Flygstopp och oljetopp, jag tar cykeln

Nu var det ett tag sedan jag satt på cykeln till jobb p.g.a. en massa olika omständigheter. Dock fick jag laga min första punktering igår. Skulle iväg på ett möte i Malmö och fick den något snopna överraskningen att cykeln stod på platt bakhjul när jag kom ner i cykelkällaren. Nåja, det fick bli sambons cykel i stället (3 vxl med fotbroms, varför TILLVERKAS sådana as till cyklar!?!). Kom till mötet och det visade sig att personen jag skulle träffa var sjuk, så det var bara att cykla hem igen. Ingen fara på taket, jag fick röra lite på mig och en nypa frisk luft.

När jag var på väg till mötet på cykeln funderade jag på min punktering där hemma och tänkte att det kändes bra att det är billigt och lätt att fixa en cykel, speciellt efter att ha lagt på två nya däck på bilen här om dagen; dyrt, skitigt och ytterligare ett oljeberoende. Då slog det mig plötsligt att även min cykel är beroende av olja; mina däck, slangar, bromsar, växelreglas, smörjmedel, allt kräver olja. Det är ju helt sinnessjukt.

Jag har med blandade känslor följt flygstoppet de senaste dagarna som varit tok-bevakat i media (DN, SvD, Sydsvenskan). Jag känner med de människor som blivit drabbade och har fått tillbringa ett par dagar på en vår jords tråkigaste och mest moral-dödande platser, flygplatser. Det som dock roar mig lite, är att detta visar hur otroligt beroende vi är av flygandet, att vi har skapat ett behov av att resa så långt, så fort och så ofta. Som många har skrivit om de senaste dagarna (Fogelqvist, Effekt, Cornucopia 1, Cornucopia 2, Aleklett) så kan detta vara ett naturligt litet experiment på vad som kan komma att ske i det så kallade Peak Oil-scenariot. Vad händer egentligen om oljetillgången inte kan match efterfrågan, jo, priset kommer stiga och allt som innehåller olja kommer också att bli dyrare. Jag undrar jag hur ett samhälle som bygger på olja (och evig ekonomisk tillväxt i en ändlig värld) ska klara av detta när det verkar som om hela världen ställs på ända för att en vulkan på lilla Island får ett utbrott. Tänk er själv att man måste cykla 4 km i stället för att ta bilen, eller att man måste använda videokonferens i stället för att flyga mellan Malmö och Stockholm, eller att man måste vara hemma med familj och vänner på semestern i stället för att flyga över hela jorden för att spendera en vecka på en strand i Thailand. Ja, jag ser ju att det kan bli ganska olidligt.

Nåja. Jag fick lagat min punktering efter allt och i morgon rullar åter cykeln de 5 mil som pendlingen till jobb innebär. Ser fram emot det. Behöver ett kick-start i morgon för att få inspiration till skrivandet på avhandlingen.

Sverige verkar fortsätta sätta sitt rykte på spel med en massa tosigheter

När det nu inte är någon större cykelsäsong för mig får jag väl skriva om andra saker som jag funderar och reflekterar över.

Hittade idag en artikel på klimatsmart.se där de skriver om avverkningen av skog i Australien. Avverkning av en massa skog är och har varit ett enormt problem över hela världen, men tack och lov verkar det som att det finns ljusglimtar här och var, dock inte i detta fallet.

Det är gräsrotsorganisationen Avaaz.org som har startat en kampanj mot ett särskilt projekt på Tasmanien, där projektet Gunns Pulp Mill vill bygga ett enormt sågverk, vilket kommer medföra ännu mer avverkning och framför allt en enorm miljöpåverkan i form av förlorade habitat för djur och växter, men även ett enormt utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser vid bränningen av stubbåkrarna. Flera av världens största banker har nekat företaget lån eftersom miljöpåverkan är för stor. Dock inte verkar den svenska banken Nordea inte alls ha några betänkligheter angående detta. Det är detta Avaaz kampanj No Pulp Mill, Nordea grundar sig på.



Inte nog med att Sverige totalt misslyckades på COP15 i Köpenhamn eller att Sverige ställts i dåligt dager i internationell media angående den bissara vargjakten. Nu får man som svensk hänga lite till med huvudet när en bank som Nordea visar total ignorans mot allt sunt förnuft.

Nä, Sverige utger sig och ses i många fall som föregångare och förebilder inom miljöarbetet, men ett gott rykte tar lång tid att bygga upp, men kan försvinna väldigt fort. Det är nog på tiden att Sveriges ledare och företagare börjar tänka sig för en gång extra innan dom stoppar foten i munnen och babblar på.

Visa ditt missnöje genom att gå in på Avaaz.org's sida och stöd deras kampanj mot Nordeas vansinnigheter.

Hepp!

Tungt för IIIEE och...

... under cykling till jobb. Som vanligt uppförsbacke hela vägen till Lund och dessutom motvind. Det var tungt idag. Dock känner jag mig särskilt nöjd med tanke på vad man läser i tidningen idag.

Internationella miljöinstitutet (IIIEE) i Lund verkar också ha det tungt och det är inte bara idag. Thomas B. Johansson som är tillsatt som chef på institutet verkar inte som chef. Enligt Sydsvenskan är han sällan på plats, c:a 85% utanför huset. Hur man ska kunna driva och leda en organisation när man bara befinner sig 15% av tiden på plats är för mig en gåta. De anställda på IIIEE kan man tänka sig känner en viss frustration, och med all rätt; till sydsvenskan säger en anställd att "Thomas B. Johansson har en månadslön på 80 700 kronor. I det ingår ett tillägg på 7 600 kronor för prefektsysslan. – Det tillägget borde gått till dem som fått sköta hans arbetsuppgifter åt honom"

Att resa jorden runt med flyg stora delar av året kanske inte är så konstigt för en företagsledare, men att göra det när man är chef för ett miljöinstitut är anmärkningsvärt. Dessutom har Thomas B. Johansson åkt taxi för nästan 40 000: - under nio månader. Hans svar på detta är helt otroligt märkligt: "– På miljöinstitutet klimatkompenserar vi för de utsläpp vi åstadkommer genom resandet. Vi står för klimatneutralitet." Ska ett miljöinstitut stå för klimatneutralitet när man i själva verket borde lobba för att minska belastningen på naturen, må det vara koldioxidutsläpp eller annan påverkan.

Man hör många gånger när man pratar med människor att det kanske inte är så farligt med miljöhoten som många vill påstå, "Forskarna är ju inte ense". Detta är helt fel; forskarna är ense om att människan påverkar klimatet, dock ger klimat- och biologiforskare ett intryck som säger att så inte är fallet. Detta kommer ur den självkritik som många naturvetenskapliga forskare är tränade i. Att det dessutom finns personer inom dessa forskningsområden som beter sig helt huvudlöst och ogenomtänkt i dessa frågor gör ju saken inte bättre, och då tänker jag på personer som Thomas B. Johansson. Att som chef på ett miljöinstitut bete sig så miljöomedvetet är ju i samma dumhetsklass som cheferna inom bankerna beter sig.

Fy skäms Thoman B. Johansson som inte sköter sin position, sina anställda och ansvar för en hel forskarkår som varje dag kämpar för vår miljö!