Cykeln en genusfråga i planeringen

Ibland kliar man sig lite i huvudet när man läser i svensk press. Journalister och skribenter som uttalar sig om saker som de inte har speciellt mycket koll på. Visst, man får tycka som man vill och dessutom får man skriva det man vill. Jag har egentligen inget emot det, speciellt inte eftersom jag själv är bloggare och skribent. Dock blir man lite trött sådär inne i huvudet när man läser saker som innehåller så mycket faktafel att det nästa blir pinsamt att läsa trots att man inte ens vet vem skribenten är.

I lördags läste jag en artikel som gjorde att jag tyckte det blev precis sådär pinsamt. Det var en artikel om cykling som frihetssymbol, Saudiska kvinnor och MEMILs (MiddlE-aged Men In Lycra). Skribenten försöker argumentera för att Saudiska kvinnor och MEMILs har en sak gemensamt, att de ser cykeln som en frihetssymbol. Ja, det är klart att de gör. Nästan alla som cyklar gör det. Man slipper köer, man slipper dyra räkningar, man slipper bli sjuk, man slipper parkeringsbekymmer, ja, man slipper en massa jobbiga saker helt enkelt.

Jag kan dock hålla med om en sak, genusperspektivet på cykling är intressant. Tittar man på gamla foton ser man att männen cyklade till och från jobbet, kvinnorna var ofta hemma. Sen hände något i samhället, kvinnorna fick börja cykla till jobbet medan mannen körde bil. Det är ganska tydligen om man tittar på hur städerna har utformats de senaste 30-40 åren. Det är bilen som har varit i centrum och det är kanske inte konstigt eftersom det också ofta var männen som planerade städerna. Den bilcentrerade samhälls- och trafikplaneringen är otroligt tydlig om man tittar i trafikplaner och översiktsplaner från denna tid. Sen hände något.

Bilden är från Bilder i Syd AB

Bilden är från Malmö Lund cycle chic

Idag pratar vi kring stads- och trafikplanering på ett helt annat sätt. Vi pratar om att det är fotgängare och cyklister som ska prioriteras, därefter kollektivtrafik och efter det bilarna. Vi pratar så och vi skriver våra planer så, men vi utför inte arbetet så, än. Det som är intressant dock är att det pratas väldigt mycket om cykling. Inte bara i hemmet och på arbetsplatsen, nä, även högt upp i politiken, på nationell nivå och på Europa-nivå; cyklingen har kommit in i finrummen. Hur kommer det så då? En sak kan ju vara att man inser att vi kommer få stora problem i våra städer om vi inte tänker om, en annan sak, sett ur ett genusperspektiv, är att fler män har gått från bilen till cykeln och fler kvinnor än någonsin kör bil. Jag säger inte att det är fel, det är bara intressant att när männen började köra väldigt mycket bil på 60-70-talet var det efter den man planerade och när männen nu hoppar upp på sadeln, jag då är det cykeln man planerar efter. Det är en spännande tanke.

För att avsluta detta långa resonemang måste jag ändå säga att jag tror knappast Stockholmarnas MEMILs och de Saudiska kvinnorna har så mycket gemensamt, förutom att kanske se cykeln som en frihetssymbol då. 

By the way, pedalvurmarna vill inte se att man ska bryta mot reglerna, man vill se över ojämnlika regler. Göra cykelfält som är dubbelriktade på enkelriktad bilgata (som finns på mängder av ställen). Dessutom är det redan tillåtet att cykla i bredd och det finns ingen maxhastighet för cyklar. Dessutom är det verkligen ingen, INGEN som vill att man ska få skippa rödljus, stopplikt och väjningsplikt totalt, bara se över reglerna.

Cykla aktivt!

Blommor vid dörren

Det ringde precis på dörren. Blombud! Vem får jag blommor från? Varför får jag blommor?

Det visade sig vara från webbredaktionen på Sydsvenskan som tak för en bra tid. Tack själv säger jag! Hoppas vi stöter på varandra igen.

Cykla aktivt!

En cyklande Malmöit?

Utanför kontoret där jag jobbar i Malmö går ett av stadens större cykelstråk förbi. Varje morgon och varje kväll är det horder med människor som cyklar förbi till och från sina jobb. Det är alla åldrar och typer av människor med alla typer av cyklar.

Igår fick jag ett mail av en kollega som hade mött två unga tjejer som kom gående längs cykelbanan. Den ena tjejen säger precis då till den andra:

"När jag flyttar hit ska jag bli en cyklande malmöit!"

Det är inte inte mycket, men ändå stort på något sätt.

Cykla aktivt!

