Mitt i "snökaoset" glider jag förbi med min hoj.

Temometern visar strax under minus 12 grader just nu och det har kommit riktigt mycket snö i Skåneland. Det är en ruskigt fin dag, en sån där dag när det är kal frisk luft och sol, snön gnistrar i solen. Det är så där fint att det nästan gör lite ont i hjärtat när man tittar på det.

Jag är ledig från jobb nu, men skulle igår ändå ta mig dit för en kopp glögg och några papper som skulle skrivas på. Igår skulle jag dessutom ha dottern med mig. Redan tidigt började min dotter propsa på att vi skulle åka ”den gröna bussen”. Jag som verkligen inte gillar åka stadsbuss och ännu mindre när det är snö (eftersom jag vet att Skånetrafiken suger på underhåll när det gäller sina fordon) ville givetvis inte åka buss utan cykla. Jag försökte förklara att det skulle gå mycket fortare och att vi kunde göra något annat kul i stället. Men det är som det är att diskutera med en treåring, fet går helt enkelt inte.

Sagt och gjort, vi åkte buss. Först en tur till Värnhemstorget, byte och vidare mot slutdestinationen på Sege Park. En sträcka som enligt Skånetrafikens hemsida i vanliga fall (utan snö) tar 33 minuter. När jag cyklar samma sträcka tar det c:a 20 – 25 minuter och kanske 10 minuter extra om det är snö. Med bil tar det c:a 20 minuter, beroende på trafiken. Igår väntade vi c:a 15 minuter på den första bussen och när den kom hörde jag att de som redan stod vid hållplatsen hade väntat 45 minuter. Bussen var riktigt full och det var precis vi kom med. Den stackares buss-chauffören som kämpade som ett djur att ens hålla bussen i rullning och inte fastna försökte ursäkta sig så gott han kunde och gjorde i övrigt ett mycket bra jobb. All cred till honom och hans kolleger för att kämpa på med sina sunkiga bussar och passagerare som verkar helt oförstående varför kollektivtrafiken inte går prick efter tidtabellen nu när det kommit c:a 20 cm snö. När vi väl kom fram till Värnhem efter 40 minuter möttes vi av kaos. Vi väntade 15 minuter och gick sedan in i Entré köpcenter för att värma oss lite. När vi kom ut efter 20 minuter stod folk fortfarande och väntade. Då fick jag nog. Jag slängde upp dottern på axlarna och gick de sista 3,5 kilometrarna. Det tog alltså c:a 2,5h att ta sig 6,5 km. Ja, vad säger man. Som tur var kunde min fru hämta oss med bilen lite senare och jag kunde köra hem. Men det gick inte heller så smidigt. Jösses vad långsamt det gick. Det märks verkligen fler tar bilen när det är sånt här väder, och jag klandrar dom inte. Turen tog kanske 40 minuter, i stället för de vanliga 20 minuterna. Senare på kvällen skulle jag iväg och handla lite och tog denna gång cykeln och återigen blev jag så oerhört medveten om cykelns storhet som transportmedel. Det gick snabbt, var säkert (om man jämför t.ex. med bilturen tidigare under dagen) och tog lika lång tid som vanligt.

Typisk cykelbana i Malmö i vinterskrud. Jämför gärna med gatan intill. Det ska dock

tillägnas att det finns andra problem i snöröjningen för cyklister, t.ex. när man

tvingas ut på smågator som inte prioriteras alls.

Att cykeln funkar så bra här i Malmö är ju givetvis för att Malmö prioriterar cyklister och cykelbanor till en ganska stor utsträckning. Denna prioritering märks också på att det fortfarande är väldigt många som cyklar trots all snö. Om cykeln ska vara ett bra alternativ måste man givetvis röja cykelbanorna, vilket inte verkar vara det allra vanligaste i våra städer. Jag tror dock att man hade kunnat slippa mycket av all ”snökaos” om man hade tänkt ett steg längre och prioriterat cykellederna i större utsträckning. Dessutom är kassorna med snöröjningspengar och resurserna i stort sett slut i många kommuner, vilket också skulle kunna bli lite bättre om man hade satsat lite mer på vintercyklism.

Slutsatser, cykla även på vintern, det lönar sig ur alla aspekter.

Cykla lugnt!