En liten fredagsfilm

Idag är det lite kallare i Malmö igen, men cykelbanorna är torra och fina och det var absolut inga problem att cykla dottern till förskolan. Det har pratats en del om halka, men det vet jag inget om. Det är inget som finns på cykelvägarna i varje fall.

Idag är det fredag och vi börjar dagen med en skön liten film. Ja, tänk om cyklister hade betett sig som bilister.

Årets politikerpris från Svensk cykling.

Bilden är från Sydsvenskan, fotograf Yvonne Johansson

Idag utsågs den politiker som under föregående år gjort mest för att lyfta fram cyklingen och för att förbättra för cyklister i Sverige. Förra året gick priset till Anneli Hulthén.

I år gick priset till Karin Svensson Smith, som enligt mig är en mycket värdig vinnare. Jag har skrivit om Karin tidigare på bloggen, bl.a. om en super-cykelväg mellan Malmö och Lund.

En sådan cykelväg skulle betyda mycket för de som cykelpendlar mellan dessa båda städer. Vi är ganska många som cyklar denna sträcka och vi verkar bara bli fler och fler. Om man skulle få till en riktigt smart lösning på en sådan cykelväg, kan man kanske kapa 10 - 20 minuters restid enkel resa. Detta skulle innebära att tidsargumentet för att ta cykeln mellan Malmö och Lund blir ännu starkare än tidigare och alternativen med kollektivtrafik och bil börjar blir riktigt löjliga.

Jag gratulerar Karin till priset, som jag personligen tycker man ska vara väldigt stolt över. Bra jobbat Karin och jag hoppas få se mycket mer av detta avbetet i framtiden.

Cykla lugnt!

Årets första tur.

Idag var det premiär för pendelturen mellan Malmö och Lund. I Malmö var det ~6 grader, i Lund ~5. Ett lätt dis svalde omgivningen och det var riktigt mysigt på cykelbanan med en lätt medvind. Dock hängde benen inte riktigt med idag, det kändes som om hjärtats slag och cykelns monotona rullande hade en konspiration för att köra från benen. Det fick bli höga växlar, högre än vad jag haft någon gång tidigare.

När jag cyklat till mitt jobb inne i Malmö cyklar jag samma väg som jag gör när jag cyklar till Lund, men svänger av vid Sege, i princip där tätorten Malmö slutar. Under vintern har jag ett par gånger mött några av de cykelpendlare som jag annars möter på sträckan mellan Malmö och Lund, alltså måste ju cykelvägen vara funktionsduglig. Alltså, eftersom snön nästan är borta och temperaturen har letat sig uppåt fick cykeln äntligen komma fram och rulla sina mil.

Som vanligt var cykelstråken i Malmö bra. Ganska många Malmöbor har tagit fram cykeln igen och cykelbanorna fylls på ganska snabbt. Vad som är kul att se är att majoriteten av cyklister nu har ljus på cykeln och det flyter på ganska bra. Jag tror många har börjat inse att när man visar hänsyn och följer en del regler så blir allt enklare för alla.

Den enda incidenten som hände i Malmö var en dam i 60-års-åldern som helt sonika stannade mitt på cykelbanan utan att ge tecken. Killen bakom henne (och precis framför mig) lyckades undvika en krock, liksom jag, men tjejen bakom mig hade inte samma tur utan körde rakt in i damen. Vad lär vi oss av detta? Jo, ge tecken och stanna vid sidan, inte mitt på cykelbanan.

Nåväl, vidare på premiärturen. Efter Malmö kommer Arlöv och Burlöv, dessa något hatade hussamlingar, även kallat orter. Cykeltanke finns inte direkt på dessa ställen som jag sagt så många gånger tidigare, men en sak var i varje fall ok och det var snöröjningen, så dessa orter gled förbi utan några som helst problem. Som vanligt tar det dock mycket kraft att stanna för alla korkade övergångar och snirkliga spår.

