsar till det för att få till debatt och politikerna tolkar på sitt sätt.

Hur som haver, det är kul att se att frågor kring cykling kan röra upp sådana känslor som det gör. Det är ett sundhetstecken tycker jag!

Cykla lugnt!

tisdag 26 oktober 2010

Politikers krav på cyklister

I morse var det ruskigt kallt att hoppa på cykeln på väg till jobb, men det är alltid lika skönt att få röra lite på benen när man ger sig iväg. Det tar inte många tramptag förrän man fått upp någon slags värme och man börjar piggna till. Cykelbanorna var lika fulla som de varit under hela året, ett klart sundhetstecken i vår stad, dessutom hade jag dagen till ära cykelhjälm på huvudet. ;)

Nåväl. Två av de senaste inläggen här på bloggen har handlat om kravet på cykelhjälm som kommunstyrelsen i Sölvesborg väntas klubba igenom. Reaktionerna från er läsare var blandade och intressanta, både här på bloggen, men väldigt många per mail. Eftersom det verkade röra upp känslorna hos många (mycket mer än jag någonsin hoppades tro på) bestämde jag mig för att skriva ett litet mail till de berörda i Sölvesborgs kommunstyrelse, närmare bestämt kommunstyrelsens ordförande och de båda vice ordförande. Mailet löd som följer:


Hej Helen, Per-Olov och Jeppe.

Jag heter Marcus xxx och driver bloggen Malmö-Lund på cykel där jag skriver om cykling i samhället specifikt och trafiksäkerhet och infrastruktur generellt. Jag såg igår i media (Sydsvenskan och Svenska Dagbladet) att ni tänkte klubba igenom ett krav på att anställda i kommunen ska ha cykelhjälm bland annat. Det kan vara lite knapphändig information eftersom det kommer från media, så ni får gärna vidareinformera om jag har fel.

Anledningen till att jag skriver till er är för att ett krav på cykelhjälm är väldigt ogenomtänkt. Vill man att personalen ska cykla mindre och ta kollektivtrafik eller bilen i stället så är det en bra tanke, men vill man föra fram cykeln som det fantastiska transportmedel som det är och få sina anställda att cykla mer måste man tänka om. Det finns en rejäl hög med forskning och studier som visar att krav på cykelhjälm får folk att sätta cykeln och får cykling att framstå som något farligt, vilket också det är helt fel. När jag skrev mitt blogginlägg om detta fick jag ganska tydliga reaktioner från mina läsare, dels på bloggen, men mest över mail och Facebook. Jag kontaktade också en av de mest kända cykelkännarna i världen, Mikael Colville-Andersen, från Danmark som under två års tid jobbat med ämnet. Svaren han ger är entydiga och svåra att tala emot.

Jag skulle gärna vilja veta vad som ligger bakom ert beslut till att införa detta krav och faktiskt nästan vädja till er att inte klubba igenom det. Att skylla på trafiksäkerhet fungerar inte och att föra fram cykeln som ett hållbart transportmedel i vår allt mer ansträngda värld är ett måste som de flesta börjar inse.

Lite länkar till studier och mer läsning:

Malmö - Lund på cykel: http://malmolundpacykel.blogspot.com/
European Cyclists Federation: http://www.ecf.com/3500_1
Britisk CTC: http://www.ctc.org.uk/DesktopDefault.aspx?TabID=4688
The Bicycle Helmet Research Foundation: http://www.cyclehelmets.org/
Fransk FUBICY: http://www.fubicy.org/spip.php?article191

Ha en bra dag!
--
Mvh Marcus

Malmö - Lund på cykel
http://malmolundpacykel.blogspot.com




Jag har fortfarande inte hört något från någon av dessa, vilket kanske inte är SÅ förvånande. Det är väl ganska upptagna människor, som kanske inte direkt har tid att svara på dumma frågor från lilla mig. Men, jag tror jag ska påminna de med ytterligare ett mail, mycket för att jag är genuint intresserad av vad de baserar beslutet på och hur de tänker, men kanske mest för att jag känner att det gav mycket reaktioner och det skulle vara schysst mot er läsare att kunna ge mer info. Speciellt eftersom reaktionerna och tycket inför detta beslut varierar väldigt mycket. Vi får se vart det leder.

Cykla lugnt!

fredag 22 oktober 2010

Cirkus en drar vidare kring tveksamt domslut.

Bilden är från artikeln i Sydsvenskan som refereras till i texten

Idag var det gött att cykla i Malmö. Idag hade jag t.o.m. cykelhjälm på mig. Eftersom mina två senaste inlägg formligen fyllt min inkorg på mailen och en fler kommentarer än vanligt hamnat här på bloggen tänkte jag känna efter om jag kände mig säkrare. Nä, givetvis gjorde jag inte det, men som vanligt var det skönt med hjälm som vindskydd och solskärm. För idag blåste det riktigt go’ Skånevind. Trots detta var cykelbanorna fulla, ändå från förskolan där jag lämnat min dotter och hela vägen till jobb. Kul att se. En annan sak som var kul att se, som faktiskt förvånade mig lite, var att folk räckte ut handen när de skulle svänga och dessutom tittade sig över axeln.

Man kan idag läsa i tidningarna att fallet med Andreas Grass fortsätter. Cyklisten i Lund som fick böta när han blev påkörd av en bil. Bilföraren smet, åtalades, men fallet lades ner eftersom inte bevis fanns. Att smita från en olycka är inte bara ett av de värsta brotten i trafiken, det är dessutom sjukt omänskligt, omdömeslöst, ansvarigt och formidabelt korkat. Smiter man ska man f-n inte ha körkort heller!

Det sista stycket i Sydsvenskan talar sitt klara språk hur fel domen mot Andreas är, varför jag skarpt gillar att Andreas går vidare med detta. Jag står bakom honom till 100% och jag vet att de flesta av mina läsare också gör det, även de som inte ser sig själv som cyklister.

