Årets andra tur och lite tankar kring en cykelväg.

Idag var det så dags att ta cykeln mellan Malmö och Lund igen. I morse var det precis en sån dag då jag brukar tveka att ta cykeln till Lund, en sån dag då jag nära nog faller dit och tar bussen i stället. Det var runt 0 grader, grått, dimma, sjukt fuktigt och blåsigt, ja, en typisk svinkall och tråkig vinterdag i Skåne. Dessutom sa kroppen ta det lugnt, jag håller på att bli förkyld. Dock tog jag cykeln ändå och efter några hundra meter när jag fått upp värmen kändes det riktigt bra. Frisk luft, man får röra lite på benen och allt blir liksom lite tystare när det är dimmigt.

Även om jag kände en förkylning kunde jag väl cykla? Som blogg-grannen säger, bara lite. En av anledningarna till att jag inte lyssnade helt på kroppen är en filosofi jag haft sedan unga år. När man känner en liten förkylning i kroppen, den har inte brutit ut, men man känner att där är något, ja, då är det bara att dra på löparskorna, eller som nu för tiden, ta fram cykeln. Tar man en lättare joggingtur eller tar en lugn tur på cykeln (t.ex. till jobb) för kroppen jobba lite och antingen försvinner förkylningen eller så bryter den ut och är över på några dagar. Det har funkat för mig de senaste 20 åren, så jag kommer fortsätta med det. Det finns dock ett stort NONO, halsont. Känner man det minsta lilla i halsen är det total vila och stillhet som gäller.

På jobb kände jag mig otroligt frisk och pigg som vanligt när man cyklat de 2,5 milen från dörr till dörr, men nu ikväll sitter jag här med min tekopp och känner hur förkylningen sköljer över mig. Precis som jag förväntade mig.

På vägen mot Lund idag kunde jag inte låta bli att tänka på möjligheterna det skulle innebära att få en cykelväg (eller cykel-highway) mellan Malmö och Lund. Mellan stadskärnorna idag tar det c:a 30 – 40 minuter att cykla och då är det på en väldigt dåligt planerad cykelväg. Tänk vad fort det gått om man hade byggt en spikrak cykelbana som är bred, har bra beläggning och dessutom vindskydd på sidorna. Det hade varit helt fantastiskt och gjort att argumenten för vilket annat fordonslag som helst hade slagits i bitar jämfört med cykelns storhet. Dessutom har man ju sett i t.ex. London att cykelvägar som dessa highways innebär att andelen cyklister ökar markant, i Londons fall med 70%!!!



Tittar jag på statistiken för vilka sökord som leder in till denna bloggen från sökmotorerna så är det i särklass ”Malmö Lund cykel” eller ”Malmö Lund cykelväg”. Jag gissar att vi hade sett en otroligt stor ökning av andelen pendlare på cykel mellan Malmö och Lund om en sådan cykelväg hade byggts.

Ja, vi hoppas att något sådant kan komma till stånd inom en inte allt för avlägsen framtid. Du som läser detta och inte pendlar med cykel mellan Malmö och Lund, utan gör det med bil eller buss, skulle du kunna tänka dig börja cykla om en cykel-highway byggdes? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle börja? Och för er som redan cyklar sträckan, vad skulle man tänka på om man byggde en sådan väg?

Cykla lugnt!

Ny cykelparkering i Malmö med plats för 2000 cyklar

Ett helginlägg är inte det vanligaste på denna bloggen, men idag känns det berättigat. Det ser ut att kunna bli en fin söndag i Malmö idag. Idag hoppas jag att få tid över för att fixa cykeln lite. För att använda den så mycket som jag gör tar jag inte hand om den som den förtjänar. Vintern har gått hårt åt den och den ser riktigt bedrövlig ut. Det blir till att tvätta av den lite, justera växlarna, lite olja på rörliga delar och spänna bromsvajrar. Finns det ytterligare tid idag ska jag sticka iväg och titta lite efter en cykelkärra. Hade varit praktiskt när jag lämnar och hämtar på förskolan och även för att storhandla och slippa ta bilen.

