
Återigen kan man läsa i tidningarna om våra härjningar i naturen för att komma åt de så eftertraktade resurserna. Dels har ett tankfartyg med nio miljoner (!) liter diesel olja gått på grund i Kanada och riskerar läcka ut olja i arktiska vatten och dels har ytterligare en oljerigg flugit i luften, denna gång i Louisiana. Först kunde man inte se något oljeläckage, vilket i varje fall jag känner skulle vara osannolikt. Mycket riktigt någon timme senare hittar man oljefilm på vattnet. Att något sådant skulle hända så nära inpå en av vår tids största oljekatastrofer ter sig ganska osannolikt. Men, kanske inte så oväntat egentligen. Ju närmare (om vi inte redan passerat) Peak oil vi kommer, desto hårdare måste vi pressa tekniken för att komma åt den svarta sörjan. Inte undrar på att det kommer att gå käpp rätt åt skogen förr eller senare.
Om miljöpåverkan blir lika stor som av Deepwater Horizon är väl inte så troligt. Dels för att denna rigg inte var i produktion och dels för att den står på betydligt grundare vatten. Jag vet inte, men är det kanske läge för världen att inse att det är något fel och kanske också läge att kontrollera olje- och mineralbrytnings bolagen lite bättre och bli hårdare i regleringen? Nä, när saker som detta händer gång efter annan är jag glad att jag i stället tar cykeln när jag ska någonstans. På så sätt utnyttjar jag min egen kraft att komma någonstans utan att det förorenar för mig själv och andra och utan att ta upp för mycket plats.
Detta blev lite av ett gnällinlägg, men så är det väl ibland när man blir trött på vår verkligheten.
Cykla lugnt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar