Sverige runt på cykel.

Idag bet det riktigt mycket i kinderna när man satt på cykeln på väg till jobb. Det har kommit mycket snö i Skåne nu (för att vara Skåne), c:a -8 grader och lite mysig Skånsk vind. Malmö stad har gjort ett ganska bra jobb i år med att hålla cykelbanorna fria, men det blir lite spännande när man kommer ut på mindre gator som inte är cykelbanor och inte är prioriterade vägar att ploga.

Bilden är från Sydsvenskan och en en privat bild tagen av Birger själv.

En dag kom min pappa till mig och berättade om sin gamle vän från lumpen, Birger. Jag har träffat Birger många gånger som liten och jag har en bild av honom som en otroligt lugnt och harmonisk person. Birger och hans fru har alltid varit glad för äventyr och har bestigit berg lite var stans i världen och vandrat på ännu fler ställen. Anledningen till att pappa började prata om honom just denna gång var för att han och min mamma hade varit i Smyge och vinkat av honom.

”Vadå vinkat av?” tänkte jag.

Jo, denna gång skulle Birger göra något riktigt stort, något jag bara drömmer om för tillfället. Han skulle cykla genom Sverige. Det är lite coolt, cykla från Smyge till Treriksröset. Fast denna gång var det mer än så. Birger började i Smyge, Sveriges sydligaste punkt, sedan begav han sig till Kristianstad där Sveriges lägsta punkt finns. Vidare därifrån bar det av mot Stora Drammen (utanför Uddevalla någonstans tror jag det är) och tog sig med kajak ut till Sveriges västligaste punkt. Vidare genom landet tog han sig, fortfarande med cykel, till Flataklocken i Medelpad som är Sveriges geografiska mittpunkt och vidare Kataja strax söder om Haparanda, den östligaste punkten i Sverige (detta når man också med kajak). Till sist bar det av till Treriksröset, den nordligaste punkten och därefter till Kebnekaise där han besteg Sveriges högsta punkt.

Detta är verkligen en av de härligaste äventyren jag hört berättas och allt gjordes på en cykel. Var det slut där då? Nä, Birger tog cykeln hem också. Totalt blev det en resa på c:a 400 mil. Det är verkligen inte dåligt. Jag undrar lite om jag skulle klara av det, men visst skulle jag det, men jag får nog vänta tills jag är runt 60, som Birger, för att få tiden att göra det. Men att göra det borde man absolut göra. Vilken fantastisk resa!

Till min förtjusning kunde jag också läsa en kort men väldigt trevlig artikel i Sydsvenskan om Birger och att han nu har skrivit en bok om äventyret. Den ska jag definitivt läsa och jag hoppas givetvis på ett signerat ex. ;)

Visst låter detta underbart! Vad har du för drömmar som liknar detta äventyr?

Cykla lugnt!

Sätta cykeln på vintern? Inte i Malmö i varje fall.

Så har vintern kommit även till Skåne. På onsdags morgon efter det att den fösta snön hade fallit, och lagt sig, höll jag upp min dotter i fönstret så hon kunde se ut. Ögonen tindrade och hon darrade i hela kroppen. ”Pappa, det är snö, då kan vi åka pulka”. En lyckligare människa får man leta efter. Jag känner igen det från när jag själv var liten. Det är något speciellt med den första snön, det blir ljusare, tystare och mysigare; och det finns så mycket kul man kan göra.

Jag tog dottern i ena handen och cykeln i andra och begav mig till förskolan. Efter det var det dags för cykelturen till jobb. Det brukar skrivas löpmeter med klagan över hur dålig snöröjningen är och hur jobbig snön är. Visst, allt blir lite jobbigare och allt går lite långsammare (vilket i och för sig vi behöver), men det är bara att ta. Vi bor i Sverige, det ligger ganska långt norrut och vi har många vintermånader. Gillar man inte det? Nä, då finns det andra ställen i världen, utan årstider och utan variation, bara värme och sommar året runt. För min del skulle det innebära frispel efter ett tag. Jag älskar våra årstider med allt det innebär.

