Malmö och Lund visar Stockholm (cykel)vägen.

Dags för lite nyhetsuppdateringar här på bloggen. Det var ett tag sist, men när det dukas upp på ett bord med vit duk kan man inte låta bli att skriva lite. Det är DN som skriver om Stockholms nya insikt. Stockholms politiker har äntligen vakant upp och insett att man måste göra något åt trafikproblemen man har i staden. Kanske är det t.o.m. så att man börjar inse att man inte kommer lösa trängseln med Förbifart Tokholm? Nä, vad tänker jag nu på, ett sånt projekt kan ju bara lyckas, eller?

Nåväl, nu har i varje fall Stockholm insett att det är dags att göra något. Vad ska man då göra, jo, men sneglar mot Malmö och Lund bland annat. Jag kan inget annat än att tycka det är riktigt trevligt faktiskt. Malmö framförallt jobbar ganska hårt för att förbättra för cyklisterna och jag gissar att Lund gör detsamma med tanke på att dessa två städer blev utnämnda till årets cykelkommuner av Cykelfrämjandet tidigare i år. I Stockholm har man börjat använda t.ex. cykelboxar som de stora cykelstäderna har haft ganska länge. Enligt DN gäller också att ”Alla politiker är överens om att framtidens trafikinfarkt inte kan lösas med fler bilar, vägar och parkeringar.” Trevligt, trevligt. Det bästa med detta är att det som händer i Stockholm brukar smitta av sig på andra städer så småningom. Det är också bra för det kan få Malmö och Lund att jobba ännu hårdare för cyklingen, som en av trafikplanerarna sa under en presentation, ”vi har blivit utsedda till Sveriges cykelstad, men det är en karamell vi inte ska suga så länge på”. Bra där!

Ytterligare saker som händer i huvudstaden är att man börjat prata om att man ska få, som cyklist, köra mot enkelriktat och rött ljus, under vissa förutsättningar. Detta är helt galet radikalt för att vara i Sverige. Är det bra eller dåligt låter jag vara osagt tills jag funderat och undersökt saker ytterligare.

Som vanligt är det otroligt festligt hur mycket känslor cykelfrågorna rör upp. Som vanligt är kommentarsfält och antalet bloggar på ämnet större än för något annat. Cykling är viktigt, inget snack om det.

Vad säger du? Köra mot enkelriktat? Köra mot rött?

Energieffektivisering och nya tankar kring cyklingen i Stockholm

Idag var det ett regnigt Malmö man fick cykla igenom, men det gav bara luften en extra liten vår-touch. Trots det ganska trista vädret syns det tydligen att våren börja komma och att folk drar fram cyklarna från förråden, för det är strid ström på cykelbanorna.

Idag har vi haft nätverksträff på jobb. Otroligt intressanta och inspirerande männiksor man har privilegiet att arbete med. Det finns allt från de små företagarna som har nya smarta lösningar på problem som man knappt visste fanns, men som gör en enorm skillnad, till stora mastodonter som faktiskt jobbar ganska hårt för att vi ska ställa om samhället till ett mer hållbart sätt att leva. Ett av dessa är Schneider Electrics som sysslar med bl.a. energistyrning. Schneider Electrics presenterade i dagarna en undersökning de gjort bland 200 stora företag och kommuner. Det visar sig att bara inom den offentliga sektorn, skulle man kunna spara 3,7 miljarder kronor på energieffektivisering. Det är som representanten för Schneider Electrics på träffen idag så, det är ganska många lärartjänster eller sköterskor i vården.

Nå, för att komma till det jag hade i tankarna idag. Efter att ha läst om hur tufft Stockholm stads cykelansvarige, Krister Isaksson, har det, var det lite kul att idag läsa om att Stockholm nu verkar tänka om. Nu är det dags för cyklisterna i Stockholm att få samma behandling och beaktning som bil- och kollektivtrafik. Det låter väl bra! Då återstår att se hur bra dom lyckas. Planen är att man ska förbättra beläggning och underhåll, bredda underdimensionerade sträckor och knyta ihop cykelnätet, precis dom saker som skulle kunna göra en stad till en bra cykelstad. Krister säger också att Stockholm är decennier efter städer som Köpenhamn och Amsterdam, vilket inte kommer som någon chock. Jag tycker det dock är glädjande att man äntligen verkar ha förstått att det nu är läge att sätta fart på utbyggnaden av cykelinfrastrukturen. Kanske är det för att luften i Stockholm börjar bli riktigt dålig på sina ställen och halterna av partiklar ligger långt över gränsvärdena? Detta är ju dock inte unikt i Stockholm och jag har skrivit om det innan.

Det är skönt att se att fler och fler städer verkar fatta att det inte längre håller att ha städer som är byggda för att man ska köra bil. Dels med tanke på Peak oil och de stigande bränslepriserna, men också med tanke på hälsan.

Cykla lugnt!

Det gröna på flykt undan det grå

Idag kom den första riktiga snön här i Malmö, eller kanske det kommit lite innan, men idag är det ihållande. Dock är det som det är här nere i södern och det lägger sig inte och cykelturen till förskolan för att lämna dottern blev precis lika enkel som den brukar.

En av de sakerna som brukar nämnas när man pratar om vad som saknas inne städerna är närheten till naturen. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att människor mår bra av naturen och anledningarna är många och inte svåra att förstå. Människan är ett djur av naturen och vi är hårt knutna till den, oavsett hur mycket vi försöker att inte vara det. Det är under väldigt kort tid människan har varit så att säga ”modern”. Ur ett evolutionärt tidsperspektiv har vi inte funnits särskilt länge och tiden vi verkat som vi gör idag är otroligt kort. Detta gör att vi inte alls är anpassade till många av de miljöer vi lever i idag, utan har fått ta hjälp av olika verktyg och hjälpmedel. Fair enough, men det är fortfarande så att vi mår bäst i närheten av naturen. Det kan man t.ex. se i effekten av så kallade ”rehabiliteringsträdgårdar”, vilket låter lite flummigt, men som har ganska bra vetenskaplig grund (pdf).

Har man detta i minnet och läser i tidningarna idag om våra städer blir lite gråare för varje år kan man börja fundera på om vi är på rätt väg. I våra största städer minskar andelen grönytor med mellan 0,6 och 1,5 procent. Detta motsvarar mellan 23 och 546 hektar av städernas totala yta. De städer som har störst förlust är Malmö och Stockholm. Att det är dessa städer är i varje fall inte JAG jätteförvånad över. Malmö expanderar som besatt i en region som verkligen utvecklas med stormfart och i Stockholm är det väl samma visa, t.ex. den underbara idén att bygga Förbifart Tokholm. Å andra sidan bidrar den till miljön och kommer göra bilarna mer vänliga mot miljön, eller hur var det nu miljöminister Carlgren?

Jag undrar för övrigt varför vi har en miljöminister som inte verkar förstå samspelet i naturen och i vår miljö. Allt från att bilar skulle vara snälla mot miljön till att man motverkar inavel genom att minska antalet individer i en population, något min egen forskning, tillsammans med alla andra som studerar fenomenet visar, att så inte är fallet (men varför lyssna på det?). Är det så att vår miljöminister förstår samspelet i vår natur men bara är lite hemlig och låtsas att han inte gör det, eller har alliansregimen satt honom där för att dom inte vill ta i miljöfrågor? Hmm… mystiken tätnar…

Ny undersökning om cyelsatsning

Idag står cykeln hemma. Bestämde mig ganska tidigt i år att cykeln skulle få stå när temperaturen gick ner till 0 eller under. Största anledningen var och är att lungorna känns en hel del efter 2,5 mils cykling i kallt väder. Men vem vet, rätt som det är sitter man väl på sadeln igen.

Idag skriver Svenska cykling på sin blogg om deras undersökning som dom gjort tillsammans med Föreningen Bilfria leder. Här tittar dom på hur mycket de olika regionerna i landet planerar att satsa på cykeltrafiken de kommande tio åren. Läsningen är både intressant, glädjande och nedslående. Det finns många regioner som gör ett bra jobb (eller i varje fall har incitament att göra det), medan det finns andra som är en ren katastrof och faktiskt en ren skandal. I den positiva listan ser man Jämtland, Gotland och Västernorrland på topp och det ska dom ha en stor eloge för. I botten, på skammens platser, hittar man regioner som Stockholm och Göteborg. Stockholm satsar minst, faktiskt så lite som 17 kr/invånare, vilket endast är 5% av den totala infrastrukturkassan. Jämför man detta med t.ex. Skåne som ger tre gånger så mycket. Den fullständiga rapporten finns tillgänglig och man kan även läsa den korta artikel DN har om rapporten.

Det mest skrämmande med att hitta Stockholm och Göteborg längst ner på listan är att dessa regioner är de mest folktäta i Sverige och också de städer där det finns mest möjligheter att utöka cyklandet. Att det kan vara svårt att motivera folk i landsbygden att börja cykla till jobb kan jag ha en viss förståelse för då det kan handla om långa sträckor, dock finns det inget som motiverar en stad att inte satsa på cykelpendlare.

Min egen reflektion kring detta när jag cyklat är min förundran över att man på många ställen underlättar för bilisterna medan cyklarna för hänga med på ett hörn med någon patentare som i bästa fall funkar hyfsat. Detta gäller framför allt mina observationer i Malmö. I Lund gjorde man för länge sedan det lätt att cykla och i princip omöjligt att köra bil inne i centrum. Till Malmös försvar måste man säga att de satsar mycket på cyklisterna och många nya cykelvägar har och håller på att byggas. Lund har under lång tid setts som "cykelstaden", men jag måste nog säga att Malmö har kommit i kapp och faktiskt t.o.m. gått om. Bra jobbat Malmö!