I sista stycket står:

”Enligt huvudregeln i trafikförordningen ska cykelbana användas när sådan finns. Undantag kan göras, men det gäller enligt tingsrätten främst när det finns en dubbelriktad cykelbana på vänstra sidan och cyklisten har för avsikt att snart svänga åt höger.”

Okej. Läser man detta kan man förstå att rätten tolkar domen som de gör. Dock kan jag inte säga att det är glasklart. Som jag påpekat många gånger innan måste trafikförordningen förbättras, moderniseras och göras om. Reglerna för cykel är luddiga och kommer ofta som undantag till biltrafik. Det är inte konstigt eftersom Sveriges hela väginfrastruktur är byggd efter bilen eftersom bilen alltid har setts som en frihets- och statussymbol. Så var det, men så är det till viss del fortfarande, men cyklandet ökar med stormsteg och fler cyklister vill man ha från politiskt håll så väl som från medborgarhåll. Därmed måste man se över reglerna och modernisera dessa. Som det ser ut nu är det inte konstigt att cyklister inte vet vad som gäller. Inte ens vi som sysslar mycket med cykelfrågor är på det klara med vad som gäller alla gånger och skillnader i tolkning förekommer ofta.

Vem är det som står för trafikförordningen? Vem har mandat att ändra i den?

Nåväl. Det ska bli intressant att följa Andreas på hans resa och det finns många som backar upp honom.

Cykla lugnt!

torsdag 21 oktober 2010

Huvudlöst krav på cykelhjälm 2.0


Jag fick en hel del respons på gårdagens inlägg om Sölvesborgs krav på cykelhjälm för de kommunanställda. Kommentarer på bloggen, men även på mail och Facebook, visar hur tokigt detta förslag är.

En av personerna som kommenterade inlägget föreslog att jag skulle titta på källan till nyheten, i SKTF-tidningen. Så jag gjorde det. Det står inte jättemycket mer där än i Sydsvenskan och SvD. Dock befäster det mina argument för att det är en rejäl tankevurpa att införa krav på cykelhjälm. I artikeln står det att rese- och fordonspolicyn har tagits fram för att göra så att ”… resorna ska bli så miljövänliga, effektiva och säkra som möjligt.”

Då ska vi se. Miljövänliga, bra där vinner cykeln utan tvekan eftersom den har absolut minst påverkan på miljön av fordonen oavsett hur man ser på det. Effektivt, även här vinner cykeln inne i städerna. Säkert, absolut, att cykla är otroligt säkert om man jämför med de flesta andra trafikslag.

Dock finns det en sak som gör att förslaget på hjälmkrav gör att precis dessa tre saker inte kommer att uppfyllas. Det är nämligen så att det finns hur mycket studier som helst som visar att ett tvång på cykelhjälm minskar andelen cyklister. Om det är så att andelen cyklister minskar, ja då tappar man fler av trafikslaget som är mest miljövänligt, mest effektivt och absolut säkrast. Jag skulle gärna vilja veta hur man tänkte runt det, om man nu har tänkt vidare och inte bara stannat vid att ”hjälm skyddar, då måste det innebära att det är mer säkert, det tar vi!”.

Nä, som jag skrev i förra inlägget. Kanske är det så att man ska införa mobilförbud för cyklister och hjälmtvång för bilister. DÅ blir trafiken säkrare, effektivare och absolut miljövänligare!

Lite källor att förkovra sig i angående att hjälmtvång minskar andelen cyklister:

European Cyclists Federation
Britisk CTC
The Bicycle Helmet Research Foundation
Fransk FUBICY

Cykla lugnt!

onsdag 20 oktober 2010

Huvudlöst krav på cykelhjälm

Med tanke på att jag är lite väl inaktiv i skrivandet nu, så är det lite gött att det kommer två inlägg på samma dag. Orsak? Cykelhjälmen.

Idag på lunchen hade vi en liten diskussion om cykelhjälm. En kollega funderade över om hon kanske skulle testa ta cykeln från Lund till jobbet i Malmö i stället för bussen. Heja dig! utropade jag. Dock var hon inte säker eftersom hon då behövde införskaffa en cykelhjälm. Well, man behöver ju faktiskt inte det. Jag har, som jag sagt innan, cykelhjälm när jag kör mellan Malmö och Lund av tre anledningar. För det första blir jag ganska trött och tappar helt naturligt lite fokus vilket ökar risken för misstag. För det andra skyddar det mot en del vind och för det tredje funkar hjälmen som en bra solskärm. När jag enbart cyklar inne i Malmö har jag sällan eller aldrig hjälm. Anledning? Vet inte, det bara är så. Tyck vad du vill om det och döm mig om du känner för det, men så är det.

Då blir jag lite trött när man kan läsa att kommunfullmäktige i Sölvesborg kommer klubba igenom att det ska bli obligatoriskt för kommunens anställda att ha cykelhjälm och inte få prata i mobil bakom ratten. VARFÖR i hela friden ska man tvinga de anställda till cykelhjälm? Jag misstänker att en del av de som cyklar utan hjälm idag kanske kommer ställa cykeln och ta bussen eller bilen i stället. Dessutom skulle inte jag ta på mig hjälmen av rena principskäl. Det är ju helt huvudlöst! Speciellt när kommunstyrelsens vice ordförande, Per-Olov Larsen, säger att det är ur ren trafiksäkerhetssynpunkt. Hrmm… Det kan väl diskuteras. Egentligen borde de införa hjälmtvång för bilister, tillsammans med förbudet att prata i mobil, om man nu vill att personalen ska vara säkra i trafiken.

Att förbjuda mobilprat bakom ratten köper jag. Sverige är väl det enda landet i EU som det fortfarande är tillåtet att prata i mobil utan handsfree? Men jag skulle vilja förlänga den tanken och kanske förbjuda mobiltelefonen även bakom styret. Det är väl inte mer korkat att kräva det än att kräva cykelhjälm? Dessutom är cyklister som SMSar och pratar i mobil extremt trafikfarliga. Så, om Per-Olov Larsen och kommunstyrelsen vill prata om trafiksäkerhet kanske de ska fundera ett steg längre och inte klubba igenom bestämmelser som bara är halvdana och förmodligen orsakar mer debatt och irritation än vad det gör nytta. Skärpning nu för tusan. Gör något vettigt när det gäller cyklingen och inte massa tomma tok-beslut som varken gör från eller till när det kommer till trafiksäkerheten!

Cykla lugnt!

Pendling i Malmö och framtidens trafik.

Just nu jobbar jag i Malmö, men måste ändå cykla genom hela stan för att komma fram. Dessutom börjar jag lite tidigare nu, vilket gör att jag hamnar mitt i rusningstrafiken. Det är en helt ny och ganska spännande upplevelse. Det är mycket bilar på gatorna och cyklister överallt. För det mesta funkar det bra, men så plötsligt kommer det en stolle med mobilen i en handen och ciggen i andra; direkt en fara för alla runt omkring. Den annars ganska schyssta rytmen och stämningen på cykelbanan förvandlas plötsligt till en irriterad och ganska djungelliknande plats. När stollen är ur vägen återgår allt till sin lugna lunk. Även om merparten av cyklister faktiskt verkar börja fatta att man måste visa hänsyn, titta sig över axeln och räcka ut handen när man svänger är det fortfarande för många som kör runt i sin egna lilla värld och ställer till det. Jag hoppas att dessa marodörer minskar i antal inom en snar framtid; försvinna helt lär de nog aldrig göra.

Ytterligare en sak som kan vara värd att nämna är att MP har fått hand om en ny kommunalrådspost, framtidens trafik, där ett långsiktigt hållbart trafiksystem ska förverkligas. Tänker man på det förslag som MP la fram tidigare i år bådar det gott om man gillar cyklar och vill att cyklingen ska få lite större plats i städerna. Så, nu får vi se hur mycket som låg bakom det där förslaget, handlingskraft eller bara tomma politiska ord. Dessutom driver MP frågan om spårvagnar i Malmö ganska hårt, vilket kanske är bra med tanke på vilken belastning det är på stadens kollektivtrafik idag. Jag hoppas dock att när man in sin iver över att få igång byggandet av spårvagnar glömmer bort de andra trafikanterna, som fotgängare och cyklister. Jag gissar dock att det är bilarna som kommer att få maka på sig för de nya spåren, men cykelöverfarter och liknande ska bli intressant att se hur de hanterar.

Cykla lugnt!

lördag 16 oktober 2010

Osynlig cykelhjälm, kan det vara något?

Igår blev det första cykelturen till Lund på ett bra tag. Det var 5 grader, vindstilla och sol, bättre förutsättningar är väl svårt att hitta. Dock fanns två frågetecken; för det första var det länge sedan sist och jag är lite ur form, för det andra har jag en grym förkylning. Men, sånt har inte hindrat mig fött, är man ur form är det bara att köra på, formen kommer ju inte tillbaka på något annat sätt och när det gäller förkylningar, så länge inte det är halsont, försvinner med träningen. Antingen blommar den ut och man blir ordentligt förkyld så man bli av med den, eller så försvinner den. Cykeln blev det i varje fall och jobbigt var det, men värt vartenda andetag. Jag har helt klart saknat cykelpendlingen!

Idag tänkte jag lyfta fram innovativa två tjejer som under ganska många år nu har arbetet på något riktigt fräckt; en osynlig cykelhjälm. Jo, den ska vara osynlig. Hur går det nu till frågar vän av ordning! Enkelt, det är en krage med airbag teknik. Idén kom när Anna Haupt och Terese Alstin gjorde sitt examensarbete och skulle ta fram en cykelhjälm. Ett enkätsvar som fick de båda tjejerna att tänka till var, att den skulle vara osynlig.

Hjälmen, som egentligen är en krage, bygger på samma teknik som en airbag i en bil. Den utvecklas i två steg, först runt nacken för att stabilisera och sedan runt huvudet. En av de största utmaningarna var att få hjälmen att utveckla sig vid en verklig krock och inte annars, t.ex. när man böjer sig efter ett par nycklar eller stöter till en vägg.

Bilden är från denna bloggen.

Eftersom cykelhjälmens vara eller icke vara är ett hett debattämne i cykelkretsarna kan man kanske tänka sig en ny dimension av diskussionerna här. Ett argument att använda cykelhjälm är ju givetvis att det är en billig livförsäkring om man skulle krocka och slå huvudet. Dock finns det motargument till detta som säger att det är ytterst sällan man faktiskt slår i huvudet när man trillar. Tvärtom kan cykelhjälm avskräcka folk att cykla till en början eftersom många aldrig skulle ta på sig en cykelhjälm av fåfänga, men framför allt för att cykelhjälmen på något sätt ändå insinuerar att cykling skulle vara farligt, något som faktiskt inte alls stämmer. Som jag skrivit innan har jag alltid cykelhjälm när jag pendlar eftersom det är en billig livförsäkring, jag blir trött och mister en del koncentrationsförmåga och den skyddar en del mot vind och sol.

Hur som helst gillar i varje fall jag idén med en osynlig cykelhjälm i form av en krage. Det ska bli kul att se hur den ser ut när den släpps. Priset på den nya cykelhjälmen är hemligt fram till på tisdag.

Cykla lugnt vänner!

torsdag 14 oktober 2010

Kort film om varför Danmark är en så mycket bättre cykelnation än Sverige

Nu är det verkligen slutet på sommaren i Skåne. De senaste dagarna har det varit ganska vindstilla, sol och c:a 10 grader. Helt underbart att glida runt på cykeln i stan. Idag regnar det dock, men vad gör det när det finns regnkläder? I vilket fall som helst verkar inte strömmen av cyklister minska i Malmö vilket är trevligt att se.