I december 2010 öppnade Citytunneln i Malmö för trafik. Detta innebar att Malmö fick något om kan liknas vid en tunnelbana, men just nu är det väl egentligen bara en järnväg som går under jord, under Malmö. Det är en ganska spännande tanke i sig och det som enligt mig är en av de mest imponerande sakerna med Citytunneln, är att allt skedde i tid. Det var t.o.m. så att bygget var lite före planeringen vid något tillfälle, inte något som tillhör vanligheterna idag. En av stationerna är Triangeln som har två uppgångar, en uppgång som kallas norra och en som kallas södra. Det har varit ganska mycket prat om att det ska byggas ett stort cykelgarage vid en av uppgångarna och ska jag vara ärlig måste jag säga att jag inte följt den diskussionen särskilt väl eftersom det ofta är ganska mycket snack och planer kring cykling som sedan sällan blir av. Jag har nog tagit för givet att det kommer sluta i ett gäng cykelställ som slängs ut där de är som minst i vägen för bilarna.

Jag måste dock ändra min uppfattning radikalt nu och verkligen börja tro på att det finns en genuin vilja hos politikerna i Malmö att föra fram cykeln. I fredags eftermiddag fick jag från Karolina Skog, kommunalråd i Malmö, skickat till mig lite info angående cykelparkeringen som faktiskt ska byggas vid södra uppgången. I förslaget kan man läsa att det finns c:a 35000 invånare inom 1 km som har tillgång till denna uppgång och väldigt många fler som har tillgång till den på cykelavstånd. Man beräknar att c:a 37000 på- och avstigande resenärer kommer att använda sig av stationen när Citytunneln har varit igång några år. Detta berättigar mer än väl en fungerande cykelparkering vid stationen, om inget annat eftersom den ligger mitt i centrala Malmö. Dessutom vet vi ju alla att inne i de centrala delarna i en stad FINNS det verkligen inget annat transportmedel att argumentera för än just cykeln. Cykelparkeringen ska vara i markplan och i förslaget ingår följande för en cykelparkering; plats för 2000 cyklar, café/kiosk, offentliga toaletter och loka med cykelservice. Tre fjärdedelar av ställen ska vara tvåvåningsställ under ett transparent tak och resten ”vanliga” ställ utan tak. Tittar man på ritningarna finns det en tanke bakom detta som ger god insyn och bra med ljus i hela anläggningen. Vidare kommer det finnas plats för specialcyklar som t.ex. lådcyklar, cykelkärror och tandemcyklar. Det planeras också luftpump, förvaring och verktyg.

Jag måste säga att cykelparkeringen känns väldigt genomtänkt och faktiskt har man utgått från cyklisterna i detta fall, sen får vi ju se om det verkligen blir så bra när man väl sätter det i verket. Det finns ju alltid saker man tummar på till slut, men jag har en känsla av att detta kommer bli riktigt bra.

Beslutet om parkeringen ska tas i början på nästa vecka så än finns det ju lite vi kan säga till om. Kanske inte några större förändringar, men små detaljer som vi cyklister funderar över och känner är viktiga. Själv hade jag ju gärna sett ett nytt landmärke i form av ett mini-Turning Torso. Dels för att det skulle sätta Malmö på kartan ytterligare, dels för att det är j-gt häftigt, men framförallt för att det inte tar så stor plats. Ytan den planerade cykelparkeringen tar är ju ganska stor och skulle kunna minskas ganska mycket, speciellt eftersom man idag pratar mycket om att förtäta staden.

Nåja, jag tycker Malmö är på rätt väg än så länge. Nu vill jag veta vad du tycker! Vad skulle du vilja se i anslutning till cykelparkeringen? Vad ska de tänka på när dom bygger det hela? Tips, råd, tankar, frågor, reflektioner välkomnas!

Ha en bra dag och cykla lugnt!

En rejäl cykelväg mellan Malmö och Lund

Idag är det riktigt grått och trist i Malmö. Jag jobbar hemma, så cykeln står och vilar idag. Den enda turen på cykeln (hittills) var och lämna lillan på förskolan. Lite måste man ju röra på sig innan man segar ihop framför datorn och börjar beta av dagens arbetsschema.

Här om dagen utsåg ju Svensk Cykling den politiker som gjort mest för cyklingen under 2010. Inte helt otippat fick Karin Svensson Smith priset. Som man har sett i media och som jag har skrivit här tidigare, vill Karin tillsammans med Karolina Skoog bygga en ”cykelhighway” mellan Malmö och Lund.

Om vi börjar med ordet highway, så är jag inte så förtjust i det. Inte för att det är på engelska, utan för att det översatt betyder motorväg eller landsväg och oftast förknippas med motorfordon. Kanske supercykelväg är bättre? Jag vet inte. Någon som har något bra förslag?

Nåja, namnet är kanske inte så viktigt. Att cyklingen behöver mer tanke och beaktande i Sverige är jag övertygad om. Det finns så mycket att vinna på att få fler att cykla. Det gäller inte minst ur ett miljöperspektiv, men även ur ett hälso- och ekonomiskt perspektiv. Kort och gott, för att vi ska kunna ställa om till ett hållbart samhälle måste Sverige dra upp huvudet ur sanden och inse att vi måste komma vidare och inte stå kvar på samma punkt, vilket vi gör idag. Det gäller att vidga vyerna och börja se helheterna. Vi har för länge sedan passerat Peak Oil och cyklingen blir en livsstil för fler och fler, men ändå är det ofta motvind för cyklister. Varför har inte cyklister samma rättigheter som bilister i trafiken? Och varför finns inte förmånscyklar när det finns förmånsbilar? Är det för att Sverige står med huvudet i sanden och inte vill se nya lösningar. Plötsligt kommer det nog bli lite kallt om rumpan när vi står där med byxorna nere och inser att vi kanske skulle gjort något när chansen fortfarande fanns?

Nu åter till cykelbanan mellan Malmö och Lund. Det är många som nyttjar denna sträcka. Det är en helt ok cykelväg, inte på långa vägar bra, men det är en cykelväg. Den är inte anpassad för att cykelpendlare, inte på något sätt faktiskt, och ur säkerhetssynpunkt är den inte heller speciellt bra om man jämför med många andra cykelleder. Vind är det gott om på slätten. Sträckorna Burlöv – Åkarp, Åkarp - Hjärup och Hjärup – Lund är brutala vid minsta lilla vind.

Vad kan då göras? Som sagt, det finns mycket, men kanske kommer det bli lite mindre motvind för cyklingen i vår region i framtiden. Vi har politiker med viljan och det finns projekt som jobbar ganska bra med cyklingen.

Min fråga till er är nu, vad skulle du vilja se för förändringar mellan Malmö och Lund när det gäller cykelinfrastrukturen? Konkreta förslag, idéer, reflektioner, tankar och visioner. Allt välkomnas! Jag ska försöka sammanställa det jag får in och ta med mig när jag pratar med berörda personer. Ta chansen att påverka du med. Lägg era tankar som kommentarer eller som ett mail till mig.

Ha en bra dag och cykla lugnt!

En liten fredagsfilm

Idag är det lite kallare i Malmö igen, men cykelbanorna är torra och fina och det var absolut inga problem att cykla dottern till förskolan. Det har pratats en del om halka, men det vet jag inget om. Det är inget som finns på cykelvägarna i varje fall.

Idag är det fredag och vi börjar dagen med en skön liten film. Ja, tänk om cyklister hade betett sig som bilister.

Årets politikerpris från Svensk cykling.

Bilden är från Sydsvenskan, fotograf Yvonne Johansson

Idag utsågs den politiker som under föregående år gjort mest för att lyfta fram cyklingen och för att förbättra för cyklister i Sverige. Förra året gick priset till Anneli Hulthén.

I år gick priset till Karin Svensson Smith, som enligt mig är en mycket värdig vinnare. Jag har skrivit om Karin tidigare på bloggen, bl.a. om en super-cykelväg mellan Malmö och Lund.

En sådan cykelväg skulle betyda mycket för de som cykelpendlar mellan dessa båda städer. Vi är ganska många som cyklar denna sträcka och vi verkar bara bli fler och fler. Om man skulle få till en riktigt smart lösning på en sådan cykelväg, kan man kanske kapa 10 - 20 minuters restid enkel resa. Detta skulle innebära att tidsargumentet för att ta cykeln mellan Malmö och Lund blir ännu starkare än tidigare och alternativen med kollektivtrafik och bil börjar blir riktigt löjliga.

Jag gratulerar Karin till priset, som jag personligen tycker man ska vara väldigt stolt över. Bra jobbat Karin och jag hoppas få se mycket mer av detta avbetet i framtiden.

Cykla lugnt!

Årets första tur.

Idag var det premiär för pendelturen mellan Malmö och Lund. I Malmö var det ~6 grader, i Lund ~5. Ett lätt dis svalde omgivningen och det var riktigt mysigt på cykelbanan med en lätt medvind. Dock hängde benen inte riktigt med idag, det kändes som om hjärtats slag och cykelns monotona rullande hade en konspiration för att köra från benen. Det fick bli höga växlar, högre än vad jag haft någon gång tidigare.

När jag cyklat till mitt jobb inne i Malmö cyklar jag samma väg som jag gör när jag cyklar till Lund, men svänger av vid Sege, i princip där tätorten Malmö slutar. Under vintern har jag ett par gånger mött några av de cykelpendlare som jag annars möter på sträckan mellan Malmö och Lund, alltså måste ju cykelvägen vara funktionsduglig. Alltså, eftersom snön nästan är borta och temperaturen har letat sig uppåt fick cykeln äntligen komma fram och rulla sina mil.

Som vanligt var cykelstråken i Malmö bra. Ganska många Malmöbor har tagit fram cykeln igen och cykelbanorna fylls på ganska snabbt. Vad som är kul att se är att majoriteten av cyklister nu har ljus på cykeln och det flyter på ganska bra. Jag tror många har börjat inse att när man visar hänsyn och följer en del regler så blir allt enklare för alla.

Den enda incidenten som hände i Malmö var en dam i 60-års-åldern som helt sonika stannade mitt på cykelbanan utan att ge tecken. Killen bakom henne (och precis framför mig) lyckades undvika en krock, liksom jag, men tjejen bakom mig hade inte samma tur utan körde rakt in i damen. Vad lär vi oss av detta? Jo, ge tecken och stanna vid sidan, inte mitt på cykelbanan.

Nåväl, vidare på premiärturen. Efter Malmö kommer Arlöv och Burlöv, dessa något hatade hussamlingar, även kallat orter. Cykeltanke finns inte direkt på dessa ställen som jag sagt så många gånger tidigare, men en sak var i varje fall ok och det var snöröjningen, så dessa orter gled förbi utan några som helst problem. Som vanligt tar det dock mycket kraft att stanna för alla korkade övergångar och snirkliga spår.

Efter detta kommer så Lund. Skönt känner man när man glider under vägen i cykeltunneln, ”I Lund tänker man lite cykel i varje fall”. Färden fortsätter genom Sankt Lars området med sitt parklika utseende och här är det ganska trevligt att cykla, även om det är mycket bilar på vägen. Sen får man chocken. Man närmar sig tätorten Lund och genast övergår mitt lugn och mitt lätta sinne till irritation och tunga tankar. Snöröjning, det vet man inte vd det är i Lund. Cykelbanorna är spåriga med isbeläggning och där cykelbanorna övergår till gata, ja, DÄR är perfekt att lägga snön som man plogat bort från vägarna. Inte på gräset sidan om, utan mitt på cykelbanan. Genom Lund tar idag nästan lika lång tid som att cykla mellan de båda städerna, Malmö och Lund. Idag känner jag verkligen att Lund är en j-a piss-stad att cykla i.

Ett exempel på en cykelbana i Lund

Under fikan pratar vi lite cykling, som det ofta blir när jag är på plats, och många säger sig inte våga cykla i Lund nu. Några kommentarer är, ”Det går ju inte för all is”, ”Jag kommer inte ens igång på cykeln för all snö och is” . Jaha. Det var ju inte så bra, men så är läget och det kanske man får acceptera? Fast min inställning ändrar sig igen när jag kommer att tänka på en artikel jag såg här om dagen i Sydsvenskan, där man från gatukontoret slår sig för bröstet och menar att Lund minsann är en bra stad att cykla i och att det är en anledning till att antalet bilinnehav inte ökar trots befolkningen gör det. Man säger också att det är ganska många studenter som cyklar och det kan spela in. TROR NI?!? Studenter cyklar för att de inte har råd med bilar och många andra cyklar för att man inte KAN köra inne i Lund. Det behöver dock inte betyda att det är bra att cykla in Lund. Att man försvårat för bilister inne i centrala Lund kan man kanske tycka är bra, men man kan inte göra det utan att man gör det acceptabelt för andra trafikslag. Det är klart, man kan ju använda sina fötter och gå, men jag vet inte om det är det bästa sättet att ta sig till och från jobb om man ska korsa en hel stad.

Nä, bättring Lund! Snegla på Malmö. Inte för att Malmö är superstjärnor när det gäller infrastrukturen kring cykling, men som lillasyster till cykelmeckat Köpenhamn kan man se att det finns många influenser från grannarnas huvudstad som man smittats av.

För att sammanfatta det hela. Årets första pendling mellan Malmö och Lund var en underbar upplevelse på det stora hela. Det är riktigt skönt att komma igång igen och väglaget är bra, så ut med cyklarna nu och befolka våra cykelstråk.

Vi ses på banan! Cykla lugnt!

Vargdebatten - infekterad, trist och trångsynt.

Snön är i princip borta från Malmös gator nu och cykelbanorna fylls återigen med cyklister. Riktigt kul att se förändringarna dels mellan dagar då olika väder råder och dels mellan de olika årstiderna. Jämför man de åren jag verkligen har använt cykeln dagligen ser man att antalet cyklister verkligen har växt, inte bara under den varmare och torrare delen av året, utan även under vinterhalvåret. Det ska bli kul att se hur det blir framåt våren. Jag anar att 2011 kommer bli ett riktigt bra cykelår.

Idag är det dock lite mer dystert hos mig. Som stor djurvän och forskare inom ekologi är det tungt att se vargjakten dra igång. Detta är en debatt som gör mig matt och mest ledsen. Jag gillar att debattera och jag gillar när människor har olika åsikter, hur skulle annars utveckling och förändringar ske?

Det sorgliga när det gäller vargen är att debatten är infekterad, tråkig, hätsk och fruktansvärt trångsynt.Var jag står är tydligt, om inte annat efter min artikel i Second Opinion förra året. Dock kan jag förstå skepsisen mot varg hos vissa. Att denna skepsis och rädsla många gånger bygger på brist på kunskap om vargens ekologi är väldigt tydlig när man pratar med människor som är emot vargens existens i Sverige. En som dock är klart är att det finns idioter på båda sidan av debatten. Dessa syns och hörs mycket, vilket gör att man inte kommer en millimeter framåt i diskussionen. Det gör också att sakargument och faktiska fakta får står tillbaka för tyckande.

Saken blir inte heller bättre av att vi har en miljöminister som försöker vända kappan efter vinden hela tiden och agerar som en sumpig och slapp disktrasa. Å ena sidan försöker han gå jägarna och renägarna till mötes genom att tillåta jakt (eftersom att skjuta på saker och våld alltid brukar skapa acceptans), å andra sidan försöker han gå djurvänner och naturvårdare till mötes genom att utspel om hårdare tag mot tjuvjakt. Problemet är att de som inte gillar vargen kommer inte komma på bättre tankar genom att man tillåter jakt. Det är det i och för sig ingen som verkar tro heller, utom kanske Andreas Carlgren då.

Ytterligare en sak som gör vargjakten helt absurd är argumentet att göra vargstammen mer livskraftig genom att minska inaveln. Eftersom jag precis har försvarat min avhandling i just populationsgenetik med inriktning på inavel, känner jag att jag kan drista mig till att säga att detta är det absolut dummaste jag någonsin hört i hela mitt liv. Man inte öka den genetiska variationen i en population genom att göra den mindre, det går inte, inte på något sätt. Då säger någon, ”ja, men man ska plantera in nya friska vargar”. För det första är inte vargarna så ”sjuka” som det många gånger framhålls i debatten, visst finns det effekter av inavel, men populationen växer och den har gått igenom en så kallad ”flaskhals” under många år där skadliga gen-varianter (alleler) har sorterats bort av den naturliga selektionen. Under förra årets jakt sköts inte en enda varg med några tecken på inavelsskador. För det andra kan det vara otroligt farligt att flytta genpooler över långa distanser eftersom detta kan leda till något som heter utavelsdepression hos populationen eftersom de båda populationerna är FÖR olika i sin arvsmassa.

Det finns ingen biolog eller naturvårdare som kan argumentera för vargjakten. Inte ens Olof Liberg som försökt försvara vargjakten med biologiska argument. Dels har hans argument varit väldigt svajiga och inte riktigt klarat lite granskning, dels har Liberg (under en diskussion i Lund med bl.a. mig och mina kolleger) medgett att det ligger mycket politik i detta och att man inte ser till naturvårdens bästa i alla lägen. No sht Sherlock, men säg då inte att man gör det. Men det är som det är med naturvårds- och miljöpolitiken i detta land.

Mer om vargjakten i media här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här

Nåja. Jag ber om ursäkt till alla cykelfantaster som bara vill läsa om cykling. Ni får stå ut med annat också ibland.

Cykla lugnt!