Nog om det och tillbaka till cyklandet. Hur var det då att cykla? Riktigt gött! Som vanligt cyklar man förbi folk som aldrig lär sig att snö är kallt och skrapar bilrutorna utan handskar. Det fryses och huttras om vartannat. Sen står det bilar och bränner pengar på tomgång lite här och var eftersom rutorna immar igen så fort man kommer in i bilen. Sen kommer man till arbetet och så har de j-arna skottat upp en vall framför parkeringsplatsen. Hrmpf…

Då är jag glad att jag cyklar! Är det inte kallt då? Tja, man får väl ta på sig lite kläder. Är det inte halt och farligt? Nä, inte speciellt, visst, halt på vissa ställen, men så länga man inte tvärbromsar eller svänger för kraftigt är det lugnt. Jag har faktiskt aldrig fallit omkull med cykeln när det varit snö, så farligare än vanligt vill jag inte säga, dessutom tar alla det lite lugnare så risken för olyckor minskar ju kraftigt.

Sen bor jag i Malmö, denna stad som faktiskt jobbar på ordentligt för att komma närmare en hållbar stad. Hur är cykelbanorna då? Grymt bra! I Malmö plogar man cykelbanorna, och bilarna för klara sig bäst dom vill tills man kan fixa gatorna. Detta gör att det är grymt smidigt att cykla i Malmö på vintern, den enda gången det är lite jobbigare är när man måste cykla på en gata eller korsa en, eftersom dessa inte alltid är så bra plogade.



Vidare kan man ju tro att det är lugnt att cykla eftersom cykelbanorna nu är tomma. Fel igen. Det är en massa cyklar ute och rullar. Det är riktigt trevligt att se. Visst, det är inte lika många som vanligt, men ändå en rejäl hög människor som insett cykelns storhet som transportmedel.



Så, till jobb kom jag, nästan lika fort som vanligt och hem likaså. Igår var det samma visa och även idag lär det bli så. Det har kommit mer snö, så vi får se om de hunnit får bort det på cykelbanorna. Jag ska försöka hinna med att kontinuerligt uppdatera om läget.

Ge er nu ut i den fina vintern och njut, gärna på cykeln, men ta det försiktigt.

Cykla lugnt!

Det gröna på flykt undan det grå

Idag kom den första riktiga snön här i Malmö, eller kanske det kommit lite innan, men idag är det ihållande. Dock är det som det är här nere i södern och det lägger sig inte och cykelturen till förskolan för att lämna dottern blev precis lika enkel som den brukar.

En av de sakerna som brukar nämnas när man pratar om vad som saknas inne städerna är närheten till naturen. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att människor mår bra av naturen och anledningarna är många och inte svåra att förstå. Människan är ett djur av naturen och vi är hårt knutna till den, oavsett hur mycket vi försöker att inte vara det. Det är under väldigt kort tid människan har varit så att säga ”modern”. Ur ett evolutionärt tidsperspektiv har vi inte funnits särskilt länge och tiden vi verkat som vi gör idag är otroligt kort. Detta gör att vi inte alls är anpassade till många av de miljöer vi lever i idag, utan har fått ta hjälp av olika verktyg och hjälpmedel. Fair enough, men det är fortfarande så att vi mår bäst i närheten av naturen. Det kan man t.ex. se i effekten av så kallade ”rehabiliteringsträdgårdar”, vilket låter lite flummigt, men som har ganska bra vetenskaplig grund (pdf).

Har man detta i minnet och läser i tidningarna idag om våra städer blir lite gråare för varje år kan man börja fundera på om vi är på rätt väg. I våra största städer minskar andelen grönytor med mellan 0,6 och 1,5 procent. Detta motsvarar mellan 23 och 546 hektar av städernas totala yta. De städer som har störst förlust är Malmö och Stockholm. Att det är dessa städer är i varje fall inte JAG jätteförvånad över. Malmö expanderar som besatt i en region som verkligen utvecklas med stormfart och i Stockholm är det väl samma visa, t.ex. den underbara idén att bygga Förbifart Tokholm. Å andra sidan bidrar den till miljön och kommer göra bilarna mer vänliga mot miljön, eller hur var det nu miljöminister Carlgren?

