Idag var det så dags att ta cykeln mellan Malmö och Lund igen. I morse var det precis en sån dag då jag brukar tveka att ta cykeln till Lund, en sån dag då jag nära nog faller dit och tar bussen i stället. Det var runt 0 grader, grått, dimma, sjukt fuktigt och blåsigt, ja, en typisk svinkall och tråkig vinterdag i Skåne. Dessutom sa kroppen ta det lugnt, jag håller på att bli förkyld. Dock tog jag cykeln ändå och efter några hundra meter när jag fått upp värmen kändes det riktigt bra. Frisk luft, man får röra lite på benen och allt blir liksom lite tystare när det är dimmigt.
Även om jag kände en förkylning kunde jag väl cykla? Som blogg-grannen säger, bara lite. En av anledningarna till att jag inte lyssnade helt på kroppen är en filosofi jag haft sedan unga år. När man känner en liten förkylning i kroppen, den har inte brutit ut, men man känner att där är något, ja, då är det bara att dra på löparskorna, eller som nu för tiden, ta fram cykeln. Tar man en lättare joggingtur eller tar en lugn tur på cykeln (t.ex. till jobb) för kroppen jobba lite och antingen försvinner förkylningen eller så bryter den ut och är över på några dagar. Det har funkat för mig de senaste 20 åren, så jag kommer fortsätta med det. Det finns dock ett stort NONO, halsont. Känner man det minsta lilla i halsen är det total vila och stillhet som gäller.
På jobb kände jag mig otroligt frisk och pigg som vanligt när man cyklat de 2,5 milen från dörr till dörr, men nu ikväll sitter jag här med min tekopp och känner hur förkylningen sköljer över mig. Precis som jag förväntade mig.
På vägen mot Lund idag kunde jag inte låta bli att tänka på möjligheterna det skulle innebära att få en cykelväg (eller cykel-highway) mellan Malmö och Lund. Mellan stadskärnorna idag tar det c:a 30 – 40 minuter att cykla och då är det på en väldigt dåligt planerad cykelväg. Tänk vad fort det gått om man hade byggt en spikrak cykelbana som är bred, har bra beläggning och dessutom vindskydd på sidorna. Det hade varit helt fantastiskt och gjort att argumenten för vilket annat fordonslag som helst hade slagits i bitar jämfört med cykelns storhet. Dessutom har man ju sett i t.ex. London att cykelvägar som dessa highways innebär att andelen cyklister ökar markant, i Londons fall med 70%!!!
Tittar jag på statistiken för vilka sökord som leder in till denna bloggen från sökmotorerna så är det i särklass ”Malmö Lund cykel” eller ”Malmö Lund cykelväg”. Jag gissar att vi hade sett en otroligt stor ökning av andelen pendlare på cykel mellan Malmö och Lund om en sådan cykelväg hade byggts.
Ja, vi hoppas att något sådant kan komma till stånd inom en inte allt för avlägsen framtid. Du som läser detta och inte pendlar med cykel mellan Malmö och Lund, utan gör det med bil eller buss, skulle du kunna tänka dig börja cykla om en cykel-highway byggdes? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle börja? Och för er som redan cyklar sträckan, vad skulle man tänka på om man byggde en sådan väg?
Cykla lugnt!
En sån där cykelväg låter fantastisk! Även om jag själv inte kommer att använda den särskilt mycket. Men tanken på att få tillgång till en sån mellan Täby där jag bor, och Stockholm där jag jobbar, är svindlande. Och om Malmö-Lund bygger en kanske fler städer - typ huvudstaden - vaknar upp.
SvaraRaderaPS. Lägg länken till dina inlägg direkt i dina tweets så blir det lättare att hoppa dit.
Cycleville, tack för kommentaren.
SvaraRaderaJa, Malmö ligger långt fram i tänkandet när det gäller cykling. Mycket av det som kommer nu är faktiskt otroligt bra och det behövs, för det finns mycket att göra här. Jag tror dock att Malmö smittas en del av vår granne Köpenhamn och vi kan ju bara hoppas att smittan sen sprider sig norrut.
Tack för tipset. Jag och Twitter är nya bekanta.