2,5 mil i 2,5 grader och en bra hög med infrastruktur.

Idag blev det åter cykeln till jobb. 2,5 mil i 2,5 grader. Dessutom i stort sett vindstilla och sol. Kan faktiskt knappt bli bättre. Cykelturen föregicks dessutom av en STOR kram av dottern och sambon innan jag gick ut genom dörren. Helt enkelt en fantastisk start på dagen!

Idag presenterade de fyra partiledarna den nya satsning på infrastruktur. Regeringen kommer satsa 482 miljarder på att förstärka infrastrukturen i landet. Det låter ju inte helt fel. De största satsningarna kommer att ske i storstadsregionerna, d.v.s. Stockholm, Göteborg och Öresund.

För oss skåningar görs ju redan stora investeringar i Citytunneln, där det bl.a. ingår en ombyggnad av Malmö Central. Till Skåne kommer det gå c:a 19 miljarder och några av satsningarna är:

- Ytterligare en förbindelse till Danmark ska utredas
- Ytterligare sträckor av motorväg mellan Malmö och Kristianstad.
- Utbyggnad av järnvägen för Pågatågen, denna gång mellan Malmö och Trelleborg.

Satsningarna beräknas vara från i år till 2021.

Jaha, det här låter väl hyfsat bra. Men jag ser fortfarande inga radikala förändringar i sättet att se på transporter och förflyttning av människor. Det är fortfarande väldigt mycket motorväg och tunnlar i satsningarna. Det skapas mycket ny sysselsättning, den saken är nog klar, men det hade varit trevligt att se en utveckling av idéer när det gäller infrastrukturen i vårt land. Det känns inte som den funkar speciellt bra nu (beror ju klart vad man jämför med), varför då bygga på gamla idéer?

Som Maud Olofsson säger, ”Man kan inte stå i köer och inte komma fram till arbetet”. Jag håller med. Jag står inte i köer, inte med min cykel och oftast inte med buss. På bussen får jag lite arbete gjort och på cykeln får jag frisk luft och träning, vilket betyder att det blir mer tid över till annat jag tycker är kul och framförallt mer tid till familj och vänner. Jag sätter fortfarande mitt hopp till projektet Öresund som cykelregion och ska följa det med spänning.

Läs mer om regeringens satsning på
DN, Sydsvenskan, SvD, Mats perspektiv, Aftonbladet

Problem med cykelparkering? Kanske inte i framtiden.

Förkylningen och febern börjar ge med sig och ute har vårsolen vräkt ner sina strålar på Malmö. Temperaturen var idag uppe i 14 grader i skuggen. Våren är här på riktigt! Alltså, jag fick masa mig ut, dra fram cykeln och cykla en tur till apoteket för att köpa halstabletter. DET var helt underbart. Det blir dock vila hela helgen så att cyklandet till jobb kan ta fart på allvar nästa vecka.

När jag var ute på turen idag funderade jag på hur man skulle lösa problemet med cykelparkeringar om antalet cyklister skulle öka i stan. Det är ju problem redan som det är på vissa ställen, som t.ex. vid Centralstationen i Malmö. Min tanke gick direkt till en förvaring av bilar som Volkswagen använder sig av vid en (kanske fler) av sina fabriker. Det är ett högt, runt torn där bilarna automatiskt placeras i olika ”fack” av en datorstyrd hiss. Vill man ha ut en speciell bil knappar man in numret och vips får man levererat bilen av hissen. Enkelt och genialt. Borde det inte gå att göra något liknande för cyklar? Av utrymmesskäl hade det varit grymt effektivt. Det gick så långt att jag t.o.m. funderade på om man skulle ta kontakt med några maskiningenjörer och utveckla en prototyp.

Döm av min förvåning när jag ikväll sitter och scrollar igenom mina Google Reader lista och ser att det redan finns. Var då? Jo, i Japan så klart (läst och hittat på Miljöaktuellt). Japan har enorma problem med cyklar som står parkerade överallt och detta "cykelträd", är en genial lösning som ett innovativt företag har tagit fram. Cykelägaren har en liten sändare på framgaffeln och när ägaren vill parkera sin cykel sätter man den i ett spår och trycker på knappen ”mata in”. Sändaren läses av och in åker cykeln. När man sedan vill ha sin cykel, drar man ett kort i en läsare och 35 sekunder (!) senare har man cykeln levererad. Stölder, förstörelse och cykellås ett minne blott alltså! Sådant här gör mig hoppfull om en spännande framtid! Bara att hoppas att vi får se något liknande i Sverige i framtiden.

Cykling över broarna

Cykeldag till jobbet idag och jag var så sugen igår, men vaknade med feber och halsont. Sidan om mig låg dessutom en febrig dotter. Härlig start på dagen.

Här om dagen funderade jag på att man kanske skulle börja kolla vad det finns för jobb på andra sidan sundet. Varför funderade jag på det när jag älskar mitt jobb? Ja, det kan man fråga sig. Nåväl. Det som tar emot i tanken på att jobba i Köpenhamn är att tågpendlingen verkligen är under all kritik. Vänner och släkt som gjort resorna vittnar om det, likaså media. Då kom givetvis tanken om cykelpendling. En cykelbana över Öresundsbron? DET hade väl varit något. Gött att kunna cykla över till Köpenhamn, antingen som cykelpendlare eller som söndagsutflykt. Vid första tanken känns det som idioti att man inte tänkt på det, men vid ytterligare lite fundering inser man att det är två saker som talar emot. För det första är det ganska långt, lite över 3 mil enkel resa mellan centrala Malmö och Köpenhamn, men det hade ju funkat för en söndagsutflykt. För det andra är det en bit av ”bron” som är en tunnel och kanske inte är så bra och/eller trevlig att cykla i, men det är väl egentligen ett svagt argument för att inte göra en cykelbana. Jag tror nog att man skulle kunna bygga till en cykelbana i efterhand då det finns plats för det, men frågan är om det inte kostar mer än vad det smakar? Efter lite surfande hittade jag att tanken faktiskt låg som en motion när man prospekterade för bron, men bevisligen tog man inte in den i ritningarna.

I vilket fall som helst så verkar inte cykling på broar vara något man gillar. Det är bara att titta på hur saken behandlats på Ölandsbron. Dock ska det bli intressant att se vad det nya cykelprojektet i öresundsregionen kommer att medföra.

Cykla lugnt!

Äntligen…

…var det dags att ta årets första cykeltur till jobb. Dimman låg tät över de skånska åkrarna och dim-frosten la sig fint på fleecejackan. Den täta dimman gav omgivningen en stillhet som var skön att cykla i, den dämpade ljudet från städernas larm och tog bort bilden av den stressade motorvägen som löper parallellt med cykelstråket, c:a 1 kilometer bort.

Idag tyckte jag nog att det var fler cyklar än vad det brukar på cykelbanorna mellan Malmö och Lund. Inte så att det störde, utan så att man fick en skön känsla av att det kanske kommer vara så att fler väljer cykeln framför alternativen för att ta sig till arbetet. Det är ju det jag själv strävar efter, att ändra mitt liv till ett lite mer hälsosamt lyxåk, genom att få bättre vardagsmotion, tänka mer på vad jag stoppar i mig och inte stressa för något som varken jag, min familj eller miljö och omgivning mår bra av. En del av cyklisterna jag mötte såg trötta och slitna ur, måhända första cykelpendlingen? Det blir bättre efter några gånger, ge inte upp. Man lär känna vägen, man lär sig på vilka delar av vägen kroppen kommer skrika sluta trampa och när kroppen säger ”fantastiskt skönt det här”. Andra jag möter ser målmedvetna eller rent av pigga ut. Inte undrar på det. Man är ju på väg till jobb och känner att man gör något för sig själv och alla andra under färden, man mår bättre av att få röra sig, man är pigg i huvudet när man kommer fram och avslappnad i kroppen när man slutar trampa. Det GÅR inte att vara stressad, eller jo, om man väljer att vara det trots att det inte finns någon som tackar en för det.