Efter detta kommer så Lund. Skönt känner man när man glider under vägen i cykeltunneln, ”I Lund tänker man lite cykel i varje fall”. Färden fortsätter genom Sankt Lars området med sitt parklika utseende och här är det ganska trevligt att cykla, även om det är mycket bilar på vägen. Sen får man chocken. Man närmar sig tätorten Lund och genast övergår mitt lugn och mitt lätta sinne till irritation och tunga tankar. Snöröjning, det vet man inte vd det är i Lund. Cykelbanorna är spåriga med isbeläggning och där cykelbanorna övergår till gata, ja, DÄR är perfekt att lägga snön som man plogat bort från vägarna. Inte på gräset sidan om, utan mitt på cykelbanan. Genom Lund tar idag nästan lika lång tid som att cykla mellan de båda städerna, Malmö och Lund. Idag känner jag verkligen att Lund är en j-a piss-stad att cykla i.

Ett exempel på en cykelbana i Lund

Under fikan pratar vi lite cykling, som det ofta blir när jag är på plats, och många säger sig inte våga cykla i Lund nu. Några kommentarer är, ”Det går ju inte för all is”, ”Jag kommer inte ens igång på cykeln för all snö och is” . Jaha. Det var ju inte så bra, men så är läget och det kanske man får acceptera? Fast min inställning ändrar sig igen när jag kommer att tänka på en artikel jag såg här om dagen i Sydsvenskan, där man från gatukontoret slår sig för bröstet och menar att Lund minsann är en bra stad att cykla i och att det är en anledning till att antalet bilinnehav inte ökar trots befolkningen gör det. Man säger också att det är ganska många studenter som cyklar och det kan spela in. TROR NI?!? Studenter cyklar för att de inte har råd med bilar och många andra cyklar för att man inte KAN köra inne i Lund. Det behöver dock inte betyda att det är bra att cykla in Lund. Att man försvårat för bilister inne i centrala Lund kan man kanske tycka är bra, men man kan inte göra det utan att man gör det acceptabelt för andra trafikslag. Det är klart, man kan ju använda sina fötter och gå, men jag vet inte om det är det bästa sättet att ta sig till och från jobb om man ska korsa en hel stad.

Nä, bättring Lund! Snegla på Malmö. Inte för att Malmö är superstjärnor när det gäller infrastrukturen kring cykling, men som lillasyster till cykelmeckat Köpenhamn kan man se att det finns många influenser från grannarnas huvudstad som man smittats av.

För att sammanfatta det hela. Årets första pendling mellan Malmö och Lund var en underbar upplevelse på det stora hela. Det är riktigt skönt att komma igång igen och väglaget är bra, så ut med cyklarna nu och befolka våra cykelstråk.

Vi ses på banan! Cykla lugnt!

Vargdebatten - infekterad, trist och trångsynt.

Snön är i princip borta från Malmös gator nu och cykelbanorna fylls återigen med cyklister. Riktigt kul att se förändringarna dels mellan dagar då olika väder råder och dels mellan de olika årstiderna. Jämför man de åren jag verkligen har använt cykeln dagligen ser man att antalet cyklister verkligen har växt, inte bara under den varmare och torrare delen av året, utan även under vinterhalvåret. Det ska bli kul att se hur det blir framåt våren. Jag anar att 2011 kommer bli ett riktigt bra cykelår.

Idag är det dock lite mer dystert hos mig. Som stor djurvän och forskare inom ekologi är det tungt att se vargjakten dra igång. Detta är en debatt som gör mig matt och mest ledsen. Jag gillar att debattera och jag gillar när människor har olika åsikter, hur skulle annars utveckling och förändringar ske?

Det sorgliga när det gäller vargen är att debatten är infekterad, tråkig, hätsk och fruktansvärt trångsynt.Var jag står är tydligt, om inte annat efter min artikel i Second Opinion förra året. Dock kan jag förstå skepsisen mot varg hos vissa. Att denna skepsis och rädsla många gånger bygger på brist på kunskap om vargens ekologi är väldigt tydlig när man pratar med människor som är emot vargens existens i Sverige. En som dock är klart är att det finns idioter på båda sidan av debatten. Dessa syns och hörs mycket, vilket gör att man inte kommer en millimeter framåt i diskussionen. Det gör också att sakargument och faktiska fakta får står tillbaka för tyckande.

