Gästbloggare: Cykling genom livet

Idag blir det återigen en gästbloggare här på Malmö - Lund på cykel. Denna gången har turen kommit till Sam Erlinge. Sam är professor emeritus i ekologi på Lunds universitet. Sam är en fascinerande man med en energi och en ständigt positivt framtoning. Men jag gissar att det är hans aktiva liv som gett honom detta. Håll till godo!

Jag tillhör cykelälskarna. Har cyklat mycket genom hela mitt liv allt ifrån det jag lärde mig det för mer än 75 år sedan. Växte upp på landet och blev präglad av den gröna miljön. När jag var liten fanns ingen TV. Man fick roa sig utomhus. Vi bodde i Västergötland drygt en halv mil utanför Skara, utan buss- och tågförbindelse. Till realskolan och gymnasiet i Skara cyklade man. Blev då befriad från morgonbönen (den kunde ibland vara sömnig) och kom uppfriskad till skolan.

De senaste 40 åren har jag bott i Dalby. Har haft drygt en mil till
arbetsplatsen i Lund och har cyklat praktiskt taget varje dag året runt, även sen jag blev pensionär. Cyklandet har blivit en del av mitt liv, lika naturligt som att äta eller borsta tänderna. Varför cyklar jag? Främst för att det är roligt och känns skönt. (Kommer på mig att jag ofta, utan att tänka på det, börjar tralla för mig själv när jag satt mig på cykeln.) Men det är klart, jag är gynnad, särskilt numera då jag sällan har nån bestämd tid att passa, inga barn att lämna/hämta på dagis etc. Kan njutcykla. Dessutom, på min arbetsplats (Ekologihuset) har man dusch och omklädningsskåp, så man kan cykla dressad för alla väder och så kan man ta till sig och uppleva i fulla
drag naturen/omgivningen med dess skiftningar alla tider av året.
En annan anledning att cykla, som man får på köpet, är att man i stället för att t ex åka bil eller buss förbättrar sin kondition. Cyklandet är en vänlig motionsform. Har aldrig råkat ut för någon idrottsskada genom cyklandet alla dessa år. Dessutom sparar man t ex bensinpengar, som man kan använda på vettigare sätt. Och så är man miljövänlig (även om den aspekten i detta sammanhang är en struntsak).

Detta blir en tröttande lovsång om cyklandets välsignelser och dessutom banala självklarheter för alla. Finns då inget negativt med cyklandet? Punktering! Och särskilt då man har en bestämd tid att passa. Vad gör man? Jag söker förekomma genom att byta till nytt däck, när det gamla börjar bli slitigt. Och ha däcken hårdpumpade.
Så är man utlämnad till väder och vind. Men med passande kläder........
Visst, visst, hård motvind kan vara påfrestande och hal väg på vintern, då man knappt kan cykla sig varm eller om man får dra cykeln genom yrande snö. Då händer det, att jag frågar mig om detta är vettigt.

Jag hoppas få cykla så länge jag lever och kan. Cykelberoendet med
dagliga endorfinkickar, får jag söka avbetinga, när den tiden kommer.

Hjärtliga cykelhälsningar!

Sam