Två reflektioner jag hade på vägen till jobb idag väljer jag kalla ”Katastrofen i Burlöv” och ”Förfallet i Lund”. Arlöv och Burlöv, en av orterna där invånarna lider mest av trafikbuller, är lite av min mardröm som cykelpendlare. Där är mycket trafik och usla cykelbanor. Inte undrar på att det är där folk lider mest av buller. Cykelbanorna liknar mest en slingrande snok med stora hål i ryggen . Denna sträcka är absolut en av de mest energisugande under hela turen mellan Malmö och Lund. Man borde verkligen se över cykelinfrastrukturen här. Sen är det Lund, Sveriges cykelstad, eller hur! Det första som möter mig när jag kommer in är en ny gigantisk skylt med ord i stil med ”Välkommen till S:t Lars, Lunds grönaste företagsområde”. Metrarna därefter fastnar men i kaoset av bilar på de små gatorna. S:t Lars området är det området i Lund som bilarna kör tätast och där cykelvägarna… eller vänta, där är inga cykelväger. Hur kan ett område vara grönt om det är helt överfullt med bilar och inte ett fungerade cykelnätverk? Förvisso är där mycket träd och en väldigt fin park, men jag vet inte om det berättigar en ”skrytskylt”. När man sen kommer ut från Lunds ”grönaste område” och fortsätter längs Malmövägen norrut möts man på cykelbanan av en stor snövall. Snövallen sträcker sig över hela cykelbanan och mitt i den finns ett litet spår för cykeldäcket att klämma sig igenom. Till saken hör att detta i stort sett är den enda snön jag ser under mina 2,5 mil. Hur f-n tänkte dom när dom skottade upp snön där? Den vallen måste varit ganska stor från början med tanke på att det har varit smältväder ett par veckor nu.

Well, på det hela taget var årets första cykelpendlartur fantastisk. Att komma till jobb avstressad och klar i huvudet gör underverk för både en själv och ens arbete. Även antalet cyklister jag mötte idag gjorde mig glad och jag hoppas att få se ett par av dom, eller varför inte alla, även resten av året.

Window farming

Detta är en blogg med funderingar och reflektioner kring cykling, infrastruktur och miljöfrågor framför allt, men ibland snubblar man över saker som bara är helt otroligt fascinerande. Detta är en sådan sak. Window farming. Jag lever ett ganska vanligt Svensson-liv, jag kör bil ibland och jag äter kött, men ändå är detta något som är otroligt tilltalade. Det är (eller kan bli) estetiskt tilltalande, lärorikt för en själv och ens barn och framför allt miljövänligt och hållbart. Helt enkelt, trevligt.

Spana in "The Windowfarms Project" på Caresumers blog.

För lite cykelbana i rapporten, men intressant ändå.

Idag är det fullt solsken och c:a 2 plusgrader i Lund. Helt fantastiskt väder som har lukten av vår. Kanske är det så att det blir cykeln till jobb i morgon. I så fall blir det första turen till och från jobb 2010. Såg idag en av mina ”cykelpendlarvännor” som jag brukar möte på cykelbanorna. Alltså är det dags för mig också.

Tidigare har jag skrivit om kostnaderna för att bygga motorvägar, landsvägar och cykelbanor. Då skrev jag om kostnaden i pengar och inte något annat. Idag i Miljöaktuellt kan man läsa om en ny undersökning där man tittat på hur mycket det kostar i energi för at bygga olika typer av vägar. Undersökningen är gjord av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), som har tittat på motorvägar, 2+1-vägar och tvåfältsvägar (d.v.s. normala landsvägar). För att bygga den största kategorin, en kilometer motorväg, går det åt 17 TJ (terajoule) och ytterligare 12 TJ för underhåll (under 60 år). För den minsta kategorin, lågt trafikerad väg med två fält, går det 1.5 TJ och 2.5 TJ för byggande respektive underhåll.

Detta var väldigt intressant läsning och hela rapporten kan man hitta på VTI’s hemsida. Det jag skulle vilja ha med i rapporten förutom vägar är ju givetvis cykelbanor. Det skulle vara väldigt intressant med avseende på hur mycket mindre det kostar rent ekonomiskt. Kanske finns det data på hur mycket det kostar energimässigt att bygga en kilometer cykelbana. Jag ska se om man inte kan gräva fram det någonstans.