Saken blir inte heller bättre av att vi har en miljöminister som försöker vända kappan efter vinden hela tiden och agerar som en sumpig och slapp disktrasa. Å ena sidan försöker han gå jägarna och renägarna till mötes genom att tillåta jakt (eftersom att skjuta på saker och våld alltid brukar skapa acceptans), å andra sidan försöker han gå djurvänner och naturvårdare till mötes genom att utspel om hårdare tag mot tjuvjakt. Problemet är att de som inte gillar vargen kommer inte komma på bättre tankar genom att man tillåter jakt. Det är det i och för sig ingen som verkar tro heller, utom kanske Andreas Carlgren då.

Ytterligare en sak som gör vargjakten helt absurd är argumentet att göra vargstammen mer livskraftig genom att minska inaveln. Eftersom jag precis har försvarat min avhandling i just populationsgenetik med inriktning på inavel, känner jag att jag kan drista mig till att säga att detta är det absolut dummaste jag någonsin hört i hela mitt liv. Man inte öka den genetiska variationen i en population genom att göra den mindre, det går inte, inte på något sätt. Då säger någon, ”ja, men man ska plantera in nya friska vargar”. För det första är inte vargarna så ”sjuka” som det många gånger framhålls i debatten, visst finns det effekter av inavel, men populationen växer och den har gått igenom en så kallad ”flaskhals” under många år där skadliga gen-varianter (alleler) har sorterats bort av den naturliga selektionen. Under förra årets jakt sköts inte en enda varg med några tecken på inavelsskador. För det andra kan det vara otroligt farligt att flytta genpooler över långa distanser eftersom detta kan leda till något som heter utavelsdepression hos populationen eftersom de båda populationerna är FÖR olika i sin arvsmassa.

Det finns ingen biolog eller naturvårdare som kan argumentera för vargjakten. Inte ens Olof Liberg som försökt försvara vargjakten med biologiska argument. Dels har hans argument varit väldigt svajiga och inte riktigt klarat lite granskning, dels har Liberg (under en diskussion i Lund med bl.a. mig och mina kolleger) medgett att det ligger mycket politik i detta och att man inte ser till naturvårdens bästa i alla lägen. No sht Sherlock, men säg då inte att man gör det. Men det är som det är med naturvårds- och miljöpolitiken i detta land.

Mer om vargjakten i media här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här

Nåja. Jag ber om ursäkt till alla cykelfantaster som bara vill läsa om cykling. Ni får stå ut med annat också ibland.

Cykla lugnt!

Blixthalka även på cykelbanan

Snön börjar sakta men säkert smälta bort i Malmö och Lund och temperaturen har börjat krypa upp lite. Det innebär alltså att det nu börjar bli en klassisk skånsk vinter med 2 plusgrader, småregn, snålblåst och underkylt regn med påföljande halka. Det är med andra ord svinkallt och riktigt grått och tråkigt, precis så som folk verkar gilla det eftersom det är mycket klagande på den ljusa vita snön som gör allt lite tystare och lite lugnare. Nåja, det finns ju en del fördelar med att snön försvinner, det blir ju t.ex. mycket lättare att ta sig fram med cykel. I morse var det kul att se att cykelbanorna återigen var ganska vältrafikerade. På vägen hem var det dock en annan femma, det var ruskigt halt och det var nästan lite läskigt i vissa svängar.

Samtidigt som detta väderskifte sker kan man läsa i dagens tidningar att saltet i Malmö börjar ta slut och att man nu måste gå över till att använda sand. Jag har inte riktigt förstått varför man öser ut salt när det ligger en massa snö på vägarna som ändå bara blir till snömos som är halt och jobbigt att gå i. Det hade väl varit bättre att låta snön packas lite och sanda på det, saltet ”hinner” ändå inte smälta all snö förrän det är förbrukat och runnit iväg. Dessutom låg temperaturerna nere på mellan -6 och -12, vilket betyder att saltet inte funkar i vilket fall som helst. Saltet skulle dock behövas nu när det är en eller två plusgrader och underkylt regn. Det är nu den berömda blixthalkan kommer och då skulle saltet sitta fint. Vad ska man göra nu? Sanda motorvägen? För min del på cykelbanan har det inte så stor betydelse om det ligger salt eller sand, bara snön blir packad eller borttagen. Det som är värst för mig som cyklist är om snömoset får ligga kvar, det blir spårigt och det fryser till. Det är det en mardröm att cykla.

Nu är jag ingen expert på snö- och halkbekämpning, jag är ju trots allt skåning, så detta är mina tankar och reflektioner. Är det någon som kan, på ett trovärdigt sätt, upplysa mig mer?

Cykla lugnt!

Bra start på 2011 för bloggen

Skånska Dagbladet, lördagen den 8/1-2011

I måndags ringde en reporter och undrade om det var jag som skrev bloggen Malmö - Lund på cykel, eftersom de ville göra en intervju och ta några bilder. Givetvis ställde jag upp på det, eftersom det är ett fint sätt att få ut bloggen lite och kanske få lite fler att få upp ögonen får cykeln som det underbara transportmedel det är. Sagt och gjort, intervjun gjordes och bilderna togs och det hela resulterade i en liten plats på förstasidan, samt en halvsida inne i tidningen. Tyvärr har jag inte hittat artikeln online, därför den fina bilden ovan.

Det blir ett kort inlägg idag eftersom internet har lagt ner har hemma (och varit borta i tre dagar; frustration på äkta i-landssätt) och jag får skriva detta på mobilen.

Cykla lugnt!

Ett år med Malmö - Lund på cykel

Så har 2010 gått med allt vad det innebär. Bloggen har varit mer eller mindre aktiv i perioder, men ambitionen har hela tiden varit att skriva några gånger i veckan. De sista månaderna på 2010 blev det inte så av olika anledningar, men förhoppningsvis blir det nya tag under 2011.

Jag har bytt jobb och jobbar inte längre heltid inne i Lund, vilket innebär att jag inte längre behöver pendla mellan Malmö och Lund hela veckorna. Dock jobbar jag i Lund 2 gånger i veckan och det innebär att det är ännu mindre vits med att skaffa busskort. Att köra bil är inte ett alternativ för mig och ännu mindre nu när vi gått in i ett nytt år. Alltså blir det cykel kvar. Förhoppningsvis håller detta och det blir cykling två gånger i veckan mellan städerna och tre gånger i veckan genom Malmö. Alltså, bloggen kommer i högsta grad förbli levande. Nu kommer dessutom möjligheten förbättras att jämföra cyklandet i Malmö och Lund.

Här kommer lite statistik och informtion om hur det sett ut på bloggen under 2010.

- Bloggen har haft 8326 besök varav 5903 var unika besökare.

- De tre vanligaste sökfraserna som gjorts i sökmotorerna och som lett till ett besök på bloggen är:
1. cykelväg malmö lund
2. cykla malmö lund
3. blogg cykel malmö

- De fem mest läste inläggen är:
1. Att cykla mellan Malmö och Lund
2. Ett rättssamhälle som inte följer lagar och förordningar
3. Resejämföraren från Lunds kommun
4. Huvudlöst krav på cykelhjälm 2.0
5. Är verkligen cyklar så skrämmande för folk i bil?


Jag tackar alla mina läsare för ett trevligt och inspirerande år och hoppas att vi hörs vidare under 2011 och att vi kan utvidga kretsen av vardagscyklister ytterligare. Det är ju dags att få folk att cykla i städerna nu och även mellan städerna där detta är realistiskt. Framåt i utvecklingen bör vi gå och, för att citera en bloggranne, "Lika bra vi vänjer oss".

God fortsättning på det nya året!

Cykla lugnt!