Idag vill jag visa en riktigt schysst film som visar cyklandet i Köpenhamn. Filmen hittade jag på Klotets hemsida (SR) och är i samband med en intervju med Till Koglin som doktorerar på LTH i Lund. I hans avhandlingsarbete jämför han cyklandet i Köpenhamn och Stockholm. Till säger att 25% - 29% av alla transporter i Köpenhamn sker med cykel, medan siffran i Stockholm enbart är mellan 4% och 8%, vilket Till menar beror mycket på politik och på traditionen i landet. På Klotets hemsida kan man också lyssna på en intervju med Till.

I filmen kan man se en del beteenden som, enligt mig, gärna hade fått smitta av sig till Sverige från Köpenhamn. Bl.a. kan man på många ställen se att cyklisterna räcker ut handen och ser sig över axeln när de ska svänga, dessutom räcker de upp handen när de ska stanna, något som gör det otroligt mycket säkrare och tydligare för andra cyklister, vilket gör att cyklandet blir säkrare. En annan sak, som man kan se efter c:a 1:20 in i filmen är hur man gör vi vänstersväng i en korsning med trafiksignal. I Sverige vinglar många gånger cyklisterna ut i vänsterfilen bland bilarna, men i Köpenhamn håller man till höger, cyklar fram till högerkanten på den korsande vägen och väntar där till det blir grönt. Lite svårt att förklara med ord, men det syns bra i filmen.

I Köpenhamn går det väldigt fort när man cyklar, vilket gör att det kan vara lite läskigt och svårt för en ovan cyklist att ta sig fram. Detta gör också att det förmodligen finns ett större behov av att följa de regler som finns för cyklister, skrivna eller outtalade. Dock tror jag mycket att skillnaden mellan Danmark och Sverige i cyklingen ligger, precis som Till påpekar, på en politisk nivå. Hade man verkligen haft ambitionen och viljan att öka cyklandet i Sverige så hade man satsat mer på det. Men, man är väldigt fast i tanken att alla ska kunna köra bil överallt och att det är det som är frihet. Denna tanke är lockande, men konstig på många sätt. Tänker man lite utanför denna 70-talsram så ser man att cykeln faktiskt ger en ännu större frihet.

Håll tillgodo med filmen och cykla lugnt!

fredag 8 oktober 2010

En stark ekonomi bygger på cykeln!

Den långa cykelturen mellan Malmö och Lund lyser fortfarande med sin frånvaro och det känns inte bra. Jag måste säga, med handen på hjärtat, att jag saknar min långa pendling till jobb. De 5 milen känns ibland tunga och långa på morgonen när man ska ge sig iväg, men efter några pedaltramp känns det bra i hela kroppen. Idag skulle jag tagit en tur in till Lund, men en sjuk dotter satte stopp för det. En dag hemma med dottern slår i och för sig allt, även om stackaren är lie krasslig.

Handelns utredningsinstitut (HUI) har gjort en skoj utredning på uppdrag av Växsjö. Här har man tittat på cyklisters inverkan på centrumhandeln och det var minsann inga dåliga siffror. Om man nu tror på att en ständig tillväxt och ökad konsumtion kan rädda världen och öka välfärden, kanske man ska börja snegla lite mer åt cyklisterna. Detta ger också ett starkt femte argument för att cykeln är ett otroligt bra fordon, på alla sätt (1, 2, 3, 4).

Utredningen visar att cyklande konsumenter handlar för c:a 300 miljoner om året, därtill kommer 40 miljoner som spenderas på kafé- och restaurangbesök. Andelen som väljer att cykla till centrum är 29 %, vilket är näst mest efter de som väljer bilen (35 %). Dock är det absolut flest, 65 %, som väljer ett miljövänligt sätt och här är cykel och kollektivtrafiken inräknade.

Enligt Henrik Vestin på HUI, har det länge varit en fokus på bilister när man planerar handeln med stora parkeringsytor och parkeringsgarage. Dock, fortsätter han, har trenden börjat sväng när allt fler väljer cykeln för att transportera sig. Han poängterar också att utredningen bara täcker Växsjö, men också att Växsjö är en ganska typisk svensk stad och att man skulle kunna applicera detta sätt att tänka i de flesta städer.

Som Malmöbo är man förunnad en otroligt trevlig cykeltur i princip vart man än ska ta sig, sen är ju Malmö lite av en lillebror till Köpenhamn också, cykelns mecka nummer ett. Dock blir man lite förundrad när man ska ta sig till ett av de oräkneliga köpcentrumen som ligger runt Malmö. Här finns det enorma parkeringar och/eller parkeringshus, men cykelställen är fortfarande ganska få, under öppen himmel och ofta konstigt placerade. Lite bättre är det på det senaste tillskottet, Entré, men långt ifrån bra. Ska bli intressant att se vad som händer med Emporia när det öppnar. Emporia ligger vid Malmö Arena dit det går cykelväg, dock väldigt ogenomtänkt och snirklig. När detta område byggdes har man definitivt tänk ”bil” och cykelvägarna har som vanligt fått den sträckningen där det finns plats och inte ”stör” för mycket, en kostig satsning av Malmö.

Cykeln tar alltså ytterligare ett steg framåt i att vara en oerhört viktig pusselbit i städerna. Framförallt gäller ju detta när vi måste gå mot ett mer ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle. Det blir också smärtsamt påtagligt när man läser och funderar kring frågor som t.ex. peak oil och vattenbrist (peak H2O?). Under sådana scenarier, eller bara genom att titta på världens ekonomier, förstår man att en ekonomiskt hållbar strategi måste utarbetas, samtidigt som de socialt hållbara frågorna måste befästas och inte bara sopas under mattan, t.ex. integrationspolitiken och jämställdhetsfrågorna. När man läser eller tänker på ordet hållbar utveckling är det många som tänker miljö. Inte mig emot, eftersom jag anser att miljön vi lever i är otroligt viktig och väldigt oumbärlig för oss, men det finns även de två andra begreppen inom konceptet hållbar utveckling. Alla goda ting äro tre, eller vad heter det?