Cykla lugnt!

Även trafikbuller är något som har framtiden bakom sig?

Lördag, sol och ett par plusgrader. Lördag innebär långtur i löpspåret, så det är inte mycket att be för. Det är bara att snöra på skorna och ge sig ut. Ska sanningen fram ska det bli väldans skönt efter ett par dagars vila. Dessutom gör vädret att den sista snön smälter bort, vilket i sin tur betyder att det inte är omöjligt att cyklandet till jobb återupptas nästa vecka efter en LÅNG vinter i Skånska mått mätt.

Jag tänkte fortsätta lite där jag slutade igår när det gällde två moderaters kritik mot Miljöpartiets förslag att lägga ner det statliga bilforskningsföretaget Fouriertransform. Jag höll till viss del med i kritiken eftersom jag inte tror att det går att rationalisera bort bilarna på någon kortare tid och att en fortsatt utveckling skulle innebära att man kan få en miljövänligare bilpark. Idag kom dock en replik från Karin Svensson Smith i en artikel som går att läsa i Miljöaktuellt. Som vanligt är Karin påläst och skarp i sitt argumenterande. Givetvis är kritiken mot Fouriertransform ett steg i att pressa fram en omfördelning av pengarna, bort från det skrymmande och ohållbara bilkörandet till det mer slimmade och miljösparande kollektivåkandet. Nå, om kollektivtrafiken är miljövänligare och smidigare låter jag vara osagt så länge.

Jag gillar radikala försök till att ändra strukturella fel i vårt samhälle. Detta kan vara ett av dom, om man skulle gå vidare och driva på dessa tankar, vilket oftast är ganska svårt vad jag förstår inom politiken. Det som från början är radikalt och nytänkande slutar ofta som en liten fingervisning och rekommendation i slutänden. Dessutom hade det varit trevligt om man hade satsat mycket mer pengar på totalt andra lösningar inom städerna, och då pratar jag inte om spårvagnar och rälsbussar, utan om ännu t.ex. cykel, fotgängare eller kanske andra lösningar. Kanske du som läser har någon ny spännande ide?

Det finns även andra belägg för att minska biltrafiken från städernas centrala delar. Idag i Sydsvenskan skriver man om problemet med trafikbuller i städerna, vilket beräknas kosta över en miljard varje år bara i Skåne. En undersökning som gjort av Miljösamverkan Skåne, visar att problemen med buller har ökat mellan åren 2004 och 2008. Buller gör att kroppen frisätter stresshormoner, vilket bidrar till blodtryckssjukdom och som i längden kan leda till hjärtinfarkt. Detta är idag ett stort problem för folkhälsan, enligt Maria Albin som är överläkare och docent vid Lunds Universitet. I Malmö är en av de bullrigaste platserna korsningen mellan Nobelvägen och Amiralsgatan. Som cyklist måste jag reflektera lite över det och det är faktiskt en av dom platserna i Malmö där det inte finns en cykelbana så långt ögat når. I dessa delarna av Malmö är cyklisterna hänvisade till smågator inne bland bostadshusen. Kanske det är något att fundera över för trafikplanerarna i Malmö?

Nja. Kanske har Karin Svensson Smith rätt i det hon säger. Vi vill kanske inte att bilarna ska utvecklas så mycket mer. Kanske vill vi lägga pengarna på att hitta nya lösningar på transportproblemen så att vi inte fastnar i dåtiden. Som hon säger, använda vår spetskompetens inom järnvägs- och kollektivtrafikområdena för att leda utvecklingen och inte fortsätta med en industri som kanske har framtiden bakom sig.

Framtiden ligger bakom oss, eller?

Igår blev det varken cykel till jobb eller buss. Det var glashalt och stadens invånare gled fram längs husväggarna som Bambis på hal is. Det var dock otroligt kul att se att det var ungefär lika många som vanligt som valde att ta cykeln, något som för t.o.m. mig var lite galet.