Jag undrar för övrigt varför vi har en miljöminister som inte verkar förstå samspelet i naturen och i vår miljö. Allt från att bilar skulle vara snälla mot miljön till att man motverkar inavel genom att minska antalet individer i en population, något min egen forskning, tillsammans med alla andra som studerar fenomenet visar, att så inte är fallet (men varför lyssna på det?). Är det så att vår miljöminister förstår samspelet i vår natur men bara är lite hemlig och låtsas att han inte gör det, eller har alliansregimen satt honom där för att dom inte vill ta i miljöfrågor? Hmm… mystiken tätnar…

Vägtullar i en liten håla?

Idag var det ruskigt och isigt kallt att cykla i Malmö, man blev påmind om att man bor i ett väldigt blåsigt och fuktigt hörn av Sverige. Detta hörn som man ändå måste älska att cykla i eftersom det funkar så bra. Trots (eller kanske snarare tack vare) den hårda väderleken var det mycket trevlig stämning i trafiken. Cyklister räckte ut handen och stannade för bilar där de ska stanna. Bilarna i sin tur verkade ta hänsyn till cyklisterna och lämnade gärna företräde.

En sak som slå mig varje gång jag sysslar med trafikfrågorna och skriver här på bloggen är vilka otroliga känslor som svallar upp hos folk när man talar det minsta illa om något fordon eller något tillhygge som används tillsammans med ett fordon, som t.ex. bilar, cyklar, väjningsplikter, mobiltelefoner, cykelhjälmar o.s.v. När jag började skriva om detta kände jag att detta var ett lagom kontroversiellt ämne, det finns ju lite viktigare saker kan man tycka, men icke. Säger man att bilen nog, trots allt har lite mycket svängrum, jag då blir soffpotatisarna helt vansinniga. Inte kan man väl leva ett liv utan bil! Säger man i stället att bilen faktiskt har en bra egenskap och inte kan tas bort helt i planeringen får man fanatiska cyklister över sig som menar att bilar är minsann djävulens påfund (vilket faktiskt egentligen är Monsanto, ja, alltså djävulen personifierad på jorden).

Därför är det otroligt underhållande att läsa kommentarerna på en artikel i Sydsvenskan idag där man skriver om att det kanske kommer bli en folkomröstning angående biltullar i Malmö. För min del kan jag inte bry mig mindre om biltullar inför eller inte. Jag cyklar inne i stan eftersom det bara är korkat, jobbigt och sjukt osmidigt att köra bil. Ska jag ut ur stan på någon längre tur tar jag ibland bilen. Har jag råd och viljan att köra bil har jag fan i mej råd och vilja att kunna betala lite för att jag smutsar ner och bullrar runt i närmiljön för andra människor. Har jag inte råd med det ska jag förmodligen inte köra bil heller. Sen kan jag förstå att vissa blir lite förskräckta, speciellt om man pendlar från en sovstad utanför Malmö och in i centrum. Vi har ju alltid kunnat köra in till jobb i de centrala delarna, men är detta en faktisk mänsklig rättighet? Det finns många fördelar med att bo inne i stan, men jag gillar det inte överdrivet mycket, mycket på grund av allt buller och alla avgaser, något jag själv inte bidrar med särskilt mycket, men får leva med eftersom andra verkar tycka det är en bra ide. Ska dessa människor inte få göra som de vill då? Jo, absolut, men jag anser att vi kanske borde tänka om lite, alla KAN inte köra runt själv som fån i en 2 tons bil. Det funkar inte. Speciellt inte om man tänker på den oljetopp som är väldigt på tapeten att diskutera nu.

Det kommer bli väldigt dyrt att köra bil i framtiden och det kanske är något att fundera på innan man börjar skrika om att bilar minsann måste kunna köra inne i stan hur de vill och utan kostnad. Vi har under väldigt lång tid i Sverige byggt våra samhällen kring bilen. Är man inte lite förutseende och planerar för möjligheten att alla kanske inte kommer kunna köra bil i framtiden är man rätt pyrt på det.

Att utveckla och bygga ut alternativ kan komma att vara en nödvändighet i framtiden och varför inte börja redan nu? Är det verkligen så hemskt att inte kunna köra bil? Är det så hemskt att det ska kosta lite om man ”förstör” omgivningen för sina människor?

Hyrcyklar i Malmö på väg?

