Så var det dags för årets Cykelfestival i Malmö. I fjol gjorde man ett första försök, men vädrets maker totaldödade allt och festivalen ställdes in efter den lilla men tappra skaran som gjorde cykelparaden.
I år hoppas vi dock på bättre väder den 9 juni i Folkets park i Malmö. Det hela startar med en cykelparad som avgår från Stortorget. Samlingen är 12.00 och avfärden är 12.30. I paraden får alla som är på ett trampdrivet fordon delta, enhjuling, fixie, fyrhjuling, liggcykel, pendlarcykel, MTB o.s.v.
Från klockan 13.00 är det full aktivitet i Folkets park med bl.a. cykelsafari och vattenrunda för de yngre, utställning av cykelaffärer med möjlighet att testa lite olika cyklar, filmvisning, diskussion med trafikplanerare, besök hos cykelköket och mycket mer. För att se ett fullständigt program så kolla in på Malmö cykelfestivals hemsida.
Så, på söndag finns det bara en sak att göra. Bege sig till cykelfastivalen.
När jag började cykelpendla mellan Malmö och Lund var jag inte helt hundra
på var jag skulle cykla. Den bästa kartan som fanns var Google Maps som funkat
ganska bra, men ibland är det lite svårt att hitta cykelbanor och bra vägar att
cykla. Kommunerna hade (och har) vars en ganska bra cykelkarta på papper, men
det räcker liksom inte riktigt om man vill cykla lite länge och som turist kan
det vara rätt jobbigt att ha en massa olika kartor att släpa på.
När jag kom i kontakt med projektet Öresund som cykelregion
började jag lobba rätt hårt för att det borde finnas en digital cykelkarta för
Skåne eller i varje fall en digital karta i varje kommun. Det gick så långt att
jag tillsammans med en tidigare kartchef på Eniro började skissa på en
regionsövergripande karta. Orken och tiden räckte dock inte till och jag hörde
dessutom att man hade tankarna att göra en sådan inom Öresund som cykelregion.
Idag fick jag beskedet! En cykelplanerare för Skåne
lanseras, Bike Öresund. Vilken trevlig nyhet. Det är alltså inte bara en karta, utan en
reseplanerare. Google har försök gör en sådan, men misslyckats ganska fatalt
tycker jag om jag jämför deras rutter med min verklighet. Det finns en bra
cykelkarta i OpenCycleMap, men det är ”bara” en karta. Hur är då den nya
reseplaneraren?
Jag provade att lägga in lite olika sträckor som jag brukar
eller brukade cykla för att se om reseplaneraren valda samma vägar som jag gör.
Jag har rätt många års erfarenhet av cykelvägarna i Malmö och Lund och har
riktigt bra lokalkännedom, vilket kanske är lite orättvist. Men, döm av min
förvåning, reseplaneraren och jag var nästan smärtsamt överens om rutterna,
både vad det gäller den snabbaste och den ”tryggaste” vägen. Ett stort plus i
kanten där.
Visst, det finns ju en hel del saker övrigt att önska.
Kartsnittet är lite ålderdomligt när man inte ens kan zooma med scrollhjulet på
musen eller dubbelklicka med musen på kartan. Man kan inte heller välja
flygbilder, utan endast karta. Kanske är man extremt bortskämd med kvaliteten
på kartorna i Google maps, men man ska inte nöja sig med mindre idag.
Hur som helst tycker jag detta är ett stort steg framåt och
jag hoppas att någon håller tag i utvecklandet av denna tjänst. Klarar inte
regionen själv göra det, tycker jag att de ska ge hela tjänsten till en annan
aktör som är villig att ta sig an det. In och testa och lämna feedback, länk
för att göra det finns på första sidan.
Testa dina rutter. Är ni överens, du och reseplaneraren?
När jag cykelpendlade mellan Malmö och Lund var det många
gånger man störde sig på saker som faktiskt hade varit ganska lätta för
kommunerna att åtgärda. Problemet var att jag sällan kom ihåg eller hade tid
att rapportera det när jag kom till jobb (eller hem). Dessutom visste jag sällan
vilken kommun jag befann mig, jag cyklade genom fyra kommuner (Malmö, Burlöv,
Staffanstorp och Lund), vilket gjorde det hela ännu mer omständligt.
Nåväl latmask. Om jag väl kom ihåg att jag skulle felrapportera
fick jag ta reda på vilken kommun felet var i, efter det leta upp var jag
felanmälde saken, skicka felmeddelande och hoppas att det kom rätt. Jag undrade
många gånger varför det inte bara fanns en app där jag kunde ta ett foto,
skriva en kort mening om vad som var fel, trycka ”skicka” och så gick det ett
meddelande till rätt kommun utifrån mina koordinater från GPSen i mobilen. Rätt
lätt egentligen.
Nu är det så att en sådan app finns. Malmö tog fram en
sådan, för Malmö. Vad jag förstår är också Lund på gång med en sådan app och
jag vet att det finns i en del kommuner till. Jag har bara provat Malmö stads
app och jag måste säga att den är riktigt smidig. Problemet kvarstår dock, är
jag i Malmö kommun på min väg till Lund, eller har jag kört över gränsen till
Burlövs kommun? Man väntade alltså på nästa steg.
Nu är det steget taget. Det är Cykelfrämjandet tillsammans
med försäkringsbolaget Folksam som tagit fram appen ”Cykelrapporten” som finns
för både iPhone och Andoid (och i din browser på datorn).
I Cykelrapporten kan du rapportera in fel och ge förslag på
vad du tycker är relevant. När du skickat in din rapport är det till att vänta
lite för du måste vänta till den har fått 10 röster innan den skickas till
ansvarig kommun. Under tiden du väntar kan du ju scrolla runt lite och rösta på
andras rapporter som du tycker är vettiga. Jag gillar idén skarpt, vi börjar
närma oss en heltäckande tjänst som faktiskt har efterfrågats av cyklisterna
länge.
Filmen om Cykelrapporten.
Detta är bra, men det finns dock ett STORT MEN. Är kommunerna redo för detta?
De har ju sina egna kundtjänster och kan de samordnas under en extern tjänst?
Kommuner är långsamma organisationer och det tar tid innan saker kan sättas i
funktion ordentligt och det är inget konstigt med det. Det finns ju faktiskt en
mening med det. Men ibland gör den trögheten att det tar så fruktansvärt lång
tid innan saker utvecklas åt det håll som så många vill.
Jag har ganska goda förhoppningar om att vi snart kan få
till en riktigt bra tjänst, och jag tror att Cykelrapporten är en bra bit på
vägen. Så, dra ner appen och surfa in på sidan och sätt igång och rapportera
och rösta. Det är för vår egen skull vi gör det.
Hur är era tankar kring detta? Vad använder ni idag för att
rapportera? Rapporterar ni alls fel? Hur gör ni när ni vill ge förslag till
kommunen?
Cykel är hetare än någonsin och det diskuteras trafikfrågor
hej vilt överallt. Diskussionerna tenderar att hamna på den negativa sidan och
det är lätt att hamna där eftersom trafikanter i de olika trafikslagen verkar
vara långt från varandra, även om det oftast är samma personer vid olika
tillfällen.
Mitt i allt detta ska man inte glömma cykelns förträfflighet
och framförallt ska man inte glömma att det finns en kultur runt cykeln som
innehåller mer nytänkande och kreativitet än på många andra ställen.
Jag stötte på en liten film som visar kreativa och extremt
fiffiga prylar till cykeln. Det handlar inte om dyra installationer med ljus,
skum skyddsutrustning eller materialnördiga clip-pedaler. Det handlar om enkla,
billiga och extremt coola små prylar. Sådant som gör en fantastisk upplevelse
på cykeln ännu bättre.
Man hittar den på sidan Designboom, en sida som för övrigt är
fullproppad med idéer och kreativitet. Sidans egen beskrivning är ” since 1999 home of
design culture: designboom is the first and largest independent publication
dedicated to architecture and design”.
Det kanske är lite gamla nyheter, men om inget annat så vill
jag påpeka att det återigen är lite stjärnglans över Skåne när det gäller att
vara bra på cykelplanering. Tre städer på topp tio, känns bra.
Jag har, och många med mig, varit lite halvkritiska
till denna listning, mycket för att det bara visar vad kommunerna säger att de
ska göra och inte visar vad som faktiskt görs, men jag tror nog att på något
sätt visar den på kommunernas ambitioner och jag tror fortfarande att det är
viktigt med tanke på att vi har en LÅNG väg kvar innan vi kan kalla oss en
riktigt bra cykelnation.
De tio topplistade kommunerna av de 31 som granskades var
Jag jobbar dagligen med omställningen till hållbara
transporter genom att vara projektledare inom två stora EU-projekt. Det är ett
ganska tillfredsställande arbete. Resultaten gör att vi får en trevligare och
renar miljö, städerna får ut enorma sociala vinster och de ekonomiska
fördelarna är slående positiva. Det gäller att få med alla tre ben av
hållbarhetskonceptet, något som man tyvärr allt för ofta missar i många
”hållbarhetsprojekt”.
När man ser dessa resultat blir man helt matt i kroppen när
man tänker på vilka oerhört konstiga beslut som tas ibland. Som t.ex. att bygga
2 mil motorväg för 28 miljarder kronor (eller egentligen 45 miljarder medräntor). Att det finns en stark opinion mot ett sådant tok-bygge kan man ju
förstå. Att det däremot blir en opinion mot att t.ex. bygga en expresscykelväg
(cykelautostrada, supercykelväg, velostrada eller vad ni nu vill att det heter)
mellan Malmö och Lund för 50 miljoner är svårare att förstå. Visst, den mot-opinionen
är inte jättestor, men den finns där och argumenten jag oftast hör att man
borde lägga pengarna på något bättre, som t.ex. skola. Jag kan hålla med till viss
del, skolan skulle verkligen behöva mer pengar, men då är det kanske just
cykelvägar vi ska satsa på.
Jag har tidigare skrivit om kostnaden för att bygga cykelvägvs. bilväg, en cykelväg kostar i Sverige i snitt 2 miljoner kronor per
kilometer, medan det kostar 45 miljoner kronor per kilometer motorväg. D.v.s.
man får en kilometer motorväg för en perfekt expresscykelväg mellan Malmö och
Lund. Tar man detta och lägger till det man sett i Danmark, nämligen att
samhällsekonomiskt tjänar man €0.23 för varje cyklad kilometer, medan det
kostar samhället €0.16 för varje körd kilometer. Matematiken är enkel.
Ska vi nu bara prata ekonomi, eftersom det ofta är det
argumentet som kommer upp, kan vi vidare titta på en studie som gjordes av
organisationen Sustrans i Storbritannien. Där såg man att ökningen på 18% av
antalet cykelresor på det nationella cykelnätverket mellan 2010 och 2011
innebar en samhällsekonomisk vinst på c:a 5 miljarder. Det är mycket pengar
det.
Så, kontentan av det hela borde ju vara att man kanske inte
borde använda ekonomi som ett argument mot cykelinfrastruktur, utan i stället
mot monstruösa vägbyggen där pengarna förmodligen gör mycket mer nytta i skola
och vård. Förbifart Stockholm luktar rätt illa för skattebetalarna och jag
gissar att det inte kommer bli bättre luft efter att den är byggd. För byggd
blir den förmodligen ändå eftersom de flesta partierna verkar överens om
dinosauriebygget. Min gissning är att det gubbdammiga projektet nu innehåller
så mycket prestige att det blir extremt svårt att backa.
Här om dagen inledde Sydsvenskan en artikelserie om cykling.
I samma veva lanserade man en ny cykelblogg, Cykelstaden. Jag tycker det är
fantastiskt bra att man göra det. Jag sträcker lite på mig och känner mig lite stolt när jag tänker tillbaka till den dagen jag satt ner tillsammans med webbredaktionen för Sydsvenskan och fick äran att börja skriva Sveriges första cykelblogg i en svenska nyhetstidning.
Jag tycker det är bra och oerhört viktigt att Sydsvenskan
tar vid där jag slutade eftersom trafik generellt och cykling i synnerhet
tenderar att engagera människor o det grövsta. Det är bara att titta i
kommentarsfälten eller sätta sig ner på närmsta kaffe eller i ett fikarum.
Cykling är ett buzz-ord och man hör diskussionerna överallt. Jag gillar det.
När jag började blogga om vargdagscykling var vi kanske tre bloggare i Sverige
som var riktigt aktiva i skrivandet. Idag finns en enorm mängd forum, Facebookgrupper, bloggar, Twitterflöden m.m. där man kan följa och delta i
diskussioner kring cykling.
En sak som jag dock tycker är mindre kul med Sydsvenskans
nya satsning är att jag tappar all lust att cykla. Det verkar ju vara helt
sjukt farligt. Det är ju nästan så att jag börjar snegla på de så kallade
undersökningarna som försäkringsbolagen gjort och känner att det här med cykling kanske inte är något bra
ändå? Som tur är har jag sysslar med den här frågan för länge för att
hamna i den fällan. Jag vet (tror jag i varje fall) att Sydsvenskan har goda
intentioner och att de verkligen vill lyfta cyklingen. Ett av problemen är dock
att man lätt ramlar in i den svenska säkerhetsnarkomanin och inte kan ta en funderare
utanför ramarna.
För att ta ett exempel så blir jag helt livrädd av att 94% av alla som dog i cykelolyckor 2011 inte bar hjälm. SHIT! Det är ju hur mycket som
helst. När jag sedan kommer ihåg att det nog egentligen inte handlar om något stort antal så blir jag lugnare igen. Enligt polisrapporterad statistik på Transportstyrelsens hemsida dog 2 cyklister i hela Region Skåne under 2011. Jag gissar dock att det inte var denna statistik de använt (skulle vara intressant att se någon källa på deras data). Visst, skulle det vara 2 stycken är det 2 för många, men relativt få om
man ser till hur många cykelresor som görs per år i Malmö. Ska man ha hjälm? Tja. Det är upp till var
och en. Själv har jag det sällan och jag tycker man har en paranoid syn på
cykelhjälmen i Sverige. Man ser den ofta som något som kan minska cykelolyckorna
när hjälmen egentligen enbart är något som kan minska konsekvenserna av en
cykelolycka. Vill man minska antalet olyckor är det andra saker man måste
diskutera.
Nåväl. På det hela taget är det kul att Sydsvenskan lyfter
cyklingen. Man kan diskutera innehållet och vi har alla rätt att tycka till om
det. En av de roligaste fenomenen med det hela, vilket också är en av
anledningarna till att jag allt oftare tappar sugen att diskutera och skriva om
cykling, är att diskussionerna i kommentarsfält är exakt likadana som när jag
skrev och är exakt likadana oavsett vad man skriver. Mycket gnäll, mycket
tyckande, extremt lite konkret och konstruktiv debatt. Mer konkreta och
konstruktiva diskussioner skulle jag vilja se.
Cykla aktivt!
red. 8/5 Tittade på Sydsvenskanartikeln igen angående antalet döda som inte haft hjälm. Det står faktiskt inte att det bara är i Malmö, utan allmänt i trafiken. Alltså, tittar vi i stället på hela landet är det 21 stycken cyklister som dött, d.v.s. nästan 20 som inte haft hjälm. Detta gör det ännu mer intetsägande eftersom 20 stycken i relation till antalet cykelresor i hela landet är försvinnande lite. Cykling är helt enkelt helt otroligt säkert.