Jag har, som läsarna av den här bloggen kanske förstått, en vilja att man ska cykla mer och åka mindre bil (har egentligen inte sagt så mycket om kollektivtrafik). Bilar kostar, förorenar, tar plats och förfular staden. Detta betyder dock inte att jag är naiv och blåögd och tror, eller vill, att alla bilar ska upphöra att existera. Bilen är ett bra transportmedel på längre sträckor, annars hade den förmodligen inte varit så utbredd som den är idag, dock hade jag gärna sett en bil som inte drivs på fossila bränslen. Jag har tidigare skrivit om Karin Svensson Smith som lovordar cyklingen och vill minska biltrafiken, underbart bra. Jag håller många gånger med ”miljöpolitikerna” (avsett politisk tillhörighet), men ibland blir man konfunderad. Enligt Ekot och Miljöaktuellt har Miljöpartiet har gått ut och sagt att man vill lägga ner bilforskningsföretaget Fouriertransform, ett bolag som är en del i regeringens satsning på att utveckla bilindustrin. Miljöpartiet säger att

” De pengarna behövs för att stödja framtidens transportslag, inte satsa på det som hör dåtiden till. Vi vill stödja tåg, spårvagnar, vintersäkra spårfordon. Sådant som behövs om man ska klimatomställa och folk ska ha fungerande och pålitlig kollektivtrafik”

Detta är något som Sofia Arkelsten (m) och Lars Hjälmered har kritiserat och säger att "Miljöpartiet för en politik mot bilar. Vi för en politik emot utsläpp" Men för all del, bilar kan man faktiskt fundera på om de inte tillhör dåtiden, men att ersätta bilar med spårbunden trafik är för mig också lite dåtid. Det är väldigt oflexibelt, om än mer miljövänligt. Jag håller med om att man absolut måste utveckla spårbunden trafik i Sverige enormt mycket, men att stänga ner forskning som kan göra vår bilpark renare, hållbarare och miljövänligare känner jag är lite väl drastiskt eftersom det inte är så att bilarna kommer försvinna över en tioårsperiod eller mer. Min kära fader som jobbade inom oljeindustrin i c:a 30 år hävdade under lång tid att oljeindustrin var en verksamhet som har framtiden bakom sig. Detta håller än idag och kan absolut appliceras på de flesta av våra transportsätt.

Jag är annars ganska radikal i mitt tycke när saker ska förändras, men klimatfrågan och miljöfrågor är ofta så infekterade att man måste vara mer diplomatisk än radikal. Min magkänsla säger mig att detta är ett sådant tillfälle. Speciellt om man tänker och reflekterar över de kommentarer som uppstår när någon i media nämner orden ”sluta kör bil” och ”cykla” i samma mening. Folk är inte där, om än på god väg. Ge folk möjligheten att vilja ändra sig, från att ta bilen till att hoppa på cykeln eller tåget,genom att indirekt inte ge något val. För så brukar det väl fungera?

Graderna kryper neråt igen på termometern här i Skåne. -4.5 grad i morse när jag gick upp, men nu är solen uppe snart är det över över nollan igen. Trevligt! Enligt meteorologerna är det i varje fall vår. Dygnsmedeltemperaturen har legat över noll grader sju dagar i sträck i Falsterbo, Malmö och Lund, vilket gör att det betecknas som vår. Gött får man väl säga. Då ser man i varje fall att våren närmar sig.

”Brist på cykelbanor och cykelparkeringar gör livet svårt för Skånska cyklister”. Ja, så skriver Skånskan i en artikel igår. Detta är något som Region Skåne har för avsikt att ändra på och det görs en gemensam satsning av kommuner i både Skåne och Danmark. Projektet som delvis är EU-finansierat kallas ”Öresund - världens bästa cykelstad”. Igår var det konferens om det hela på Malmö Högskola där regionrådet Mats Persson (FP) presenterade projektet. Mats är en cyklande politiker vilket är otroligt bra. Han föregår med gott exempel och dessutom vet han förmodligen vad han pratar om eftersom han själv håller till ute på cykelbanorna. Något som jag verkligen efterlyser oftare, oavsett vad man diskuterar. Ofta lyser det igenom att politiker och makthavare inte riktigt har kontakt med den ”verklighet” de pratar om.