Restart - Remake

Då var det dags att damma av den här gamla bloggen igen. Jag har haft ett längre uppehåll från att blogga här eftersom jag sysslat med bloggande på Sydsvenskan den senaste tiden. Sydsvenskan bestämde sig dock för att lägga ner ett gäng av sina bloggar och tyvärr var "På två hjul" en av dessa.

Jag älskar utmaningar och Sydsvenskan var en sådan. För ett bra tag sedan kände jag att det minsann behövdes en cykelblogg i svensk nyhetspress. Jag skred genast till handling och kontaktade Sydsvenskans webbredaktion för att försöka övertala dem till att ta in en cykelblogg. Jag träffade dem en dag på väg hem från jobb med cykeln från Lund till Malmö och berättade om mina tankar och mitt upplägg. Deras svar var, "absolut, det är ju jättebra", och så började jag blogga på Sydsvenskan. Det blev alltså inte den utmaningen jag trodde det skulle bli. Dock blev utmaningen en annan.

Att skriva en privat blogg som denna är en sak. Man har en begränsad skara läsare (dock oändligt högt värderade) och man är inte alls lika exponerad. På Sydsvenskan var läsarantalet väldigt stort, mellan 10000 och 14000 i månaden den första tiden och siffran låg högt under hela bloggens levnad. En stor utmaning var att skriva text som tilltalade en väldigt bred publik och dessutom en publik som inte alltid är på samma spår som en själv. Det har varit ganska höga vågor ibland i diskussionerna, tidvis i kommentarsfälten, men även per mail. Detta har dock varit lärorikt och otroligt roligt. En annan utmaning trädde fram nu i slutet. Sedan jag började skriva om cykling 2009 har det hänt mycket och cykling diskuteras och debatteras överallt idag, från fikarummen till riksdagen, något som inte alls var fallet 2009. Idag har man helt enkelt medvind i skrivandet och argumenten man använde 2009 är idag i var människan mun, det börjar bli svårt att hitta nya, spännande och kul saker att skriva om. Eller, ja, det kanske är så att det händer så mycket att man helt enkelt inte hinner med i svängarna.

Framöver kommer jag försöka skriva som tidigare, men nu kommer det sannolikt bli mer inriktat på cykeln som en nyckel i ett hållbart transportsystem inom stads- och samhällsutvecklingen. Bloggandet och inblandningen i diverse projekt har gjort att jag totalt bytt inrikting i mitt liv och fått ett nytt jobb. Jag disputerade och blev doktor i ekologi 2010, men jobbar idag dagligen strategiskt med att skapa ett hållbart trafik- och transportsystem. Något jag aldrig kunde drömma om när jag startade denna blogg den 22 oktober 2009.

Jag hoppas jag fortfarande kan ge er en god läsning och att jag får njuta av er läsares feedback, mail, kommentarer och entusiasm.

Cykla aktivt!

Många sätt att följa utvecklingen

Det är lite passivt på bloggen nu för tiden. Men du vet väl att aktiviteten finns på min blogg på Sydsvenskan, på Facebook och på Twitter.

Cykla lugnt!

Malmö kör på medan Lund står kvar i cykelstället

Bilden är från Sydsvenskan 2012-01-10.

Den första riktiga snön föll igår i norra Skåne, men fortfarande är det bra cykelväder här i södern. Mulet med inslag av sol med bar, torr mark bäddar för en bra start på cykelpendlaråret.


Förra veckan skrev jag lite om ett möte jag varit på och fått lite info från Trafikverket om en förstudie av den kommande supercykelvägen mellan Malmö och Lund. Idag uppmärksammar även Sydsvenskan detta på ett helt uppslag i pappersutgåvan och även en del på nätet. Här berättar man om tanken kring att dra cykelvägen i samband med utbyggnaden av södra stambanan och även om alternativet att behålla den befintliga cykelvägen.


Ytterligare en sak som Sydsvenskan tar upp är i vilken fas de olika kommunerna är i. Vad det gäller Burlöv och Staffanstorp så vet man nog inte riktigt vad jag förstår, utan Malmö och Lund är ju de som driver på, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att de är de stora kommunerna. Malmö har satt igång bra och anslagit 29 miljoner till projektet mellan 2012 - 2018. Dessutom finns det en lista på förbättringar som man kommer prioritera  i Malmö för att kunna ta emot en inkommande supercykelväg på ett bra sätt. På denna lista står bl.a. upphöjda korsningar på cykelbana längs Kungsgatan, vindskydd vid Sege trafikplats och rastplats vid Värnhemstorget med pump och lite verktyg. 