Nåväl. Nästa gång du går ut genom dörren så hoppa på cykeln. För om du går ut ska du förmodligen transportera dig någonstans och då är cykeln helt formidabel!

Cykla lugnt!

måndag 4 oktober 2010

Dö i soffan eller lev på cykeln

Det blir inte mycket cykel till Lund nu eftersom jag sitter mycket hemma och jobbar. Dock blir det en hel del cyklande inne i Malmö. Det är en lite annorlunda upplevelse än att pendla mellan Malmö och Lund. Avstånden är mindre och man behöver fokusera så mycket på att bevara kraft för att orka hela vägen och sedan tillbaka igen. De senaste dagarna har det dock varit otroligt blåsigt och det ger ju en extra dimension på cyklingen.

Idag satt jag och läste igenom domen mot Andreas Grass (Lunds tingsrätt, mål: B 3272-10), cyklisten i Lund som blev åtalad för att ha blivit påkörd av en bilist (som dessutom blev frikänd trots smitning). När jag läste igenom tingsrättens bedömning tänker jag samma sak som jag ofta gör när jag reflekterar över cykling, att regler och lagar som gäller för cykling är otroligt luddiga. Jag har vid många tillfällen tidigare skrivit om cyklisters brist på kunskap om vilka regler som gäller för cyklister i trafiken. När man läser igenom det kapitel som gäller cykel i Trafikförordningen blir man inte heller så himla klok på vad som gäller. Jag har hela tiden hävdat att det är brutalt konstigt att Andreas Grass blir åtalad och ännu mer uppåt väggarna när han döms till böter. Dock blir man kanske inte så förvånad, speciellt inte när man läser domen. I domen kan man läsa:

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 6 § trafikförordningen döms till penningböter.

Vidare, enligt trafikförordningen gäller:

3 kap. 6 § 2 st trafikförordningen innebär att cyklister inte behöver använda cykelbana, om det av något skäl är bättre – underförstått mer trafiksäkert – att cykla på körbana.

och slutligen

Sammanfattningsvis, och även med hänsyn till vad Andreas Grass har anfört i övrigt, kan det inte anses ha varit lämpligare att använda vägbanan i stället för cykelbanan. Åtalet mot Andreas Grass är således styrkt. Påföljden bör bestämmas till penningböter.


Alltså får Andreas Grass 500:- i böter. Ja, man kan inte säga så mycket. Det är tingsrättens tolkning av trafikförordningen. Däremot kan man ifrågasätta förordningens utformning. Eftersom cyklandet i Sverige ökat lavinartat och (de flesta) politiker vill att man ska öka andelen cyklister mycket mer, kanske det är läge att se över reglementet också. Så som trafikförordningen är skriven nu är det lätt att inse att cyklisterna alltid setts som något som kan finnas där bilar kör, likt fotgängare. Detta måste det bli ändring på eftersom det på vissa ställen idag inte är bilar som är dominerande, utan cyklar.

Vidare bör man också göra det tydligare vad som gäller ute på våra gator. Redan idag finns det många bra lösningar, bl.a. cykelboxar vid trafikljus och speciella cykelfält ute på körbanan. Detta gör att cyklisterna syns bättre i trafiken och dessutom har fått den plats de behöver. Sen kan man alltid bättra på sådana lösningar t.ex. genom att ge cykelfälten en annan färg än asfaltsgrå, t.ex. blått som man har på många ställen i världen.

Ytterligare en sak som kan underlätta för cyklister (såväl som för bilister) i trafiken är att man slutar dela upp de båda i två grupper. Cyklister och bilister är fordon i trafiken. Inte mer och inte mindre. I en mycket bra artikel jämför Erik Sandblom (skribent på Ecoprofile) trafiken med en fest; det blir så kul som man gör det, varken mer eller mindre. Tänkvärt och ack så sant.

Hur som helst. Hoppa på cykeln och få fem extra år att leva. Tydligen är det farligare att ligga på soffan än att cykla!

onsdag 29 september 2010

Ett rättssamhälle som inte följer lagar och förordningar

Såpan kring Andreas Grass fortsätter. Andreas Grass som för ett tag sedan blev påkörd av en bilist har blivit åtalad. Detta p.g.a. att han cyklade på gatan i stället för på cykelbanan, något som enligt trafikförordningen inte är olagligt. Det tragiska i det hela är att bilisten smet, men åklagaren har bestämt att inte åtala denne för vårdslöshet i trafiken. Detta är helt åt h-e om jag får uttrycka mina åsikter rakt ut och mina tankar är med Andreas i detta fall. I Kvällsposten idag kan man läsa en sammanfattning av vad som har hänt och det har även jag skrivit om innan. Om jag inte minns helt fel kommer domen mot Andreas idag.

Tänk nu på att det tydligen är det bättre att ligga i 40 - 50 på cykelbanan än på vägbanan där medelhastigheten på bilarna är mellan 30 och 40. Strunta i att det är fara för era medtrafikanter (i detta fallet andra cyklister) och när ni kör bil är det bara att tuta och köra ner vad du har framför dig. Du behöver inte ens stanna. Det är lite som datorspelet Grand Theft Auto, utan skjutvapen då.
Cykla lugnt och ha det bra denna soliga dag!

Tillägg. Domen har fallit och det blev 500 kr i böter, men bilisten frias helt. HUR i hela H-E kom dom fram till det skulle man vilja veta!

tisdag 28 september 2010

Cykelpendling på monorail, kan det vara något?

