Årets första tur.

Idag var det premiär för pendelturen mellan Malmö och Lund. I Malmö var det ~6 grader, i Lund ~5. Ett lätt dis svalde omgivningen och det var riktigt mysigt på cykelbanan med en lätt medvind. Dock hängde benen inte riktigt med idag, det kändes som om hjärtats slag och cykelns monotona rullande hade en konspiration för att köra från benen. Det fick bli höga växlar, högre än vad jag haft någon gång tidigare.

När jag cyklat till mitt jobb inne i Malmö cyklar jag samma väg som jag gör när jag cyklar till Lund, men svänger av vid Sege, i princip där tätorten Malmö slutar. Under vintern har jag ett par gånger mött några av de cykelpendlare som jag annars möter på sträckan mellan Malmö och Lund, alltså måste ju cykelvägen vara funktionsduglig. Alltså, eftersom snön nästan är borta och temperaturen har letat sig uppåt fick cykeln äntligen komma fram och rulla sina mil.

Som vanligt var cykelstråken i Malmö bra. Ganska många Malmöbor har tagit fram cykeln igen och cykelbanorna fylls på ganska snabbt. Vad som är kul att se är att majoriteten av cyklister nu har ljus på cykeln och det flyter på ganska bra. Jag tror många har börjat inse att när man visar hänsyn och följer en del regler så blir allt enklare för alla.

Den enda incidenten som hände i Malmö var en dam i 60-års-åldern som helt sonika stannade mitt på cykelbanan utan att ge tecken. Killen bakom henne (och precis framför mig) lyckades undvika en krock, liksom jag, men tjejen bakom mig hade inte samma tur utan körde rakt in i damen. Vad lär vi oss av detta? Jo, ge tecken och stanna vid sidan, inte mitt på cykelbanan.

Nåväl, vidare på premiärturen. Efter Malmö kommer Arlöv och Burlöv, dessa något hatade hussamlingar, även kallat orter. Cykeltanke finns inte direkt på dessa ställen som jag sagt så många gånger tidigare, men en sak var i varje fall ok och det var snöröjningen, så dessa orter gled förbi utan några som helst problem. Som vanligt tar det dock mycket kraft att stanna för alla korkade övergångar och snirkliga spår.

Efter detta kommer så Lund. Skönt känner man när man glider under vägen i cykeltunneln, ”I Lund tänker man lite cykel i varje fall”. Färden fortsätter genom Sankt Lars området med sitt parklika utseende och här är det ganska trevligt att cykla, även om det är mycket bilar på vägen. Sen får man chocken. Man närmar sig tätorten Lund och genast övergår mitt lugn och mitt lätta sinne till irritation och tunga tankar. Snöröjning, det vet man inte vd det är i Lund. Cykelbanorna är spåriga med isbeläggning och där cykelbanorna övergår till gata, ja, DÄR är perfekt att lägga snön som man plogat bort från vägarna. Inte på gräset sidan om, utan mitt på cykelbanan. Genom Lund tar idag nästan lika lång tid som att cykla mellan de båda städerna, Malmö och Lund. Idag känner jag verkligen att Lund är en j-a piss-stad att cykla i.

Ett exempel på en cykelbana i Lund

Under fikan pratar vi lite cykling, som det ofta blir när jag är på plats, och många säger sig inte våga cykla i Lund nu. Några kommentarer är, ”Det går ju inte för all is”, ”Jag kommer inte ens igång på cykeln för all snö och is” . Jaha. Det var ju inte så bra, men så är läget och det kanske man får acceptera? Fast min inställning ändrar sig igen när jag kommer att tänka på en artikel jag såg här om dagen i Sydsvenskan, där man från gatukontoret slår sig för bröstet och menar att Lund minsann är en bra stad att cykla i och att det är en anledning till att antalet bilinnehav inte ökar trots befolkningen gör det. Man säger också att det är ganska många studenter som cyklar och det kan spela in. TROR NI?!? Studenter cyklar för att de inte har råd med bilar och många andra cyklar för att man inte KAN köra inne i Lund. Det behöver dock inte betyda att det är bra att cykla in Lund. Att man försvårat för bilister inne i centrala Lund kan man kanske tycka är bra, men man kan inte göra det utan att man gör det acceptabelt för andra trafikslag. Det är klart, man kan ju använda sina fötter och gå, men jag vet inte om det är det bästa sättet att ta sig till och från jobb om man ska korsa en hel stad.

Nä, bättring Lund! Snegla på Malmö. Inte för att Malmö är superstjärnor när det gäller infrastrukturen kring cykling, men som lillasyster till cykelmeckat Köpenhamn kan man se att det finns många influenser från grannarnas huvudstad som man smittats av.

För att sammanfatta det hela. Årets första pendling mellan Malmö och Lund var en underbar upplevelse på det stora hela. Det är riktigt skönt att komma igång igen och väglaget är bra, så ut med cyklarna nu och befolka våra cykelstråk.

Vi ses på banan! Cykla lugnt!