Tyvärr finns varken lista på åtgärder eller pengar anslagna i Lund, men det kommer säkerligen snart. Enligt tekniska nämndens ordförande, Ronny Johannessen (M), väntar man på ett ställningstagande från Burlöv, Staffanstorp och Trafikverket. I Lund är man positiva till att ha en bra cykelväg mellan Malmö och Lund, så  planeringen bör väl komma igång inom kort. 


I anslutning till artikeln finns också lite om en av cykelsuperstierna i Köpenhamn där hela 36 000 cyklister passerar varje dag. Som många vet är Köpenhamn lite av ett cykelmecka och man ser på många sätt att man tänker cykling. Det är inte alltid de stora satsningarna som är avgörande om det är bra att cykla eller inte, alla kan asfaltera en cykelbana. Det är ofta de små detaljerna som skiljer de bra cykelbanorna från de mindre bra. Man skriver t.ex. 


"Vid rödljuset finns en stång att hålla i och en fotplatta. ”Hej cyklist hvil foden her”, står det. Man kan alltså sitta kvar på cykeln. Någon som sett något liknande i Sverige?"


En detalj. Men frågan är lätt att svara på, man har sett fotstöden i Malmö, inte skylten, men räcket. Kanske är det den lilla skylten som är detaljen som gör Köpenhamn så mycket bättre än Malmö?

Trafikverkets förstudie av supercykelvägen mellan Malmö och Lund

Det är ett riktigt busväder i Malmö. Storm och regn. Ett riktigt Skånskt vinterväder med andra ord. Det känns som att det är motvind oavsett vilket håll man vänder sig. Känslan är, som vanligt, bra illustrerad på Yehudamoon.com.

Jag var på ett litet möte strax innan jul där bl.a. Trafikverket berättade om sin förstudie till supercykelvägen mellan Malmö och Lund. Jag vet att vi är många som vill ha till en förbättring av cykelstråket mellan dessa båda städer, men sådana här saker tar helt enkelt lång tid. Förstudien tar enbart upp alternativet där cykelvägen går tillsammans med den nya järnvägsutbyggnad som ska göras på sträckan Arlöv – Flackarp. Den sträckningen har det varit en del som gillat, medan andra inte tilltalas av tanken att cykla sidan om ett förbisusande tåg. Jag har väl inte varit superentusiastisk över det alternativet, men jag har börjat inse att det faktiskt skulle ha väldigt många fördelar och ett par av dessa finns beskrivna på Trafikverkets projektsida.

I förstudien tas fyra alternativ upp; (i) Nollalternativet, som är att inte göra något alls, (ii) Nollplusalternativet, som är att rusta upp befintlig cykelväg, (iii) Järnvägsalternativ öster och (iv) Järnvägsalternativ väster, vilket är en sträckning längs den nya järnvägen öster respektive väster om denna.

Jag har inte haft tid och ork att plöja igenom studien, men oavsett vilket kan jag känna att det säkert kommer bli bra, men det ligger ganska långt fram i tiden. Glädjande nog fick jag reda på att man börjar med (i) Nollplusalternativet redan i vår, d.v.s. man börjar rusta upp den cykelväg som redan finns längs Gamla Lundavägen. Som jag förstod det kommer man börja med de enklaste och mest trängande åtgärderna som t.ex. att ta bort metallräcket strax utanför Åkarp vid plantskolan. Detta är ju givetvis välkommet.

Detta gör dock att man slutar prata om en ”cykelhighway” för tillfället. Ytterligare en anledning till detta är att man från olika håll vill ha en standardisering i Sverige av vad en ”cykelhighway” innebär. Jag tycker det är väldigt vettig inställning, man borde göra en kategorisering och standardisering för alla cykelbanor/cykelvägar, ungefär som det finns för bilar. Det börjar poppa upp lite tankar kring cykelhighways här och var nu och det hade varit otroligt välkommet om man kunde enas, redan innan man plöjer ner en massa pengar i dessa, vilken standard de ska ha. Detta är något danskarna nu måste ta tag i efter att ha lanserat sina Cykelsuperstier. Så, återigen, ta lärdom av det cyklande grannlandet för att undvika att göra samma misstag som de gjort. De kan göra felen och få rätta till dem så vi slipper, det är bara att tacka och ta emot.

Så, sammanfattningsvis dröjer det tills det blir en supercykelväg mellan Malmö och Lund, men det är på gång. Denna kommer troligen göras i samband med att man bygger ut järnvägen mellan Arlöv och Flackarp och under tiden kommer man rusta upp den befintliga cykelsträckningen med början till våren.

Jag har blivit införstådd med att det är en hel del politiker och trafikplanerare som läser här, så det är bara för er läsare att säga vad ni har på hjärtat. Ju fler gånger vi säger det, desto större sannolikhet är det att det går fram. Så, tankar, reflektioner?

Cykla lugnt!