Möte med Karin Svensson Smith

Idag är det kallt och blåsigt i Malmö, men det känns varmt ändå på något sätt eftersom man kan läsa om att man faktiskt åstadkommer lite förändring och framsteg här nere och dessutom verkar det vara så att man börjar inse att våra städer inte är så hållbara med tankarna på bara ett färdmedel (även om det alltid finns foliehattar som ska opponera sig).

Idag har jag haft ett av de mer spännande mötena sedan jag började skriva om cykling. Jag begav mig hem till Karin Svensson Smith för att prata lite cykling, och mer specifikt den påtänkte cykelbanan mellan Malmö och Lund. Jag har under någon vecka fått in en hel del tankar och reflektioner angående en sådan cykelbana från er läsare och har även pratat med en del cyklister som tyckt till om cykling i allmänhet. Synpunkterna och tankarna kring vad som är viktigt när man utformar en så kallad highway mellan Malmö och Lund är ganska entydiga. Det ska vara ganska rakt utan konstiga avbrott som snäva kurvor, konstiga trafikljus, gupp och hål. Det har också kommit upp att något slags vindskydd skulle vara trevligt.

Så, vad pratade vi om då? Ja, det mesta berörde cyklingen mellan Malmö och Lund, men även allmänt hur man kan få fler att cykla, vad cyklister irriterar sig på och lite hur man planerar infrastrukturen för att fotgängare, cyklister och bilister ska kunna samspela på ett bra sätt.

Projektet ägs ju givetvis av de fyra kommuner som berörs, d.v.s. Malmö, Burlöv, Staffanstorp (vilket var nytt för mig) och Lund. Alla tycker givetvis att detta är en bra ide, så att det kommer bli av är jag ganska övertygad om. Vad jag förstår är det Malmö som kommer att driva projektet, vilket enlige mig är ganska skönt eftersom Malmö Stad har väldigt korta beslutstider när det gäller politiska frågor. Tänker jag till lite är det verkligen inte svårt att se, och när jag nu dessutom börjat jobba lite med Malmö stad genom Ekocentrum Syd, så har det blivit väldigt klart för mig att Malmö varken har svårt för att testa nya lösningar och idéer eller ta lång tid på sig för att besluta sig för att genomföra dessa.

Vad det gäller skyltning på cykelbanan och cykelbanorna i städerna kommer detta att ses över och Karin pratade om London som ett gott exempel där man tagit fram ett riktigt smart system tillsammans med ett ytterst mysigt litet företag från Sverige som heter T-kartor. Detta vill vi se här också.

När det kommer till lä-planteringar är det nyponbuskar man pratar om. Detta för att öka den biologiska mångfalden samtidigt som man får ett praktiskt vindskydd för cyklisterna. Andra positiva aspekter av detta är att växter renare vår luft, det är attraktivt att se på, vilket i sin helhet gör att vi människor mår bättre. Detta har visats tokigt många gånger i olika studier och det är ju bl.a. därför det finns rehab-trädgårdar. Det finns en person på LTH som har fått pengar att ta fram ett bra vindskydd. Tyvärr gissar jag att denna person och de personer som han tagit hjälp av tänker väldigt mycket ingenjörsaktigt och det kommer smällas upp plank. Att göra det är så fel ur så många synvinklar så det skulle inte så plats här på bloggen. Några lösrykta ord som dock kan visa på vidden av hur tokigt detta är skulle kunna vara, buller förstärkning på cykelbanan, ”instängdhet” som bidrar till en känsla av osäkerhet, underhåll, monotont, förlorad möjlighet till ökad biologisk mångfald, förlorade ekosystemtjänster som vattenupptagning och luftrening etcetera.
Synpunkterna, tankarna och reflektionerna som jag har fått in från er läsare och de jag pratat med ”utanför” bloggen har jag sammanställt och gett till Karin. Dessa kommer att tas med när planerna tas fram och på så sätt hoppas och tror jag att vi kommer kunna få en cykelbana som verkligen är cykelvänlig rakt igenom. Den som lever får se.

Jag ser fram emot att följa utvecklingen av detta projekt och jag ska försöka hålla er läsare så uppdaterade som möjligt om vad som händer. Om inget annat för att sätta lite press på beslutsfattarna. ;)

Ha en bra dag och cykla lugnt!