Cykeln en genusfråga i planeringen

Ibland kliar man sig lite i huvudet när man läser i svensk press. Journalister och skribenter som uttalar sig om saker som de inte har speciellt mycket koll på. Visst, man får tycka som man vill och dessutom får man skriva det man vill. Jag har egentligen inget emot det, speciellt inte eftersom jag själv är bloggare och skribent. Dock blir man lite trött sådär inne i huvudet när man läser saker som innehåller så mycket faktafel att det nästa blir pinsamt att läsa trots att man inte ens vet vem skribenten är.

I lördags läste jag en artikel som gjorde att jag tyckte det blev precis sådär pinsamt. Det var en artikel om cykling som frihetssymbol, Saudiska kvinnor och MEMILs (MiddlE-aged Men In Lycra). Skribenten försöker argumentera för att Saudiska kvinnor och MEMILs har en sak gemensamt, att de ser cykeln som en frihetssymbol. Ja, det är klart att de gör. Nästan alla som cyklar gör det. Man slipper köer, man slipper dyra räkningar, man slipper bli sjuk, man slipper parkeringsbekymmer, ja, man slipper en massa jobbiga saker helt enkelt.

Jag kan dock hålla med om en sak, genusperspektivet på cykling är intressant. Tittar man på gamla foton ser man att männen cyklade till och från jobbet, kvinnorna var ofta hemma. Sen hände något i samhället, kvinnorna fick börja cykla till jobbet medan mannen körde bil. Det är ganska tydligen om man tittar på hur städerna har utformats de senaste 30-40 åren. Det är bilen som har varit i centrum och det är kanske inte konstigt eftersom det också ofta var männen som planerade städerna. Den bilcentrerade samhälls- och trafikplaneringen är otroligt tydlig om man tittar i trafikplaner och översiktsplaner från denna tid. Sen hände något.

Bilden är från Bilder i Syd AB

Bilden är från Malmö Lund cycle chic

Idag pratar vi kring stads- och trafikplanering på ett helt annat sätt. Vi pratar om att det är fotgängare och cyklister som ska prioriteras, därefter kollektivtrafik och efter det bilarna. Vi pratar så och vi skriver våra planer så, men vi utför inte arbetet så, än. Det som är intressant dock är att det pratas väldigt mycket om cykling. Inte bara i hemmet och på arbetsplatsen, nä, även högt upp i politiken, på nationell nivå och på Europa-nivå; cyklingen har kommit in i finrummen. Hur kommer det så då? En sak kan ju vara att man inser att vi kommer få stora problem i våra städer om vi inte tänker om, en annan sak, sett ur ett genusperspektiv, är att fler män har gått från bilen till cykeln och fler kvinnor än någonsin kör bil. Jag säger inte att det är fel, det är bara intressant att när männen började köra väldigt mycket bil på 60-70-talet var det efter den man planerade och när männen nu hoppar upp på sadeln, jag då är det cykeln man planerar efter. Det är en spännande tanke.

För att avsluta detta långa resonemang måste jag ändå säga att jag tror knappast Stockholmarnas MEMILs och de Saudiska kvinnorna har så mycket gemensamt, förutom att kanske se cykeln som en frihetssymbol då. 

By the way, pedalvurmarna vill inte se att man ska bryta mot reglerna, man vill se över ojämnlika regler. Göra cykelfält som är dubbelriktade på enkelriktad bilgata (som finns på mängder av ställen). Dessutom är det redan tillåtet att cykla i bredd och det finns ingen maxhastighet för cyklar. Dessutom är det verkligen ingen, INGEN som vill att man ska få skippa rödljus, stopplikt och väjningsplikt totalt, bara se över reglerna.

Cykla aktivt!