Det sitter i ryggmärgen.

Idag var det riktigt skönt att cykla igenom Malmö på väg till jobb. 3 plusgrader och lite medvind. Inte konstigt att cykelbanorna var fulla med cyklister. Det var ju nästan kö på något ställe. Folk räckte ut händerna, släppte fram varandra, bilister och cyklister kom bra överens och fotgängarna hade bra samförstånd med cyklisterna. Faktiskt en perfekt cykeldag. Efter lunch bar det genom Malmö igen på cykeln, denna gång ner till MINC. (Malmös inkubator för nyföretagare) vid Malmö högskola och återigen flöt allt som på räls.

Under mitt cyklande idag funderade jag mycket på vad det är som gör att jag cyklar så mycket. Visst, cykeln ÄR bra på många sätt, otroligt många sätt och jag brukar tjata om det här på bloggen ganska friskt. Men vad är det EGENTLIGEN som gör att jag cyklar. Enorma mängder kaffe är inte SÅ hälsosamt att hälla i sig om dagarna, ändå gör jag det, fast jag vet att det finns bättre alternativ. Bil kör jag och kan t.o.m. tycka det är lite kul ibland, men oftast blir det cykeln.

Döm av min förvåning, blogg-grannarna har skrivit ett inlägg som precis sätter fingret på det. Det handlar om ett beteende. Jag älskade inte cykla på något sätt när jag verkligen började göra det kontinuerligt. Visst, har tagit cykeln till bussen och så vidare tidigare, men aldrig så kontinuerligt som nu. Nu tänker jag inte när jag ska någonstans själv, det blir cykeln oavsett vad. Tanken på bussar och bil existerar inte i mitt huvud längre. Att gå ner och låsa upp cykeln och hoppa upp på sadeln har blivit ett vanebeteende, ett beteende som inte går att bryta om man inte aktivt jobbar för att göra det. När jag tänker efter använde jag bilen till saker förr som jag nu inte förstår. Förr tog jag t.ex. bilen för att hämta pizza. Nu fattar jag inte det. Det är ju jobbigare att gå ner till bilen, köra en bit, hitta någonstans att parkera, hämta pizzan, köra hem och sedan hitta en parkering igen. Nu på vintern måste man dessutom förmodligen skrapa rutorna. När jag börjat pendla med cykel till Lund blev det naturligt att hämta pizzan med cykel, egentligen utan att fundera så mycket över det.

I sommar ska det bli intressant att se hur mycket cyklister det kommer att rulla på Malmös gator, jag har en känsla för att det kommer bli fler än det varit någon gång tidigare. Fler och fler upptäcker nämligen den fria känslan i att glida fram tyst på sin hoj och uppleva omgivningen samtidigt som man kommer snabbt och smidigt fram.

Cykla lugnt!