Idag blev det en tur genom Malmö på morgonkvisten vid 8-snåret. Det var riktigt kallt i morse och dessutom en riktigt jobbig Skånevind. Trots vädret var cykelbanorna fulla av cyklister och på vissa ställen bildades det t.o.m. lite köer. Trevligt trots allt. Jag har många gånger berömt Malmö för deras fina cykelmöjligheter och det tänker jag fortsätta göra, men faktum är att om Malmö stad ska uppnå sina miljömål och dessutom menar allvar med att de vill öka andelen som cyklar i staden, är det hög tid för stadsplanerarna att sätta fart med utbyggnaden av cykelbanor. Det behövs fler och framförallt behövs cykelbanor som sväljer det växande antalet cyklister. Börjar det bildas köer även på cykelbanorna, ja, då väljs cykeln nog gärna bort igen.

I Miljöaktuellt kan man idag läsa om ett nytt sätt att ta sig fram med hjälp trampkraft. Det är google uppmanat innovatörer och uppfinnare att ta fram idéer för att hjälpa världen. Inom kategorin ”körinnovation inom kollektivtrafiken”, var det något som heter Schweeb som vann. Det handlar om cyklar på monorail. På bilderna ser det ganska gött ut, och även på den lilla videon som finns på Youtube. Det ser ut att kunna gå ganska fort och dessutom sitter man skyddad från väder och vind. Om detta är en bra lösning eller inte återstår ju att se. Än så länge är det på utvecklingsstadiet och ska snart testas i stadsmiljö. Var och när framgår inte av artikeln, men enligt Schweeb tillkännages detta inom kort.

Vad säger ni? Kan detta vara ett alternativ i städerna?

lördag 25 september 2010

Köpenhamn - En underbar cykelstad.

Nu har det varit dött på bloggen ett tag och jag ber om ursäkt för det. Jag har skrivit på min avhandling och då blir det varken tid eller ork att blogga. Dock ska boken tryckas i den kommande veckan så snart hoppas jag kunna sätta fart här igen. Speciellt nu när cykelsäsongen "börjar ta slut".

Idag vill jag tipsa om en liten film om Köpenhamn. Staden där man tänker cykel innan bil i stadsplaneringen och där folk följer en viss norm när man cyklar; räcker upp handen när man ska stanna, räcker ut handen och ser sig över axeln när man ska svänga och håller till höger.

Håll tillgodo och beundra Köpenhamn som cykelstad i denna sevärda lilla film!

onsdag 15 september 2010

Supercykelväg hade varit något mellan Malmö och Lund!

Nu blir det inte mycket rörelse alls för min del, det är mest att sitta framför datorn här hemma och skriva på avhandlingen. Ingen löpning, ingen skate, inte mycket cykling. Cykeln får bara komma ut på lunchen, mest för att jag ska komma ut och röra på mig, men ibland också för att handla ngn lunch.

Så här mitt i valrörelsen, med alla floskler och vallöften, saknar jag diskussionerna kring miljön. Det har liksom helt försvunnit och cykel-frågorna lyser nästan helt med sin frånvaro. Som tur är finns det en del som kämpar hårt för att hålla igång det.

Men, så blickar man lite över sundet och återigen gör danskarna det som borde göras här. Man ger sig den på att cyklingen minsann ska bli bättre. Danmark, och i synnerhet Köpenhamn, är redan bland de bästa ställena i världen att cykla i, men nu vill danskarna dubblera cyklingen.

På korta sträckor i Köpenhamn står cyklandet för en marknadsandel på 60%, men mellan 7 och 15 km sjunker detta väldigt mycket. Men, det ska det bli ändring på nu. Nu ska alla större danska städer få så kallade ”supercykelvägar”, 6-filiga cykelvägar. Det ni. Prata om att göra det attraktivt at cykla när det är otroligt lätt och bekvämt att a cykeln. Enligt Köpenhamn kommuns cykelansvarige är det extremt effektivt med cykling ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då det tar mindre plats, är bra för miljön och hälsan. Han säger t.o.m. att goda cykelförhållanden är ett måste för att man ska kunna få till en stad som är bra att leva i.

Jag hoppas, återigen, att våra kära politiker kan snegla lite över sundet här nere och lära sig lite. Vi får se vad alla de stora orden från våra svenska politiker betyder och vart det leder.

Klippet här nedan är från SVT - Sydnytt.

lördag 11 september 2010

Ingen fara för dig med cykel i trafiken

Igår vid lunch hoppade jag på cykeln för att sticka ner till “Hoddorna” för att köpa makrill och ta grönsaksstånden på Fridhemstorget på vägen hem för att köpa lite färska grönsaker. Jag är fortfarande exalterad över de nya bromsklossarna. Att en sån liten sak kan göra så stor skillnad. Det är en njutning arr cykla! Lunchen blev rökt makrill och en salsa på rödlök, squash, hackad vitlök, salt & peppar och lite creme fraiche. Till detta hemmaodlade tomater och ett stort glas kranvatten med en twist citron. Kostnad 26:- och i tid c:a 20 minuter. Kan knappt bli bättre!

Fick en kommentar här om dagen. En kommentar som man hör allt för ofta.

“Jo, jag cyklar inne i Malmö, men jag gillar det inte. Trafiken är så intensiv och jag är ofta rädd. Det finns för lite cykelbanor och det är cyklister över allt.”

Ja, vad ska jag som propagerar för cykling svara på detta? Jag brukar ge svaret att rädslan försvinner med erfarenheten eftersom du då även får ett bättre självförtroende, du lär dig läsa av trafiken och du lär dig ta ansvar för både dig själv och andra trafikanter. Faktum är att det som folk oftast är rädda för när de cyklar i trafiken är bilar. Dock är det faktiskt sällan bilarna som utgör något större hot för dig som cyklist, bilar är ganska förutsägbara. Det som oftast är det farliga för dig som cyklist är andra cyklister som inte klarar av att bete sig ordentligt i trafiken, eller fotgängaren som kommer ut mellan bilarna, eller bildörren som slängs upp av en oaktsam bilist som nyss har parkerat.

Detta är dock saker man lär sig parera och “förutse” med ökad erfarenhet. Det är faktiskt inte så farligt att cykla som många tror, eller vill få en att tro.
Hittade också en mycket bra kortfilm om detta ämne genom bloggen Cyclelicious. Det är filmskaparen Laura J. Lukitsch som gjort en film om hållbart resande i staden. Denna video är en del av en längre dokumentär.



Så, hoppa på cykeln och ge dig ut i staden. Det är ett roligt, spännande, givande och framförallt ett väldigt tryggt sätt att ta sig fram på.

Läs även lite hos Erik Sandblom och Kärringcykelbloggen.

Cykla lugnt!

tisdag 7 september 2010

Infrastrukturens fall?


Äntligen har jag fått på nya bromsklossar på cykeln och kan återigen hålla en ordentlig fart på väg till jobb. Dessutom har jag fått i en ordentlig mängd luft i däcken så nu rullar det på utan att man behöver trampa för mycket.

Många som cyklar gör det av miljöskäl eller ekonomiska skäl. När man lyssnar på politikernas miljöresonemang blir man bara mer övertygad om att det förmodligen inte kommer vara politikerna som kommer klara av att ställa om vårt samhälle till ett mer hållbart, utan medborgarna själva. Detta blir så smärtsamt uppenbart när man tittar på den rödgröna alliansens nya valaffisch, där de stolt poserar framför ett höghastighetståg i en miljö som är förvillande lik den post-atomkrigs miljö som målas upp i spelet Fallout. Tåg i all ära, men så länge man inte klarar av att driva en pålitlig tågtrafik med långsamma och väl testade tekniker så är det faktiskt förvånande naivt att tro att det ska bli bättre av att bygga ut järnvägen för att klara av högteknologiska snabbtåg. Dessutom kostar snabbtågens infrastruktur dubbelt så mycket som den vanliga tåginfrastrukturen.

Om man vill att folk ska välja tåg framför t.ex. flyg, måste man nog först se till att saker och ting fungerar som de ska. Att det inte är helt bisarra väntetiden och att tågen inte stannar stup i kvarten. Dessutom tror jag knappast att det hjälper att höja kostnaderna för tågresande något helt vansinnigt och dessutom dra ner på underhållet.

Nä, kanske det är så att man skulle försöka tänka lite utanför de vanliga ramarna och börja komma med andra lösningar. Behöver vi verkligen fara fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm eller Göteborg och Stockholm hela tiden. Internet är ganska väl utbyggt i Sverige och all teknik som finns idag med allt vad videokonferenser och realtidsuppdateringar heter så tror jag att man skulle kunna komma bort från mycket av resandet. På så sätt skulle man slippa både flyget (som den rödgröna, konservativa högen verkligen inte gillar) och höghastighetstågen (som den blåa, konservativa högen verkligen inte gillar).

När man läser om hur politikerna så här i valtider behandlar vår infrastruktur och vår välfärd (oavsett vilken falang man tittar åt) blir man mörkrädd. Det värsta av allt är att makthavarna verkar vara lite oroliga över hur de har ställt till det. De tar ju vartenda litet tillfälle i akt att dölja vad de sysslar med och därmed missar de okritiska och mindre insatta medborgarna en hel del felande i leden.

Återigen är jag glad att jag cyklar till jobb så jag slipper tokigheterna vad det gäller kollektivtrafiken och dessutom slipper jag det dåliga samvetet över att bränna mina pengar i tanken på en bil.

Cykla lugnt!

måndag 6 september 2010

Gästbloggare: Frihetskänslan av att för egen maskin ta sig fram utan större kostnader.

Vi börjar veckan med en gästbloggare. Denna gång är det en nybakad cykelpendlare vid namn Christian, eller ja, han har cyklat till jobb förr, men har efter flytt fått en rejält mycket längre sträcka att ta sig. Christian jobbar på ST-Ericsson som givetvis ligger ”på andra sidan Lund”, d.v.s. på toppen av ”berget”. Christian tar oss med från sin debut mellan Malmö och Lund och visar på att det sällan lönar sig att ge upp. Håll till godo!

Som nyinflyttad Malmöbo kan jag nu berätta om mina första erfarenheter kring cykelpendlingen mellan Malmö och Lund, en sträcka som skiljer sig markant från de senaste 5 årens cykelturer.

Innan flytten till Malmö var sträckan kring 4 km, Lund södra till Lund norra (Ideon för att vara specifik). En ganska blygsam tur alltså, och om det inte vore för uppförsbacken hade man knappt hunnit bli varm. Uppretad hann man dock bli ganska snabbt, särskilt om man valde Stora Södergatan förbi Stortorget. Cyklister som tar en paus mitt i gatan, taxibilar som trängs, bussar som svänger ut direkt framför en, folk som lullar runt utan att se sig för och som extra bonus, ojämna kullerstenar - hala på vintern och dammiga på sommaren.

Nåväl, Malmö är vår nya hemort och avståndet till jobbet har vuxit till sig rejält, ligger numera på 2,2 mil. Alternativen till cykling är inte så många (så som jag ser det):
- Bil har vi valt bort av miljö- och ekonomiska skäl, något som fortfarande skapar stor förundran hos släkt och vänner.
- Kollektivtrafik i form av bussar gör mig något stressad med byten, tidpassning, trängsel, för varmt/för kallt, omvägar (ej optimala sträckningar), förseningar osv. Tåg är oftast helt okej, jämn och fin gång, hög hastighet, bra benutrymme. När Citytunneln öppnar i december kan Triangelstationen bli ett hett alternativ.

