Miljöresan

Bestämde mig igår för att ta årets första cykeltur till jobb, men i morse när jag vaknade och tittade ut var det fullt snöfall, så det fick bli cykeln till bussen i stället. Lite snopet, men man kan ju inte göra så mycket åt vädret.

Något som man däremot kan göra mycket åt är hur mycket vi påverkar miljön lokalt och globalt. SVT sänder nu en serie som heter miljöresan. Här tittar amerikanen David de Rothschild på olika saker i vårt vardagsliv och följer dessa från produktion till konsumtion och vidare till avfall. Senaste avsnittet (som i skrivandets stund kan ses på SVT Play) handlar om vatten på flaska som kan köpas. Det är en ganska bisarr företeelse i sig, speciellt i länder som Sverige, Norge och Canada som har otroligt mycket och friskt dricksvatten i kranen.

För att nämna några saker som förvånade på något otroligt mycket var t.ex. att för att producera en flaska vatten får det åt ungefär en fjärdedels volym olja, d.v.s. det går 2,5 dl olja för att få fram en liten vatten på flaska. Den energin som går åt för ett års tillverkning av flaskvatten i USA, motsvarar koldioxidutsläppet för 50 miljoner fat olja. Det är samma mängd olja som skulle kunna driva tre miljoner bilar under ett år. Det är helt galna siffror och bara för att kunna hälla vatten på en flaska. Detta är dock inget som bara gäller för USA. I Europa är vi inte bättre.

Något som också tas upp är allt plast som flyter runt i våra hav. T.ex. dör mängder av fåglar varje år p.g.a. av allt plast som sätter i sig (som dom tror är mat), det är tändare, tandborstar, korkar från PET-flaskor m.m. Detta dokumenterades dels i programmet, men har också visats tidigare av fotografen Chris Jordan som tagit en bildserie på Midway atollen mitt i norra Stilla havet.

Det finns dock även ljusglimtar i programmet. Borgmästaren i San Francisco (SF), Gavin Newsom, har tagit bort allt flaskvatten från de kommunanställda. De spenderade nästan en miljon dollar på flaskvatten när de i stället kunde vrida på kranen och få rent vatten i ett glas. Detta var väl ingen revolutionerande svår sak att komma på, men att driva igenom den var ett bra steg på vägen. De ville också försöka göra detta mer rikstäckande och på en borgmästarkonferens bestämde 1200 borgmästare att allt flaskvatten för kommunalanställda skulle förbjudas. DET kallar jag ett bra initiativ. Jag undrar hur det ligger till med den saken i ett land som Sverige som har mest rent dricksvatten i världen per person. Kanske någon som vet?

SF har även kommit en bra bit när det gäller att minska sopberget. Enligt Gavin har SF en återvinningsprocent på 70%, vilket är bäst i USA. De har även föbjudit plastpåsar och styrenplast (plasttallrikarna med får hämtmat i från kebabvagnen eller gatuköket). Bra jobbat Gavin Newsom och SF. Hoppas vi ser mer av detta framöver och framför allt i vårt eget land.

Ta en titt på programmet och cykla lugnt!

Hepp!

Malmö på väg mot bättre stadsluft, eller?

Under hösten 2009 bestämde Malmö att man skulle enkelrikta Djäknegatan. Detta är en av de mer trafikerade gatorna i centrala Malmö och avgaserna har legat tunga här under flera år. Sydsvenskan skriver idag i en artikel att utsläppen av kvävedioxider har legat 10% över de tillåtna värdena, något som Malmö har fått påpekat under flera år. Två veckor efter att Djäknegatan hade gjorts enkelriktad hade värdena sjunkit till 10% under de tillåtna.

Detta är ju absolut i rätt riktning. Två andra vägsträckor som är hårt drabbade tas också upp i artikeln och även här prövas olika åtgärder. Vid den ena sträckan testas en beläggning på trottoarerna som bryter ner kväveoxiden och på den andra sker ombyggnader för att komma tillrätta med problemen.

Trots denna positiva ton finns det de som är kritiska till att Malmö kommer klara att komma under de uppsatta nivåerna. Inte undrar på det. Är man en trogen cyklist i Malmö kan man lätt förstå att det kommer att bli ett problem att nå dessa mål. Funderar man lite över hur man cyklar så kommer snart fram till att Malmö är uppbyggt helt efter biltrafiken. Man får ofta snirkla sig genom smågator och ta ganska stora omvägar för att ta sig mellan två punkter. Trots att Malmö den senaste tiden har satsat hårt på att få folk att cykla inom stan i stället för att ta bilen känns det inte som att utbyggnaden av cykelbanor sker på cyklisternas villkor, utan mer runt om lederna för bilar. Detta är en uppfattning som fler delar, bl.a. har många förslag givits i det så kallade Malmöinitiativet.

Ett bra exempel är den nya cykelbanan som byggts längs Regementsgatan, vilket är en ok tanke. Det stannar dock vid en ok tanke eftersom den tvärt slutar och inte fortsätter genom stan. I stället måste man trixa sig ner om Davidshallstorg genom att ta sig över Malmös förmodligen farligaste cykelöverfart.

Nä, hade man tänkt till lite när man planerar nya cykelbanor, eller kanske någon som faktiskt cyklar i Malmö hade gjort planeringen, hade cykelbanorna blivit lite rakare, lite mer genomtänkta och faktiskt gått mellan punkterna A och B som folk rör sig mellan.

Lite vargdebatt blev det trots allt.

Idag blev det en liten tur på cykeln till affären, trots nattens snöfall. Det fungerade väldigt bra, tror bestämt Malmö har lärt sig lite om snöröjningen ändå. Dock hade jag ju gärna sett att det hade varit mer grus och mindre salt på cykelbanorna. Det blir faktiskt ganska halt av slasket efter saltet.

Igår gav jag mig också in i vargdebatten genom att skriva en artikel i nättidskriften second-opinion. Fick direkt en ganska lång kommentar som var väldigt bra formulerad. Det är med blandade känslor man ger sig in i en debatt som vargdebatten när man är forskare i ett område som ligger väldigt nära. En mer infekterad och känslostyrd debatt får man leta efter. Jag fick också bra uppbackning från två bloggar i ämnet, vilket känns bra. Dels var det bloggen Utan tvekan och dels var det Miljödoktoranderna i Lund.

Nä, nu är det tillbaka till lammgrytan. Gjord på lamm direkt från gård, ekologisk purjolök och dill och en skvätt ekologikt vin. Mumma!

Ha en bra kväll!

Hepp!

Sverige verkar fortsätta sätta sitt rykte på spel med en massa tosigheter

När det nu inte är någon större cykelsäsong för mig får jag väl skriva om andra saker som jag funderar och reflekterar över.

Hittade idag en artikel på klimatsmart.se där de skriver om avverkningen av skog i Australien. Avverkning av en massa skog är och har varit ett enormt problem över hela världen, men tack och lov verkar det som att det finns ljusglimtar här och var, dock inte i detta fallet.

Det är gräsrotsorganisationen Avaaz.org som har startat en kampanj mot ett särskilt projekt på Tasmanien, där projektet Gunns Pulp Mill vill bygga ett enormt sågverk, vilket kommer medföra ännu mer avverkning och framför allt en enorm miljöpåverkan i form av förlorade habitat för djur och växter, men även ett enormt utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser vid bränningen av stubbåkrarna. Flera av världens största banker har nekat företaget lån eftersom miljöpåverkan är för stor. Dock inte verkar den svenska banken Nordea inte alls ha några betänkligheter angående detta. Det är detta Avaaz kampanj No Pulp Mill, Nordea grundar sig på.



Inte nog med att Sverige totalt misslyckades på COP15 i Köpenhamn eller att Sverige ställts i dåligt dager i internationell media angående den bissara vargjakten. Nu får man som svensk hänga lite till med huvudet när en bank som Nordea visar total ignorans mot allt sunt förnuft.

Nä, Sverige utger sig och ses i många fall som föregångare och förebilder inom miljöarbetet, men ett gott rykte tar lång tid att bygga upp, men kan försvinna väldigt fort. Det är nog på tiden att Sveriges ledare och företagare börjar tänka sig för en gång extra innan dom stoppar foten i munnen och babblar på.

Visa ditt missnöje genom att gå in på Avaaz.org's sida och stöd deras kampanj mot Nordeas vansinnigheter.

Hepp!

Årets första cykeltur kort men uppfriskande.

Så var det ett nytt år, 2010. Kommer väl som vanligt att ta lite tid innan man lär sig skriva det. Vintern har tagit även Skåne i ett järngrepp nu och graderna har krupit ganska långt ner under nollstrecket. Trevligt med lite vinter för en gång skull tycker jag.


När jag började cykla till jobb hade jag ambitionen att ta cykeln åtminstone tre gånger i veckan. Dock bestämde jag mig också för att jag inte skulle cykla så långt om det blev kallt, d.v.s. om temperaturen kröp under 0. Årets första cykeltur blev dock inte så lång. Det blev en kort runda ner till affären. Kanske en kilometer fram och tillbaka. Det var kort och kallt, men otroligt uppfriskande. Nu ser jag dock fram emot att våren kommer smygande om två månader eller så. I vår blir det nämligen mycket mer cyklande till jobb och jag ser fram emot stunderna på morgonen och kvällen när man sitter på cykeln och har all tid i världen att reflektera och fundera.

Med de orden håller jag för denna gången vad det gäller cykel och och börjar fila på en liten debattartikel angående den nyss genomförda vargjakten. Denna underliga och smått ofattbara företeelse som har förundrat och förargat många, samtidigt som det verkar ha gjort en hel del människor ganska nöjda. Att man tagit beslutet att införa skyddsjakt på varg är emot alla logiska förklaringar. Som forskare inom evolutionär ekologi med inriktning på inavel i naturliga populationer som minskar i storlek är beslutet helt ofattbart. När man hör att "anledningen är bland annat att det svenska vargbeståndet hotas av inavel och därför tillåts vargjakt" blir man ju mörkrädd. Inavel uppstår ju när populationer minskar, eftersom sannolikheten att två individer som parar sig har en gemensam släkting ökar.

Hur skyddsjakt på varg då ska kunna hjälpa vargpopulationen från inavel är för mig en gåta. Om det hade varit så att man hade vetat vilken grad av inavel varje varg hade haft och märkt varje individ efter detta, dessutom gett de 10000 jägare som fått licens att jaga varg en lista på vilka djur som skulle skjutas, då och inte innan, hade jag kanske kunnat acceptera någon form av logisk förklaring om hur denna jakt skulle kunna ha en grund byggd på fakta. Nä, enligt mig luktar detta lobbyverksamhet (läs jägarförbundet) utan dess like uppe i (S)tokholm.

Slut på 2009 med blickar fram mot 2010.

Jag skulle vilja tacka den lilla skara läsare jag har haft under min korta period under 2009. Det har varit en ny upplevelse i livet att börja skriva på en blogg. Det har gjort att jag har kunnat strukturera alla mina tankar kring miljö och motion, men även fått mycket nya infallsvinklar och synsätt att bearbeta. Detta kommer sig av en mängd intressanta kommentarer och mail jag fått från er läsare.

2009 var året för mig där jag tog steget och började cykla mina 5 mil till och från jobb. Den tanke som började ur en ekonomisk synvinkel, mer än en miljömässig sådan, har utvecklats till en större tanke som innefattar miljö, ekonomi, hälsa och mental hälsa. Detta har till stor del varit tack vare två av mina favoritbloggar, cykelidag.se och Biology & politics.

2010 kommer fortsätta i samma tecken som 2009 slutade. Cyklandet kommer fortsätta och ta ny fart när våren kommer. 2010 kommer också innebära en ny milstolpe för mig då jag disputerar i oktober. Det betyder att jag kastas ut i verkligheten och måste bestämma mig för vad jag ska göra i mitt liv. Ytterligare två mål finns under 2010, att springa Broloppet och Sydkustloppet. Två halv-maraton som ska bli kul att genomföra.

Nä, nu åter till stöket inför nyårsfirandet. Det bär snart av till en liten stuga ute i skogen med familj och nära vänner.

Gott nytt år och på återseende 2010!

Malmö - Svedala, ett fall för terrängcykeln?

Igår steg jag åter upp på cykeln för en lite längre tur. Sillen och köttbullarna kändes ända ner i benen, men det var otroligt skönt att ge sig ut igen. Denna gången var det inte till jobb, utan till föräldrarna som bor i Svedala, ~2 mil utanför Malmö.

Jag är själv uppvuxen i Svedala och har alltid sett denna lilla ort som ett trevligt tillhåll. Så gör jag fortfarande, men på väg ut dit med cykeln kände jag nästan hela tiden för att ge Svedala kommun en stor känga. Denna känga räcker faktiskt till för att även ge Malmö kommun en liten del av sulan. En sämre cykelmöjlighet mellan två ställen får man leta efter. Malmö kommun har gjort en stor satsning på cyklar den senaste tiden, vilket de har lyckats väldigt bra med. Att cykla i Malmö är en fröjd och de har t.o.m. lyckats gå om Lund i kategorin "cykelstad", i varje fall enligt mig. Svedala kan dock inte ha lagt varken många öre eller många tankar på cyklister. Begreppet cykelpendling verkar inte finnas i deras värld och att cykla i Svedala går bra, men kan bli mycket bättre.

Det finns två vägar att cykla mellan Malmö och Svedala, den ena är en smal 90-väg kantad av alléer och höga buskar. Dessutom är den ganska kurvig och saknar vägren. Detta är alltså inte första valet. Det andra alternativet är en ganska rak, smal 90-väg (eller kanske 120-väg om man litar på bilarna som kör där) som saknar vägren. Denna väg funkar att cykla på eftersom trafiken är relativt sparsam, dock är beläggningen på vägen under all kritik. Det är en asfaltväg som de lappat med oljagrus vid bilspåren. Detta gör att kanterna på vägen (där man cyklar) är full av sporadiskt spritt singel-liknande grus. Att cykla dessa två milen på en landsvägscykel känns som att vara ute på sin MTB i skogen och harva.

Nä, det behövs lite skärpning, men framförallt tror jag det behövs lite mer kommunikation. Att Malmö kommun och Svedala kommun borde talas vid lite över detta är solklart. Det finns en fin cykelväg mellan Malmö och Lund, vilket även innefattar Burlövs kommun. Här har tydligen kommunikationen fungerat hyfsat bra (tveksam dom om de pratat med en cykelpendlare eller cyklist när dom planerade cykelvägen), så en annan kan undra varför det inte också skulle fungera mellan Malmö och Svedala. Kanske antalet cyklister är för få? Beror det på att folk är latare i den delen eller för att det inte finns möjlighet att cykelpendla? Ja, den frågan finns det kanske bara ett svar på.

Ha det! Hepp!