Hälften av alla resor som görs, som är under 5 km, görs fortfarande med bil. Det måste verkligen ändras och det säger också Mats Persson. För mig är det helt ofattbart. Det tar ju nästan längre tid att gå ut till bilen och starta den än vad det tar att cykla en kilometer. Sen ska vi inte prata om den ekonomiska aspekten på det hela. Att det går fortare att cykla i stan, i princip oavsett sträcka, är uppenbart när man själv börjar göra så. Detta har jag skrivit om tidigare och det är bara att prova själv om man inte tror på mig eller teknikprylar på nätet. Alla försök till att försvara bilkörande i de centrala delarna av en stad är helt förkastliga och går inte, med en logisk diskussionsföring, att få till något bra. Det handlar om ren skär lathet och okunskap.

Åter till projektet i Öresund. Projektet kommer att ha 18 miljoner kronor i potten. Vid en första anblick känns det ganska bra och det låter onekligen som ganska mycket pengar. Är det egentligen det? Inte enligt mig. Med tanke på att man ska bygga två cykelgarage, ett vid Triangeln och ett i Hyllie, så blir det inte mycket pengar över. Dessutom, om man gör en snabb överslagsräkning är 18 miljoner c:a 9 km cykelväg (enligt siffror från vägverket). För att inte vara för kritisk så ska jag medge att jag i nuläget inte har riktigt koll på vad man tänk använda pengarna till, kanske är det så att det ska gå till olika kampanjer för att ändra folks beteende och vanor, då kan det vara en bra hög med pengar. Jag kommer absolut sätta mig in bättre i projektet och förhoppningsvis även rapportera om framsteg. Hur som helst så är det väldigt trevligt att man börjar ta cykeln som transport medel på allvar.

Nu, ut från cyberrymden och tillbaka till våren!

Göteborg börjar tänka cykel

Igår var jag sugen på att dra fram cykeln för att idag bege mig de 2,5 milen till jobb eftersom våren var i Malmö. Men så lätt skulle det inte vara. Idag var det vinter igen med ett par grader under nollan och riktigt jobbig Skåne-vind. Det fick bli cykeln till bussen i stället. När jag parkerar min cykel på Södervärn är jag alltid lika illa till mods. Jag tror det är ett av de ställen i Malmö där det stjäls och förstörs flest cyklar i Malmö. Man tycker att det borde finnas något sätt att komma runt detta.

Döm av min förvåning, när jag läser i dagen GP så ser jag att Göteborgs stad har tagit tag i saken och vill få bort cykelparkeringarna från gatan. Vad innebär detta då? Jo, i en rapport från Trafikkontoret och Stadsbyggnadskontoret ska cykelparkering i möjligaste mån ske på ”kvartersmark”. Enligt förslaget ska

”Cykelplatser för boende och besökande alltid ordnas på kvartersmark. Platserna ska ha väderskydd och det ska vara möjligt att låsa in eller fast cykeln, heter det. Platserna ska finnas i nära anslutning till bostadens entré. ”

Det låter ju grymt bra. Att det ska finnas möjlighet att alltid ha sin cykel i väderskydd och med möjligheten att låsa fast den. Trevligt! Då var det utfunderat vid hemmen, men om man cyklar till sitt arbete eller skola då? Jo, det har de också funderat ut och även här ska cyklarna parkeras på kvartersmark och förslaget säger att

”Även cykelplatser för sysselsatta, med arbete eller studier, bör ordnas på kvartersmark, "helst inomhus för att främja ett flexibelt resande där man tryggt kan lämna kvar cykeln under natten eller i skydd av ogynnsam väderlek".”

Låter inte helt fel det här. Man har också funderat över hur man ska hantera handeln i de centrala delarna av staden. Här är det ett större problem eftersom det inte finns så mycket kvartersmark.

Det hela är fortfarande ett förslag och ligger på politikerna att besluta. Ska bli intressant att följa upp hur det går för Göteborg i detta.