Så till cyklingen. Malmö-Lund är en ganska känd cykelsträcka, så det var ganska givet att jag skulle prova på detta alternativ (Och vad gör man inte för en creddig Facebook-uppdatering?). Första turen var allt annat än smidig. Kom upp vid 7-tiden och hörde att det ösregnade. Var dock ganska taggad och hittade till slut regnkläderna bland flyttkartongerna. Försökte även ha framförhållning och stoppade därför ner cykelpump, vattenflaska och ombyteskläder i ryggsäcken. Gummistövlar på, och fram med 3-växlad herrcykel. Med en stor portion ansträngning i sällan skådat ösregn tog jag mig faktiskt ända till Lund, mer blöt än torr. Resvägen hade jag memorerat i förväg så det blev inga längre avstickare.

På hemvägen blåste det motvind, en ganska vanlig företeelse har jag nu förstått. Med trötta ben och ett fladdrande regnställ tog jag mig hemåt. Stående, i knapp styrfart avverkades Hjärup, Åkarp och Burlöv. Hemma vid Pildammsparken såg jag att vår lånade bil dagen till ära hade fått parkeringsböter (datumparkering den 17:e). Väl inne i lägenheten slängde jag mig på soffan och rörde inte cykeln på en vecka.

Dagarna som följde testade jag olika pendlingsalternativ. Insåg att de flesta hade sina brister (förstår inte varför bussen inte kör precis som jag vill!):
Från Södervärn: 169an. Irriterande hållplats vid Råby trafikplats, lång omväg runt Brunnshög.
Från Södervärn: 171an. Kör rakt förbi Ideon och gör en ologisk extrarunda ner till Kårhuset innan den vänder åter och äntligen släpper av en! Sådant som gör mig irriterad.
Från Södervärn: 1an. Långt att promenera från hållplatsen vid Lunds norra på morgonen. Otrevligt hög ljudnivå vid hållplatsen när man väntar vid motorvägspåfarten på hemvägen. Eftersom bussen utgår ända från Kristianstad kan den bli försenad.
Tåget från Malmö C: Tidsödande byten till och från stationen. Med Citytunneln och nya stationen vid Triangeln kan det antagligen bli bra.

Efter en vecka med kollektivtrafiken var alternativen testade och mina chockade benmuskler hade hunnit repa sig. Jag var åter redo för cykelspåret och ser det nu som det primära alternativet. Planen är att cykla minst så pass ofta att det inte lönar sig med busskort, alltså minst 3 gånger i veckan. Hoppas kunna cykla åtminstone oktober ut, sedan får vi se hur kylan påverkar motivationen.

Cykling måste inte vara en materialsport, men jag har valt att uppgradera en del för att underlätta turerna:
- Hjälm. Känns absolut nödvändigt vid långturer, inte så mycket att fundera över.
- Köpt en cykel av märket MBK. Det är ingen racer men är ganska inbjudande till höga hastigheter. Valde att köpa begagnad av miljöskäl, men också för att komma undan billigare och slippa värdeminskning om jag vill sälja den.
- Hyfsat tunna däck (28/622 mm).
- 7-växlad, nav. Vill slippa så mycket underhåll som möjligt.
- Rullbromsar, mindre underhåll än fälgbromsar. Något svampigare dock.
- Magnetlyse. Alltid på, mindre att tänka på. Dock osäker på om de blinkande dioderna verkligen är lagliga.
- Satte på pakethållare så att jag slipper ha ryggsäck.
- Pedaler och cykelskor. Osäker på om det går snabbare, men när musklerna vant sig borde det göra lite skillnad. Dessutom sitter fötterna där de ska och jag har inte trillat vid rödljusen än...
- Kläder. Väldigt stor skillnad när jag bytte från fladdrande jacka till tightare kläder. Ser man ut som en snabbcyklare så känner man pressen och då tar man i lite hårdare :-)

Med dessa uppgraderingar ligger tiden kring 55 minuter (är det motvind och många rödljus blir det snabbt 10 minuter extra). I morse var det inte så mycket kraft i benen så det tog aningen längre tid. Då kollektivturerna dörr till dörr oftast tar mellan 40-55 minuter är cykling ett vettigt alternativ. Dusch och frukost tar jag när jag kommit till jobbet istället för hemma.

Det som jag upplevt som jobbigt hittills är inte främst det fysiska (även om den ständiga blåsten är tröttande) utan istället att cykelvägen på vissa sträckor lämnar en del att önska. Genom Burlöv och Åkarp är det ganska dåligt. Det är många ställen med dålig sikt, smala passager och dåligt avfasade överfarter, så jag förstår de cyklister som väljer att cykla bland bilarna. När man gång på gång tvingas korsa vägen blir det uppenbart att cyklister räknas som andra eller tredje klassens trafikanter.

Men det finns många ljusglimtar också!
- Frihetskänslan av att ge sig iväg vid sjusnåret, innan rusningstrafiken kommit igång
- Skyltningen för cyklister är ganska tydlig
- Bred cykelväg mellan Burlövs center och Åkarp
- Doften av nybakat bröd vid Frestaren i Åkarp
- Kicken av att ha nått sitt mål helt för egen maskin

Två timmar cykling dagligen är nog mer en de flesta skulle kunna tänka sig, det ska man inte sticka under stol med. Och miljöeffekten av att en enda friskus tar cykeln när tusentals tar bilen är också försvinnande liten.

Dock tror jag det är betydelsefullt och roligt att se att fler och fler väljer cykeln som färdmedel till och från jobbet. Det handlar om att våga bryta normen, vara ett föredöme, sätta tankar i rörelse. Blir det tillräckligt många kanske politikerna vågar satsa på förbättringar för cyklister och på kollektivtrafiken i stort.

Vi ses i spåret!
Related Posts with Thumbnails