Kortfilm om cykling i Boston

Igår startade dagen med avlämning på förskolan, följt av en helt underbar cykeltur till jobb i solsken och lätt medvind. Dagen kunde inte bli annat än effektiv och bra. Cyklingen hem bjöd på en annan favorit på sommaren. Ett lätt regn med en behaglig temperatur. Dock kunde man vara utan motvinden, men jag ska väl inte klaga, den var inte så hemsk ändå.

Hittade, genom bloggen Cycling in Auckland, en sevärd kortfilm om arbetet med infrastrukturen för cykel i Boston. Jag tror många har en bild av USA som ett bilburet land (vilket i och för sig stämmer till stor del), men det finns små oaser även där som verkligen arbetar framåt för att komma tillrätta med fetma och andra välfärdssjukdomar, avgaser och föroreningar och en effektivisering av städerna. I filmen ser ganska mycket cyklande och dessutom blir man ju nästan avundsjuk på vissa lösningar man ser. T.ex. som att ha cykelbanorna i en speciell färg för att verkligen markera att det är en yta för cyklar. Nåja. Lite att titta på i solstolen mellan tupplurarna, håll tillgodo.

Streetfilms

Terrorister till cyklister

Var ute och sprang en sväng igår för att känna om min stukade fot kommer hålla halvmaran på lördag. Stukningen som jag fick förra lördagen när gubben plockade fram sin gamla bräda och åkte lite. En bräda med hjul under, det kan ju bara gå på ett sätt, men det kommer bli mer efter Broloppet. Löpturen var dessutom grymt efterlängtad eftersom det inte blivit någon cykling nu p.g.a. av löpträningen.

Igår i GP kunde man läsa en artikel om cykeldrullar. Igår kunde man också se ett litet inslag på Sydsvenskan om samma sak. Det handlar om oansvariga cyklister som cyklar på trottoarer, släpper styret för att skicka SMS, kryssar mellan fotgängare och kör mot rött. Enligt chefen för trafikpolisen i Skåne, Erling Andersson, är det lite som Dr Jekyll och Mr Hyde, personerna som bryter mot reglerna har ofta körkort och följer reglerna hyfsat i bilen, men blir totala anarkister när de hoppar på cykeln. När man undersöker tryggheten i städerna kommer ofta cyklisterna upp som en fara.

Jag som propagerar mycket för cyklingen vill gärna att fler cyklar, men precis som Erling i artikeln är jag kluven. Det som är absolut farligast för mig när jag pendlar mina 2,5 mil till jobb är andra cyklister, som inte ser sig för när de svänger, räcker inte ut handen och stannar inte för att lämna företräde vid väjningsplikt o.s.v. Visst, bilister är ena riktiga sopor (en del) på att visa hänsyn och de är dessutom stora och hårda, men inte lika oberäkneliga.

Ju mer jag cyklar desto mer respekt får jag för trafikreglerna och försöker alltid följa dessa. Bryter jag aldrig mot någon regel då? Självklart. Jag cyklar mot rött ibland och struntar i stopptecken, det händer att jag cyklar på trottoaren också (men visar alltid en extrem hänsyn mot fotgängare). Som cyklist måste man tänka på två saker, man är mindre och oskyddad än en bilist, men man har samma rättigheter OCH skyldigheter som en sådan. Man måste också tänka på att man som cyklist är hårdare och i princip lika farlig för en gående som en bil är mot en cyklist. Nåja, kanske inte riktigt, men principen finns där. Sen är det inte alltid det är helt klockrent att cykla i stan, det är liksom inte riktigt byggt för cyklar på många ställen, men detta håller på att ändras och med tiden kommer det bli bättre, det är jag övertygad om.

Om man jämför med Danmark (som jag gillar göra) ser det helt annorlunda ut (vilket också nämns i filmen på Sydsvenskan). Här räcker man ut handen och visar mer hänsyn för regler och mot andra trafikanter. Anledning? Svårt att säga, men det är väldigt många fler som cyklar och cykelkulturen och cykeltraditionen är mycket längre och djupare rotad. Jag tror det kommer bli bättre även i Sverige med tiden, det måste bli det när det blir fler cyklister.

Så, du som cyklist, försök följa reglerna som finns, det tar inte mer tid. Tänk på att det finns fler än du i världen och le när du cyklar. Resten av dagen kommer bli fantastisk, det kan jag lova. Vill du veta vad som gäller för cyklar kan du titta lite i Kap. 6 i Trafikförordningen. Man kan även ögna igenom Kap. 1, 2 och 3. Det är väldigt kort och en del saker är öppna för tolkning. Läs också på Trafikverket om hur din cykel ska vara utrustad.

Hur gör du när du cyklar? Följer du reglerna? Rösta i pollen ute till höger här på sidan.

Bloggat: C-kvinna,

Vilken miljöpåverkan har det att cykla en mile?

Nu börjar det seriöst krypa i kroppen när jag sitter på kontoret. Jag har inte cyklat till jobb nu på nästan en månad eftersom jag har legat i löpträning inför den stundande halvmaran som går av stapeln på lördag. Jag känner mig omotiverad och inte får mycket gjort och jag är seg och trött när jag kommer till jobb. För min del kan jag lugnt säga att cyklingen gör underverk. Jag var och är ganska tränad även utan cyklingen, men trots det har cyklingen en otroligt positiv effekt på hur jag mår och jobbar. Detta har varit ett nyttigt experiment för mig för att se hur stor effekt cykelpendlandet har. Min slutsats är helt klart enkel; fortsätt cykelpendla.

Jag har helt undvikit att skriva om koldioxid på min blogg och kommer i fortsättningen fortsätta undvika det. Det är en infekterad debatt och dessutom finns det andra saker som är lika och om inte mer miljövidriga än den kära koldioxiden. Nåväl. På The Guardian’s cykelblogg har Mike Berners-Lee gjort en rolig beräkning av hur stort koldioxid-fotsteg cykling gör om man cyklar en engelsk mile (c:a 1,6 km).
Beräkningarna är gjorda med antagandet att man gör av med 50 kalorier per mil. Detta är givetvis väldigt individuellt och beror på en massa faktorer, som din form, hastighet, bromsningsfrekvens etcetera. Oavsett hur du cyklar så kommer du använda energi och den energin kommer obönhörligen från maten du stoppar i dig. Om du cyklar en 1,6 km på banan är utsläppet 65g CO2 medan flingor och mjölk släpper ut 90g. En lustig energikälla som Mike nämner är influgen sparris som släpper ut 2800g CO2. Jag vet inte hur det är med dig, men det är sällan jag vräker i mig en hink sparris innan jag drar till jobb. Men skulle jag göra det, ja, då kan jag lika gärna köpa den största Hummern och köra varje dag.

Som sagt, vissa beräkningar är väl mer sannolika än andra, men lite roliga hållpunkter att tänka på. Där finns även länkar till andra saker som släpper ut CO2, som t.ex. ett kärnvapenkrig eller en pint öl.

Cykla lugnt!

Hepp!

"It's not hard to be happy in Copenhagen"

Det verkar som om sommaren faktiskt är på väg att greppa södra Skåne. På morgonen kan man hoppa på cykel i bara en tjockare tröja. Solen skiner och det är i stort sett vindstilla. Cykelturen till bussen var en fröjd idag. Man blir på bra humör helt enkelt, och det märks. Folk ler, visar hänsyn och hälsar. Cyklarna har fullkomligt forsat fram från källarförråden och det är rakt igenom glada miner.

Glädje, hänsyn och cyklar är något vi har gemensamt med våra grannar här nere i Köpenhamn. Det visar sig också i en artikel i USA Today som publicerades för två veckor sedan. I ”It’s not hard to be happy in Copenhagen” kan man läsa om, i en amerikans ögon, ett paradis. Det nämns att det danskarna är bland de lyckligaste folken i världen (huruvida det stämmer låter jag dig som läsare ta reda på själv för tillfället). Några faktorer som nämns som skulle bidra till denna goda munterhet är en positiv uppsyn, statlig sjukvård, hög bildning, starka familjeband och mycket socialt umgänge.

Dessutom nämns danskarnas hängivenhet till att cykla, där 55% av Köpenhamnsborna tar cykeln till jobbet och skolan. Detta är något som jag verkligen tror har en betydelse, vardagsmotionen. Jag skulle gissa att samma slutsats skulle kunna dras i en stad i Sverige, eftersom svenskar och danskar inte är helt olika i sitt sätt att tänka.

Jag älskar meningen:

”It's a snap to take the metro from the airport and roll your bag to a hotel, dodging flocks of cyclists.”

Men då är jag ju kanske lite partisk I frågan vad det gäller cykling.

Vad säger ni, är vi lyckliga i Sverige, lika lyckliga som danskarna verkar vara? Kan det bero på att vi faktiskt har en sund inställning till att röra på oss och att vi faktiskt är ganska trevliga mot varandra?

Jag får återigen citera blogg-grannen på andra sidan sundet:

“Copenhagenize the planet. And have a lovely day.”

Tycker du verkligen cykling är så roligt? Nä, faktiskt inte.

Denna månad har jag inte cyklat en enda gång till jobb, utan det har blivit buss för hela slanten. Precis som jag skrivit så många gånger innan här på bloggen gör cyklingen att jag är vaken väl på jobb och jag jobbar mycket effektivare under dagen. Denna månad har jag åter igen fått det bekräftat. Efter att ha suttit på bussen och skumpat eller för den delen suttit i bilen är man seg och trött i huvudet och det blir en slow-start utan dess like. Dessutom går kaffekonsumtionen upp rejält.

Nåja. En fråga som jag fått under dessa två veckor utan cyklingen till jobb är om jag saknar det och om jag verkligen tycker det är så roligt att cykla 5 mil till och från jobb. Svaren är ja och nej. Ja saknar det enormt mycket. Nu när cyklingen blivit en del av rutinen på morgonen för att komma igång och strukturera tankarna inför dagen och på eftermiddagen för att varva ner och tömma huvudet på jobbtankar. Klart jag saknar det! Men, tycker jag verkligen det är så kul. Nä, egentligen inte. Att cykla är för mig som att ta bussen, tåget eller bilen. Jag ska från punkt A till punkt B, hur jag tar mig mellan dessa spelar faktiskt inte så stor roll. Det som valet fallet på är det som gynna mig mest. Egoistiskt tänkande som enbart rör mig själv. Fantastiskt! Det är ju precis så det ska vara. Kan man få sig själv att göra saker som är bra för ens hälsa och humör och dessutom göra omgivningen en enorm tjänst är det berättigat att vara egoistisk, ordentligt egoistisk.

Så, att cykla är ett sätt att transportera mig. Punkt. Det är snabbt, oerhört mycket snabbare än något annat i en stad., det är bra för mig, min omgivning och miljön och det ger en behaglig känsla. Två cykelbloggsgrannar som också känner på detta sätt, och illustrerar det fint är Copenhagenize och en fin liten undersökning som hittas på Cycleicious.

Men, om jag nu inte tycker det är så kul att cykla, hur motiverar jag då mig själv att ta cykeln överallt? Tja, det finns som jag precis sagt så otroligt mycket att vinna på det; motion, PENGAR, tid och MILJÖ. Faktum är att det är, rent ut sagt, korkat att ta bilen när man ska röra sig inom stan. Varför envisas folk med att göra det? Jag ska ärligt säga att jag inte vet. Jag hoppar också in i bilen ibland och är korkad, men jag vet inte varför. Varför gör man det? Varför gör just du det?
Sen är det ju det här med lätttillgängligheten och ”smidigheten” att cykla. I Malmö är det väldigt bra, i Lund är det helt ok, och det verkar bli bättre även i resten av Sverige, men det finns fortfarande många problem. Cykelidag tar upp ett med konstig skyltning, Cykelsmart ett annat med hur barnen idag fostras till ett mer stillasittande liv och Cykla i Malmö tar ofta upp ytterligare ett, nämligen kombinerade gång- och cykelbanor. Man måste börja tänka cykel i våra städer och sluta fundera så mycket över hur vi ska hantera en ökad biltrafik. Bilarna ska inte vara inne i de centrala delarna. Det finns så många andra lösningar. Dessutom kan man dagligen se olyckor där antingen en bil kört på en cyklist eller där cyklar på cykelöverfarten orsakat en olycka (t.ex. Aftonbladet och DN.)

Jag ser en ljus framtid för cykeln som ett transportmedel. Fler upptäcker de positiva sidorna med att ta cykeln, även om det inte alltid är så kul. Men hur det än är, det är ganska skönt att få röra på sig, det är mycket få människor som inte tycker det och cyklingen är ett behagligt sätt att göra det på.

Cykla lugnt!

10 cm nysnö var inget problem för en cyklist

I går kväll snöade det ordentligt i Malmö. Det i kombination med den Skånska blåsten gjorde att även vi i den yttersta södern nu har ett rejält snötäcke. I morse hade jag lite ärende ner i stan och kände att det kanske vara läge att göra ett litet statement, mest för mig själv, och ta cykeln. Sagt och gjort, fram med cykeln och på med hjälmen.

Döm av min förvåning, men det funkade utmärkt att cykla i Malmö trots all snö. Vägar och gator var katastrof. Dom gick inte att cykla på, men cykelbanor och trottoarer var i princip snöfria. Bra jobb av snöröjarna, som för övrigt verkar får för lite beröm för det jobb dom gör.

Jag tror att en anledningen till varför cykelbanor och trottoarer var i så bra skick är för att bostadsbolagen och borättsföreningarna tar sitt ansvar och röjer ordentligt runt sina hus. Här har inte kommunen sitt finger med i spelet i direkt mening. Min första tanke när jag var på väg hem och bestämde mig för att skriva lite här var att jag skulle ge Malmö kommun beröm för deras insats. Men, ju mer jag funderar på det, desto mer övertygad är jag att det inte är kommunen som gör detta jobb.

Två saker talar mot kommunen i detta fallet. För det första det usla skick gator och väg är i. Det är inte ens plogat på gatorna. De gator man kunde cykla på var de där bilar och cyklar kört och bildat spår i snön. Den andra saken är det kommunala bostadsbolaget MKB. Sämre snöröjning får man verkligen leta efter. MKB går ut med att dom inte saltar, utan enbart använder sand vid haltbekämpning. Detta tycker jag i och för sig är bra, då jag inte är någon jätteanhängare av vägsalt. Det MKB dock inte verkar förstå är att det hjälper inte att bara sprida ut sand utan att röja snö. Utanför MKB's hus är det tjockt med snö som är ganska löst packat och ovanpå det ligger lite sand. Det funkar inte riktigt bra. Sätter man foten på det sjunker man ner och gruset försvinner. Halkbekämpning, nja, inte direkt. Dåligt, dåligt, skärpning, skärpning.

Nu är det tillbaka till familjen och helgen!

Hepp!

Svensk cykling utser årets politikerpris

Fortfarande för mycket snö och slask för att cykla till jobb. Börjar bli tråkigt nu, men framför allt börjar det rycka i benen. Men idag var det kanske lika bra. Blev helt slut i benen bara av att cykla till bussen.

Idag utser Svensk cykling årets politikerpris. Detta pris går till den politiker som på bästa sätt lyft fram cyklingens positiva effekter. Prisutdelningen sker på Mynttorget 2 i Stockholm klockan 16.00, för de som finns i den staden och vill titta.

Idag blir det ett väldigt kort inlägg, men så får det vara. Tillbaka till verkligheten, eller är det cyberrymden som är den "riktiga" verkligheten nu?

Hepp!



*Redigerat 13:20*

Eftersom det redan nu har avslöjats (av både GP och av Svensk cykling) att det är en ledande politiker i Göteborg, nämligen Anneli Hulthén som får priset kan jag ju skriva det här också. Mer om anledningen kan läsas i artikeln i GP.