Det verkar som om sommaren faktiskt är på väg att greppa södra Skåne. På morgonen kan man hoppa på cykel i bara en tjockare tröja. Solen skiner och det är i stort sett vindstilla. Cykelturen till bussen var en fröjd idag. Man blir på bra humör helt enkelt, och det märks. Folk ler, visar hänsyn och hälsar. Cyklarna har fullkomligt forsat fram från källarförråden och det är rakt igenom glada miner.Glädje, hänsyn och cyklar är något vi har gemensamt med våra grannar här nere i Köpenhamn. Det visar sig också i en artikel i USA Today som publicerades för två veckor sedan. I ”It’s not hard to be happy in Copenhagen” kan man läsa om, i en amerikans ögon, ett paradis. Det nämns att det danskarna är bland de lyckligaste folken i världen (huruvida det stämmer låter jag dig som läsare ta reda på själv för tillfället). Några faktorer som nämns som skulle bidra till denna goda munterhet är en positiv uppsyn, statlig sjukvård, hög bildning, starka familjeband och mycket socialt umgänge.
Dessutom nämns danskarnas hängivenhet till att cykla, där 55% av Köpenhamnsborna tar cykeln till jobbet och skolan. Detta är något som jag verkligen tror har en betydelse, vardagsmotionen. Jag skulle gissa att samma slutsats skulle kunna dras i en stad i Sverige, eftersom svenskar och danskar inte är helt olika i sitt sätt att tänka.
Jag älskar meningen:
”It's a snap to take the metro from the airport and roll your bag to a hotel, dodging flocks of cyclists.”
Men då är jag ju kanske lite partisk I frågan vad det gäller cykling.
Vad säger ni, är vi lyckliga i Sverige, lika lyckliga som danskarna verkar vara? Kan det bero på att vi faktiskt har en sund inställning till att röra på oss och att vi faktiskt är ganska trevliga mot varandra?
Jag får återigen citera blogg-grannen på andra sidan sundet:
“Copenhagenize the planet. And have a lovely day.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar