Olje-dyrkan gör mig till glad cyklist

Inte heller idag blev det någon cykling. Det fick bli en löprunda i stället. Tyvärr börjar mitt knä spöka igen, vilket det inte gjort på ett bra tag nu. Jag skyller på för lite cykling eftersom det är just cyklingen som till stor del gjort att knäet blivit så pass bra som det faktiskt är. Det får bli någon dags vila nu och återupptagande av cyklingen på allvar nästa vecka. Detta håller inte!

Återigen kan man läsa i tidningarna om våra härjningar i naturen för att komma åt de så eftertraktade resurserna. Dels har ett tankfartyg med nio miljoner (!) liter diesel olja gått på grund i Kanada och riskerar läcka ut olja i arktiska vatten och dels har ytterligare en oljerigg flugit i luften, denna gång i Louisiana. Först kunde man inte se något oljeläckage, vilket i varje fall jag känner skulle vara osannolikt. Mycket riktigt någon timme senare hittar man oljefilm på vattnet. Att något sådant skulle hända så nära inpå en av vår tids största oljekatastrofer ter sig ganska osannolikt. Men, kanske inte så oväntat egentligen. Ju närmare (om vi inte redan passerat) Peak oil vi kommer, desto hårdare måste vi pressa tekniken för att komma åt den svarta sörjan. Inte undrar på att det kommer att gå käpp rätt åt skogen förr eller senare.

Om miljöpåverkan blir lika stor som av Deepwater Horizon är väl inte så troligt. Dels för att denna rigg inte var i produktion och dels för att den står på betydligt grundare vatten. Jag vet inte, men är det kanske läge för världen att inse att det är något fel och kanske också läge att kontrollera olje- och mineralbrytnings bolagen lite bättre och bli hårdare i regleringen? Nä, när saker som detta händer gång efter annan är jag glad att jag i stället tar cykeln när jag ska någonstans. På så sätt utnyttjar jag min egen kraft att komma någonstans utan att det förorenar för mig själv och andra och utan att ta upp för mycket plats.

Detta blev lite av ett gnällinlägg, men så är det väl ibland när man blir trött på vår verkligheten.

Cykla lugnt!

Glad att jag valt cykeln när världen ställs på ända

Har inte blivit något cyklande till jobb på ett tag nu. Har faktiskt införskaffat ett busskort och kommer åka buss ett tag framöver. Anledning? Snart är det broloppet och löpträningen får gå före cyklingen. Av någon anledning gillar inte kroppen att först cykla 5 mil fram och tillbaka till jobb och sedan ge sig ut och löpträna. Vad konstigt.

När jag nu åker buss, som är ganska bekvämt, men sjukt tråkigt, får man ju roa sig med något och det blir musik och en bok. Boken jag läser nu, som jag förhoppningsvis kommer att skriva en liten rapport om här sedan, är bra. Det är en bok som jag egentligen inte borde läsa för jag blir så in i H-E förbannad. Det senaste kapitlet tog upp hur vi utvinner våra råvaror, så som olja, kol, guld och så vidare. Man blir verkligen mörkrädd och för min del är det helt ofattbart att det inte har blivit bättre på väldigt lång tid. Ett exempel som tas upp är Shells prospektering och utvinning av olja i Nigeria, ett annat är Chevron’s (före detta Texaco) utvinning av olja i Ecuador. Om man kan kalla Al Qaida för terroristnätverk (vilket jag absolut kan hålla med om) så kan man definitivt kalla Shell, Chevron och för den delen BP för terroristorganisationer. Den enda skillnaden är att de tre senaste är koncerner, bolag, företag, kalla det vad du vill. När och hur det blev så att människor inte längre bestämmer över vad som är rätt och fel och hur vår (faktiskt enda) jord ska behandlas. När och hur blev det så att multinationella koncerner kan göra som de vill? Förorena vatten, skövla skog och förgifta befolkningar utan att det kostar dom en nickel? Skumt.

Svaret sitter de flesta nog inne med själv om man bara stannar upp en minut och tänker efter, tittar på sin mobiltelefon, på sin bil, på sitt hus, på sina fingrar, kläder, sitt beteende. Ja, det handlar som alltid om pengar.
Kanske skulle det sitta fint om man någon gång stannar upp mitt i ett steg och funderade på vad det är som håller på att hända med vår omvärld. Det kan vara svårt att greppa och förstå att det som händer i Afrika, Sydamerika eller Asien inte stannar där utan påverkar våra liv och vår hälsa. De slutna system som vår jord innebär kan ibland vara väldigt svårt att ha i åtanke när det är så lätt att hoppa in i bilen. Jag har själv svårt för det ibland, och då har jag ägnat större delen av mitt liv åt forskning och studier i ekologi som just handlar om samspelen och kretsloppen i naturen. Ljuspunkten för mig är att det är fler och fler som verkar inse det totalt förkastliga i vårt sätt att behandla vår jord, det är också fler och fler som aktivt arbetar och kämpar för att ändra på saker som dessa. Det gäller bara att få till en ekonomisk kostnad för miljöförstörelsen, förorening av vatten, grävande av enorma hål, spridning av gifter och så vidare. Men det är nog på väg eftersom vår tids profeter (hur dom nu blivit det), ekonomerna, har börjat inse att detta är något oundvikligt och nu tar med detta i sina modeller.

Nä. Jag har trots allt ganska stora förhoppningar om framtiden. Människor verkar känna på sig att det är något som gått snett och det verkar finnas en vilja att förändra. Jag ser fram emot de kommande åren med spänning. Till dess är jag otroligt glad att jag redan nu har börjat ställa om mitt liv till ett mer hållbart leverne, cykeln som transportmedel, mer källsortering (fast Malmös kommunala bostadsbolag, MKB, inte kan tillhandahålla någon form av källsortering), mindre slösande och absolut mindre konsumtion. Mår jag sämre och har mitt liv blivit lite mer obekvämt? Absolut inte, tvärt om. Jag har nog aldrig mått så bra faktiskt och dessutom har jag väldigt mycket mer tid över till annat. Enligt mig är det definitivt en win-win situation att ställa om.

Läs mer om oljan och töntarna som tar upp den och även om peak-teorin:

BP1, BP2, BP3

Shell1, Shell2, Shell3

Chevron1, Chevron2

Peak1, Peak2, Peak3