Foto: Karin Mossberg

Att jag inte längre cykelpendlar till Lund känns verkligen. Jag har fått sjukt svårt att komma upp på morgonen och jag är väldigt trött och seg när jag kommer hem på kvällen. Dock är det när jag kommer till jobb jag märker den största skillnaden. De dagarna jag cyklar genom Malmö vaknar jag till hyfsat bra, men annars är det segt. Att kroppen är van vid att röra på sig och att få igång blodcirkulationen märks. Det gör under för ens hälsa att cykelpendla, något som du som läst min blogg förr kanske inte är helt obekant med. MEN, jag hoppas på bättring. Från och med nästa vecka blir det cykling till Lund en eller två dagar i veckan och resterande dagar blir det cykling kontoret på andra sidan Malmö.

För ett tag sedan skrev jag om Göteborg som införde ett hyrcykelsystem som de kallar ”Styr & Ställ” (namnet tillkom efter en tävling som utlystes). Min fråga i det inlägget var om man kanske skulle kunna få ett liknande system i Malmö; kanske inte för att jag skulle använda det eftersom jag har min egen cykel med mig i stort sätt överallt i Malmö och delvis också när jag är i Lund. Som man kunde förmoda, eftersom Köpenhamn, Stockholm och Göteborg har sådana system, kommer nu även Malmö börja skissa på sådana planer. Just nu görs en undersökning av en grupp studenter som studerar projektledning på Malmö högskola, om möjligheten att ta fram ett sådant system i Malmö. Vill du tycka till så gå in på undersökningen och var med (det finns även en Facebook-grupp som heter Bike-in Malmö). Det tog mig under en minut att göra, så det är en kort undersökning och du behöver inte vara boende i Malmö.

Vad jag förstår vill Malmö Stad knyta ihop de olika stadsdelarna med ett cykelnät som detta. Jag köper det och gillar iden. Det jag däremot är lite rädd att man missar är den otroliga möjlighet som finns med ett system som detta, att verkligen minska andelen bilar inne i de centrala delarna av stan. Hur då? Jo, genom att sätta upp hyrstationer i utkanten av stan och i anslutning till dessa göra plats för bilpendlare att parkera. På detta sätt skulle en som bor utanför stan, men jobbar i de centrala delarna köra in till stan och där byta till cykel, dels för att spara tid och pengar, men också för att få bättre hälsa och dessutom minska utsläppen och bullret inne i stan. Detta är jag tveksam till att man kommer göra till en början, och kanske ska man inte göra det heller, men det är absolut något som borde finnas med i tankarna nu när man börjar sätta ut stationer. Ställen som vore strategiska att sätta ut stationer på redan idag är t.ex. Värnhemstorget och Södervärn eftersom dessa båda är knutpunkter för kollektivtrafiken. På så sätt tror jag man hade kunnat minska belastningen ganska mycket på de superineffektiva stadsbussarna.

Nåja, framtiden får utröna vad som händer med detta, men jag kommer försöka följa det nära och med stort intresse.

Cykla lugnt!

Hyrcyklar i Malmö på väg?

Foto: Karin Mossberg

Att jag inte längre cykelpendlar till Lund känns verkligen. Jag har fått sjukt svårt att komma upp på morgonen och jag är väldigt trött och seg när jag kommer hem på kvällen. Dock är det när jag kommer till jobb jag märker den största skillnaden. De dagarna jag cyklar genom Malmö vaknar jag till hyfsat bra, men annars är det segt. Att kroppen är van vid att röra på sig och att få igång blodcirkulationen märks. Det gör under för ens hälsa att cykelpendla, något som du som läst min blogg förr kanske inte är helt obekant med. MEN, jag hoppas på bättring. Från och med nästa vecka blir det cykling till Lund en eller två dagar i veckan och resterande dagar blir det cykling kontoret på andra sidan Malmö.

För ett tag sedan skrev jag om Göteborg som införde ett hyrcykelsystem som de kallar ”Styr & Ställ” (namnet tillkom efter en tävling som utlystes). Min fråga i det inlägget var om man kanske skulle kunna få ett liknande system i Malmö; kanske inte för att jag skulle använda det eftersom jag har min egen cykel med mig i stort sätt överallt i Malmö och delvis också när jag är i Lund. Som man kunde förmoda, eftersom Köpenhamn, Stockholm och Göteborg har sådana system, kommer nu även Malmö börja skissa på sådana planer. Just nu görs en undersökning av en grupp studenter som studerar projektledning på Malmö högskola, om möjligheten att ta fram ett sådant system i Malmö. Vill du tycka till så gå in på undersökningen och var med (det finns även en Facebook-grupp som heter Bike-in Malmö). Det tog mig under en minut att göra, så det är en kort undersökning och du behöver inte vara boende i Malmö.