Att cykelparkering kan utgöra ett stort problem är inget nytt. Detta upptäckte man när man skulle bygga om Centralstationen i Malmö inför byggandet av en metro. Man fick ta bort den stora cykelflotte man byggt på kanalen, men ersatte denna med en annan, ännu större. En bra lösning som verkar fungera. Dessutom hittade jag att Malmö stad har tagit fram en ”bok” som heter ”Cykelparkeringshandbok för Malmö”. Ehh… Är det sådant mina skattepengar går till? Hade det inte varit bättra att bygga till på cykelbanorna i stället?

Världens sämsta cykelbanor

Jaha. Två inlägg på en dag. Det är inte ofta det händer, men ibland strålar man till.

Jag hittade exempel på ruskigt dåliga cykelbanor på The Guardians cykelblogg. När man tittar på bilderna inser man hur bra cykelbanor man faktiskt cyklar på (allt kan dock förbättras). Undrar om det finns liknande exempel i Sverige. Har ni bilder på liknande cykelbanor i Sverige så får ni gärna skicka dom till mig så ska jag sammanställa det hela. Hade varit otroligt kul, eller kanske skrämmande. Det beror ju helt på hur det ser ut i vårt avlånga land. Om inget annat kanske man skulle kunna använda det till att proppsa på ännu mer för en förbättrad cykelmiljö i Sverige.

Så, ut och ta bilder på tokiga cykelbanor och få gärna era nära och kära att göra detsamma. Bilderna kan skickas med namn och var och när bilden är tagen till joreduff@gmail.com

Cykla lugnt!

Minskning av bilparkens utsläpp, men egentligen inte.

Jag vågar mig till att säga att det börjar kännas att våren närmar sig i Skåne. Mycket av snön är borta; vägar, cykelbanor och trottoarer är fria från snö och man börjar ana gräs på vissa ställen. Det tog väl två dagar för snön att smälta undan, så nu är det mycket vatten och lera på sina ställen. Men det har väl också sin charm på sätt och vis.

Idag läste jag på Miljöaktuellt att regeringen stolt har gått ut med att koldioxidutsläppen från svenska bilar har minskat. Det låter ju otroligt lovande, men sen läser man vidare och ser att det är som vanligt inte riktigt hela sanningen. Utsläppen per bil har minskat mellan 2008 och 2009, från 174 till 164 gram per kilometer. Man ser också att minskningen blir större för varje år och man tror att en ökad miljöstyrning av fordonsskatten kan vara ett steg på vägen, enligt Staffan Widlert som är generaldirektör på Transportstyrelsen. Sammantaget har koldioxidutsläppen från vägtrafiken i Sverige minskat med 1% under förra året, vilket bl.a. beror på mer energieffektiva bilar och mer miljöanpassat bränsle (som dock fortfarande är fossilt till stor del). Detta har dock motverkats av att biltrafiken i Sverige har ökat, vilket i sin tur gör att Sverige ligger 10% över målet om att ha oförändrat utsläpp mellan 1900 och 2010, vilket gör att miljömålet inte kommer nås.

För min del är detta inte ett spår förvånande. Miljömål stoltseras det gärna med, men hur många uppfylls egentligen? Dock finns det personer som verkar förstå vad som krävs, hoppet är bara att det får något gehör och personer som uttalar sig som vägverkets generaldirektör, Lena Erixon, orkar driva vidare och inte tappar fokus. Hon säger:

"– Det kommer även krävas en ny syn på samhälle och transportsystem där bilen har mindre roll som transportmedel och där tillgänglighet skapas i effektiv och tillförlitlig kollektivtrafik och förbättrade möjligheter till cykling."

Det låter inte helt fel för oss som har insett hur bra cykeln är som transportmedel. Nu gäller det bara att fortsätta hoppas och inte sluta trycka på för att verkligen få till en förbättring i tillgängligheten och tillförlitligheten i cykeltrafiken och kollektivtrafiken. Vad görs i era orter/städer? Vad säger politikerna och vad gör dom faktiskt av det dom säger?