Vad jag förstår vill Malmö Stad knyta ihop de olika stadsdelarna med ett cykelnät som detta. Jag köper det och gillar iden. Det jag däremot är lite rädd att man missar är den otroliga möjlighet som finns med ett system som detta, att verkligen minska andelen bilar inne i de centrala delarna av stan. Hur då? Jo, genom att sätta upp hyrstationer i utkanten av stan och i anslutning till dessa göra plats för bilpendlare att parkera. På detta sätt skulle en som bor utanför stan, men jobbar i de centrala delarna köra in till stan och där byta till cykel, dels för att spara tid och pengar, men också för att få bättre hälsa och dessutom minska utsläppen och bullret inne i stan. Detta är jag tveksam till att man kommer göra till en början, och kanske ska man inte göra det heller, men det är absolut något som borde finnas med i tankarna nu när man börjar sätta ut stationer. Ställen som vore strategiska att sätta ut stationer på redan idag är t.ex. Värnhemstorget och Södervärn eftersom dessa båda är knutpunkter för kollektivtrafiken. På så sätt tror jag man hade kunnat minska belastningen ganska mycket på de superineffektiva stadsbussarna.

Nåja, framtiden får utröna vad som händer med detta, men jag kommer försöka följa det nära och med stort intresse.

Cykla lugnt!

Crime Riders!

Så har man tagit ytterligare ett steg i livet och avslutat ett kapitel. För er som kollat in bloggen förr ser att min profil har ändrats. Detta innebär också att jag inte jobbar i Lund lika frekvent som innan och alltså blir det inte så lång pendling. Det är både skönt och irriterande. Jag gillade verkligen min pendling på 2,5 mil till jobbet och sedan 2,5 mil hem igen. Det var en så grymt bra träning utan att behöva tänka på att just träna. För tillfället jobbar jag inne i Malmö och pendlingen med cykel är inte mer än 6,5 km. En lite intressant sak är dock att det tar mig c:a 55 minuter mellan hem och jobb när jag cyklar mellan Malmö och Lund och mellan hem och jobb i Malmö tar det c:a 25 minuter. Helt tokigt egentligen. Det som är kul med att cykla i Malmö dock är att se alla som faktiskt använder cykeln trots att det blivit mycket kallare, fuktigare, mörkare och råare.

Så här i höst/vinter-mörkret kan man behöva livas upp med en liten film. Crime Riders! Håll till godo med denna underbara skildring!

Disputation

Nu på fredag disputerar jag i evolutionär ekologi med inriktning på populationsgenetik. Det låter värre än vad det är! Försvaret av avhandlingen är öppen för alla och alla som känner att dom vill och kan komma är varmt välkomna. Det hela går av stapeln i Blå Hallen på Ekologihuset i Lund klockan 9.30.

I min forskning har jag tittat på vilka genetiska effekter inavel har och varför detta är skadligt. Detta är av högsta relevans idag, en tid då det naturliga rummet minskar för varje dag och exploateringen ökar hela tiden. Populationer minskar i storlek och med detta följer också att den genetiska variationen minskar drastiskt (ett exempel på detta är den skandinaviska vargen). Den minskade genetiska variationen är något som kan få förödande konsekvenser för en population; i synnerhet idag då klimatet verkar förändras. Om klimatet, och därmed miljön populationerna lever i, måste de kunna anpassas till den nya miljön, alternativt flytta. För många arter är flyttningen inget alternativ, vilket gör att de måste anpassa sig. Hur sker då denna anpassning? Jo, genom selektion och gradvis förändring. För detta krävs en genetisk (och därmed fenotypisk) variation på vilken selektionen kan verka. Ett exempel på den klassiska evolutionsteori, á la Darwin, när det är som bäst.

Nu ska jag inte babbla för mycket om detta här utan som jag sa, varmt välkomna att lyssna den 5/11.

Cykla lugnt!